(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Samlade skrifter"

Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



3 3433 06738590 O 



LEOPOLDS SKRIFTER. 



Tredje Deleth 



CAKL. GUSTAF ur LEOPOLDS 

SAMLADE SKRIFTER 



Tredje Bandet 



ha 




• • • • # « 

■• • • « 



• < 



.« « 



* *m ^ 

4 



*• »< «« , 
* • « ^ - 



• • • • •« 

• 4 • « ' 



• • • . . . 



- * *^" 



« a « 



Andra Upplagan > ufrcrscdd ocb tillökt. 

STOCKHOLM, 
ElmIns och Granbergs Tryckeri^ i8i6« 

PS A. Wiborga Förlaij. 



• • ■ ^ • • 

• • • • 

• • • • . 



• • • 



• • • • ■ 

• • • 

I • • • ( 

• • •. 

> • • 



• • • • • i 
•,• i ••• • 

: . :. •• • ••• ••• 






T 

Tredje Bandets innehall 

Skrifter i Proéoi 



Idéer till en p(ymlär-jMlo$ophi of per Gud 

och OdodligheL -- . gj^ ^^ 

Om Religionsfriheten. - - - 6i« 

Om fomufteU frihet^ eller Spar pd frd-r 
gan: har man skäl att for Religion 
och Samhälle frukta något af philo^ 
sophiens undersökningar? -. g4^ 

Om en del af Yttrande Rättens frihet^ 

eller Bref om Anonymen. - laa. 

Om äldre och nyare Hdsispelse. • i56. 

Om Smicker • .. » «» xQ%. 

Eit par ord cm Pornuftshatet d den ena, 

och det nya Pornuftsljuset a:\'deh\^:' '/•*•;'.: 
andra sidan. -» -^ •* . ' .Ä2Q.* 

Om Straffmait och Strafflagar. - '--iÄÖ.:*.,. 

Nyttiga Betraktelser om Aulctorer och':0ni\:\ \ ' ;•• '••" 
yiiterheten. - . « aSg. 

Stycken om Talekonsten. 

j. 5/. Tal vid högtidliga tillfällen. 3io, 

S. St. Aminnelse-^Tal. - ^ 39 1 c 

«• St. PredHo^Tal. 2. ^ 1SV> 



iKnSHlliX^ 



Strödda Sklriftsk. 



Om Kritiker oth Stridshrtfier. - 

Om Fitierhetå^Idtan. -* « - 

Om det Romaneska. - . w 

Foreläsning om Hedern. - - • 

L/ärdomB Historien. Sälh^ipshdndeke. - 

Jbrälet, eUer de Tre Sudra Orden. Gre-^ 

kisk Saga. -* - • 

Fragmml fif Koglue Krdnika. -r ^ 



4i 1. 
423. 
44Q, 

4*9. 

4&«. 
60% 



• - • 



: . 



01 

• • •• 

• • • 



.Rättelser: 

Sid. S3. rad* ii. står: tfter infinna sit;; ISa: ISter i^r^nfinna n\f^ 
-^ 85.' "^ 7» — religion pÄ modet} — en religion n^ modet 
'fc-' 1170 'HJsuf. — om en ri'ttj — om en rnttifrhet. 

•»1.2149, ' — *?• — tUa fyndighettr; 



• • « ■ k • 



"k— ^4^:4« . — 18. — hraraiinan; 
V^ 4n*I '•«''• 7« — pS m}xken större *, — tSt mycket storm. 
• • ••* "•• 



— fömuftrtf» r."U. 
•— alla •ppkiilfltioiieni 
fvndijjhetcn 
-— Theolo;*iie, •• 

— Yiv;trt«nnat. 



SKRIFTER I PROSA, 



AF HANDLINGAR 



I. 






IDÉER 

f ILL EN POPULÄR.PHILOSOPHI 

ÖFVE K 

GUD OCH ODÖDLIGHET. 



I St. 



jag lägger ifrån mig en bok i detta ämne, of- 
Yersatt från ett af våra nordiska språk, ocfi som 
jag läst med all uppmärksamhet. Den har en 
rält stor förtjenst, och hvarför har d(;n likväl 
icke på minsta sätt ofvertygat mig? Dfrlöre att 
forljensten är blott spekulalioncns, hvilken i dessa 
ämnea har nästan alldeles intet vitsord. Boken 
är full af idel metaphysiska bevis, eller sådana, 
som man hittills kallat metaphysiska. Man hör 
känna melaphysikens vapen emot tviflare, mtn för 
ingen annan orsak, än att en gäng för alla be- 
gripa deras opålitlighet. Hon har ej ett enda som 
är afgörandc, och huru skulle hon liafva det? 
Hon är slut-gäfvan, sträckt utom verldcn och 
sinnena, det vill säga, ulan grund att stödja sig 
P&. Hon är inbillningen, som från abstraktionens 
litet högre synpunkt, tror sig omgripa all Hjöjlig- 
hel; men som enligt sin natur ulltid skapar likhc- 
ttT, och kan, just i krart af dcruia natur, ick« 
räka, ens gi^sningsvis, det a!'(Llcj okaii.la. 
Leopolds Sxr. Ill Del. i 



f 



9 

Förgäfves uppställer man de skarpsinniga** 
sto tankebyggnader. En enda kunskap mer^ 
«om liändelsevis erhåUes^ slår dem otnkuU^utan 
uppiättelse. Hvem har spekulerat starkare ur hu£* 
Vudet än Cartesius? Hvilket system var mer oför- 
nekligt än hans, ända till ögonblicket af Newtons 
upptäckter? Men hvilket har fallit plattare ner? 

.Intill Newton var himmelsrjrmden fall af 
hvirflar, och intill Locke hade själen ni^JfoJtla 
begrepp,. Ingenting var på den tiden grundligare, 
ingenting ofelbarare. Nu ges inga hvirilar, inga 
medfödda begr#pp* Ingenting synes oss löjiigarc^ 
än just dessa fordom bevista sanningar. 

9 

När Leibnitz talade, lyssnade Europa. Han 
var på sin tid philosophiens orakel, oc!i Wolf 
hans öf versteprest ^ som uttydde guda- gåtorna; 
För hvar skimrande inbillning af Leibnitz hade 
Woli en demonstration färdig. Denne Leibnitz> 
stor man annars, försäkrade utan all tvekan, alt 
kroppens rörelser ingalunda uppkomma af själens 
tankar och viljor, utan gå som ett särskilt stäldt 
urverk, dem förutan, fast i likställighet dermed. 
Således gör er kropp af sig sjelf allt hvad er själ 
tänker: lyfter opp armen, för fram foten, böjer 
sig ner, höjer sig opp, plöjer, timrar, fiskar, om- 
fanuiar er vän, fortplantar er familj, och uppfyl- 
ler, med ett ord, alla e^ själs beslut^ ulan att 



föras af er vilja , utan att hafva med ert jnn». 
sinne den ringaste gemenskap. Så att om ni^ till 
ex.y uti inbillningen skiljer för en dag eller flera, 
själen ifrän kroppen, så skulle den sednare 2ndå 
verkställa alla dessa utvertes rörelser henne för-" 
utan. Yirgils hand skulle hafva skrifvit Eneiden^ 
last hans själ varit flyttad trettiotusen mil ifrån 
hans kropp; ty hans hand var ställd, att på vissa 
timmar rita dessa bokstäfver. 

Mången torde anse detta för skämt, och ej 
lättcligen inbilla sig, att någon stor djupsinnig 
man kunnat falla pä en så litet rimlig tanke. Det 
är likväl alltför sant, att denna sällsamma dröm 
Tarit på sin tid ansedd såsom höjden af philoso«» 
phisk grundlighet; varit antagen såsom den enda 
sanna förklaring af själens och kroppens samman^- 
verkningar; varit mathematiskt bevist af Wolf, 
och lärd och trodd, nästan i alla Skolor i Europa^ 

Förnuftet, gifvit menniskan att leda henne 
under lefhaden; att upplysa henne om sins^ när^ 
varande pligter, och att stödja (men blott stödja) 
licnnes hopp om en högre bestämmelse; har öfver 
detta behof en ganska ringa utsträckning, och 
har^ ofver sinnenas erfarenhet, alldeles ingen viss<-> 
het, genom sina egna blotta taiike-lugar, Alla 
sanna philosopher, som på ett redbart satt upp- 
lyst mcBskligheten, hafva byggt på gifven erikren'- 



iiet, liafva framlagt facta^ och der de felat, stan- 
nat i sina slutsatser. 

Att nå kännedom af det som torde finnas 
utom den synliga verlden, och den ordning af 
saker hvari menuiskan blifvit satt, dertill har blotta 
snillet eller djupsinnigheten inga medel. De kun- 
na iiuna sannolikheter, kunna göra gissningar, 
nieii dessa äro icke bevis. Andra sannolikJieter, 
andra gissningar kunna ställas deremot. 

Man kan i kraft af slutsatser^ ledda af slut- 
satser, i kraft af finheter, lagda till finlieter, i 
kraft af systematisk skrifart, och en myndig ton, 
fånga svaghetens förtroende. Men den rena oför- 
liliiidade urskillningen skall alltid återkomma till 
sina gamla svårigheter. Det äro dessa samma svå- 
righeter, som efter någon tids enthusiasm för hvart 
nytt system i philosophien, åter framställt sig för 
efter länken och gjort den nya lärans undergång. 
Det har gått med systemerna i philosophien, ungefar 
som med systemer i finanserna. Ord på pappe* 
ret hafva representerat, för någon tid, både guld 
och sanningar; och man har några ögonblick gladt 
sig åt dessa lättvundna skatter. Men den gamla 
och stora svårigheten har alltid kommit tillbaka, 
alt ord på papperet aro dock ej annat än ord. 
Då man begynt att småningom efterfråga sjelfva 
verkligheten, har man ej funnit sig i någotdera 



åfseendet rikare genom dessa oTaulIiga pappers- 



högar. 



Det är derföre en sund princip, både i finans 
och metaphysik^ både i frågan om sanning och för- 
mögenhet, att man ej har mer än man liar, och 
att allt ankommer på en förnuftig användning deraf. 

■ 

Jag har för min del alltid trott, att tillgän- 
gen på de för menniskan vigtiga sanningar, varit 
ungefär lika på alla tider; och alt den subtilaste 
metaphysik föga ökat föirådet deraf. Den kan tjä- 
na att bättre utreda begreppen, men den torde 
ivårligen kunna tillägga nya kunskaper. 

Ju vigtigare ämne för menskligheten , ju mer 
bor philosophens gång vara trygg och uppriktig. 
Den korta seger han vinner genom ett svagt be- 
vis, som han gör antagligt, eller genom det fal- 
ska ljuset of en skimrande spetsfundighet, slörfar 
sanningen tillbaka i långt större mörker. Man 
ser slutligen, att han med hela sin grundlighöt 
kunnat vara bedragen, eller kunnat vilja bedraga. 

Tanke-rymden är ett omätligt haf, -der Jivar 
grubblare irrar efter kompassen af sin urskillning, 
och hvars missvisningar äro långt beständigare och 
betydligare än den naturliga kompassens. 



Ingenting pSminner tank^mennlskan oftare 
och bättre om att känna sin inskränkning, än 
denna slutsfitsernas eyiga föränderlighet , ifrån man 
till man^ och hoi hvar enskilt, ifr^ stund till 
stund. Bevisaren Yill dö på sin boks grundlighet, 
och läsaren är långt ifrån öfvertygelae, Men ännu 
blett en dag, och bevisaren sjelf får en tanke, 
80m tvingar honom att förändra sUt system. 

Man antager en sats, *emot hvilken man fin*- 
ner alldeles ingen invändning. Om några måna- 
der, några år har man icke mer denna sats* Maa 
ler åt dem som ännu hafva den. Är ej detta hi-- 
$torirn om alla hypotheser^ på deras tid trodda^ 
och bevista såspm sanningar? 

Sätt äfven, att all begärd oiVersinnKg km- 
fkap möjligen kunde ledas ifrån de allmänna £ör« 
nufti* grunderna^ Men så snart vissheten måste 
bero på deras beständigt ofelbara användning; på 
en vid$träckt följd af fina slutsatser, och på håg- 
komsten i upptagandet, af alla möjliga motstridiga 
eikäl, huru kan fullkomlig visshet någousia äga$ 
i sådana ämnen? När kan en dödlig veta, om 
han i denna tankarnas tillfällighet^ som utgör na^' 
tuion af mcnnisko^snillet, verkligen haft alla tan<^ 
kar som fordrades till att fastställa en mening, 
hvars grund eller ogrund af ing«ja erfarenhet nå-« 
gon tid kan upplysas? 



Det är ej nog att gä ifrån grundsatser, och 
att göra derifrån den oförnekligaste slutledning. 
Det är just sjelfva grundsatserna pä hvilka allt 
ankommer, och hyilkas visshet hitintills alltid varit 
bestridd af sednare tänkare. 

CartesiuSj Gassendi, Leibnitz, Locke, Clarke, 
Hallebranche, hvilken mängd af stora metaphysiska 
hufvudcD^ som likväl demonstrerat emot hvarao-^ 
dra! Bayle och Hume kullkastar dem alla. 

Man kan ej för myoket misstro klyftigheten. 
Der hon ej behöfs, hvartill tjenar hon? Der hon 
behöfs, räcker hon ej till. 

Men man har kallat klyftigheten grundlighet, 
likasom man kallat pedanteriet lärdom, och bi<>» 
gotteriet gudsfruktan. 

Men kunna då Gud och Odödlighet icke be- 
visas af philosophien ? Nej: om ni förstår med 
iei^isa, att göra något genom logiska skäl oemot- 
sägligt. Man kan resonera öfver allt, och bevisa 
nästan intet, icke ens alt er egen kropp är till. 
Sådan är naturen af all blott spekulation , grun- 
dad på ingenting annat än sig sjelf; det vill säga, 
på blotta tankens, blotta slutkonst^ns lagar. Men 
på hvad annat kan den då grundas? Det är detta 
som torde någon dag upplysas. Man skall finna 
någon misstanka dertill i det efterföljande.* 



— 8 — 

II St. 

I 

Bestrider jag nu härmed läran om ett till- 
Månd efter detta? Nej; det är just denna vigtiga 
lära, som jag ville med alla krafter rädda, om jag ' 
hade några. En Gud och ett tillkommande! Detta 
sublima system är nödvändigt för menniskan. Det 
är grunden för all samhalls-lära, all rättvisa, all 
dygd, och i synnerhet all tröst, Menniskan är 
blott djur det förutan. Denna stora tanke om- 
skapar henne till en ädlare, en verkligt moralisk 
varelse, upphöjd öfver sinnligheten och dess for-* 
förelser. 

Men hvad! ropar man: beror då raoralitetea 
af gerningarnas följder till straff eller belöning, i 
ett tillkoinniande tilLslånd? Nej icke moraliteten 
i och lör sig sjcin Den ligger af naturen inplan- 
tad i rnennisko-bjertat, och skulle finnas der, om 
dtt ock ej f;åiVcs nägot öfverjordiskt föremål för 
hvarken fruktan eller hopp. Men se här hvad som 
skulle följa. Man skulle öfva dygden som man 
pfvar musiken, af blott smak derföre. Den som 
ej hade denna smak, eller hade ea annan mindre 
ädel, men mera retande för begären, skulle napp-» 
ligen äga någon tillräcklig förnufts-orsak, att för 
^en högre uppofJVa den lägre^ Ty han kunde 
säga: hvaitill eii högre fuUkomlighet, hvars enda 



och yttersta foIjd är blott uppoffring och forsa- 
lelse? Hvarlill ett utsäde^ röfvadt från min när- 
varande säUhets*-hunger, och med hela lefnadens 
möda nedlagd! i jorden, som likväl .aldrig skall 
bära någon frukt ät^uig, och. pä ingen tid ersätta 
mig hvad jag här föi^akat? AU fullkomlighet som 
naturen gjort för nienniskan verkligt ovilkorlig, 
måste då yara lika ovilkorligt sammanbunden med 
hennes yttersta natur-ändamål, Sällheten; nu eller 
Uramdetes. Och man säge hvad man vill: det är 
systemet af den menskliga lycksaligheten, förbun- 
dit med moraliteten, som ger förnufls-rättliet åt 

utöfhingen deraf 
» 

Om då tanken på en Gud och ett tillkom- 
mande, är af denna angelägenhet för menniskan, 
vore det väl en otjenst gjord åt dessa mensklig- 
helens vigtiga läror, att undanrycka dem de fal- 
ska stöd af spekulationen, med h vilka de tid ef- 
ter annan löpa fara att omstjclpas, och att i stället 
anförUro deras försvar åt blotta känslan af deras 
förträfflighet? 

Man skall finna detta uttryck tomt och obe- 
slämdlj och likväl är det ingenting annat, än just 
denna djupa känsla af deras sublima förträfflighet, 
son», oaktad t alla svårigheter, alla motsägelser^ 
Alla omstörtade bevisningar, med ett ord, oaktadt 



«tf «o ^ ■ 

alla fSrnnftets irringar^ och all mennisko-siimets 
lättsinnighet y qvarhåller dervid^ ännu i dag, deil 
allmänna öfvertygelsen. Månne då ej denna grun^ 
förtjenar att undersöka^? 

Tanken om ett ändamål tår aUt; om ^n ftdW 
JLomlig Öfyervarelse» som nödrändigt haft detta 
ändamål; som satt,. i följd deraf, förnuft ochgod^ 
het i natur-planen; och om en bestämmelse for 
oss, svarande på en gång emot vårt högsta natur«» 
behof och våra oförnekliga moraliska fordringar: 
se der förträffligheten! se dep den stora^ tanken^ 
som ensam ger höghet och hvila åt mennisko* 
sinnet! Äger förnufts-naturen en sublimare? Man 
jemföre med denna forestatlning, den af en ofant«» 
lig verlds-mörja, utan orsak och ändamål , utaa 
lagar och styrelse. 

Denna jämförelse, svarar någon, må utfalla 
som den vill, och den förstnämda af dessa före« 
ställningar må vara ännu så skön, så hög, så 
förträfflig; men är då* förträffligheten något phi- 
losophiskt bevis för sanningen deraf? .^ Att nå** 
gonting utom oss i nai ur-planen och natur-styrel- 
sen verkligen svarar emot en sådan föreställning; 
att det gifves, med ett ord sagdt, en natur-plan^ 
en natur-styrelse: detta är hufvud -frågan hvarpå 
allt ankommer, och^ hvad försäkrar oss dcrom? 
Om förnuftet ej äger någon bevisning i detta 



— t« — 

Xmne; liTarifirån skall yissheten komma? Eller 
skulla det gifras oågon yisshet utom bevisningens ? 
Jag tror att en glf res; det är öfTeTtyplsens. 

Undyikom finheter. Det är nog, att denna 

åtskillnad mellan bevisningens visshet och Sfver* 

tygelsens, är af hvar och en känd och antagen. 

Man har i mennisko-Iefhaden hundrade öfverty* 

gelser att sätta mot en enda bevisning, i fall nä« 

gon sådan yerkligeir funnes. Hi äc dfrertygad» 

att en far Till sin sons väl, att en girig icke skall 

skinka bort sin egendom: och ni kan icke bevisa 

att det gifs i verkligheten aågon far, någon son, 

någon girig, någon egendom. Om ni^ oaktad t 

denna omöjlighet, likväl icke finner orimligt att 

förlita er på edra utvertes sinnens vittnesbörd, 

hyarfore skulle det vara orimligt, att lemna sam-* 

ma slags förtroende till det vittnesbörd, som edra 

invertes sinnen, förniiftet och moraUkäislan gif« 

va eder? 

När jag här säger förnuft, menar jag där- 
med egentligen, det allmänna simda omdömet, 
detta sinn^ for det runliga eller orimliga, ach 
blott mindre egentligen, spekulationen. Det första 
bedrar nästan aldrig, åtminstone ej i sina verkligt 
allmänna örverensstämmelscr. Den sednare har 
inga allmänna öfverensstammelser, då man undan-i- 
tager några blott logiska siat-former: den . är ny 



22 



bos hvar särskilt bcgrujidare, och är, man mä 
aäga hvad man vill, nästan aldrig att lita på. 
Låtom oss lemua åt hvardcra ett hastigt ögonkast. 

Frågan är här om näiuren, sdso/n verkan 
eller ej verkan af en förnuftig orsak. Älin af- 
liigt är visserligen ej att i form stiida mot för«« 
svarame af en sjelfdanad verld, vare sig genom 
blind physisk nödvändighet, mekaniska lagar, orga- 
niska lagar, ^ eller genom .iivilka andra magiska 
maktord, som de tro innebära denna undirkraft. 
Jag begynner, med att tala till det allmänna sunda 
omdömet, och frågar, om man kan betrakta hela 
detta omätliga saininanhaiig af verldar och varel-* 
ser, i sin omfattning och sina piiysiskt motsvariga 
förhållanden, annorlunda än soin ett stort, su* 
blimt, mekaniskt konststycke, fullt af inrättning, 
ifrån maskens minsta fiber, upp till planeternas 
banor, och ifrån dem till solhalVen hvaraf de 
kringströmuias? Jag fräyar, om denna ofantliga' 
stolt-byggnad låter, ulan orimlighet, tiinka sig o- 
beroende i sin iiuättning, af den enda inrättande 
.förmåga som kan möjliglvis ^'d\iis: fornuji? Man 
talar om sjc/f-nodrä/idi^h* t: och den måste vis- 
serligen fuinas nagonstädes. Mf.n detta sublima 
slut-brgrcpp af allt ändcligt förnuft, jag iiågar 
hvarvid det fästes rimligare: vid det som i sitt 
yttre förhållande röjer ordning; eller vid del som 



10 ^^ 

är till sin egen natur p')rordnande? vid det som 
behöfver, * åtminstone tal förutsättning af något 
annat såsom ursprung, eller vid den ytterst hög- 
sta ursprunglighet som kan förutsättJ^ med ett 
ord, vid kropp och kröpps-daning, eller vid /«//- 
te och vi/ja? Men se här hvad som sker. Man 
förfäras vid föreställningen af rymdens oändlig- 
het och materiens. Man häpnar för utsträcknin- 
gen, och häpnaden knäböjer. Förnuftet utan sinn- 
lig storhet nedsättes under stoft-massan, som för- 
vånar och lår tillbedning. Denna endast existerar 
for inbillningen, som uppfyller dermed allt; rymd 
och tid. Tanken nedslås af stoft-verldcns ofant- 
ligliet, och glönnner sitt Qgi^t högre vlirde, lika- 
som en dygdig man, oföriättad af lyckan, stan- 
nar förödmjiikad inför hennes tomma storhe- 
ter. Och likväl är den minsta dygd större än 
en riksförstlighet ! och likväl är en enda tanke 
tusen gånger sublimare än ett jordklot! HvilLtt 
är då förr eller sednare; h vilket det frambragta 
eller det frambrijigandc: antingen det högsta af 
allt, eller det ringare? Tanke , nWti I rtppsdaning? 

Men detta är ej philosophi, lär man säga. 
Jag tror att man bedrar sig, och att man borde 
blottsäga: delta ar ej metaphysik. Men afven efter 
dennas fordringar, huru låler naturen riiuligeii 
tänka sig annorlunda^ än som en funiufts- iuratL- 



— rt — 

ifiog? Det ir ej här frågan, man päminne sig det^ 
om sjelfva sakernas verklighet, som kan genom 
ingen erfarenhet af oss upptäckas eller gSras for 
oss beyisIiJil Frågan angår blott våra egna for-^ 
nufts*-begrepp ) och hvad efter dem måste tänkas 
eller, ej, så snart vi lemna oss åc dessa lomma 
undersökningar, som vi kalla metaphysiska. Den 
sjelf-nödvändighet man vill tillägga naturen, be-* 
stjrrkes den derigenom, eller motsäges den vida 
tydligare? Huru långt vi uppstiga i natur -verk- 
ningarna, möta vi alltid omvexling, alltid for än- 
dringar, och ännu ingen ^ beständighet, det vill 
säga, ingen sjelf-nödvändighet Vi kunna, det är 
sant, föreställa oss sjelfva massan af materien och 
dess elementer beständiga, oföränderliga. Fästom 
då vid dem idén om ursprunglighet och sjelf- 
nödvändighet Mcin deras otaliga modifikationer 
éch förändrade former,* måste hafva orsaker bort- 
om orsaker, och en slutligen ytterst Denna yt- 
tersta ombytlighets grund, kan den sökas i sjelfva 
natur- ämnets besländjghet och oföräaderiighet? 
Jag frågar: hvar finnes den då? 

En varelse försedd med tanke och vilja, kan 
vara sjelf-nödvändig, och likväl innehålla en prin-^ 
cip till förändringar utom sig, genom piljans aktiva 
frihet, som utgör den enda tänkbara sjelf-rörlig - 
het. Men en nödvändig materia kan ej hysa nå- 



^ tS ^ 

KQD sidan förändrings grand. Så snart ett blott stolla 
Imne ir sjelf^nodvändigt, innehåller denna sjelf* 
^fändighet ingenting annat, än blott det ngd-^ 
rZndiga varandet af det som är, och all^les ingen 
princip till form'-^ skiften. « Att göra det physiskt 
HUfäUigh urspningligt ifrån det physisii nödvän^ 
iiga, är an grof motsägelse i ord och sak. Att 
Iter tillägga till det sjeUnödyäadiga stoftänmet 
m lika ursprunglig, lika evig princip till föran- 
Iringar, vill ej lyckas bättre. .Denna princip till 
stt tanklöst materielt lif kan éj vara någon annan, 
ta den physiska rörelsen» Men en rörelse inom 
materien, utan ursprung, det vill säga utan bör^ 
jan, är fiillkomligt otänklig. All materiel rörelse 
ir flyttning, oph all flyttning måste gå från något 
Btille^ det vill säga, begynna. Rörelsen, det vill 
sSga natur-daningen , har då hafl en början ; h vem 
har begynt d^p? Förnuftet är då nodsakadt att 
söka en ursprunglig orsak inom eller utom mate- 
rien, blott åtskild derifrån, — icke till sjelfvA 
materien, som kan tänkas sjelf-nödvändig , och 
som många trott vara det; men till allt hvadsom 
beror af rörelse och förändring; till alla form* 
skiften, all daning, med ett ord, till hvad vi 
kalla, i egentlig mening, naturen. Kofteligen^ 
förnuftet^ sådant \i äga dct^ kan ej stanna förr 
än vid tanke och \ilja. 



_ i6 -^ 

Man må likväl ej tro, att jag ger någon stoi 
yigt åt denna argumentation. Den är kanske sJ 
god som de flesta andra af detta slag, och tjenai 
icke dess||iindre till rätt litet, eller till alldeles 
intet. Låtom oss en gång vakna ur dessa tomma 
tank-drömmar 9 som man hedrar vanligen med 
namn af philosophisk djupsinnighet, och som i 
grunden ej äro annat än ett slags logiskt inbill-* 
nings-spel; det vill säga, våra sinnliga eller half- 
sinnliga föreställningar, sammanbundna efter slut- 
konstens allmänna tanke-lagar. Men alla dessa, 
med hvilken skarpsinnighet de må sammanlänkas^ 
hvad visshet kunna de i grunden gifva oss? Dels 
är man aldrig rätt säker på sjelfva riktigheten af 
dessa hårfina sammanbindningar, dels äfven (kun- 
de 'man också vara det) följer deraf ingen* saks 
motsvarande verklighet. Har Kant rätt, så utgöra 
sjelfva våra allmänna förstånds-begtepp, icke an- 
nat, än former för våra egna föreställningar, icke 
lagar för tingen i sig sjelfva, och svara på intet sätt 
emot deras verkliga natur. Man måste erkänna, 
att emellan våra föreställningar, ehuru logiskt de 
än må sammanfogas, och sjelfva sakerna utom oss 
h varom vi dömma, finnes intet för oss bevisligt 
sammanhang. Förnuftet gör då här, igenom detta 
medgifvande, ett inkast emot sina egna slutsatser, 
som det omöjligen kan vederlägga, och hyarige- 

nom 



^17 — 

nom det sjelf jSfyar deras pålitlighet Och ehuru 
det kan likaså litet berisa motsatsen deraf , tyin^^ 
g^ det likTäl derigenom att antaga dess möjlighet 

Men om motsatsens mojhghet således har rum 
i de mest djupsinniga spekulationer ofver desto 
3mncn« har den då, torde någon fråga , mindr# 
rum i anseende till detta så prisade sunda för- 
oullets omdömen, och kunna ej de^ af alldeles 
samma orsak, missleda oss? Jag nödgas medgifva 
detta. Dervid förekommer likväl den åtskillnad, 
att dessa omdömen, som de äro oändligt mera enk- 
la och omedelbara, äro de också mindre underka-» 
stade en jiiängd logiska misstag. De lägga ej till 
ämnets svårigheLer, subtil i tetens; och man kan 
säga, att det är i spekulationen merendels alltid 
\i sjelfva som bedraga oss, då deremot, i fall det 
allmänna surida omdömet verkligen sviker, det 
skulle vara, i riktig mening sagdt, sjelfva naturen 
som bedrager oss. 

Men om emedlertid^ h varken spekulationen 
cUcr det sunda förnuftet medför någon ojäfvig 
^i:>shet, och om motsatsens möjlighet alltid måste 
medgilVas, huru har då kunnat påstås^ att natii- 
rcn ej låler länka sig annorlunda, än som verk«- 
ningen af ett inrättande förnuft? och om än sä 
vore, livad båtnad kunna vi hämta deraf? 
Llopolds Skr. III Djbl. d 



— i8 ^ 

i)en båtnad, svarar jag, att då begreppet 
aiaturen såsom en fornudtsinrättning, utgör yei 
gen det enda som har för oss en mojUgtänh 
Il el, är At ock nödvändigt just detta begrepp 
vi blifVit danade att hysa, och 3om derföre ä 
befinner sig troligtvis det rätta. Denna bes 
fenhct af vår sinncsdaning är således för os; 
galunda utan vigt; ej heller kan den niolsi 
Ty redan af erfarenheten äga vi begreppet 
'^t förordnande förnuft, hvarcmot all sii 
•tanke om naturen ntgör ej annat, än en nega 
'af denna, fullkomligen tom på föreställning, 
'till att tänka öfver en sak, är ej nog att j 
Ivar och en uppgilVen tanke derom. Dciiill 
dl^s äfven, att göra sig Öfver den saken ni 
verklig föreställning. Men all föreställning 
'naturen, som ej inskränkes till ett blott sim 
'bemärkande af dess existens, utan upphöjer 
'deröfv^er; till möjligheten af debs icke-exist 
grundas nödvändigt på vilkoret af de tvenne 
goma: hvarifrån allt deiia? och: iUl hvad 
damdl? Tag dem alldeles bort, och vi ku 
ej mera tänka det ringaste^ eller vi tänka på 
högsta, blotta ord, toma på mening. Ty de \ 
säga oss: Naturen är sjelf Gud, och exister 
sådan fion är, af evig nödvändighet, — gifva 
oss derigenom något minsta verkligt begrej 
Göra de annat än blott upphäfva all Haga 



— 19 — 

ursprang och ändamål^ för att sätta i sf älTef , den 
ajelfstridiga, otänkliga tanken, om det iUIfidliga^ 
nödvändighet y det danades sji (f-urspru/iff/ifr/ut p 
och oxn en fomuAilös Gud, en Gud, stoft- rncLssa^ 
som, sig sjelf ovetande, frän evighet styckat och 
rullar sig i en tallos mängd af Solklot och Jordbollar? 

På denna grund är det likaså sant, som märk- 
vSrdigt^ att vi ej kunna^ när vi verkligen tänka 
5fver naturen, det vill säga, när vi göra oss någon 
tattelig föreställning derom> tänka oss henne an-^ 
norlunda än som en förnufts-inrättning; oakiadt de 
inlagt som deremot kunna dragas irån våra före»- 
stallningars möjliga inskränkning, o«h den ovisshet 
som dcraf uppkommer. Vi måste, med ett ord 
sagdt, tänka så, eller tänka alldeles intet. Vore ej 
delta begrepp det enda verkligen tänkbara, i den 
bemärkelsen neniligen, att det är det enda som 

• 

besrarar förnuftets ivenne ovillkorliga grundfrågor; 
det enda som ej är en blott negation, ej lemnar 
begreppet alldeles tomt pä innehåll, och liardcr- 
iRenoni för oss en positif foreatiillbarhet, så skulle 
dtt aldrig hafva blifvit gemensamt med alla tider 
och folkslag. Redan denna inrättning af vår tanke- 
natur Låtar alltså i den mån den ger en o!vad styrka 
ät 5fvcrt}'gelsen. Men denna allmänndi.<]hot, den- 
na förnuftsenlighet, denna egenskap all >ara det 
enda föreställbara begrepp om naturen , är äunu^ 



medgif \ om det, långt ifrån att utgöra en bevisning, 
Och tm donna måste erkännas omöjlig, hvariiVäa 
äkall då vissheten komma? Eller, ännu en gång 
frågad t: gifs något annat »lags visshet som er- 
sätter bevisningens, och hvarifråu sjclfva fö^-nuf- 
tet lånar ett stöd, som det i sig sjelf saknar? Det 
är här som ämnet, att sä må sägas, likasom vän- 
der sig, och bjuder åt eftersinnandet en helt an- 
nan sida, hvarifrån det vill betraktas. 

Vore föremålet för vår undersökning en blott 
vettgirighets-kunskap, så hade vi ej större rätt att 
beklaga oss öfver det mörker hvari vi iiär lemnas 
af blotta slutgåfvan, än öfver okunnigheten om 
hundrade sakers förhållande, inom sjclfva den sinn-* 
liga naturen. Men det är här helt annat. Det Ir 
ej blotta behaget af en naturupptäckt som vi söka; 
ej en liten tillfällig nytta till hvilken vi syfta. 
Frågan angår hela vår varelses väl eller osällhet; 
den angår alt veta, huruvida vi äro eller ej äro 
förlorade stoft i den oiantliga verldsmörjan, utan 
att vara upptagna i något förstånds afsigter, utan 
någon till våra begrepp eller våra billigaste for- 
(iiiugar motsvarig bestämmelse. Förnuftet i sin 
första naturriktning, vändt på ämnen utom sig, 
lilande på sig sjelf> dömmande allting eller sina 
lu.uburua tarikelagar, försäkrar oss att allt är än- 
damål och bcstuuunelso, löljaklligen att af ven Ti 



«^ 31 



hafVa en, svarande motyåra natnrfordringar. Me:v 
förnuftet \ändt tillbaka pä sig sjelf, undersökande 
una iankegrunder, misstänkande cleras inskränk* 
ning, förnuftet, kort sagdt^ förvandladt till philo- 
sopbi, häpnar, tvekar, och tors ej tro sig sjclf 
inenL Deri har det äfren rätt. Man kan ej an-, 
klaga philosophien derfor att hon uppfyller silt 
kalL Afven den förtviQande sanningen har värde 
fnmfor sjelfbedrägcriet. Man kan ej neka henne 
en viss storhet, af sjelfva den omätliga rymd af 
mörker som hon upptäcker utom vår fattnings- 
krets. Men hvad blir hon likväl under denna syn-* 
punkt annat 9 än en verklig plågoande^; sublim 
men ryslig, som upplyfter täckelset för en ornat- 
fig afgrund, och säger med ett slags bittert löje: 
äk der din huila, plågade stoft! Emedlcrtid om 
for tänkande känsliga varelser intet tillstånd kan 
upptSnkas gr^^mmare än detta, Imru skulle dot 
vara vårt sanna och naturliga? Huru skulle för- 
ooftet hos menniskan bedraga henne i det enda 
tröstande svar det kan lemna på hennes vigtigasto 
frågor? Kunna vi antaga möjligheten häraf, utan 
att förutsätta såsom grunden till allt, antingen en 
blind phj^sisk slump, eller positif elakhet? Men 
iurad är blind slump? absolut från varelse af för^ 
Doft Hvad är elakhet? motsatsen af godhet. För- 
nuft och godhet skulle då finnas blott hos oss* 
\m dessa tillfälliga stoft, utan värde ocli bestäm- 



»^ 99 ^ 

iselse, och för öfrigt ingeostädes i hela omätl 
heten! Grupden 9 ursprunget till allt| skulle y; 
firånvarelsen eller ipotsatsen i^f de tv9 absolut hc 
fta fulll^omliglieter, }ivilka deq ytterstct nödvl 
digliet tvingc^r oss at( sbk^ i nati;rinrätlning< 
fullkomligheter bvar^fföreatällniqgeiij^ ochförl^^ 
l^ft yördns^deii skull^ yara hos oss sa djupt intryc 
endast för att lata oss i hela den gränslösa nal 
ren m^-d fqrtvMlaii iinnft overkligheten deraf! L 
Ux delta anlaga sig? 

Färegå* pde teckning innehåller, som jag f( 
inodar, en sann föreställiung af yär bcjägenb 
våra bogrrpp, våra känslor i detta hänseende. B 
ntgöves af tre omständiglieter, hvilka fgrtjena 
xnan deryid fäster någon uppmärksamhet. M 
akaU deri finna ^ om jag ej bedrager niig, like 
ipånga sainmansläxnmande grunder för en fprui 
tig öfvertygelse. 

Den fQrsta omständigheten utgSres af yi 
naturbehof , hvarigenom yi foras oemotstandhg 
att söka en förnuftsordning i naturen j, som fö 
säkrar oss att vi äro upptagne i dess afsigter, i 
vi hafva en bestämmelse, svarande mot våra natu 
fordringar, Yi kunna omöjligen utan förtviH 
betrakta oss ^åsom bortkastade stoft i morjan 
ett omätligt kaos, lUan lagar och styrelsa 



_ sS •-. 

Den andra omstSndigheten består i beskaffen- 
heten af sjelfva vår tankedanin^, hvanrid förekom-^ 
mer den dubbla märkvärdigheten, af omöjligheten å 
ena sidan, att någonsin framtränga till fullkomlig 
fSrmiftsTisshet i d«tta ämne, och omöjligheten, å 
den andra, att likväl tänka oss naturen annorlunda 
in som en iömuilsordning; det vill säga, såsom 
ett sammanhang af medel och ändaoiål, be<»täm-« 
melse och uppfyllelse. 

Till dessa tvenne omständigheter, kommer 
aluOigen den tredje, ej minst märkvärdiga. Den 
består i vår moraliska känsla, vår moraliska sin« 
nesDatur, hvilken ger, genom sina fordringar, li- 
kasom sista styrkan åt de begge förstnämda, och 
efsätter alutgåfvans otillräcklighet. Och hvilka 
äro dessa fordringar? Hvar och en fråge sitt c get 
kjertt; det skall svara honom: välvilja, rättvisa i 
vår bestämmelse! Tag bort moralkänslan; och 
vårt högsta behof som ej uppf ylles, ett förnuft 
som i sina enda möjliga föreställningar, i sina 
vigtigaste löften bedrar menniskoslägtct, bhfva, 
om det uttrycket må tillåtas, blott en mekanisk 
oriktighet, en emellan sakerna illa träffad motsva«- 
nghet, och ingenting vidare. Men lägg till mo* 
rslkänslans fordringar; och detta förvända sam* 
manhang blir en verklig grufsamhet, antingen man 
betraktar det såsom en med afsigt begången afvi«-' 



^ 94 

kdse från aXtk rSttrisaiis lagar, eller såsonvettbe- 
yift på deras totala saknad i det helas förhållande. 
Då vi ej sjeUVa gifvit oss varelsen, finna vi hårdt 
och våldsamt alt se oss likasom påtrfigas en olyck* 
lig; och den vi äga skulle vara det, genom blotta 
fSreställningen att ipgä uti ingen försyns aisigter, 
att vara intet slags föremål för någon styrande 
godhet Vi rysa och bäfva vid blotta tanken om 
en blind physisk nödvändighet, hvilken kunnat va- 
ra likaså val fullkomligt stridig mot hvad den nu 
är, och kunnat, i stället för det ringa goda som 
tröstar leihadsqvalen, störta alla varelser i enoaf- 
bruten kedja af plågor, Änakönt vi under denna 
förutsättning, skulle finna iogen att anklaga der- 
före, da nemligen ingen styrande tanke eller vilja 
existerade någonstädes, käona vi ej derförc min- 
dre, rysligheten af en sådan belägenhet, och nå- 
gonting högst orättvist i sjelfva saken, h varemot 
hela vår moraliska sinnesnatur uppreser sig. Ty 
så stor, så allmän, så ovilkorlig är vår fordran 
på rättvisa, att vi på«tä den i kraft af dess egen 
sublima natur, utan att ens fråga om någon fin- 
nes, som kan eller vill lemna oss den. Man sä- 
ger oss förgäfves, att naturen är en blind verkande 
kraft, som ej följer dessa lagar. Det hindrar ej 
känslan hos oss, att det borde vara annorlunda. 
Vid detta borde j förblifva vi oryggligen, och kun- 
na e) begripa, huru i fråga om det högsta, ytter- 



^ sS — . 

sta t imjNi' uugligaste af allt, det som borde paray 
icke är. Jag frägar nu: finnes ej denna kSnsla i 
byart enda sinne? o^h om denna finnes, h var- 
ifrån Sr den? Hyarpä grundar sig dess ford- 
ran? Hvarföre är den så trygg, och, om det ut- 
trycket tillätes mig, så pockande ?~ Hvarföre kom- 
mer den så forundransvärdt till stöd, icke blott 
for vårt högsta vigtigaste naturbehof, men äC- 
Tcn för ffelfva de begrepp, h vilka vi efter vå- 
ra inskränkta förnuftsgrunder måste göra oss 
om naturen? Är det möjligt att betrakta hela 
denna underbara sammanställelse i vår natur- 
daning, detta inlräfiande i samma slutföljd emel- 
lan dess tre egenskaper, naturbehofpet , sluigäf-- 
van, mcralkänslan , utan att tro dem riktade åt 
samma mål , inrättade att föra oss dit? Och 
likväl skulle allt detta vara sådant, utan afsi^t 
och inrättning! Likväl skulle allt, på detta sULt, 
af blott slump och blind physisk nödvändighet , 
sammanstämma till det synbaraste moraliska än- 
damål! Det skulle ej vara så stäldt^ så skickadt^ 
derföre att naturbehofvet hos menniskan skulle 
tröstas genom tankens föreställningar, och derae 
inskränkning ersättas genom moralsinnets försäk- 
ringar! Må de hysa denna mening, som påstå 
ögat icke vara ämnadt att se, fötterna icke att gå, 
bändema icke att taga med. För min del är det 



/ 



1^ s6 » 

mig omöjligt, att upphöja mig till denna djapsin* 
niga otänkligbet 

Jag kunde här stanna, och ansQ mitt ända--^ 
mål för temmeligen uppfyldt. Emedlertid då 
moralkänslan hos mcnniskan, tydh*gen utgör lika- 
som den djupaste grundläggningen för allt detta^ 
och lånar det sista, starkaste stödet åt ofvcrtygel- 
sen, torde det ej T)li hvarken onyttigt, eller 
utan ett slags nyhet, att något undersöka naturen 
deraf. Bjudom till, att åtminstone gissa ursprun-* 
gr*l till den egna visshet, det besynnerliga slag af 
nödväiidigliet, hvaraf den är beledsagad. 

Att moralkSnslan, (det vill här säga', ford*- 
ran på rättvisa) grundar sig på idealet af en all<^ 
män förnufts- och godhetsordning , och på det 
osvikliga medvetandet hos hvar och en af dess 
högsta t örträfflighet: delta behöfvér ej bevisas. Hvem 
som tänker, finner det utan djupt eftersinnande. 
M( n alt denna ordning af oss omedelbarligen an- 
lagcs såsom verhlig^ endast emedan vi känna att 
den bör vara det; att vi efter dess lagar alltid 
dömma om naturinrätlningen , i dess förhållande 
till oss, detta är i sanning märkvärdigt, och kundo 
näppligen ske så allmänt och så beständigt, utan 
den hemliga vissheten om ett verkligen ursprung- 
ligt förnuft, en Verkligt iu'spruQglig godhet, och 



Abtu eflR^ktiva styrelse* Det eller det vore 
nufUgty det eller det Yore oräLtvisti derföre låter 
flet ej taoka sig om naturen: se der kUnslans kor« 
ta lo^k I hvart hjerta ligger då hemligt och 
otttplånligen denna förutsättning af en allstyrelae, 
gmndad på tankens högsta ljus och Tiljans högsta 
godhet Och detta är så visst, att förklaringen 
af vissa skenbara afvikelser dcrifrån, varit i alla 
tider f&remälet för menniskofömunets ifrigaste 
bemödande. Scepticismen ifiå säga hvad hon 
Till: vi kunna lyssna ett ögonblick till hennes fin«- 
heter; men sedan hon sagt ut, glömma vi bort 
hrsid hpn sagt, och förutsätta i hvarenda före- 
ställning om naturen, en alistyrelse^ på .samma 
sätt som vi uti den dagliga lefnadcn^ alltid förut- 
satta de yttre tingens verklighet , oaitudt alla idea^ 
listiska spetsfundigheter^ 

Detta är ett factum> som jag tror vara Qb&- 
AtridUgt Men frågan är: huru komma vi till den- 
Da förutsättning? Uvem har sagt oss^ att förnuft 
och godhet gifvas, utom hos oss; gifvas i det he- 
la; kunna ej annat än gifvas, och att våra moral- 
fordringar således ^ måste nödvändigt uppfyllas? 
Hvad förnuftet sjelf blott försäkrar villkorligt, och 
så vida dess tankegrunder icke äro inskränkta 
till blotta sinnligheten, huru kan känslan säga oss 
det med en så fullkomlig ovillkorlighet? Med ett 



» s8 . 

ord, h vårföre antaga vi af denna fSmndeiligpi 
känslonodvändighet , alltings sammanstSmäielae i 
naturen, till förnuft oeh rättvisa? Ty det är detta 
aoui vi verkligen göra; ända till dess ett konsti- 
gare tankebruk, ett klyftigare /eftersinnande be- 
gynt inveckla oss i svirigheter, och derigenom 
försvaga vår öfvertygelse. 

Man vänte sig ej en djupsinnig undersökning» 
Jag skall bjuda till att vara kort och klar. Men 
allt resonement fordrar sin princip y och so 
här min. 

Längre tid fortsatta betraktelser öfver dessA 
ämnen, hafva öfvertygat mig, att cienniskors all- 
männa örverensstämmelse i vissa satser och om- 
dömen, moraliska eller blott esthetiska, bero alltid 
vida mindre af undersökning och slutkonst, än 
af vissa enkla omedelbara föreställningar, med 
dem åtföljande känsloinlryck, nödvändiga genom 
den menskliga siuncsnalurcn. Sanningspligten, 
tacksamhetslagen, vördnaden för föräldrar^ löftes- 
hedern, egendomshelgden, hundrade saker af^den- 
na natur, ät*o visserligen inga resultat af dju- 
pa undersökningar. De kännas och yrkas med 
fullkomlig ofv^ertygelse, äfven af sådana, som ej 
skulle vara i stånd. att glfva om rälla grunderna 
derlill, det miftstä sammanhängande besked. Skul- 
le de måhända vara fördomar^ inplantade genom 



— 39 -r 

uppfiirtraii^ och pS god tro antagaa? Man Yir ej 

påstå detta. Hafva de då en så stor ■ sjeUlydlig- 

het? Ja; om dernied förstås deras omedelbara 

fordran pä sinnets bifall, icke li[ttheten att utre- 

^ principerna dertill. Man skall finna tvertom, 

att dessa allmSnna öfverensstämmelse]^ emellan men- 

Diskor y gmnda-sig allesammans, oaktadt den öf- 

Tcrtyglighet de hendigen medföra^ på vissa i sig 

sjeUVa ganska mörka notioner, ja så mörka, alt 

nlr lärda och djupsinniga män velat i förnuftet 

uppsöka ursprunget och grunderna dertill, demer*- 

endels alltid niött dervid de största svårigheter, 

oeb ofta långt mer förvirrat livad de företagit 

sig att utreda. Deraf har händt, att det h varom 

bda verlden eljest öfverensstämmer, blifvit, genom 

sjelfra förklaringen, ett äume för en stor mängd 

olika meningar. 

Det synes foga troligt att så skulle ske, om 
dessa omdömen och tSnkesätt grundade sig verk- 
ligen pä blotta förnuftsslut, som vi vanligen fö- 
reställa oss, i anledning af deras öfverensstäm* 
melse med förnuftet De slutsatser hvar och en 
i det fallet måste grara, för att komma dertill, 
skulle . tvifvelsutan också kunna, af hvar och eu 
lätteligen återkallas. Och ju färre förnuftssluten 
vore som behöfdes, ju kortare vägen vore till des- 
sa resultat, ju lättare och klarare skulle den af- 
ven lata igenfinna sig af undersökaren. 



f 



^ 3o ^ 

Det Ir otvifrelakligt, att all lätthet i sak 
nas förhållande, måste hafva i menniskosin 
sina motsvariga förnuftsgrander. Det behOfs, 
ex., for sammanlefnadens möjliga väl och lör! 
ling, att forSldrar njuta af sina barn lydnad < 
vördnad, att loftett hållas heliga, förbindelser U] 
fyllas, hjelpsamhet visas, sanning talås> o. s. 
Men när vi tillspörjas eller spörja oss sjelfva • 
den hos oss verkliga och omedelbara grunddi 
ten till dessa inverles fördringar, och dertill sva 
som vanligen sker, genom skäl, hämtade från d€ 
sakemas jrttre nö Ivändiga fofnufltsförhåUande 
hvarandra, då känner livar och en nppmärks 
undersökare af den menskliga sinnesnaluren, 
vi blott borga dessa grunder från urskillningt 
yttre anmärkningar, yngre hos oss än dessa i 
vertes drifljädrar, denna djupa ursprungliga m 
nesdaning, och att vi alldeles ej träffa de san 
och yttersta verkningsgrundema. • 

Detta är så visst ). att sa snart vi blott 1 
giiVa akt till livad inom . oss föregår, äro vi sje 
ve aldrig fullkomligt nöjda med dessa blotta ta 
keskäl, ehuru vi ej kunna gifva andra, af bi 
på kUra begrepp om vår egen invertes crfarenli 
och följaktligen på uttrjxk derlöre. Ocli det hl 
der tvifvelsutan mången, alt sedan han i hela ; 
Icfnad hyst^ f^jt> yrkat dessa liksom allniäni nit 



^ Si — 

burna tSnkesatt, Br ögonblicket af den redogörelse 
derfSre^ som tillfälligtvis afTordraa honom, kan- 
liinda det första som han nånsin frågat sig sjelf, 
om de orsaker han dertill uppletar* 

Det synes oförnekligt^ att vi genom alla be- 
grandningar öfver dessa ämnen blott söke, att, 
sä långt vi . förmå , upptäcka i sakernas f ömuila- 
ordning och deras inbördes rättaste förhållande , 
en motsvarighet till våra känslor, hvarigenom des- 
sa kunna ^ att så må sägas, inför förnuftets dom^ 
stol rilttvisas. Men låter detta också alltid göra 
sig? Gifvas ej vissa gcrningar, hvaröfver meniii- 
skor verkligt samnianslämnia i ett allmänt lo förd, 
utan att någon egentlig förnuftsrätthet kan i dem 
upptäckas? Och bevisas ej derigenoni på ett gan- 
ska ögonskenligt sätt^ att öfvertygelscn om dera9 
förträillighet, äger en annan och mycket mera 
omedelbar grund ^m förnuftsprofniugen? En \aii 
som vågar för den andra, mer än han kan utan sitt 
största lidande förlora, som uppoffrar för honom 
lycka, helsa, välfärd j en man, fallen i orättvisa 
forföljares händer, hotad med plågor, död, van- 
ära, som funne en lätt utväg ur sitt fängelse, och 
likväl liade den ädla stoltheten att icke betjena 
sig dcraf; Zamti *) som i stället för sin alledna 
kejsares son, frambär sin egen till bödelssvärdet: 

*) Se Tragedien L^orp bclin de la CUiiie. 



f 



^ 5ä — 

alla dessa gerningar, tyckas de ej hafVå en yerkl 
förnufbstridighet, man må betrakta dem i häi 
seende till blotta klokheten , eller« till sträng rät 
Om de likväl, ifrån den ena verldens ända t 
den andra 9 ej fela att mötas .med allmän beundra 
och högaktning; om äfven de som ifrigast bestr 
da rättheten deraf^ icke kunna neka dem sin hen 
liga vördnad, hvarifrfin härleda sig då denna von 
nad, denna beundran^ denna allmänna högaktnin^ 
efter dessa känslor likväl icke, åtminstone ej m< 
lätthet^ låta förklara sig genom motsvarande föi 
nuftsgrunder? 

4 

Man torde föreställa sig att svårigheten, i 
vanligheten, genom den beundran de alltid me( 
föra, gifva åt sädana geniingar detta stora vär< 
i mennii^kosinnet Men detta värde, hvar och < 
ser det strax, är ej ensamt svårighetens, ovanlij 
hetens« Det skulle annars tillhöra med lika rät 
äfven laftspringåren , som förvånar genom 8 
färdighet. Ar det då uppoffringen , sjellTörsake 
sen som man prisar och beundrar? Men det gi 
Ycs tusende fall, i h vilka förgätenlieten afsigsjt 
skulle vara den största af galenskaper. En mei 
niska som antingen utan alla skäl, elUr äfven f 
vissa lägre skäl af beqvämh*glict, cgonsinnighety 
9. v. uppoffrar vigtiga, nödvändiga fördelar, oglll 

allmäi 



— 33 «. 

Dt; och åcn Engelsmannen som, enligt be- 
se, hSnofle sig sjelf lor qU bevisa läldieten 
Ila dödssält, kunde ej giiVa ett större bevis 
ä en gång, sjelf-uppollring och föraktlig van- 
;bet. Uppoffringen , sjelll orsakeisen , hafva 
sserligen i sig sjeliVa ingenting vordnadsvärdL 
låste för att vinna vördnad, hafva en orsak^ 
iremål som förtjänar den* Men om fömiifts- 
Tten af denna orsak, detta föremål, antingen 
eller åtminstone icke strax och allmänt lå- 
ifinna sig, hvad hafva då vissa sådana ger- 
ir, som likväl, hos hvar menniska, och utan 
ftersinnande, uppväcker bifuU och högakt- 
' Jag svarar: omedelbar stön/iet Huru 
hvarigenom denna uppkommer, lemnom den. 
aga till ett annat tiillälle. Men huru vill 
ej se, att det måste finnas hos menni- 
en grundläggning till en viss moralisk esthe- 
likasom till en esthetik i konsterna, hvari- 
m vissa föreställningar alltid beledsagas af ett 
lelbart känslo-bifall, och blifva derigenom, i 
ling med fömuftsgåfvan, den yttersta grun- 
i menniskosinnet till hvad vi kalla moralisk 
r, och till dennas allmänna enligheter? Före- 
lingarne af det sköna i vänskapens uppofFrin- 
i fastheten tid den stränga redlighetens förd-* 
ir; i troheten mot en olycklig öfverhet, äro 
poLDS Skr* III D£i«. 3 



^ 34 ^ 

de ej af denna beslcaffenhet? medfSra de ej hM 
hvar och en detta omedelb/<ra känslobifall, detta 
Ulliga medretande af förträfflighet, som fåfängt 
skulle bestridas af ett klyftigare eftersinnande? 
Jag kallar dessa föreställningar urspruiigliga, ef- 
ter de grunda sig pä en viss ursprunglig sinnea- 
daning, finnas hos alla, bero af ingen öfverlägg^ 
ning^ och medföra hos livar och en, till störra 
eller mindre grad, saipma känsloverkningar. Sjel£« 
ya den högsta värdighet, som vi finna i litöfniiH 
gen af det förnuftsrätta, och som binder oss 
dervid^ är den ej en sådan enkel, omedelbar, ur« ' 
sprunglig esthctisk föreställning i menniskosinnet? 
Det är ej här stället att inlåta mig i närmare un*. - 
dersökning häraf Till mitt ändamål gör nog, att' 
deruppå haf^a vändt läsarens uppmärksamhet. 

Men nu frågar jag: röjer ej allt detta, att . 
slutgåfVan , tankepröfuingen visserligen »icke är dea 
enda, eller ens hufvudgrunden till dessa allmän- 
na öfverensstämmelser emellan menniskor; ocb 
att vi hafva dertill, ännu en annan princip i vissa 
invertes erfarenheter, vissa ursprungliga förestiU- 
ningar och dem åtföljande känslor, bestående^ 
likasom den utvertes erfarenheten, af omedelbara 
dunkla intryck, och medförande, likasom deii| 
öfvertyglighet, utan att låta ytterst upplösa sig i 
fömuftsbegrepp? Och ligger ej häri orsaken, hya^ 



— SÖ — 

^asa allmänna moraliska eller eatlieliska no^ 
äro på en gång så mörka och så allmänt 
a, sä otYifveJakliga för den enfaldigaste, 
i oförklarliga för den djupsinnigaste? Jag 
: ligger ej i dessa notioners på en gång helt 
irspruDglFghet och likval vanliga motsvarig'* 
I våra förnuftsomdömen) orsaken, h vårföre 
id kanna oss så starkt frestade, att förklara 
;enom förnuftsgrunder, och likväl aldrig kun- 
Ikomligen lyckas deri^ ej en gång öfverens-r 
la i våra förklaringar? 

eke nog. Jag tror alt denna moral- esthetiska 
»daning hos menniskor, sträcker sig ännu 
j, än till deras inbördes moraliska förhållan- 
inefattar mer än bloUa lagarna för deras ger- 
t\ ligger i dlmänliet till grund för alla be- 
), som stå på något sätt i sammanhang med 
liskans högre bestämmelse^ och kunde, riktigt 
rsökt, blifva af större vigt i philosophien 'éxk 
vanligen föreställer sig. På denna grund tror 
Xven, att livad en philosoph, i ämnen af när- 
(ide slag, först och förnämligast bör göra, det' 
Lt från alla blotta slutgrunder, afskilja dessa 
lointryck, dessa omedelbara iAvertes erfaren- 
r, och endast söka bestämma, så långt möj-^ 
är, de allmänna föreställningar, troligen gan- 
få till antalet, sem ursprungligen tjena dem 



-. 56 — 

till grund och föremål. Det är också hvad jag 
skall bjuda till att hir göra, så långt det kan ske, 
utan att inveckla oiig i förvillande flnheler. Om 
i undersökningar, luiigt ufoin vår möjliga utvertes 
erfaronlibt, någon niolsvariy verklighet dock icke 
bevisas derii^enom, alt vi al' vi^on sinncsnödväti- 
fligJu-r sä eller .så känna (>«*li föresfdlla oss, följer 
likväl derof eu annan, ganska stor och b<'lydandé 
ijjtta. Den besiar dcri, all da de^sa känslor och 
ursprungliga förestHlhiingssält, llllhorligt afsöndrai 
ifrån vara förnunsslnl, hafva \i åhnin^lone dem 
gifna, såsom verklig erfarenhet, verklig sak, obe- 
roende af huru våra slutsatser utfalla. De kunna 
ej mer anses såsom illusioner, tillfälligt uppkom-, 
na af falska omdömen. De förfalla ej med vårt 
resonementcr, vackla ej med dem, vederläggas ej 
med dem. De bevisa alltid den stora saken, att 
vi efter vår verkliga sinnesnatur måste tänka och 
dömma på det sättet; och att om vi ej desstnin- 
dre fara vilse om sanningen, sker det åtminstone 
efter en för oss oemotståndlig naturinrättningy 
icke efter de tillfälliga misstagen af våra egna 
ombytliga tankeslut. 

Efter detta företal, något längre än jag ön-- 
skade. låfom oss nu komma till sjelfva saken^ till 
detta invertes moraliska sinne hos oss, som genom 
•in ovillkorliga fordran på rättvisa i vår bestäm-* 



- 37 - 

mclse,"ntagcr och fönitsriftcr en vcrUig nahir- 
styrelse, grundad pä vishet onli godhet, i trot^ af 
til fomuflcts villrådighet, och olla 8pt*kuIation;n4 
inkast. Frågas: huru sker detta? och huru Jålcr 
det förklara sig? 

Det första som kan med fullkomUg visshet 
äffa derom, det är, att sadun är, en gång för 
alla, rår oföränderiiga sinnesdaniiig, tillhvars in- 
Qenta sammansättning och känslogrunder, det 
dcall troligen blifva oss lika omöjligt att fullkom- 
lig firamträaga, som till de första principerna i 
alla andra naturämnen. 

Allt hvad som deraf synes låta med nSgon 
Uarhet vidare utreda sig, det är: 

1:0 Att vi ej kunna fästa vid föreställningen 
a{ det stora gränslösa ylUi hvaraf vi omgifvas, och 
under beroende af hvars eviga, oryggliga la^ur, 
vi sjelf?6 tillika med all tänkelig existens befinna 

oss, att vi ej kunna fästa, säger jag, vid 

den stora förvånande föreställningen deraf, nå- 
got slags begrepp af ringhet, saknad, ofullkom- 
lighet. Det är sant^ att denna föroställning in- 
nehåller, utom 6toftma'^san, eg('utlig(*n ingenting 
annat än fHnst-urspruriglighet , omäflighet, alher^ 
lande kraft. Men från detta högsta tanieligap 
forsöko man, om det är möjligt, att, utan förrin- 



^ 58 •^ 

gande deraf, utan känslan^ uppenbara mcftäg* 
dertill, afsöndra medvetande, förstånd, bjuda 
vilja, kort sagdt, någonting sådant, hvarföru 
delta högsta af allt, icke sfiulle, i sjelfva veri 
vara det! Antagom en enda stor brist på -förö 
nande förstånd, eller förmåga; ett enda fel 
förhållande i veridsbyggnaden , som gjorde 
allmänna sammanhanget deraf rent omöjligt, i 
tågom till e:i(. , blott en oriktig fördelning 
tryckningskrafter, hvarigenom all jordytan i natD 
för evigt höljdes af hafevattnen , eller att sola 
uppsväljde i deras omätliga sköten de utan nr 
stånd kringlöpande verldarne; och man eftersi 
pm ett sådant jdlUf af hälften daning, hälften j 
virring och förstörelse , skulle låta riiiimcligen ta 
«ig, såsom det enda möjligt existerande, ger 
tingens allmänna, ytterst högsta, evigt o villkor 
nödvändighet? Men på livad grund då, någon 
da oriktighet, någon enda mindre fullkomligl 
Förgäfves söker måhända den finaste, skarpast 
skiljande metaphysik, att här framtränga till 
eakerna; men sådan är menniskosinnets vörd 
för alltings eviga ursprunglighet, och för den 
Riätlighet*af varelser och verkande krafter i 
derifråu härflutit, alt den utesluter all förest 
jQing om ofullständighet, oordning, felaktig! 
bristande värde. Det motstri4er, aian vet ejli 
bek vår ainnetnatar) att det xnindre. förträfi 



intuigen nödvändigt till titt mw 

1(1^ fpranp, eller gränsltht till sin omfattning, fram- 
Ui for djt räUare, bältrc, förträffligare; och att allt 
et,' som är, allt som kan vara, med ett ord, aumman 
(i. af bU tänkelig existens, skulle kunna vara, möjligtr- 
/: ris, blott en ofantlig medelmåtta, eller en q/ci/iif- 
Ug orunligheL 



er 



a:o Att vi föreställa oss, af en lika sinnea-^ 
Dodrändighety förnuftet , godheten, såsom de hog* 
sta af alla möjliga fuUkoraligheter. Känslan af 
deras yppersta förtrafllighet är i sanning sä djapt 
iotiyckt i nienni&kosinnet, motsatsen, ^ fränvard- 
sen deraf, en så djup förnekcise af allt värdesatt 
det synes oss otänkeligt, huru naturen, hum hcr 
la den gränslösa omfattningen af allt hvad som 
ar och kan vara, icke skulle vara i sin samman^ 
sättning ett uttryck af deras lagar, icke utgöra en 
motsvarighet till dessa sublima begrepp. 

Men denna motsparighet , torde någ<m inrSii-^ 
da, finnes den icke äfven verkeligen? Saknar na-- 
turen någon riktighet, någon ordning, någon sam- 
manstämmelse till förträfflighet? Röjas icke dessa 
fidlkomligheler, bvart ögat vändes och tanken sträov- 
ker sig? Upptäckas de icke dagligen mera genom 
nya rön, sä långt våra väpnade blickar kunna 
tränga ner i stoltet ^ eller opp i himlarne? Verk- 



— 40 — 

ligheten deraf, nåledes gifven, hvud hafy^vi att 
fordra denitöfver? Tillhör det oss att föreskrifva 
pwi livad sätt allt delta bort ske, och genom hvil--* 
ka egenskaper det bort verkas? Jag frågap tillba-* 
ka, är det nog med blotta yttre fårhålUmdet? 
och vore det, till detla värde af högsta förtri& 
lighet hos naturen, likgiltigt på hvad sätt och af 
hvflken grund hon vore sådan hoo är? Kan hon 
betraktas såsom ett resultat af blott physiska tvångs* 
lagar, och såsom uppkommen af ingen vilja, in-^ 
gen afsigt, intet förordnande, utan att förlora just 
det, som ensamt kan göra natormakten till et^ 
föremål för den djupa vördnad, sont vi känne att 
den af oss fordrar? Hor något slags konstbygg» 
nad ett värde för oss, utan derigenomatt den Sr 
konst, det vill säga förstånd? äjelfva ofantli^e^ 
ten hät den ett, utan genom begreppet om dess 
ursprung från en mäktig vilja? Förgäfves upptäo* 
ker man då, och visar oas dea största, den beun- 
dransvärdaste riktighet i alla naturens mekaqiska 
förhållanden; ifrån . verldames inbördes omlopp och 
rörelser, till alU lefvande, kännande varelsers da<« 
niHg^^lugar, bebofy njutningar; med ett ord, i allt 
hyftd ögat kan upptäcka , eller tanken omfatta. Om 
dennA stora mekoniskiL fullkomlighet är blott me- 
kanisk, ooh ingenting vidare: ooot den ej är en 
följd af tanke, och vilja; om den saknar förnuf-^ 
tets ändamål och godhetens uppsåt^ så är de« 



— 4i _ 

ingen fuUkomlighet, utan en blott död pcli naken 
beskaffenhet; den är blott forunderlig, och ej be- 
undransvärd. Den har det lägsta af alla möjliga 
vSrden, den blinda riodifändighetena. Och en 
ipade förfärdigad till jordens odling, en krycka 
gjord att uppbära en krympling, eller en niakilös 
ålderstigen^ är, i sant värde, högt öfver trcttitu-.- 
lende soj-systemer. 

Jag betraktar bär, man pfiminnesigdct, blott 
odi endast vår egen sinnesnatur, med de förcr 
cUQlningar och fordringar som deraf nödvändigt 
v^pkomnuu Sanningen af hvad jag der^om sagt, 
ir lätt att visa. Vi behöfva, till den äuda9,blolt 
tloka oss bort all bestämd ordning, all^ ändamål^ 
4dlt virde af förstånd och vilja från naturen, ocii 
fi skola snart finna vid tanken på den öfverblif- 
na lå massan af materien j omgifven, som då vi- 
sar sig, af idel död nödvändighet, af klädd all för- 
tjeost af vis och god inrättning , vi skola snart rö 
ja, säger jag, genom en oöfvervinnelig motsägelse 
dertiU inom oss sjelfva, att en så låg^ så oädel, 
så öde och tom föreställning om det Stora jtllt, 
i dess högsta ursprunglighet och hela dess omät-» 
liga omfattning, icke är för oss möjlig. 

Men omöjligheten af detta begrepp om ha ^ 
turen, blir större^ orimligare, så snart vi betrakta 



-- 42 «. 

•SS sjelfva i forhällande till detta föirånande Hela, 
hvaraf vi utgöra en så liten omärklig del, och 
stå i ett så djupt undergifvit beroende. Låt nå«- 
gon försöka alt säga sig sjelF: Jag ensam, och 
djuren af mitt slägte , Sga förträfBigheten af föi^- 
nuft och godhet. I och utom hela den gränslösa 
verldsbyggnaden , gifves intet begrepp, intet for^ 
stånd, ingen förnuftig tanke, utom i menniskobjcT'*' 
nan; i och utom Iiela den gränslösa verldsbyggnaden, 
gifyes ej någonstädes den sublima egenskap söm 
vi kalla rättvisa, utom i menniskohjertat; och han 
skall tillstå, om han är uppriktig, att han hemli-» 
gen darrar för att hafva sagt en orimlighet Det 
inskränkta tillfälliga menniskosinnet, (så känna ti) 
kan ej hafva en föreställning, mindre en verklig 
egenskap, högre, sublimare än allt hvad som fin-^ 
nes i hela oändligheten. En liten del af det hela, 
kan ej dömma derom efter oändligt högre lagar, 
än det är, i sig sjelf, verkligen sammansatt För* 
nuftet, godheten, kunna ioké vara en verkning af 
vissa blitida physiska förhållanden; en verkning, 
inskränkt genom slumpen till en liten viss portion 
af stoftmassan, och den ensamt tillhörig, Redan 
blott dessa egenskapers sublima, allt öfverträffiin* 
de höghet för menniskosinnet, fordrar alt dte 
måste af oss sättas högst på listan af allmänt och 
tjqrsprangUgt verkande orsaken 



- w - 

FSr att hn återkomma till moralkänslans foiw 
iSiingar i anseende till yär bestämmelse, synes, i 
ioljd af allt detta , som dessa fordringar gmndade 
lig pä en tiss hos oss ursprunglig, omedelbar fö* 
veställhing af det högst förträffliga i förnuftet och 

godheten; och som, i frågan om det absoluta 

AOt, (betraktadt i hela sin gränslöshet, såsom Ter«- 
kadt och Terkande, irambragt och frambringande ,) 
en offlotståndlig naturlag, tvingade oss att antaga 
detta högst f örträifiiga , för nödvändigt sant Den- 
från, tvi^elsulan, i alla sinnen denna säkra för- 
ixtsättning af förnuft och rättvisa i det hela» in-' 
rittning, som liknar mer en känslo-nödvändighet, 
in en. slutledning; utgörande hos sjelfvasophistenj 
en outplånlig grundfordran, från hvilken han sö- 
ker förgäfves undflykter, och som hela hans plri- 
losophi blott är en mödosam konst att motsäga. 
Man bestrider ej med denna svåra, utsökta klyf- 
tighet, hvad som ej är förutsatt, genoni en viss 
allmän sinnesnödvändighet 

Man må härleda, så itiycket man vill, denna 
sinnesvändning hos oss, ifrån tankans mera öfva- 
de urskillning, och förståndets långvariga under-» 
sökningan Man må göra känslan till metaphysik, 
och våra ursprungliga föreställningar, till blotta 
slutsatser. Jag ärnar här icke strida om finheter, 
för hvilka jag har, af alla dödliga, det störstt 






-^ 44 — 

t 

misstroende, Men det synes mig oförnekligt, att 
allt hvilar här blott och endast på den enkla 
omcHlelbara känslofordringen af ett värde, hosdei 
hngsfii, ytlerat ursprungliga^ hos den forfärando 
oiuälii^lu^ten af makt och verkningskrafter, i hvars 
sköte ailt uppkommit och inneslutes; och pioan«« 
lag'igheten af ett lägre framför det högsta af alla». 
Man kan ej bestrida ofelbarheten af detta varde; 
m^n man kunde invända, att vi ej förmå bestäm-* 
ma naturen deraf, då, enligt hvad flera stora pbi-* 
losopher sökt visa, sjelfva förnuftet, sjelfva god- 
heten, utgöra tilläfventyrs endast menskliga egen- 
skaper« hvilka vi skulle, i sådant fall, tillägga all- 
tings högsta ^ursprunglighet, lika orimligen som 
smaken, lukten, eUer talet Det behöfs till be* 
svarande häraf icke annat, än att blott föreställa 
sig denna alltings högsta yttersta ursprunglighet, 
utan ringaste medvetande af sig sjelf, eller sina 
verkningar. Det behöfs blott föreställa sig den, 
antingen med helt och hållit ingen vilja, ingen 
afsigt, eller med en rent af elak och förderfvan- 
de. Skulle den, under en sådan forutsättning, haf- 
va för oss någonting vördnadsvärdt? Förnuftets 
och moralkänslans blotta erfarenhet af sig sjelfva, 
kan den annat än medföra hos oss detta djupa, 
lifliga medvetande om förträffligheten af en för- 
nuftig och moralisk natur i allmänhet? En för^ 
träi&ighet för hyilken allt annat visserligen måste 



^- 45 _ 

Yika, och utom hvars dnnande ocli slyrando indy- 
idstT, hela nataren omöjligen kan »ynas oss ainiat 
In en knil och dö^l ofanlligliet, utan varde odi 
bo^hrt, uppfyllde dvn ock ni<'d sin physiska ut- 
sträckning, alla rymden!; omätliga öcknar. Mäste 
vi dä ej upphöja o.ss till denna lörnlsättning) hvar- 
fönitan vi stimna i väru begrepp om alltings ur-- 
sprunglighet) långt ner under d<*ss egen olörnok-» 
liga effekt, vårt eget sinnesvärde? 



I sanning, hvilken åtskillnad af primitif f8- 
restlllniug, emellan en Bndlös stoftmörja, verkan-^ 
de utan medvetande, och föreställningen af den 
lefvande, allt omfattande, allt inrättande tanken? 
Emellan föreställningen af blinda mekaniska tvång^s- 
lagar, och lagarna af en fri välgörande vilja? 
Känslan stöter bort ifrån sig med afsky och rys- 
ning den ena af dessa föreställningar. Hon om- 
fatfar den andra med glädje, och vördnad. Hoti 
gor mera. Hon säger, utan minsta hemliga tve- 
kan: ddita är sanning, och jndste para det! Ju 
mindre det är i blotta slutgåiVans förmåga att 
säga detta med fullkomlig visshet, och ju högre 
känslan likväl här låter höra sin röst, ju mera 
kunna vi öfvertygas, alL det ligger till grund för 
\ära b(?grepp om alltings ursprunglighet, en out- 
plånlig föreställning af det absolut lörträffliga, så- 
^m omöjligt att ej vara grundkällan till all tan- 



^ 46 _ 

kelig existens. Deri&ån, ännu en gång sagdt| 
denna ovillkorliga sinncsfordran på förnuft och 
rättvisa, hvaraf vi äro så lilllgt medvetande; och i 
som står fast vid sitt påstående, i trots af all 
förnuftets villrådighet. Det är omöjligt att utrota 
denna fordran, hos den menskliga sinnesvarelsen. 
Förgäfves invecklar ni eftersinnandct i spetsfundi-» 
ga tvifvelsmålj förgäfves sätter ni, öfver allt orn^ 
kring menniskotanken^ idel natt, raörja, och blind 
pbysisk nödvändighet. Hon återkommer af sig 
sjelf till den första grundföreställningen af /ör- 
nuft och godhet, likasom en af andedrägten dim^ ' 
lupen spegel, klarnar strax å nyo> och ger ertiU*^ . 
baka den bild> som ni beundrade* 

Ännu innehållei* allt detta foregående ingens- 
ting annat^ än blotta undersökningen af vår egen 
sinnesnatur. IVIen jag frågar, hvad annat är till 
för oss? Och hvart längre kunna vi någonsin 
komma^ än till denna erfarenhet, af oss sjelfva? 
Utom gränsorna af denna erfarenhet, utvertes el- 
ler invertes, hvad är verkligt? — Veta vi det? 
Kunna vi vet^ det på annat sätt^ än genom värt 
förtroende till naturen, som ej kan hafva gjort 
hela vår varelse till ett oupphörligt bedrägeri? 
Men hvorifrån detta förtroende? Ännu en gång 
sagd t, från hvad annat än föreställningen af det 
absolut förträffliga, såsom omöjligt att icke finnas 



— 47 - 

alltings upphpf, och den outplånliga sinnedfor- 
Iran derpä, som yi h varken sjelfvc gifvit oss, eller 
Lunna hos oss utrota. Se dor^ om ej allt bedrar 
nig, den ytterst möjliga Tisshetsgriinden för h^la 
den mcnskliga sinncsvarclseu* 

Sådan är då^ en gäng för alla, ^aturdanin•«^ 
gen deraf. Öförniögne att ädagalil^^ga motsvarig- 
heten till vara begrepp, vara klinslor, kunna vi 
på denna grund iätlligcn förneka diras försäkrin- 
gar såsom obevisliga; men vi kuuna aldrig gifva 
åt våra föreställningar ett annat verkligt innehåll, 
aldrig utrota våra hemliga känslofordringar. Vi 
måste tänka så, känna sa, eller inskränka oss till 
det tema förnekandet deraf. Och livad annat än 
denna nödvändighet, har fört mcnniskoslägtet i 
alla tider pä samma föreställningar? livad annat 
än denna nödvändighet, bibehåller än i dag der- 
vid, nästan hos alla folk, den allmänna öfveiiy-* 
gelscn, oaktadt alla scepticismcns finiieter, och 
den klara omöjligheten att komma till bevislig 
kunskap om sakernas verkliga föriuiilaude? 

Om då naturen, genom vår egen sinnesdaning^ 
satt Qss i nödvändighet att tänka oss' ett samman- 
hang i natursystemet, grundadt på förnuft oeh 
rättvisa; om hon genom samma siimcsduning, satt 
08S i omöjlighet att tänka oss dessa tva egenska- 



•- 48 _ 

per annorlunda, än som absoluta fullkomligliefer, 
rlel vill säga, såsom de eviga högsta grnndvillkorea 
ior allt) i sin ytterst stora sammunfuttning; om 
}ion ähdteligert med var varelse införlifvat ett 
oulplanligt )>' liof; att i;;onfjnna dem i det Helas 
io\'Ukl\auAi' till oss: Uwn] är )j(*la denna förun- 
dirtigfl sc&mmanbtamuici.se, om ej eii anvisning af 
natunii, att vi, i \ära be^jrepp om Iienne, måste 
söka oiilioh(»tcri ninJ detta vårt behof« denna vår 
ro-n .siimoiKitiir. olIi sedan h\ila jii*-(l löilroende 
drivid? livad är dr-t, om ej en anvisnings att 
alil l)\ad som bt^siyrker denna sammanstämmelse 
bor vara för oss sanning; och att allt hvad som 
b(\'>tr!der den, allt hvad som kastar oss och våra 
bc-^rrpp om ilot liela^ tillbaka i mörker och osam- 
nian häng, bör vaiti för oss osanning? Denna tan- 
ke tränger den sig ej på oss med all klarhetens 
ooraotståndlighet? 

Tydligen äro vi då, genom hela beskafTenheten 
af vår natur, tvungne att stanna härvid, eller att, 
under en beständig strid med vår egen sinnesna- 
tur, ett beständigt förnekande deraf, vara^ att jag 
må så tala, en lögn för oss sjeUva, och tillbringa 
vårt plågade lif i mörkret och tomheten af intet 
hopp, ingen utsigt, ingen bestämmelse, ingen rim- 
niclig föreställning om oss sjelfva och om ^Ut* 



- 49 _ 

Men som ^ äro gjorde alt tänka, så Ir det äiVea 
rar fömuftspligti att täuka i ämnen som hafva 
for oss den högsta angelägenhet; huru helst all- 
tii\g utom värt begrepp också må förhålla sig« 
Tankegåfvan blir på allt annat sätt ett oting, en 
galenskap* 

Philosophi är kärlek till vishet, eller hellre 
sagdly dess ulöfhing. Visheten består ej i att 
famla i mörker efiter oåtkomliga kunskaper om 
sakemas natur, utom yår föreställning. Likaså 
litet består den i, alt genom negationen af vå-* 
ra nodräudiga begrepp, så inskränkt vårt för* 
ouft ock må vara, tillintetgöra all möjlig tanke i 
ämnen af den högsta angelägenhet för oss. Den 
består i, att med förtroende till naturen, dömma 
om sakernas förhållande, efter vårt absoluta be- 
hof, efter det gifna i var egen sinnesnalur, och 
efter alltings fullkomligaste sammansläminelse der- 
med. 



Mta4 



III St. 



Att nödgas antaga en naturs tjrrelse^ gnlndadl 
på fomutt ocli rättvisa, det är att nödgas erkänna 
en Gud. Vår undersökning om ett tillstånd efter 
Lbopolps Skr. III Del. 4 



— 5o — 

delta, behofver från det ögonblicket Icke låna nå« 
gon hjelp från en djupare tankepröfning. Den 
får ett enda enkelt föremål: den högsta godhe- 
tens rättvisa, ocli en enda enkel kunskapsgrund: 
jnoralkanslan. 

Väl torde man svara: antagom förnuft och 
rättvisa i naturslyrelsen, det vill säga, antagom 
en Gud. Lät allt i denna regering svara emot 
niorai känslans verkliga fordringar. Men säg oss 
först med visshet, hvilka äro dessa verkliga for« 
dringar, i hänseende till varelsens fortsättning öf- 
ver det närvaraode? och huru skiljas de ifrån 
blotta naturbegäret^ som åtrår, äfven utan möjlig- 
hct^ allt hvad som behagar och smickrar det? Qm 
det så kallade moraliska sinnet består, på detta 
sätt, i en blott outredd känsla, icke i några be- 
stämda tanksatscr och reglor i hvart ämne, hura 
vet man att det verkligt innebär allt hvad mui 
laler det säga? 

Svar: Moralkänslan är ej annat i denna be-> 
märkelse, än naturbegäret, rättfärdigadt genom 
billigheten. Naturbegärets röst är aldrig tvetydig. 
Billigheten af dess uppfyllande kan vara det i 
smärre tilirälliga ämnen, genom hundrade hogtt 
orsaker. Men den kan aldrig vara det i det 
angår hela bestämmelsen af en lef vande ^ kannAiK 



5i 



irelse, som kan hoppas och frukta. Moralkäns- 
n har ej alt göra med möjligheten. Det är ej 
ir sak, det är Skaparens, att förena denna med 
ennes fordringar. 

Det är for öfrigt sant, att rättvisan, det vill 
iga förnuftslagarne för godhetens utöfning, oda 
våra att riktigt bestämma inom vår egen mensk- 
iga verkningskrets, böra vara det ännu mrr i 
rågan oni hela naturstyrelsen. Sant, att hvad 
len moraliska känslan jakar såsom möjligt, eller 
ifven troligt oqi den högsta Varelsen och Dess 
r^ering, har ej samma vigt som det, hvilkethon 
lekar såsom omöjligt Men det gör här nog att 
nse detta omöjliga* Ty motsatsen deraf £r otvif-* 
felaktigt den sökta sanningen. 

Det kommer således an på, att finna detta 
Dioraliskt omöjliga, hvars raka motsats är ett till- 
kommande tillstånd. Mig tyckes att det möter, 
vid hvart steg man gör i denna undersökning. 
Se här, som jag tror^ i detta afseende, moralkäus- 
lans oförnekliga innehåll. 

Kan Skaparen vara grym? Kan Han for nå- 
gon orsaks skull, gif^a det klaraste begrepp om 
total förstörelse, och den största fasa derföre åt 
lef vande, nj&tande yarelser, som Han ämar totalt 
förstora efter några ögonblick? 



\*A 



— 6a — 

• 

Kan Skaparen lägga bedrägeriet till grymhH 
ten? Kan Han ifrån den ena ändan af verldea 
till den andra, utan all grund af sanning, och a( 
en blott styrelseklokhet, inplanta i alla dödliga 
bröst delta hopp och denna fruktan, som hotar 
eller tröstar med en slutlig rättvisa, och som ut-f 
sträcker öfver grafven, följderna af deras morali-* 
ska förhållande? Kan Han genom ett svek, sfi 
klokt och nyttigt det än må Vara för det hda^ 
göra mcnniskosinnet känsligt för en skönhet^ en. 
fiiUkomlighet af dygd^ sä ofta rakt stridande mot 
dl n jordiska varelsens fördelar; och likväl utan 
all v(rkljg syftning på ett tillkommande högre till- 
stånd, ett lilldtånd af belönande sällhet? 

Kan Skaparen, till grymheten och bedrägeriet^* 
Kiggu ännu vidare litenheten och tomheten på in-? 
daniål? — Ty hvilket bamspel, ocli grymt bam-^ 
spel vore ej menniskolifvet, ja hela den synliga^ 
skapelsen, om lor oss, för varelser som tänka 
och lida, ingenting följde på detta tillstånd af 
tanke och lidande? Hvad vore åsyftningen med 
alltsammans? Ty hvad äro millioner solar, milr 
lioher jordar^ hvad är hela den physiska omätr 
ligheten , utan en dertill svarande moralisk stoP-! 
het af ändamål? Och hvilket ändamål finnes ySl 
irärciigt Skaparen, i dessa ständigt omvexlande ge-j 
neralioner af ögonblicks-varelser, %osn Qästanickf 



— 53 -. 

hinna mera än att framalstra och begrafra hvaran- 
dra; och som på den korta tid de lefva tillhopa, 
göra hvarandra så ofta eländiga, utan att kunna göra 
sig sjelfva lyckligare? Kan det vara ett ayftcMiial 
förenligt med den högsta fullkomligheten , fitt ska-* 
da från sin höjd dessa oräkneliga menn iskoskaror, 
6om på denna jordklumpen uppkomma och jordas; 
och som knappt fa tid att se sig om och gissa sig 
tOl litet begrepp, (ofta derigenom olyckligåre) innan 
de åter med invertes och utvertcs smärtor riiåstt» 
lemna skådebanan? Jag talar ej om hela den öf- 
tiga djoriska skapelsen, ett oupphörligt rof antin- 
gen for menniskan, eller för hvarandra inbördes. 
Hrartill tjenade då allt detta? Hvarpä syftar det? 
Fins en dödlig som ej känner, i fall han är vis, 
att lifvct är en uselhet? och som, i fall ej förr, 
åtminscone i dödsplågorna, (under förutsättning af 
total förgängelse) hellre önskade att ej hafva varit 
född? Hvad vill det säga, denna lefnad af ung- 
doms-förvillelser, mannaålders-bekymmer, och en 
lång ålderdoms-trånad? denna lefnad som uppta- 
ges med att sofva, äta, qvälja sig för framtiden; käm- 
pa mot bekymmer, behof, orättvisor; insamla åt sig , 
antingen försakelser eller förebråelser; och efter allt, 
! slutligen lackas ner i afgrundcn af det eviga intet? 
\ Är ej detta målningen af de flesta menniskors 
lefnad? Hvad ar reclt deraf, utom sinnenas nöjen 
och illusionens hän rörelser ^ så ofta ogillade af 



— 54 — 

förnuftet och samvetet: så att i den mSn vi bli 
\isa och dygdige, bli vi ej sällan olyckliga och 
trånande! H vilken inrättning! Ja, säger ni, allt 
lid.r, men det räcker kort: allt förgås, men allt 
födes pä nytt igen. Nej, min herre, icke ni, icke 
jag, om er moning är den rätta, och om efter 
detta ingenting mera följer. Yäi andra varelåer, 
8oin åter lida som vi, förtvifla som vi, förgås som 
vi. Klumpen blir qvar af materien, och den klä» 
der sig i otaliga skiften; men de kännande med* 
vetande varelser förgås i otalig myckenhet efter 
h va; andra: så att skapelsen från så många tusea 
år tillbaka, nästan, ej kan anses för annat, än ett 
långt fortsatt mord pd sjjeljtäiulan. Men sjelf« 
känslan, svarar ni, födes lika så oupphörligt till- 
baka. Nej, min herre, det är alltid sjelf känslas 
som förgås, och alltid en ny känsla, främmande 
för sig sjelf, som åter födes, för att immeriort 
mördas. Emedlertid, och till underhållande af 
denna sublima inrättning, pryder sig den känslo* 
lösa naturen, alltid med en ny och glädtig drägt; 
upplilvar sina scener alltid med nya leende for- 
mer; hvilka strax åter krossas och försvinna. Allt 
kommer opp och går till intet, utan annat ända* 
mal än att sa sker. Ar det troligt om SkapareOi 
att Han med denna omätliga physiska storhet, 
skulle förena en så obeskriflig moralisk litenhet?' 
troligt att Han skulle göra så mycket for en plan» I 






— . 55 _ 

ett andamål af så lågt värde? Behöfver Han lids- 
ionlrif? Liknar Han barnen, som bygga hus af 
kort, och blåsa dem strax omkull, för att åter 
hafva det nöjet att bygga dem opp igen? 

Jag ser i sanning ej hvad man kunde svara här- 
till, utan att antaga ett begrepp om Skaparen, rakt 
stridande emot den morah'ska känsla, som finnes 
inplantad i menniskosjälen, och som innebär, i 
sin egen natur, vittnesbördet om sin pålitlighet 

Vi hafva förutsatt moralitetens nödvändighet 
utom till sinnets tröst, äfven till samhällslcfnadens 
bestånd. Men om den, betraktad under denna syn- 
punkt, icke kan vara annat än en beständig vänd-> 
ning hos menniskan frän eget väl till andras, det 
vill säga, en beständig uppoffring af sig sjelf för 
andra; och om dertill hör, ioke allenast föreskrif- 
ter £ör rättvisans utöfning, icke allenast det ovill- 
korliga medgifvandet af deras allmänna rätthet, 
utan äfven en motsvarig storhet af egna moti- 

ver; är det då vishet eller orimlighet, att åtskilja 

dessa begge saker, att fastställa föreskrifterna, mtn 
förkasta motiverna; och att, om jag finge så ut- 
trycka mig, tysta munnen på det moraliska sin- 
Det, när det sagt sina fordringar, och vill säga 
sina löften? 



•^ 56 ^ 

Om då den moraliska känslan äi* sann och 
ojäfvig, när hon bjuder dygder, skulle hon väl vara 
blott yrsla och förvillelse, när hon lofvar deras i 
så ofta, enda möjliga belöning! Ty hvad på jor* 
den kan belöna den som, till exempel, går döden 
till mötes för fädemeslanrlet, sanningen^ rättvi<- 
san? Ett ögonblicks tillfredsställelse med sigsjelf, 
innan han för evigt förlorar sig, är det »tt mot- 
svarande skadestånd? Vore det la gudomlig rättvisa? 

Hafva då ej dessa saker med hvarandra det 
naturliga sammanhang som, i förnuftets lagar, 
medel och ändamål; som, i rättmans lagar, upp- 
offring och ersättning? Den känsla som i menni<- 
skosinnet förenar dem, är hon ej enkel, och tyd- 
ligt il densamma? Är hon i hälften grundad, men 
i den andra hälften diktad och tillflickad? Går 
det an, att oro jag så får säga, af klippa henne? 
Tröstens hopp i lidandet för rättvisan, är det ej 
samma röst af Gud, som pligten att uppoffra sig? 

Sedan trettio sekler tillbaka, talar philosof 
phien nästan oj till annat än förnuftet och s^it- 
gåfvan. Men dessa utgöra ej hela menniskosinnet 
Menniskan skulle fått af slutgåfvan begrepp om 
nytta, klokhet, rätthet, aldrig om verklig rättvisa, 
aldrig om dygdens sublima natur, aldrig om sin 
högre bestämmelse. Denna princip felade^ och 



-.57 - 

hon fick den i ett inrertes moraliskt ainne, som 
väl icke bestar i någon viss lära, eller i någon 
uttrycklig tankesats, men i en osviklig känsla af 
det moraliskt sköna, och af det omöjliga i den 
högsta rättvisans lagar. Detta moraliskt skona, 
utgör dygdens föreskrift: detta moraliskt omöjliga 
hennes hopp, hennes tröst och styrka i alla upp^ 
ofiringar. Den moraliska känslan är Guds uppen- 
barelse till verlden, Guds omedelbara röst till 

menniskosinnet : gör godt, lid och hoppas f Hon 

Sr ej mer en fin och hastig slutkonst, än harm o-- 
niens behag, är en hemlig och hastig uträkning 
af tonernas förhällande. Hon är ett sinne till , 
jemte de utvertes; ett öfverjordiskt sinne, soju 
bar nödvändigt sitt existeraude motsvariga föremål 

Förnuftet kan pröfva moralkänslan till dess 
ulofning i sammanlefnadcn, kan gilla och rikta 
den, kan äga i sina grunder en fullkomlig mot- 
svarighet dertill; men blotta förnnftet har ej mer 
gjort moralen, än det gjort musiken. Tvertom, 
när spekulationen vill uppsöka dess grunder, och 
framställa dem i bevisningsordning, lörsvinner 
kraften deraf, likasom behaget ocJi skönheten vid 
all esthetisk upplösning af deras beståndsdelar. 

Nej Skaparen slall ej for stor a, ej i evigt 
intet bortkasia en varelse y som Han ^ifvit Ijm 



— 58 — 

och känsla att anropa sig. — Denna tanke 
stor och rörande. Den liQiga känslovissheten de 
af, är moralvarelsens triumf, och blotta förnui 
varelsens förödmjukelse. Den är den styram 
Godhetens outplånligt lefvande insegel och foJ 
avar i menniskohjertat Den bör vara philosophei 
dödstanke. Men begynn att utleta förnuftsgrui 
derna och bevisligheten deraf. Sök att sätta käi 
slåns visshet i demonstratif form. Läs Själens c 
dödlighet, afbandlad af Plato och Mendelsohn, . 
och denna säkra visshet som ert hjerta hade om 
fattat, skall, som en flyende skugga, undanvika £c 
er efterjagande slutkonst. 

Men om denna känslans visshet likväl ej fin 
nes hos alla? Det är med moralkänslan som me 
tankcgåfvan: alla hafva ej ett hka mått derai 
hos några hvilar den ouppväckt. Hvar enda t 
menniskans egenskaper kan odlas och uppöfvai 
Men alla menniskor hafva en grund till moralis 
känsla, liksom en grund till förstånd; de kunn 
röras, liksom de kunna föras till begrepp, genor 
föreställningar lämpade eller måttet af deras odlinj 

Låtom klyftigheten fordra bevis der de c 
kunna gifvas: låtom det kalla hjertat neka til 
hvad det ej nog klart känner. Men om det ej fin 
ta förlryckt oskuld, en misshandlad sublim dygd 



- 69 — 

•om ef upplågar vid den stora tanken: T il ii- 
X0MMAND£ RÄTT VIS a! ej ett af tårar skymdt 
oga, som icke kastar en öm och tröstad blick åt 
grafvens andra sida, -^ så har ni denna sanning, 
bittre förvissad, än Newtons upptäckter. 

Men hvarfore Sr då ofvertygelsen om denna 
sanning hos hvar dödlig, så ofta vacklande och 
omskiftelig? Hvarfore lefver den en minut i våra 
bjertan med all känslans kraft, och lemnar oss 
åter, nästa timme, åt dödande tvifv^clsmål? Hvar- 
fore är denna visshet ett ljus, som ibland slår 
oss med det starkaste sken, och ibland nästan 
ntslocknadt, sokes förgäfves, äfven med all be- 
hofvets uppriktighet? Jag frågar tillbaka^ kan 
detta, enligt sakens natur och vår egen, -förhålla 
sig annorlunda? Skapade sinnliga, har sinnlighe- 
ten nödvändigt på oss det starkaste intryck. Uvad 
vi se, höra, känna, smaka, det endast är till för 
oss med fullkomligt Ulliga kännetecken af sin exi^ 
stens. Hvad vi blott tänka, tro, hoppas, ehuru 
grandad öfvertygelse det må heldst medföra, lem- 
nar ej i sinnet samma lefvande intryck af mot- 
svarande verklighet. Icke allenast den svagare 
verkningen af alla dessa blotta tanke- eller känslo- 
grunder, men äfven svårigheten att alltid med 
lika klarhet återkalla dem , bidrager till förringan- 
de eller utplånande af deras intryck på sinnet. 



— 6o — 

Sé der Iivarfore ofVertygelsen om ett tillkomma 
de tillstånd, pä hvilken moralisk nödvändig] 
den ock må grundas, aldrig kan medföra i ^ 
kSnsla samma beständiga klarhet, som en si 
verkliga närvarelse. — I^g till att vi hafva J 
ögonen hela den vidsträckta naturen, der allt 1 
lar om enskilta varelsers förgänglighet, utan 
vår inbillning kan gifva oss vid handen nä{ 
medel till fortsättning af vår egen. Man sk 
vid öfvervägande af allt detta, ej förundra sig < 
tvekan och osäkerhet i detta ämne så ofta bem 
strå sig af menniskosinnet. Vi hafva, mcdgifv< 
det, att sätta emot allt detta, blott ett enda oi 
moralisk nödvändighet. Men hvem som tänk< 
skall likväl nödgas medgifva, att denna enda 
sinnliga tanke, riktigt undersökt, väger mer 
alla den kroppsliga naturens motsägelser tillh 
pålagda. 

Då resultatet af den djupaste pröfhing ic 
blifvit, efter seklers undersökningar, annat än d 
tröstlösa omöjligheten af all sträng förnuftsbevi 
ning i detta ämne, hvad återstår för philosophie 
om hon vill verkligen f örijena namnet af mens 
lighetens välgörerska? Helt visst intet annat, 
att med större omsorg än hittills, undersöka gru] 
derna för känslans visshet, och att utreda så lån 
hr - les förmåga tillåter, den förunderliga sinne 



~ • 6i _ , 

I Hodi^ändigheten, af hvad vi, med ett ord som 
I omfattar föreningen af både förnuft och känsla , 
/ kalla ... moralisk ofpertygehe. 

Jag har sagt för min del hyad jag trdtt mig 
se i detta ämne. En dag skall snart visa mig om 
jag sett rätt Jag slutar, i väntan derpå, med 
dessa sublima rader, hvari man skall igenkänna 
Ceniets blick, likasopi dess lef vande uttryck, och 
hvilka jag följaktligen icke gjort: 

Forunderliga dag på Hoppets viDgar buren, 
Af Tanhan dunkelt sedd, bS Känslan säkrare: 
Kom, upplys menniskan otn gåtan af naturen, 
Och skingra molnet kring den Högstes varelse! 



♦ :^x.¥xxxxx .^»..^xx^ ♦;.<iM:<.^j^>i<oioiöi^>iixx>»^ :<>:3C<<-^ 



OM 
RELIGIONS-FRIHETEN. 



Jr riheten i tro , innebär nn mera än fordom. Deil 
betyder oftast i våra dar: friheten cUi tro intet $ 
och att utsprida gudtosheten. Man trätte foiT| 
om fördragligheten af sekter i samma religion. 
Det är ej derom fråga, nu for tiden. Vi hafra 
i Stockholm, katolsk och reformert Gudstjenst 
Jag tror, att en mahometansk skulle kunna utan 
all fara tillåtas. 

Frågorna rörande religionsfriheten blifra så- 
ledes, enligt beskaffenheten af vårt tidehvarf , icke 
mera de samma som fordom* Det uppkommer 
icke mera, förmodar jag, i någon dödligs sinne, 
en enda tveksam tanke, huruvida de som tro pfi 
förvandlingen y och de som tro på betydelsen^ 
kunna lefva broderligen tillhopa i samma land, 
och under en gemensam spira. Men då man na 
inser detta med hela erfarenhetens visshet, och 
dervid besinnar^ huru många olyckor och blod- 
tömningar den theologiska otålsamheten kostat 



— 65 — 

itiooerna , så må man väl fråga , med på en gång 
|e och tårar i ögonen: hvartill sä många sek--' 
rs raseri och eländen? Hvartill det Parisiska 
rölloppet? Hvartill den Sicilianska Aftonsån- 
?n? Hvartill Inqvisitionstyranniet? Hvartill åter-- 
llandet af det Nanteska Ediktet? Hvartill mil- 
laer mi^nniskomord, eller menniskoförföljelsery 
ider olika namn^ men för alldeles samma or-- 
ker? 

O Theologi! Du svarar intet, men verlden 
ir sett verkningen af din stolta herrskningslyst- 

id! Theologi! Du var en menniskolära, och 

1 har velat passera för sjelfva Gudaläran! Se 
:r i ett enda ord, hälften af den yngre verldens 
yckor. 

Hvarföre åstadkommer fördragligheten i re- 
gionen, icke den minsta skakning i det mensk- 
;a samhället, då deremot otålsamheten under 
.Ta seklers tid uppfyllt verlden med tigrar ^ som 
n»evis sönderslitit h varandra? Derföre, att otål- 
imheten, genom sina orättvisor, sätter alla mensk* 
ja passioner i verksamhet. Hvarföre har fort- 
antningsnitct, i alla sekter afstannat, och hvar- 
ire söker ingen af dem mer att göra proselyter ? 
ill en stor del derföre; att detta nit, denna if- 
rc att utbreda sig, röja sig vanligen häfUgast^ 



. 64 ^ 

vid sekternas första uppkomst Det Hr ofVer 
dandet under kokningen. Men framför allt 1 
leder sig denna lyckliga följd irån den orsal 
att en sekt vanligen icke utgör^ nu mera, som 
dom, ett parti i staten, förtryckt eller förtryck 
de, som vill segra eller hämna sig* 

Och hvarifrån denna förändring? DeriJ 
att man icke fäster nu mera någon stor poli 
betydenhet, vid liten skiljaktighet i religions j 
ningar. Man har slagits och sönderslitits för ( 
sa olika meningar, såsom för himmelsk rätt 
sanning. Man blåser icke mera på elden, 
den har utslocknat Det rätta sättet, att göra 
skoldisput vådlig, det är att anse den för sån 
och att straffa eller beskydda någon af meninga 

Men om, i anseende till sekterna i reli, 
nen, tålsamheten således haft de, for verit 
lugn, sällaste verkningar, så kunde frågas: ^ 
det ej visligen handladt, att gå foit på den 
man börjat, och att leinna religionsfriheten i 
gränsor af något slags föreskrift? 

Jag vet, att berömda tänkare haft denna 
ning; men som denna mening, det oaktadt, 
väl icke är min, skall jag tillåta mig, att an 

i 



— 65 — 

mina slSI deremot Icke dcrföre, att fag tror min 
rat i detta ämne vara af något slags politisk be-- 
tydeohét; men derföre ott skäl, ehuru långsamt» 
anda slutligen verka på den allmSnna öfvertygel* 
seo, och att borgeritga författningar aldrig hvila 
pa nigon grund tryggare än på denna. 

Se här hvilka frågor, i anseende till rcligiona- 
fribeten, egentligen höra till vårt närvarande ti« 
dehrarf: 

ix> Kunna de tålas i ett land, som utsprida 
nya religions-läror, nya uppenbarelser, mer 
eller mindre förenliga med den rådande?! 

a:o Kunna de tålas, som under erkännande af 
Skriftens högsta myndi^jhet, och med full- 
komlig vördnad för dess läror, likväl for- 
dra vissa f örbäUringar , åtminstone vissa 
nödvändiga förklaringar, vid den sä kalla- 
de symboliska bekännelsen? 

5:o Kunna de tålas, som förneka all uppenba- 
rad Gudalära, erkänna endast den natur- 
liga religionen , och vilja se den allena all- 
mänt gällande? 

4:o Kunna de tålas, som icke ens erkänna den- 
na sistnämda, utan förneka äfvcn en Gud 
och ett tillkommande tillstånd? 
Leopolds Skb. Ill Dkl. 5 



-. Ui> _ 

Jag föiälår med toVa^i friheten att ioke alle- 
nast för egen del iiyta^ utan äfven bland andra 
Mt;>prida något af dt26sa föreuämda tänkesätt. 

■ • 
Man lillåle mig att besvara dessa, frågor i 

annan ordning, än de biifvit bär franislälida. Lä- 
tom oss bci^ynna mcMl dtn sisla och vigligaste; 
den om friheten alt trkänna intet slags religions- 
lära , icke ens den naturliga. Man päminne sig, i 
iörbigäcnde su^dt, all jag här belrakfar milt äm- 
ne under en heit och hållit politisk synpunkl, 
och utan afseende till religions-sanninganias värda 
i och iör sig sjcHva. Bevisningen för detta vär- 
* de bcliöfVcr ej min åtgärd, och hör ej till närva- 
rande alhandiing. 

De som yrka den sislnämda meningen , säga: 
är det ena tanketvånget rällvisare än det andra? 
livad har det andeliga att göra med det verlds- 
liga? tron med gerningamc? det tillkomman- 
de med det närvarande ? Äger den borgerliga 
makten, alt föreskrifva eller beslrafTa annat, äa 
t>iotla gerningar? Om religions- bekännelsen ej 
hindrar dcigliga brott, ej gör lagamas stränghet 
umbärlig, h vartill tjenar den i borgerligt , afseen- 
de? Och om lagarna vaka tillbörligen, hvartill 
behöfves den? Hvartill elt samhällstvång, utaa 
samhällsänduuiål? Har man ej sett de svartaste 



- 67 - 

laster, de gmdigaste nidingsHäd foronaji med re- 
ligionsnitet? Hikt man e| dereniot sett till och 
med Atheister, fom varit de dygdigaste menni^ 
ikor och de stillaste medborgare? 



Jag svarar dcrtill: Ni talaf^ min vän^ fof 
friheten af er enskilta öfvertygelse> och såsom 
blott ansvarig för dess verkan på ert eget väl^ 
och edra gerningar. Men sätt er i ansvarighet äf» 
Ten for andras ^ för ett helt samhälles, och säg 
mig uppriktigt, skall ni också dä tänka på samma 
satt? Om ni är en förståndig och välgörande man, 
slall ni aldrig tillåta, att er son uppfostras i den- 
na theoretiska gudlöshet Ni skall alltid och med 
tkSl befara, att begreppen kunna verka på lef- 
nåden. Om ni är klok, skall di ej ens älskades-- 
la tankesätt hos dem, af hvilka, i anseende till 
samhällslefnadens angelägenheter, en större eller 
mindre del af ert väl kunde komma att bero. Ni 
skall^ t, ex. af två domare, två förvaltare, två 
I förmyndare för edra barn, alltid helst välja den, 
I som tror på Gud. Gudlösheten hos den speku- 
j lenmde tänkaren , är dessutom helt annat, än 
I hos verldsraannen, eller hos den gröfre otän^ 
kände samhällsklassen. Allt är blott spekulation 
hos den förra, allt är verkställighet och utöfning 
hos den sednare. Att vara utan Gud, betyder för 



_ G» _ 

(Jrssa sisinanida nästan aldrig aiinat, äa att va: 
uLau fruktau för alla följder af hemliga brotL 

Och nu, .^ ftatt er, säger jag, i ansvarigh 
för ett helt samhälles väl, vare sig såsom lagsli 
tare, genom edra lagars verkan, elkr såsom pb 
losopb, genom edra lärors; jag frågar er då: tn 
ni er kunna bygga ett lugnt och tryggt saiiihäil 
utan allt slags religion, det vill säga, der ingi 
tanke funnes, hvarken på Gud eller ett Lillkon 
mande; åtminstone ingen rådande örverf3'^geIsL* de) 
om? Man har efj bevisat omöjligheten deraf, svi 
rar ni. Nej; men icke heller möjligheten. T ver 
om talar all enskilt och allmän erfarenhet der< 
mot. När ni då inrättar ett samhälle, måste 
af tvenne stridiga val göra ett, och nödvändigtn 
det säkraste, i fall ni annars är klok och välgi 
rande. Ert samhälle måste då hafva en Gud, o< 
ett lif efter detta. 

Här behöfs ej, att visa nyttan af denna tr 
hos hvar enskilt man, följaktligen Sfven hos al 
mänheten. IVIan har den förutan , intet annat ho] 
Sn det närvarande^ och ingen annan fuUkomli 
klar förnuftsregel för gerningame, än blott fl 
sjelf, och sina njutningar. Men all rätt i al 
mänhet, är ej annat än en fordran pä enskilt upj 
ofiring. Den skall ske, tro mig, och ske oll 



~ % — ^ 

nar den underslSdcs af ett ändamål öfver meimi- 
skolefnaden. Tag bort delta, och den skall ej 
mera ske utan tvång, eller blifva sälUynt. Man 
ikaU vSnja sig, att anse »jolfva densinnesdaning, 
8om hemligt yrkar detta tänkesätt, såsom en for- 
dom, härledd från uppfostran. StraflTlagame med 
all deras stränghet, blilva här otilkäckliga. Låt 
dem förmå att hindra brott: men gifva de dyg- 
der? Deras hämnande arm krossar den lägre 
Tamlosa brottslingen; men huru ofta når den mak- 
ten, slugheten och deras st8rre hemliga orättvi- 
sor? Religionens band Sro ej, som man inbillar 
sig, nödvändigast för folket. Straffet följer täta- 
re, vissare, de lägre klassemas handgripligare brott. 
Lagame hafva för dem ögon och gislar. Det är 
tvertom just för dem som icke ärö pöbeln, just 
för dem h vilka icke höra till hvad man litet höf- 
ligare kallar folket , som religionen och samvets- 
lagen blifva af vida större oumbärlighet Det är 
icke tjufnad, slagsmål, postrån, förfalskningsbrott 
as. v., som i alla tider gjort verldens stora olyc - 
kor: det är passionen och samvetslösheten, med 
ett ord, irreligionen i de högre klasserna. Man 
dtersinne allt detta, och dömmc. 



Ingen religionsfi^ihet kan således ^ utan sam-* 
hållets olyckai sträckas ända till gudlöshet» Gq 



« 70 — 

sSdan religiomfiribet fprbjudes af ajelfva samhllj' 
lets natur. 

Med religionsfrihet kan ocb bor då visseili* 
gen icke förstås, friheten att vara utan all reli- 
gion, och att utsprida satser, som föra tillförne* 
kände af en Gud och ett tillkornniande. All bor- 
gerlig frihets första villkor är, fitt vara förenlig 
nicd borgerligt bestånd. 

Men b vari består då religionsfriheten, och 
b vilka rättigheter medgifver den ändteligen^ tagen 
i sitt rätta politiska begrepp? Månne åtminstone 
den, att, om man ville^ oSentligen förneka och 
förkasta all anuan religion än den naturliga? Se 
bär deras skäl, som försvara denna mening. IÅ« 
tom oss höra dem sjelfva talande. Ännu engåii|| 
påmindl; det äro de som* bär tala, icke jag- 

"Att religionen bör till staters bestånd, det 
Sr något som hvar religionsstiftare velat bevis», 
och det tro vi äfven, säga de, men ej att just den 
Läran, som bär eller der påstår sin oumbärlighet i 
är för staten lika nödvändig. Annars skulle iiH 
gen stat bestå, mer än den som hade ett visst 
trosformulär; ulla de andra skulle nödvändigt gå 
under. Mahometanska stateme, t. ex.> skulle e) 
kunna vara till, eller den mening vi böm baiVa 



^ 7* ~ 

om nödvändigheten af vår tro. ISn religion behöf» 

då v2l, detta medgifves; men säg oss, är det nä-. 

goa Tiss trosläm som beliofves? någon viss af do 

hittills kända bekännelser? Nej. Hvad för en 

leligion då? Den» hvarpå alla samhällen och alla 

religjioner grundas: begreppen om en hämnande 

eller belönande Gud; förmodan om ett tillkom- 

maade tillstånd^ hvarest hemliga brott skola upp- 

tickas, och lasten slutligen skörda sina gernin«- 

gan fruke 

"Hvad säga förnuftet och historien liärom 
md någon sannolikhet '^^ Jo, att när presterne af 
alla falska religioner, velat inbilla regenterne, att 
efter en religion behöfdes till samhällets bestånd, 
A var det just deras lärosystem, som blef liögst 
nödvändigt; — och när regenteme deremot, hvar 
i sitt land , lånat åt den rådande sekten den verlds^ 
liga armens styrka, i anseende, välförståendos, till 
I rebgionens oumbärlighet för samhället, så harså*- 
: dant varit på endera sidan eller på begge, an-^ 
I tiagen ett politiskt spel ^ eller engrof förnufUvilla. 
1 I begge fallen, hafva derifrån härledt sig de för 
mänskligheten svåraste olyckor; krigsmord, lag- 
\ mord, förföljelser, uppresningar, allt med ett ord 
i| sagdt, hvad historien har att uppvisa våldsam- 
mast och meat afskyvärdt'* 



I 



''Vill ni un for evigt hindra alla dessa olyo* 
kor, som ej &ro gjorda omöjliga derföre att de 
pä rissa tider upphöra? InskrMnk då all guda« 
dyrkan till den rena^ enkla, naturliga religionen , 
och iarorna af alla religions stridigheter skola 
derigenom förekomraas. Ty hvad har det yarit, 
som gjort dossa stridigheter så olyckliga för verl» 

r 

dcAi? en enda sak: det begrepp livar och en stat 
haft eller yrkat om sin läras nödvändighet, till 
livar enskilt menniskas frälsning , och till det all-» 
mannas bestånd/' 



I 

"Skilj således (fortfara de) från hvar uppen** 
barelse, från hvar sekt, denna förebiima nödvän- 
dighet, åtminstone till samhällsval; inskränk ra- 
Ugionens oumbärlighet endast till den naturliga 
religionens allmänt erkända föi*cskriftcr; intryck 
i allas begrepp genom lagstiftning och uppfostran, 
ofvertygelsen om denna enkla gudadyrkans till- 
räcklighet; är det ej klart, att alla troskrig skola 
derigenom försvinna? alla deraf uppkomna olyc- 
kor vika ur det menskliga samhället? och lag^ 
stiflningen bespara sig det på pn gång orättvisa-» 
ste och vådligaste af alla tvång: samvetstvånget?' 

Icke så klart, som mången torde tiUäfventyrs 
föreställa sig. Undersökom. 



- 75 - 

Ar er tanke den, att den naturliga religionen 

borde Tara den enda tillåtna i ett samliälle, den 

cada aom akjrddades genom lagarna, och af dem 

tSltes, så frågar jag: byar blefve då den på«- 

•tådda samyetslriheten? Med hvad rättvisa skulle 

Buui berofra uppenbarelsens bekånnare, samma 

låttighet att följa deras öfrertjtgelse, samma of- 

feotliga frihet y samma beskydd, som den naturli-* 

ga religionens anhängare hittiUs med så stor ifver 

fördra? Hvad vore vid allt detta förändradt, ut<- 

om otalsamhetens foremål? 

Men tiUäf ven fyrs är det meningen af ert på-i- 
stående, att Icmna hvars och ens iiuiiet i detta 
mål otvungen, och att blott genom uppfostran, 
tiden, undervisningen, föra menigheten ifrån hvad 
i kallen vidskepelse, munkiro, bigutteri, till de 
enkla philosophiska begreppen, omen allmän Gud 

I och Hans dyrkan* Ännu en gång påmindt : låtom 
oss ej tala om sanningen af den uppenbarade lä- 

. lan; hvarken behöfver den försvaras, eller är det 
sUUet att här göra det. Talom blott om möjlig- 
beten, om den politiska klokhetea af ert förslag. 

Jag tror då att detta förslag , vore det än ge« 

I fiom lagame tillåtit, skulle först och främst finna 

; Att stora svårigheter, som motsäga dess möjlighet 

I)et gifves en i synnerhet, som ligger i sjelfva 

■ 
■ 



I 



- 74 ^ 

»åkens natur. Det är den renare urskillning, de 
mera sammanbundna begrepp, den högre styrka aT 
förnuft, som till en så kallad philosophisk religioHf > 
borde kunna förutsättas hos menigheten. Ty det- 
är fördelen af all uppenbarad religion, framför 
den blott naturliga, och utgör dess åtskillnad der-w 
ifrån, att den talar mera kraftigt, mera lifligea 
till den sinnliga menniskan , som har ett stort be* 
liof af uppenbarelsens omedelbara försSkringar. 
Hvad som är hos tänkaren en öfvervägande för- 
modan, grundad på en mängd väl öfyerlagda skil| 
hvad skall det blifva hos den otänkande menig-» 
heten annat, än ett slags mörkt kanske, en svag 
skymt af blotta möjligheter, som skall i lugneU 
ögonblick, det är sant, alltid återkomnoa i sinnet, 
men under begärens stormar, och passionemai 
hänförelser, alltid utplånas? Verkan af den po- 
sitiva religionen och den naturliga, kan hos phi- 
losoplien blifva, i a&eende på de utvertes följ- 
derna, ungefärligen densamma. En öfvertygelse 
grundad på eget eftersinnande, uppväger i det nir<- 
måste allt annat slags visshet. Men en sådan öi- 
vert3(gelse, är den möjlig hos menigheten? Ett 
factum, en dogm kan tros; denna väg till visshet 
är lätt och gin; en slutledning måste begripas» 
beliållas, upprepas, eftertänkas; och se der skill- 
naden. Det är derföre ej nog till religion bos 
menigheten, att en viss naturlig princip dertill 



]■: 



/ 



' ^ 75 - 

finnes i hrart hjerta, och kan derur aldrig utplä* 
nas. Frågan är här, om den naturliga religio- 
nens Terksamliet pä sinnet, i jemförelse med en 
positif 13ras ; och graden deraf, måste i detta , som 
i alla andra förståndsämnen, nodvfindigt bero af 
förståndets stSrre och mindre klarhet 

Men låtom oss förutsätta möjligheten, och i 
stället lemna en blick åt nyttan och rådligheten, 
GU dä äfven åt ett helt samhälle, bestående af 
till större delen föga tänkande menniskor, gif 
deråt, säger jag, både nog urskillning och nog 
Uraktighet, att fatta och antaga den naturliga re- 
ligionens sunda läror, utan någon af dessa sinnli- 
ga tillsatser, hvarmed nästan alla religionsstiftare 
uppblandat moralen , och likasom omlclädt den 
med en for menighetens ögon synbar och påtag- 
lig kropp. Allt detta är godt; men denna guda- 
lärans rena enfald, huru länge skall den bibehål- 
las? Jag vill säga er det. Till dess att någon 
bedragare uppkommer med en brinnande inbill- 
ning, stora afsigter och lycklig talegåfva, som pre- 
dikar uppenbarelser, mysterier, och gör under- 
Yeri[. Från den stunden, var viss att er philoso- 
phiska religion skall försvinna, som en lätt dunst 
(or stormvinden. Det gör en helt annan effekt 
t på den sinnliga menigheten, att höra huru den 
tora Lama talat ur skyn, än huru förnuftet och 



\ 



•— 70 — % 

billighclen fordra att vi böra lefva. Vidskepelsen 
8r tanklSsketens poesi; den ger känslor och bil- 
der åt själar y tomma på begrepp och sanningar. 
Vi födas m^d ett frö till vidskepelse ^ liksom till 
alla passioner. Den kan som de andre hvila, så 
länge föremålet hålles undan; men den vaknar 
vid dess åsyn mod dubbel häftighet; och da for- 
dras ett stort förnuft att segra deröfver, hvilket 
är det som icke många äga. Hvad skall då föl- 
ja? ty ofelbart skulle vidskepelsen finna, med 
tiden, en port öppen, äfven till ert samhälle. 
Vciiden är fullströdd med uppenbarelser, som ic- 
ke önska bättre, än att utbreda sig. S vedenborgs 
lära, är ett nytt bevis derpå. Men ert val, idet 
fallet? — Att lemna hvar och en sin trosfrihet 
okränkt? Det blalve således den första religions- 
diktare, med stor äregirighet, stora gåfvor och 
stort förtroende hos menigheten, som skulle bli 
dess ledsagare, och föra den efter sina a&igten 
Detta syues mig klart Ni skulle således tvertemot 
er grundsats, nödgas använda deremot lagarnas 
makt; nödgas förbjuda och strafla. Men hvad 
vändning finge då er philosophiska religionsfri- 
het? — skulle den ej nödgas sluta, just med det, 
hvarmed de uppenbarade religionerna vanligen be- 
gynt sitt herravälde^ med otålsamhet och förföl- 
jelser? Jag ber er of verväga detta, hvilkot man 
kan bända icke gjort tillräckligt hittintills. 



- — 77 — 

"Man har ännu ej sett nSgot samhälle, Sldrt 
eller nyare, hvarest ingen annan religion herrskat, 
än blott den naturliga. Det så ofta åberopade 
China, visar ej detta exempel, när man undanta- 
ger en enda viss klass af dess inbyggare, nemli- 
gen dess sä kallade lärde. I Frankrike är det 
tillåtit, jag medger det, att blott bekänna sig till 
den naturliga religionen *). Men denna religion 
är visserligen hvarken der eller på andra ställen 
menighetens. Erfarenheten har således ännu ej 
\Lsat, om den ens kan vara det. Om den förut 
hcnskande uppenbarade läran, pä en gång berof- 
vad sitt öfvervälde, icke medfört i Frankrike, nå- 
gra synbart vådliga verkningar, torde sådant kom- 
ma deraf, att följderna deraf förlorat sig i skak- 
oingama af så många andra volkaniska utbrott. 

Hvad mig synes kunna med visshet antagas, 
i afseende på den naturliga religionen, det är 
således två saker i synnerhet: först^ att densvår«- 
ligen skulle kunna blifva en allmän religion; och 
sedan, att den kanske ändå mera svårligen skulle 
kuQDa bibehållas i sin enkla fömuftsrenhet Det 
fordrades till begge delarna, att det osinnliga f ör- 
»uflet vore på menniskor i allmänhet mera ver- 
kande än känslor, inbillning, underverk och hem- 
ligheter; eller att den naturUga religionen kundi» 

*] SI var dct^ ål detta skrcfs. 



_ 78 - 

åtminstone med lika påtaglig visshet, som 

Omedelbar uppenbarelse, framställa for menni 

sinnet de två föremålen för all religion: Gud 

Ododlij^het. Så länge det ej kan ske^ så 1 

slutsatser och fönnodningar här måste sätt 

stället lör dogmer och facta, skall den ns 

liga religionen föga kunna blifva mer än 

gra abstrakta tänkares, och hos menigheten 

ga röja sig i annat, än endast i det stå 

ga behofvet af någon säkrare lära. Deraf 

hända, att man /inUngen som i Frankrike, 

snart återkomma till den man öfvergifvit , 

ler ock fältet öpnas för nya religionsstifte 

oph för alla de oredor som åtfölja sådana. I 

sednare fall äro två olägenheter, sägom r\ 

två olyckor, nästan oundvikliga; först, sjelfv 

fundens möjliga orimlighet och derigenom s 

liga verkan på menniskof örståndet; för det a 

sjelfva nyhetens vådliga inflytande, och det 

käre upplågande af religionsnit och fortplanta 

ifver, hvilka just varit de, som gjoit nästai 

religioner i deras början förfärliga för sam] 

lugnet. Man hindrar ej detta utan våld och i 

Och af detta uteslutande, denna saknad { 

uppenbarad lära, skulle följa, eller åtmic 

kunna följa, just hvad man derigenom ville 

komma: 'partisplitet, förföljelse våldet. Såda 



— 79 — 

också verkligen kretsloppet af alk öbetfinksamt 
framtringade fbrbältringar. 

* ■ 

Del har derföre alltid varit min tanke, att 
man borde lycköaska den stat^ som äger en med 
förnuftets fordringar öfverensstämniande, vifi och 
Tälgörande uppenbarelse , sedan seklers tid anta^ 
gen, utspridd och grundfästad i den allmänna of- 
Tertygelscn. En sådan religion har icke allenast 
den stora fördelen, att, utan stridighet med för- 
nuftet, uppfylla både hjertats och den sinnliga 
foreställningens nödvändiga fordringar; den har 
innu en annan, ringare än den förra, i anseende 
till sjelfva sanningarnas vigt, men större i anse- 
ende till samhället och timlighelen, den, att ej 
vara ny; hvilket genom blandningen med de 
menskliga pasaionema, alltid varit den vådUga si- 
dan af all religionsstiftelse. Denna allmänna för- 
del innebär vanligen tre särskilta: 1:0 läromas 
genom tiden vnndna större renhet från mensklig 
ölVerdrift och vanställande tillägg; 2:0 ettsvalkadt 
forlplantningsnit, som ej mera urartar till förföl- 
' jclser och våldsamheter; 3:o dess lärai^s mycket 
förminskade välde på folkskarorna, mycket rin- 
gare inflytande i allmänna ärenden, och följaktli- 
gen samhällets mycket mindre beroende af deras 
möjliga ärelystnad; hvaraf alla tiders och länders 
l)istorier uppvisa bedröfliga minnesmärken. Lägg 



_ 8o — 

till den Ijorcle fördelen, visst ej den minsta af 
alla, den, att mängdens sinnen redan intagna och 
uppfyllda af en läras förträiHighet, som äger liela 
deras tillgirrenlict, icke mer äro lika öppna och 
tillgängliga för nyheter afdettaöfycrnaturligaslag. 

Man ser häraf, att jag således, lärans san- 
ning och helighet oberäknade, äfven i politiskt 
afseende erkänner fördelame af en så kallad po- 
sitif religion, framför den blott naturliga, och 
rättvisan af dch skyddande vårdnad som deråt 
lenmas. Men jag kan ej förneka den ena sannin- 
gen mera än den andra, och se här en, som jag 
tror vara lika så vigtig att erkänna, som den fö« 
regående. 

Jag tillstår mig vara långt skild från deras 
mening, som tro, att den en gång antagna li« 
ran måste till punkt och pricka, oeftergifligen 
och, om så behöfves, genom alla stränghetens 
medel, bibehållas vid dess urgamla skicL Man 
har ofta sagt att förnuftets väg är en medel- 
stråt emellan jrtterligheter, och sanningen der- 
af bekräftas Sfven i detta ämne. Ingen ting Sr 
mera välgörande, än en sådan religions verknin- 
gar, när dess välde är lindrigt, mildt, och i allt 
lämpadt efter det tillväxande förnuftets fordringar. 
Ingenting tvertom mindre förmånligt för ettsani- 

hällea 



_ «1 •« 

hålles lagn, 8n samma välde, när det utof vas med 
en orLhodoxisk halsstarriglK^t, hvilken likasom tröt- 
sar det allmänna lankt-ljuset; och i slället for alt 
bSja och mildra hjertat, sätter ett slags despotiskt 
högmod i, att kufva lornuflet i dess billigaste 
fordringar. Det är här en medelväg, att hålla 
emellan religion på modet, böjh'g eHer den för- 
sta vink af en allt omskapande nyhetslystnad , och 
en religion, som iör att vara högre än förnuftet, 
underlåter ej derföre att imdvika stridigheter der- 
med, och att med vishet aPskilju menskliga förvil- 
lelser, så snart de äio tydliga, ifrån de sublima 
grundläror som utgöra dess innersta väsende. Vatt- 
net tar smak af den jord h varigenom det rinner; 
och sjelfva gudaläran fluten, att jag så må tala, 
I genom organerne af nienniskof örstånd, mennisko- 
j känsla, menniskospräk, har ej kunnat undvika 
i alt smittas deraf. Hela den stora Luthers hemö- 
dande är ej annat, än ett bevis på denna sanning. 
De villfarelser, emot hvilka han så manligt strid- 
de, hvad voro de annat än menskliga förvillcl* 
8iT, blandade med religionens i sig sjelfva enkla 
och rena grundläror? Och hvem djerfs påstå, att 
aiVen etter hans tid inga sådana kunna niöj!ig''n 
I älerstä? Man kun m na val iwM rtliyionen och 
( suiiiiiälht, jag nekar, del ej; ni; n nian skall aldrig 
m.d en förnuttig mans nit tj( :j.i uc^ge, ulan utt 

^j Llopolds S£.k. Ill Dåiié. 6 



} 



— 82 — 

I 

J 

I 

dcrvld iakllaga följande två gnindreglor, hvilka , 
böra ocJi skola evigt ulgöra det säkra känneteck- 
net, så väl af en rältskailens religionslärares, som 
en vis styrelses omsorger: den första, alt sätta 
religionens läror i förenlighet med det upplysta 
förnuftets grundsatser, så mycket do förras högre 
ordning möjligen tillåter; hvilket vill säga, med 
andra ord ultryckt: att undanrödja alla de stri- 
dighclcr, som liafva dems enda grund i mensk* 
liga tillägg och förklaringar: — den andra, att 
vända religions-undervisningen ^å mycket möjligt 
är, ifrån dogmens tlieologala spetsfundiglieter, in- « 
på lijertats och Icinadens moraliska förbättring; 
hvarfÖrutan den löper fara att blifva en tom niin- 
neskunskap, onyttig både till sitt enskilta och all- 
männa ändamål. 

Om man således frågar: böra de tålas, som 
med nit och klokhet offentligen verka till detU ! 
ändamål? så svarar jag: de böra ej blott tålas, ! 
de böra hedras ocii uppmuntras. Man gjonle al- 

t 

drig något, hvarken värdigare en upplyst kärlek 
till Gud ocJi mcnniskor, eller nyttigare för sjelf- 
va religionshigiiet i det samhälle hvari man lefver. 



\ 



En enda fråga äterstårj den om ulspridandei 
af nya religionsläror, n}a uppenbarelser. Demid 
fråga besvaras af det föregående. Det ar klart y 



— 53 — 

om en antagen sund oc]i välgörande gudalära 
tyttig, af ven i borgerligt afseende, så är det 
igt^ af ven i borgerligt afseende, att den bi- 
älles i sin tillbörliga lielgd. Tyenno skäl tala 
olrigt ganska tydligen emot alla dessa nya 
nverk, li varmed man tid efter annan gjort 
ok. alt kuiVa det lätt missledda mcnniskosin- 
: 2:0 deras ofelbara osanning, som tydligen 
galagges både af förnuftet och erfarenheten, 
fortplantningsnitet, som alltid åtföljer dessa 
icter, odi som aldrig felar, att på ett eller 
lat sätt förorsaka borgerliga oordningar; livil- 
huru långl de kunna ohämmade sträcka sig, 
gemenli^rn är svårt att af deras första svaga 
jan me<l visshet förutsäga. Det är dervid icke 
*a om en tillbörlig samvetsfrihet, som fråga 
ikommer; det är om pligtcn att skydda det alU 
ima roenniskofömuRet från skamliga hänförel- 
, och mer än skamliga, efter de möjligen kun- 
bUfva en gnmd till större eller mindre aord- 
igar i den borgerliga sammanlefhaden. 



\ 



o M 



FÖRNUFTETS FRIHET, 



B L LSK 



SVAR PA FRÅGAN: 
Hah mak 8KXl att för Rslioxoh oen 

S.AMnXLLX FRUKTA NÅGOT AF PRfl^OSO* 

FBIR^rs UNDSR8ÖKN1NOAR? *} 



Läfom OSS först tala om Religionens forc^gif 
Ba faror, och derefter om Samhällets. 



1. St . 

OM RELIGIONEN. 

Oe här till en början hvilka Imnen Philosophia 
och Religionen haft från Åldsta tider med hnt 
annan gemensamma, tillika med rätta synpunkte 
af de tvistigiieter, sou> deröfver uppkommit 

*) Detta Stycke skrcfs för aiiart 20 år tillbaka, -ocli ö 
j;jorde eii Uel al kritiken ölVeF -cii, icke oqvick, «>< 
atslo mer ili\illig urii osmaklig bok aoin dl utkg* 
och som [)a €11 tid, då l*hiJuso|>hioii ocli Litteratur 
hos o»s, uioji kWss iciwc iituiärkt gynnade», tyc»tl 
béii\a liU *iU A^ila andauiSl all bcrölva dem älvtu d« 



— 85 — 

Menniskofornuftet har, från tiden af dess 
inta odling, nödvändigt måst göra sig visisa Irå- 
or mer eller mindre vigtiga, vore sig för dess 

ni sidsta lemning af skydd och try^^h(*t, genom d örat 
offentliga anklagande, sSsom ratta grunden till Curo- 
pai scdnare olyckor. 

En ny philosophi (den Kantiska) rar dS just pS 
tagen att hos oss införas, och fann sig snart, genom 
lirskilta händelser, invecklad i xannna Ibrdöniincl.se. 
Författarn , faslän aldrig proselyt af denna Lära.' 
iande dock ej öfvcrtyga sig om vSdan för sainb^iU- 
lognct af nigon slugs philosoplii, äldre eller H3'are, 
som hade till ibreui^l Sanningens ollvurliga nndersök- 
ning; och trodde sig befugad att säira ftt rättvist ior- 
svar emot en af de försStligoste angriprlscr, soniknnJe, 
uuder dS varande omständigheter, riktas emot LitLrra- 
turen och dess idkare. SI uppkom denna lilla af- 
handling, som oaktadt sin natnr af forsvarskrift, lik- 
väl, icke torde böra Unnas skyldig till ensidighet» 

Att från den ena eller andra beska (Tenheten af plii- 
losophiska meningar, härleda Staters bestSnd eller möj- 
liga faror, var ofta egennyttans Iftga utväg att mota 
fomuftsljuset; ännu oftare det sekteriska cliarlatanc- 
riets löjliga försök alt skaffa kredit fit e^na grubblerier. 
Men dA författaren St bcgge dessa luni])na kt)nst:?repp 
egnat det förakt han tror dem förtjena; dä hnn isyn- 
nerhet sökt visa ofoget, orimligheten af beskyl In ingao 
lom göra philosophicn ansvarig för throners fall, Ko- 
nungars hufvuden , och länga tidelopp af blodig för- 
ödelse, har det visserligen ej varit hans mening att 
derföre bestrida den öfriga skadlighet som en falsk 
och svSrmande, eller vore det ock blott en mörk och 
förvirrande philosophi, kunde möjligen medföra, llau 
Sr i afseende på den allmäjina sinneskulturen, tvert- 
om lifligen öfvertygad om denna skadlighet, och har, 
dl ämne och tillfälle medgifvit, icke heller förtegat sia 
Sfvertygeke. 



^ 86 — ^ 

egen vettgirighety eller för lefnadcns tröst, eller 
för det bQrgerliga Minhallets tryggare bestånd. 
Sådana frågor äro dessa följande: huru har verl-| 
den tillkommit? Har den en Skapare? eller exi^^ 
sterar den af sig sjelf, antingen genom sjeUda-j; 

i' 

ning efter materiens egna sjelfVerkande lagar, eller ^ 
luå hända, af evig nödvändighet, sådan som den: 
ännu i dag visar sig? Om verlden är en Skapa^li 
res verk, har lian gjort materien, eller blott , 
bildat henne? och i sådant fall, hvilka äro mate* : 
liens, hvilka denna Skapares natur och egenska- I 
per? Hvad skall man tänka om menniskosjälen? 
Är hon elt namn, eller en sak? det vill säga: eo 
frän kroppen åtskild varelse, eller en f öix^ning/ af | 
dess ädlaste och finaste egenskaper? Om hon ir 
en Gran kroppen åtskild, sjelf bestående varelse, är i 
då denna varelse materiel , eller andelig ? det [ 
vill . säga , af ett änine> som kan af vår fony 
ställning fattas; eller af ett ämne, som har for 
oss alldeles ingen bcgriplighct? Skall hon upp- 
höra med kroppen, eller skall hennes varelse ef- 
ter kroppens upplösning ännu fortsättas? Gifvcs 
således för mennlskan, eller gifves ej, ett lif ef- 
ter detta närvarande? -.Se der en del af de frå- 
gor, som i alla tider sysselsatt det forskande men- 
niskofcrnuftet. 



— 87 - 

Det är klart, att innan rlcssa frågor af up-* 
>enbarelscn fullkomligcn besvarades, kunde de ej 
ela att gifva anledning till bekymrande undersok- 
ungar. Ej mindre klart är det, att sedan de 
ilifvit genom uppenbarelsen satte utom allt tvif* 
felsmål, fömudet likväl livarken kunde eller bor- 
3e vårdslöst ofvergirva dem. , Det har bort kämia 
sin egen förmåga, för att en gång riktigt inse 
gränsoma deraf. Det har bort pröfva och veta, 
huru långt det af egna krafter kunde hinna pä 
vägen tiU enlighet med religionens sublima san- 
ningar. Men det är för hvar rättvis och tänkan- 
de menniska också lika klart, att undersökningens 
ändamål, allt sedan tandningen af uppenbarelsens 
ljus, helt och hållit förändrades. Frågorna blef-« 
%x) nu icke mera: har verldcn eu Skapare, men- 
niskan en Gud, själen en egen från kroppen åt- 
skild varelse, och denna en bestämmelse för evig- 
heten? Allt detta var redan ge];iom Skriftens lä- 
ror tillräckligen upplyst. Nej frågorna angingo nu 
blott och endast, h vilka dugliga skäl för dessa 
sanningar förnuftet hade, att af egen kraft upp- 
visa, och h vilka, bland de skäl som det tid efter 
annan framställt, borde antingen såsom tvifvelak- 
tiga pröfvas, såsom otillräckliga styrkas med an- 
dra och kraftigare, eller, såsom odugliga alldeles 
förkastas. Det blef således här frågan om blotta 
förnultsbevisens riktighet^ icke om sjelfva sannin- 



_ 88 — 

garncs: det var en strid emellan den slappare 
taiikeii och den skaq)sinnigare; alldeles icke, som 
argheten eller tariklö^hotfn ofta ropat, och ännu 
stiinrlom upprepar, emellan iörnuflet och uppen- 
barelsen. 

Men^ torde någon invända — när nu för- 

nudets slutsatser icke ölVcrcnsstämde med religio- 
nens sanningar? när de tycktes motsäga dem? när 
de alldeles icke kunde förenas dermed? 

* 

Jag svarar derfill: när edra sannolikaste me- 
ningar, till ex., om Turkarnas eller Chinesames 
författningar och lefnadssätt, motsägas af en vörd- 
nadsvärd man som varit på stället, och som he- 
visar sin osviklighet, hvad sker dä? Ni måste tro, 
att han har rätt, och att edra omdömen varit 
felaktiga. Religionen är här mannen från stället, 
som låter er tänka och tala, efter det tillhör 
menniskan; men som med godhet rättar edra om- 
dömen. 

Nej se, ropar Zeloten, ropar f örkättraren , se 
Ilkviil huru arghetcn och skryrateriet gömma sig 
som alltid tillförne, under masken af religions- 
vördnad! — Detta inkast vittnar om rättvisa* och 
framiÖr allt om grundlighet« Det visar att för- 
nufishatet åtminstone ej lånar vapen af sin för- 
följda fiende. Är det då en omöjligheti att för* 



- 89 • - 

ena retigfonsyordnaden med förnuftigt eftersirinan- « 
de? Har det varit argheten, skrymteriet» som i 
flera tusende år oafbrutet uppehållit mennisko- 
^nken vid profningen af alltid samma ämnen? 
Argheten, skrymteriet som gjort, att Kahléer och 
Egyptier y Indiens vise, Greklands och Roms phi- 
losopher, med ett ord, alla tiders tänkare, bestän- 
digt samroanträffat på samma väg, och i samma 
undersökningar? Ser man ej, att förnuftet är en 
kraft, som ej kan hvila; som oupphörligen arbe- 
tar att utreda sig ur sitt mörker; som ej kan gå 
till ljus andra vägar än dem som dess egen natur 
utstakar; och som aldng verkar till detta ända- 
mål af arghet, utan af egen nödvändighet? Men 
man har ej orätt, att tro på argheten. Hoa fin- 
nes verkligen^ blott ej alltid der som man påstår 
att finna henne. 



Det djupa eftersinnandet har kunnat studsa 
mot obegripligheter. Harmen har kunnat vilja 
ett ögonblick förbrylla den tvingande myndighe- 
ten. Men det som ej kan ske, har ej skett. Al- 
^ig tog en philosoph pennan för att utplåna ur 
menniskosinnet , de för lefnadens tröst och sam- 
bällets bestånd nödvändiga läror. 

Sådant har dock blif vit försökt, invänder man; 
ja det Sr sant, af några ursinniga på hela århun-* 



^ go ~ 

clradcn. Men man måste åtskilja forglfloren från 
sökaren af den nyttiga läkedomen* Detta fordrar 
iornuftct oth billigheten; och det gör -man, när 
uian äger dem. 

!Mcn huru skall denna åtskillnad göras, frå- 
gar någon, och på h vilka kännetecken? &Iig sy* 
nes, som de kunna finnas och utmärkas utan 
svåiighet: se här ett litet försök dertill. 

Det gifves, (och derom tror jag oss vara of- 
yerens) tre för menskligheten högst vigtiga äm- 
nen: Gud, FrUiet, Odödlighet. Tag bort dessa, 
det vill säga, förutsätt deras overklighet, och det 
fins ejl mera någon moral, någon dygd, något 
brott, någon pligt; det gifves ej mera hvarken 
någon tröst eller fruktan öfver sinnligheten. Men- 
niskan är blott ett vegeterande djur, tänkande, 
det är sant, men till sin förtviflan, och sa myc- 
ket x>lyckligare, som hon lifligare känner behof- 
vct af något grundfäste för sin tanke och sitt 
hopp. Hon söker ett ändamål öfver djurets, tvin- 
gad af behof dertill, och detta ändamål finnes 
icke. Hon söker grund och hvila för sitt for- 
skande sinne, dch all grund undansjunker henne } 
hon söker regel för sitt förhållande emot andra, 
och denna regel är en dikt, eller högst föreskrif- 
ten af Gud vet hvilken tyrannisk föipuf tsnödvSn'- 



... 91 •*- 

dighet, som påstås åligga idel offer utan allt slags 
indamål. Vill ni se alla motsägelser sammanlag* 
da, yill ni se olyckaaligheten personligad? Se i 
det fallet en menniska, som tänker öfvev sigsjelf. 

Gud Frihet Odödlighet ... man måsle då 

antaga dessa tre ämnen, menar jag, såsom de (re 
orörliga punkter, vid hvilka hela systemet af dea 
menskliga varelsen måste, att jag så må tala^ 
iastgoras, eller falla platt ner till djurliglieten* 
Hen i denna sislnämda händelse, livad blcfTcöf- 
rigt ai hela menniskan? Djuiels sinnliga, i ör^:>iing- 
liga stoft, onyttigt förenadt med tankens plågan- 
de ljus. 

All verklig philosophi öfver menniskans na- 
tur och bestämmelse, är då ej aimat, och kan ej 
vara annat, än förnuftets sökning efter den kla- 
raste och sannaste vägen till dessa tre grund- 
punkter: Gud, Frdiet, Odödlighet: oumbärliga, 
for att dervid fästa hennes begrepp om sig sjelf 
och sitt ändamål; om regeln för hennrs geniin- 
ningar; om hvad hon bör vara och kan hoppas; 
med ett ord, hela systemet af hennes öfverdjur- 
hgjEL varelse? 

Vill ni nu veta philosophens sanna åtskil- 
jande kännetecken, så betrakta honom i dessa un« 
dersokningar. Ni skall finna honom ständigt och 



~ 9» — 

■ 

oäterkalleljgon ränd emot deras tre liufvudsakliga 
föremål. Hans gång är ställd ^ alltid deråt, aldrig 
dcTifrån. Blott fordra icke att han går den ySg 
derlill, som ni förcskrifver. Han skall ogilla er 
>'äg, och kanhända alla andras: men han skall 
söka en egen. Han skall oiiikullslå hundrade fal- 
ska bevis; men han skall uppställa sakrare, eller 
som synas honom vara det. Han skall ej begyn* 
na med alt förutsätta de satsers afgjorda bevis- 
lighol, hvilkas bevis han söker; men han ^kall 
aldrig neka eller ens synas tvilla om deras nöd- 
vändighet. Öfvertygelseii derom skall aldrig finnas 
. hos honom tvetydig. Detta är den stora hufvud- 
punkten» 

Ifrån denna karakter af sann philosophi skil- 
ja sig påtagligheten , arglieten , lättsinnigheten | 
tankeskrytet. Deras gång är rakt mot vänd. Ni 
finner dem icke sökande sig fram till philoso- 
phiens tre vigtiga föremål. Ni möter dem ha^ 
stande derifrån, och gäckande som en dårskap 
omsorgen att söka dem. Det är icke ert förstånd 
de vilja upplysa: det är sitt de vilja visa. Det^ 
är icke er sällhet de vilja göra: det är på er of- 
vertygelse de vilja råda, äfvea med bekostnad af 
. den förstnämda. 

Zeloten, förnuAsbataren, är åter en varelse 
af helt särskilt ^slag. Det är en man som löper 



- 95 - 

efter er, och ropar som en ursinnig: ni är förlo*- 
nd om ni söker yiigen; bind för ögonen så hit- 
tar ni fram. 

Men iStom oss komma tillbaka till philoso- 
phen. Visserligen bör det ej vara svårt, att äf- 
ven i hans tvifvelsmål åtskilja honom ifrån den 
forledamle sophisten. Den ena undersöker bevi-- 
sens gilltighet. Den andra bestrider sjelfva snn- 
oingama. Skiljaktigheten sytiGS mig ofördöijelig. 

Men hvad, frågar någon , gifvas då tiU och 

med sanningar, som det åligger oss att antaga, äf- 
ren innan bevisen blifvit pröivade? Ja, min unga 
tSnkare: bch illa iörhölle <lc*t sig med oss, om vi 
i dessa Snioen bekötde först ut vänta den philo- 
sophiska bevisningen, som sedan tre tusende år v»rit 
på resan att anlända till oss, förd vid handen af 
en mingd spekulationens hjcltar; men soniäimuej . 
anlindt, och som lärer förmodligen länge djöja 
att infinna sig. Utan bild tala dt: hvad är det 
som vi i dessa ämnen gifva namn af pröining 
iKh bevis, annat än tankans små ofullkomliga lör- 
sök att förklara, hvad vi på <Jet mest kiafliga och 
ovillkorliga sätt iiuna rcdun lÖJ utsatt genoin nalur-- 
behofvet, samhäliMiödväudi^heUii, och hda sin- 
nesdaningeii? hådana sanuiu^ar kio: Gud, J^rt/ifst, 



- - 

En annan fråga är den^ om dessa pliiloso* 
pfiiöka undersökningars verkan på andra, och på 
det alhnänna religiösa tänkesättet. Kunna de .ej 
missleda enfalden? frågar man. Skola de ej blif* 
va farliga för allmänheten af läsare? 

Det förlita som förekommer att liärtili svara ^ 
det är, alt skrifler af delta djupsinnigare slag, stan- 
na vanligen inom en ganska liten krets af läsare. 
Men lat vara, alt en viss större del af allmänhe- 
ten gåfve akt till dessa undersökningar; ty så 

poiHilUrl de ma författas, och så utbredd må sma- 
ken för läsning en gång blifva, alt äfven mäng- 
den slutligen lyssnar dertill: — Mången skall dä 
lära känna inkast och svårigheter hvaxaf han ic- 
ke förut vetat. Men det är en högst slät reli- 
gions politik, att vilja dölja dessa för mennisko- 
förståndel. Och huru kan det ske? Och när de 
en gång af sig sjelfva uppkomma, huru skola de 
mötas? Så gema må läkaren, för att dölja sjuk- 
domen för patienten , undanhålla läkemedlet Han 
skall på det sättet kanhända senare märka sitt 
onda, men det skall utbr}'ta desto svårare. Man 
talar om förvillande spetsfundigheter. De må 
vara möjliga för ett ögonblick: men äro de det 
for längre tid? Huru hafva do dä sedan trettio 
sekler ingenting uträttat? Ar det en förståndig 
fruktan y att det alhnänna förståndet skuUe låta 



- 95 - 

åoarja och förleda sig deraf? Huru ser man icke, 
eller vill man icke se, alt det är just det all- 
männa förståndet, som utan alla öfvervanliga fin- 
hcter, blott genom sin egen naturriktning, och 
styrkan af sin sainmaulagda massa, skall nodvän-- 
digt slita sönder alla sophisliska uät, och släpa 
med sig den allmänna ölVertygclsen åt den sidan, 
der naturen velat att den skolat ligga? Är ej 
detta så mycket ofclburare, som den redan förut 
hemligen ligger der, genom sjelfva det mcnskliga 
8imiesbehof vet ? 

Det är besynnerligt, i sanning: man räknar 
på krångliga inkast; men man räknar ej på det 
enkla förnuftets urskillning och ölVertygligheL Man 
räknar pä bestridare af det aUmäniia mcnnisko- 
iatressetj men man räknar ej på denna aldrig ute- 
blif vande försvarare deraf, som linnes i hvart 
menniskosinne. Af två som strida öfver dessa 
ämnen, af hundrade, h vem skall segra? Varderom 
försäkrad 9 alltid den sluteligen, som har på sin 
Sida den allmänna mennisk okänslan; den som stri- 
der för menuiskans natur värdighet, hennes lugn, 
liennes närvarande fördelar och hennes tillkom* 
mande hopp. 

Har ni sett barnen leka med små coner af 
kork, blystöpte i en af ändarne? Förgäfves ställa 



- 9? - 

■ 

s dem på spetsen. Figuren vSnder sig strai 
igen af sin egen kraft, och ställer sig sjelf pi 
blystopta basis. Det 8r på det såUet, som 
stora fomuftsbamen, sceptikerna, någon gånj 
ka, men utan all fara, med menniskosinnet '. 
gSfyes viija de ställa det fast, på spetsen al 
fint spekulerande metaphysik. Det är ej der 
turen lagt tyngden, och med den btilan. Si 
står ej länge qyar, om jag så lär uttrycka 
på blotta tankudden. Dess behof öfverväga. 
jnå omstjelpas hundrade gånger af argumenten 
tviflare, det skall alltid vända sig om igen 
egen riktning, och komma tillbaka på sin t 
gare grundsida. 

I sanning hrad verkan, hvad inflytande I 
wa väl alla spekulationens finheter hafva på 1 
tat och öFvertygelsen? Grunderna for denna 
nare, bero de helt och hållit, eller ens till i 
sta del, af någon metaphysisk skarpsinnig 
Man kommer öf verens om saken; man tvistar 
förklaringen. Den ena säger: jag har funnit 
Den andra påstår att hans förklaring dugei 
Är och blir icke all metaphysisk disput i c 
ämnen, alllid samma historia, om de två 
gingo tillhopa i mänskeritt och trätte o:ii nati 
af dess ljus? De sägo bcgge två vägen med 

lyc 



— 97 — 

tydligliirt; de kommo bcggc pä en gång fram dit 
åt iinnade sig, och månen skea lika ljust of ver 
b^e meniiigarna. 

Mä man en gång begripa, att vissheten af 
dessa vigtiga läror alldeles ej hviiar på några dem 
egna metaphysiska bevis, hvilka, som en nytttg 
fomuf tsofning , kunna lika oskyldigt sökas och 
bestridas. Nej, den 1) vilar, jag upprepar det, pa 
dessa lärors oupplösliga sammanhang, med hela 
systemet af den menskliga varelsen, hvilket med 
dem skönt och tillbedjansvärd t, faller, utom dem, 
ner i ett kaos af oreda ocli motsägelser. 

Detta system af den menskliga varelsen fSr- 
trtsitter, och skall alltid göra det, nödvändighe- 
ten af en domare of ver hjortat och gemingarne; 
af en sluUiff rättvisa, och af ett ändamål för men^ 
nidko varelsen, högre än det närvarande. Antingen 
äro dessa nödvändigheter osvikliga, eller är hela 
moralen en dikt, heia den menskliga sinnesda- 
ningen ett bedrägeri^ hela samhällsmöjlighetcn 
en gunst af lögnen^ och hela naturen ett osam- 
manhang. 

Sådana äro religionens enkla fömuftsgrunder; 
lika allmänna som nienniskonaturen; ociisomdcn^ 

■ 

Leopolds Skr. III Djbl. 7 



r# 



- 98 - 

lika oföränderliga. Man skall alltid hoppas, alltid 
frukta, hvad nian kunlianda aldrig skall kunna 
Il varken vederlägga eller bevisa nnd en inelaphy- 
sisk oemolsäglighet. Försvaret af dessa hufvud- 
läror ligger dä förut bered t i b va it enda nien- 
niskosinne; och skall hos livar dödlig, som ej 
blifvlt alldeles bortförd af en förvillad taukqflygty 
alltid tjena att rätta spekulationens möjliga niisi- 

visningar. 

i 
Infftnd ej häremot, att det likväl gifvits h^h i 

tider af allmän gudlöshet: att man i Romsöngpå i 

öppen skådeplats: allt slutas med ddden; och alt 

« 

Cesar med detta usla skäl försökte att rädda sia ' 
vän Catilina, som han hemligt gynnade. Omgud-* 
lösheten ^ eller, rättare sagdt, gudaglömskan varit . 
på vissa tider allmännare, har det säkert haft 
helt andra orsaker, än förnuftsundersökningar, och 
troligen just den motsatta. Ifrån en religion, hi^ 
flickad af orimliglieter, som d(;n hedniska, var 
det första steget nästan alltid till ingca religioiu 
Men det gifs för förnuftet ännu ett steg längre 
fram^ som det alltid skall göra om det får vilt 
fritt: det är till en renad ocli sann. Hvad Cesar 
angår, så tänkte han tvifvelsutan mera på sina 
segrar och statsplaner, än på dessa ämnen. Men 
Cicero erkände en Gud för verlden, och väntade 
ett lif efter detta. Men Sokrates och Plato hado 



— .99 — 

långt förut bevisat sanningen doraf för dcra3 lär« 
jimgar, och Cato dog med den sistnämdes bok i 
Lauden. 

Hvilken blir slntföljdcn af allt detta? den, 
alt så snart frågan angår sanningar tillräckligt of-* 
vcrlygliga genojn dtt allmänna sunda förnuncff 
gina medgifvandc, genom hjertats beliof deraf^ 
genom deras uödvändighct för saniliället, så upp«- 
kojnmer en ofantlig åtskillnad emellan deras för- 
nekande, och pröfningcn, antagandet^ förkastan- 
det af deras nietapliysiska bevisningsgrunder. Den 
som genom någon läsning känner med hvilken ton 
^f ifolthct och oidbarhet, den äkta akademiska 
iDctaphysiken i början af detta sekel framträdde^ 
skall visserligen ej förundra sig, om någre män 
a( ovanlig skarpsinnigliot funno sig frestade^ att 
litet närmare unfJcnsöka hennes maktspråk, och 
att söka visa henne sin otillräcklighet. En all- 
deles ny metaphysik, har i våra dagar gått i det- 
ta afscende vida längre än de, och änd^å harder- 
ftf ingen minsia fara uppkommit för sanningarne 
om en Gud och ett tillkommande. Hvarförc? Jo, 
ännu en gång sagd t, derföre, att dessa sanningar 
till deras vissa verkan {)å menniskosinnet, alldeles 
ej bero af några metaphysiska grunder; och olyck- 
ligt vore menniskoslägtet i fall de det gjorde. 



Men h vari frän härleder sig denna besynner- 
liga fråga, om pliilosophiens skadlighet for reli- 
gionen? TvifvtlsuUn frän läsningen af philoso- ^ 
pliernas skrifter, tänker lätlrogenhcten; och det 
är så hon alltid bcdragcs. Jag skall då flSfi 
hvarifiän den kommer, ty man vet det icke nog: 
Iioii kommer just tvertom, från icke-läsningen. 

Philosophien har ej innehållit de orimlighe* 
ter, har ej åstadkommit de elaka följder man til- 
lagt henne. Men hon är ett för mängden firSm- 
mande språk, som hvar och en tyder efter aioft 
afirigter, och hon har haft ett helt annat slags 
irådlighet; se der i synnerliet hennes brott. Den 
krossade egcnkäi^lcken har i alla tider ropat emot 
Öfverlagsenheten ; tanklösheten emot ljuset som 
upptäckte henne; okunnigheten emot förnuft och 
insigter. Alla hafva stämt sitt rop i den högsta 
ton de kunnat; alla hafva fordrat hämd af de 
mäktigaste krafter som kunnat sättas i verksani- 
het. Derifrån dessa oupphörliga ljud och genljud 
af alltid scunma ord: religion och samhällstrygghet! 
Jemte dessa temligen ophilosopliiska försök, har 
man för ombytes skull äfven stundom utgifvit 
vissa så kallade philosophiska. Man har deri ut- 
letat rader ur philosophemas arbetes, ställt dem 
omvända) bakvända, nedvända, sidvända, i dia 
väudxiiugary utom den rätta, och derefter skrikit: 



- — lOJl 

I hör hTad han på^Uur den kättaren! den gudsfcSr* 
nekaren! den samhäUsförstÖraren! För att slip[>a 
nndersokningens nioda, har mängden ef ler sin 
Tanai trott, och någon gång ropat med, for säll- 
skaps skull. Man har foreställt sig philosoplicr-* 
aas skrifter, i dessa och andra änmcn,så50iu sto- 
ra nederlagsplatser for farliga läror och förvillan-^ 
de meningar. Man har låtsat frukta för altare 
odi thron. Och just imder det att vissa af dem 
som ropat starkast om den öfverbängando vådan , 
såg^ i tysthet på deras grundvalar, åtminstone 
på den sednares, har man hört som tätast upprc-* 
pas: bort med det farliga förnuAet! bort med phi«^ 
lotophema! 

På detta sätt har frågan uppkommit om phi-* 
losopbiska skrifters vådlighet för religionen, och 
på samma sStt de nyare frågorna om deras våd^ 
l^bet för alla vigtiga ämnen af det allmänna tän- 
kesitteL Man litar på pröfiringens svårighet , på 
förvillelsens lättlict; man skriker och tros« 

Det antiphilosophiska skrikets historia, för- 
fiittad med kännedom och skicklighet, sVullc i 
samling utgera ett vigtigt momeqt af mcnnisko - 
historien. Dess ålder, uppstigande i det modornu 
Europa, ända till den första stråle af !ju>>, som 
ddade p&fvemorkret, visar att] dess Ui>piL;«:g Ui . 



som någon gång bänder, mera gammalt än heder- 
Yärdt Galileus var ej dess forsla offer.' 

Så län<;e likväl detta skrik äanu blolt var 
den Iheologiska intoleransens, var det ännu nt- 
liärdeligL En lärd man framställde i enlighet racd 

■ 

skriilens läror sina mctaohvsiska bevis for verl- 
dans tillfällighet, för Guds varelse deh egenska- 
per, for nienniskans fri!iet, för själens immaterie- 
litet och odödlighet En annan lärd man, like 
god Kristen, men tilläfvcn fyrs bättre tänkare, fann 
ej bevisen slutande. Ingenting var på den fidea 
simplare eller vanligare, än att strax svara ho^ 
nom: ni nekar mina bevis; ni nekar dä sjelfvi 
sanuingarne; ni tror då h varken på skapelsen af 
intet, eller på Gud, eller pa friheten, eller på ett 
lif efter detta. Ni är en gudsf örnckare , en re- 
ligionsförstörare. 

Detta skrik, en gång begyndt, understöddes 
utan dröjsmål af alla små skolmänncr eller små 
kyrkomänner, hvilka efter tidernas vana, med «Q 
hjertelig uppriktighet hatade vissa stora snillens 
öfverlägsenhct. Det fortsattes vidare, såsom ett 
nyttig uppfinning, vid alla tillfällen af lika be* 
skaffenhet Wolf, författaren af den bästa bdk, 
som intill hans tid utkommit om God och sjlkir, 
blef en martyr derfore. Han dömdes af Kiaaang 



Fredrik "XA^^illielm i Preussen, glbrvordigi ätninnel-* 
se, att inom tjiigoiyra timmars tid rymma det 
Pivussisku området, eller att .hängas såsom guds- 
förnekar^. Som lian lyckligtvis ej blef hängd, 
koi|) han sedan tillbaka, blef en af Europas st5r-» 
sta män i det förflutna tidchvarfvet, och det som 
bor markans, gnmdläggare till just den philosophi, 
som intill våra dagar lärts i de alhnänna skolor-^ 
na, med statens och kyrkans högsta bifall och 
tillfiredsställelse. 

Som historiens nytta är den, att undervisa 
'genom exempel^ kan man åtminstone lära af den- 
na lilla händelse, huru oändligt klokt det alltid 
är handlad t, att icke strax hänga, eller annars 
misshandla philosopherna, vid det första rop om 
arghet och gudlöshet, som emot dem uppkom- 
mer. Det är alltid vida bättre gjord t, att förut 
läsa dem. 

Af allt detta uppkom likväl ej någon stor 
skakning i det menskliga samhället; ty om det 
stundom gafs någon Voetius, någon Jurieu^ nå- 
gon Lange, som med en viss framgång skrek sig 
till hjelp af den verldsliga armen, gåfvos deremot 
hundrade andra utan nog kredit, att genom detta 
luedel hämna deras metaphysiska oförrätter. Men 
sedan menniskofömuftet, trötUdt af äå många 



försök, oeh mUstänkande un olillrild&ligliet f3r« 
dessa ämnena begynt vända sina undersökningar ' 
på den redbarare samhällsläran; sedan en upp-> 
skrämd statskonst trott sig märka i detta philo- i 
sophérnas bemödande,' åtminstone en aflägsen grund i 
till sednare tiders olyckor; sedan fördomen och f 
egennyttan bättre än någonsin lyckats att, i yåre 
dagar, väcka fruktan för hvart hufvud som tän« 
ker, hvurt öga som aerj hvar mun som öppnas, 
livar penna som doppas; så har den fordna inta* 
leransen (att likasom en ny organ i den politiska 
farhågan, och det antiphilosophiska skriket, lika* 
som två halsar att ropa ur. 



II St 



OM SAMIIXLLSLXRAN. 



Efter jag 1 det föregående yttrat mina tan- 
kaf angående philosophiens inflytande på religio- 
nen, må det tillåtas mig att också, vid samma 
tillfälle, något ihågkomma den i vår tid så hårdk 
"anklagade samliällsläran. 

Denna philosophi, säger man, talar beatä»* 
digt om rättigheter. Hon år dfi en vådlig lira 



- den alltid tttt förledda menigheten, och tviC- 
Isntan en mor till Europas sista blodiga upp- 
den. Men jag frågar hvar forständig läsare: 
ill^et Tåld åfVen i verldens råaste tider, nagon-*^ 
i utofrats utan under förevSndning af någon 
ilådd i4tt? eller när en sådan förevändning nå- 
asin behoft att ur böcker firamletas? eller huru 
>kt det Tore, att ur samhället bannlysa all för^ 
ftig profning af inbördes pligter ocli rättigheter, 
: att e} derigenom bereda förevändningar åt 
Idsandieten? Skall hon annars ej finna dem? 
h när hon blifvit, genom andra orsaker, ord-* 
Dgen öfvermäktigy har hon dem ej tillreds i den 
t3ta orimliga uppgift, som flyger förbi hennes 
phettade inbillning? 

Må man vara tryggt öfvertygad, att ingen 
ékulation, ingen kanimar-philosophi i verlden 
all någonsin göra verksamt, hos hela menighe-* 
:, anspråket på andi*a rättigheter, än demhvil^ 
den klara naturliga känslan af rätt och orätt, 
lan af sig sjelf yrkar. Har något folk stundom 
rts längre j så tro säkert att sådant skett af or- 
ker helt främmande till all philosophi, och att 
nna sednare beskylles orättvist. Tro dereniot 
a säkert, att utan en enda tryckt bok, utan en 
da skrifven rad, skpla alla fordringar af natur- 
rätt, genom ajelfva sakemas oundvikliga skick, 



. io6 «^ 

och biotia erfarenhetens aéna, meii klara tinc 
Tisntngar, lika så visst uppkomma hos hrar d 
lig, och hos hela aUmSnheter, som voro de i i 
gyld stenskrif t på alla torg och i alla galhörn u 
slagna till öfvervSgande. 

Verldshistorien är full af stora politiska hv 
ningar; aldrig förut har någon philosophisk 
åstadkommit dem. Hvilka voro de philosoph 
skrifter, som i Rom störtade Tarqvinernas thi 
(Ivilka de som beredde den Nederländska resi 
gen, emot Spanska öfverväldet? Hvilka de 
lade den olyckliga Stuarts hufvud under bod 
yxan? Hundrade exempel kunde ännu tillägga 

De som hata förnuftet, och föl jakte ligen ] 
losojphien^ hafva aldrig gifvit henne ett, på 
gång, hemligare och dödligare nidstygn, än dl 
låtsat förblanda hennes läror liied de frans 
pöbelskriken, frihet, jenUikhet; hvilka under 
gra stunders sinnesyrsla flögo öfver Frankrike 
samma sätt och nästan af lika orsaker, son 
hurra-rop flyger ifrån mun till mun i en besk 
folkskara. Vi hafva, på vårt språk, en liten 
aterlig af handling, just öfver dessa två orden, 
man har kunnat se deraf^ om philosophemes 
ning dermed någonsin varit, eUer kuänat ^ 
don grofva Maratiska pöbidmeningeit 



«» I07 — 

blef då, frågar man, denna mening 
likyäi så fullkomligen den Parisiska? Derfore att 
^hilosophiens läror kunna , likasom allt annat, lä- 
Aas till forevändning ät våldet och alsigtema; och 
derfore att allt, vid sådana tillfällen, orimligen 
Bfrerdrifvcs. Men deraf bor ej slutas, att philo- 
tophien har i sig sjelf denna f5r\ illande natur. 
Folkyran är ett rus, som kan beredas af alla 
slags orter. Religionsnitet, Frihetsnitet, Konun- 
ganitet, allt liar ömsevis tjenat dcrtill, och med 
lika framgång. Samma phenomen förekommer un- 
der blott olika namn, lumdrade gånger i historien. 
Jag foreställer mig ej, att de som upphängde livar- 
andra på lyktpålarne, eller buro på upphöjda pi- 
kar medborgares afhuggna hufvuden, voro stora 
läsare af philosophiska undersökningar. De som 
hemligen förde dem, kunde till en del vara det. 
Men man söker f örgUfves orsaken till dessa oform- 
liga upptrSden i skrifter och meningar} de finnas 
ej der. Man måste söka dem i saker och hän- 
delser; och detta är ingen obekant, soiti känner 
forloppet af den fransyska statshvälfningen. 

Gör man ej i frågan om bockers och skrifters 
politiska vådlighet, alldeles som i frågan om de- 
ras vådlighet för religionen: tror på skriket, utan 
att läsa dem? och förhåller det sig ej med den 
politiska vidskepelsen, nästan på samma sätt, som 



med religions- vidskepelsen? Den f5rra tar •urt 
ej en skrift i handen öfver inedborgerliga ä 



utan fruktan att anfäktas af jakobinismen » likisoiQ 
den sednare ej går i mörkret förbi någon graff 
utan fruktan att gastkramas. Beggc bcliofvd dags- 
Ijirset för att se deras farhåga försrinna. MiD 
måste vänta att det en gång uppklarnar. 



Bland de franska pliilosophema näst 
volutionen, voro Voltaire^ Rousseau, Raynal| 
ulan tvifvel de mest lästa och gillade. I ^IciM 
arbeten ligger då, inbillar man sig, hela revolil* 
tionsfostret, likasotn fjäriln i sin puppa: derifråa 
liar det med fullfärdi^a vingar, på en gång at« 
flugit. Det är sant, att man finner i deras skrif* 
ter, dels principerna till borgerlig styrelse, utred* 
da och fastställda, dels några afvikelser derifirio 
tillfälligt antydda. Men hvar finner man hos dem 
DDgon den minsta likhet med fransyska revola** 
tionsmaximerna? Hvarföre vill man ej ae^ att 
dessa orimliga våldsmaximer, skapade just under 
sjclfva resningsyran, af helt andra personer In 
philosopher, och efter helt andra lagar än philo* 
sopliiens, hade med henne ej mera gemenskapi 
Hn det Parisiska BröUoppet, till sin rätta gnmdy 
hade med salighetsläran? Af de nyssnämda phi« 
Josophcrna lefde vid revolutionstiden endast Raynal. 
Och livad gjorde han? Han åkref doremot med 



— 109 — 

läfti^et Han tyådde nna händer i ratten, och 
abide, infor hela Europa, sin philosophi alldel-* 
al^ghet i dessa ophilosophiska upprorsbragdar. 

Tror ni alt Yoltoire och Rousseau, om de 
iona funnits bland de lefyande, icke skulle hafva 
gort alldeles detsamma? Tror ni, att den ston» 
Henriks sångare^ att häfdetecknaren af den fjor- 
tonde Ludvigs tidehvarf , skulle hafva sett med 
bifaU deras thron störtas, deras stöder trampas i 
giru af en rasande menighet, och arfvingcn af 
deras spira, ställas, tvertemot alla grunder af rätt- 
visa och klokhet y till doms infpr sina undersäta- 
re? Tror ni, att författaren afZ^ Contrat Social , 
hvars bok innehåller, sida från sida, en redan 
fornt gjord kritik öfver revolutioiismaximema , 
fkulle med tystnad hafva låtit dem gälla för prin- 
ciper, tagna ur sitt arbete? Andtcligen, dessa 
b^ge store män, h vilkas döda kroppar omfördes 
med aå forgndande ståt, pä gatorna i Paris, för 
att insSttas i Pantlieon, tror ni ej att de, om de 
lefrat och vågat tala efler öfrertygelse , skulle 
hafva blifVit, såsom erts-aristokrater och frihets- 
fiender, Upphängde Tid de högsta lyktpålarne i 
den philosophiska hufvudstaden? 



Det synes likväl en särdeles motsägelse, att 
"rara på fn gång stiftare af an upprorslära; och 



att prompt, i första segerglädjen^ upphängas ui 
sina lärjungar. 

Men, invänder någon: kunde nu likväl deras 
skrifter, genom de sä kallade principer af aHtnan 
rätt, som i dem yrkades, ocli genom beifrandet^ 
af vissa missbruk, intill dess 'oröjda, icke hafu 
blilVit, åtminstone ea ailägsen orsak, till paföljjoufrp 
de oroliglictcr? 

Jag svarar: det gifves ingen så nödviad^ 
sanning, himmeUk eller jordisk, ingen lag, ingen 
ordning, ingen nyttig kunskap, som i den bemär- 
kelsen ej kan blifva en aflägsen orsak till de stor* 
sta oredor. Man skulle efler samma goda logik 
resonera bort ur verlden förnuft, religion odl 
samhäilsf örfattning : ty, utan förnuftsbegrepp , in- • 
gen förvillelse, ingen nedrig anläggning; utan 
gudadyrkau, ingen blodsutgjutelse för olika dyik* { 
ningssätt; utan samhällsförfattning, inga borgeriigi i 
krig och intet upprorsvåld. .^^ Lat vara, att i ■ 
dessa skrifter funnos vissa idéer till nödig for- 
bättring, ^ det som var och som öfvades. Mea 
intrigen, egennyttan, herrsklystnaden , den Orle* 
anska faktionen, h vilka tydligen nyttjade dessa 
idéer blott såsom en af tiden lånad förevändnings 
kommo de ur böckerna? Hade de med philoso- 
phien den ringaste gemenskap? Allt godt, allt 



^ 111 

nyttigt i Terlden kan, pä det «ätfet, kallas en 
aflägsen orsak till det ond.i, så snart man med 
afllgsen orsak vill förstå, icke sjelfva orsaken, 
Qtan förevändningen. 

När man säger: se till hvilka gruflighetor den 
Kristna läran gifvit anledning i det olyckliga Mexi- 
ko! hvilka bål hon upptändt i Goa! och med 
hvilka förföljelser, hvilka blodiga krig hon of ver- 
boijt Enropa! — då gilVcs ingen som icke strax har 
mret färdigt mot en sådan beskyllning. Ni lju- 
ger på Kristendomen, heter det. Den Kristna lä- 
Tåu bjuder fridsarohet, mensklighct, brödrakärlck, 
fononlighet och rättvisa. Det är icke hon som 
gjort detta. Det är intoleransen, roflystnaden, 
det politiska våldet, som oupphörligen lånat af 
bennes lära förevändningar, om hvilkas falska, 
fön^iska bruk, de aldrig sjeliVa ett ögonblick 
tvekade. Sä ofta samma beskyllning upprepas, 
följer alllid samma svurj och med billighet. Det 
är blott pliilosophien, som icke får njuta till go- 
da ctt lika rättvisa. Ordning, laglydnad, säker- 
het, heigd af allmänna och enskillu rättigheter: 
se der hennes eviga grundläror och fordringar! 
Och emedlertid är det just hon, påstår man, soin 
i vara dagar orsakat de största oordningar, de 
grofsta laglösheter, med ett ord; de gmfsauima- 



xHd. och ant dafi 



kerbet. 



Låtom (M8 ännu närmare imderaoka 4btbi 
äaine. Lätoin oss se till, hvarigenom philoso- 
phien fkulle kunna förtjena dessa sällsamma IS* 
rebråelser. 

Philosophien, säger man, framställer idealet 
af en fullkomlig samhällsordning. Fans eller fin- 
nes någon i verkligheten, utan brister och svå- 
righeter? skall hon då ej bidraga, att på hnrt 
ställe göra menigheten otalig vid den närvarande^. 



Lägg till ännu derutdfVef, denna bittra, ^k^ 
kände öfverdrifning af de minsta ojemnheter ellef 
afvikelser, dessa pamfletter, pasqvinader, sarkai^ 
mer, som vanligen utgöra hennes eftertropp, och 
(om det uttrycket tillåtes) åka med på hennei 
principer , Jikasom den yngre gatpobeln på dtf 
stora kälkmedama. Skola dessa, tilläfveatyn, ej 
bidraga att utbreda fabka begrepp, att disponen 
allmänheten till ovilja, måhända till nyheter? Maa 
aer åtminstone, att jag ej fördöljer eller forsvft- 
gar inkasten. Jag svarar dertill: 



Det är sant att philosophien framställer 
alct af en fullkomligare samhällsordning, än kan- 
hända 



_ 1x3 — 

da nSgon af de närvanmde, ja lilläfventyrs, 
den kun prs i vcrkliglietm. Men just delta, 
er också philosopliien. Låt In-nne tala ut, och 
A skall ropa med hög röst, att hon framställer 
t ideal, för att dcreflcr smäningoin förbättra, 
:e for att dercftcr sönderbryta en gifven och 
rklig. Låt henne tala ut, säger jag, och hon. 
all ifra äfven så starkt, soui sjeilVa den pol i ti- 
tt forsigligheten, och med lika uppriktighet, 
lot alla våldsamt försökta, alla otidigt Iramlru- 
ide forbättringar. Icke blott, efter de någon 
big uppoflfra tusentals medborgare, för andtjs 
erendeU osäkra fördelar; men derföre i synner- 
It, att denna orimliga förbättringsyra, i sjrliva 
incipen mördar all möjlighet af mensklig aain- 
iilsordning. Hon skall vidare s-iga, att del för- 
Uer sig med samhällen som mtd kroppsbygg- 
ider: att det gifs för alla en vi^s niöjlighel af 
»d helsa, likasom en viss verklighet af kräm])or 
h bräckligheter; att man måste tåla dessas tili- 
nnagifvande; men att den galnaste af galenska- 
HT vore, att vänta botmedlet af annat än 1id« ••, 
il allmänna lugnet, vigheten, och en lång sorg- 
Jlighet. 

Der står nu for allas öpon, den verkliga sa m- 
ll^)hilosophien i hela sin afhöljda oskuld. Ilar 

EOPOliDS SX.R. Ill D£lé. 8 



111 m^ 



man skäl alt anklaga, att frukta henne, sa 
förstörerska af ordning och samhällslugn ? 
h vilken philosoph h;^r man funnit audra priuc 
än dessa anförda? 



Hvad äter angår de om tälta stickskrift e 
sä höra visserligen icke rätt mänga deraf till ] 
losophiens sällskap. Hon bör vänta den rättvi 
att icke förblandas dermcd. De goda och nyl 
deribland, måste hon likväl erkänna. Sådana 
de, som tydligen hafva rättvisan, sanningen, 
bättringen till deras ändamål; som angifva lijel 
ga afvikelser, missbruk, fördomar, orättvisor; s 
le det också behöfvas, ^att lägga stundom sati 
frätmedel på vissa inrotade skador. De som 
ej erkänner, de som hon föraktar och afskyr^ 
sådana som öfverskrida måtta och anständig 
som tydligen syfta till utspridande af förbittr 
oenighet, orimliga fordringar, van vördnad för 
gar och styrelse. Dessa begge slagen äro ej s' 
att åtskilja; och det liör ordningen till, att i 
våldsamhet emot de förra, vaka öfver desedn 
l&iudre för farans skull, än för otillbörlighetei 

Men, fortfar någon: gömma sig ej sål( 
ofta under philosophiens mantel, ilMljan, of 
drifhingen, njhetslystnaden? skola de ej hc 
ej anses såsom hennes lärjun^ai*, och^ under d 



— ii5 — 

uamn, missbruka den frihet hon for sig fordrar? 
Har man dä ej skaL iitt kringskansa den? Hon 
sjell* ändleli«;cHi: sk.iU Jion med sin lära om frihet^ 
jciulik riiit^ nienniskovärdc, alltid duna bland ho- 
pen idel visa som ralt förslå den, och som aldrig 
ofrcr hennes mening, hänföras deraf? Jag skall 
8oka alt svara till beg:;e punkterna. 

Då det är en moralisk möjlighet att tanka 
liiskt och orimligt i politiska ämnen, likasom i 
andra, finnes också, det är sant, ingen slags om5j«- 
lighet alt skrifva derom på samma sätt Det må 
siiedes ej nekas, atl jn politiska villfarolser kun- 
na genom böcker och skrifter, utspridas. Men vid 
nägon dager af upplysning, skola dessa enkla och 
sUodda fläckar aldrig sammanlöpa till någon all- 
nännare skymning. Skulle således här och der, 
tanklösheten också förvexla för några ögonblick^ 
kitsligheten, argheten, nyhetslystnaden med phi- 
losophien, ocli hopblanda deras läror, så £nned 
näppeligen en säkrare hjelp deremot än att låt» 
philosophien sjelf bevisa det. Hon fiar deri ett 
så stort och klart intresse, att hon visserligen ej 
skall tiga, i fall man ej håller henne handen för 
munnen. Under detta vilkor blir också missföi:- 
ståndet af hennes egna läror, foga att befara. Det 
bilfsagda kan förstås orätt; det fullständigt utreda 
dt kan det icke. Man tillåte blott hennes dager 



_ ii6 _ 

att fullkonmas. Ty det förhåller sig med upplys- 
ningen i moralisk bemärkelse, likasom i pliy* 
sisk, att den har ncdvändigl sin början, sitt ofull- 
komnade tillstånd; och alt, i delta tillstånd, nå» 
gon förvillelse om objekterna möjh*gtvis kan ägl 
mm. Men talom uppriktigt: ser matt då ef 
begge fallen, att man ännu ej set nog tydeligen' 
och att man, i fall ej galen, måste dröja med «1 
Vigtig geming, till dess löan ser klarare? Skri 
ej nödvändigt deilna Varsamhet finna rum Öfvéf- 
allt, så snart man ef| drifves af långt andra, heift-* 
liga orsaker^ utaA allt säYfvmanhang ifted upplys'' 
ning och förnuftsbcgrepp? Hvad fruktar man "il 

m 

af dessas mindre fuUkomlighct? Jag skall tro lika 
Sci ]äit> att tiågon i första dagbrytningen, tar, fil 
brist på ^ se Martj å^n företa hån möter l%i 
éh björn ur skogen^ och jagar honom en kula i 
Iftifvudel, -sötti •'att tnenniskor i allmänhet, skiiJlc 
vid Första lysnmgeH af några halfklara föruaAi- 
sålsér 5Ö*ax vilfa 'omstörta all ting, på minsta faK 
s^a skymt -af någidH '^oefilighet dermcd. Det ligg6l 
én \iss lätt massa af passion i hvart mennisibe- 
^timftKud, som Ican möjligtvis sältas i verksaiirke 
genom några falska eller omognade begrepp; méi 
det ligger der äfveti eri långt större massa af aU 
mär>t "förstånd ;och Törniifligt hiireisse, som mot 
vtri-kdr och vida *Öfvcrväger den. Män kan skrifVi 
och 4ftla hit 'och ^it^ men slcrifvA -och tala hafvi 



_ 117 — 

ingen physiskt verkande kraft. De kunna grund- 
lägga en allmän öf vertygelse , säger man, och der- 
igenom verka. Ja: men det är just denna all^ 
manna öfvertygelse, som aldrig kan uppkomma 
utmi klara grunder af förnuft och billighet. Några 
(å exalterade hjernors högspända nonsens, bör ej 
gifva en stor farhåga. Man säge sä mycket man 
xUl:. iifgexi rok litan eild/y denna rqk tänder ej, 

Hafva åter vissa så^na försök va^It någon 
gäng. af verWig följd j vissa. gcno;u, trycket utstr^- 
4fi skrifter, åstadkommit på, någon tid^ eller i nå*-* 
got Uad en alhi^nnare gäsning:, då kaA med viaa-- 
hiet deraf slutas till något redan förut grundadt 
Qpdt i samhälUkroppen, visst icke yerkadt af&krif» 
tcrn^ men kajtijiända röjdt och yttradt derigeiuun» 
Qjch som fordrat helt audm ocK större omsco^ger 
äi)L ^tt hämma skrifvandet 

All denn^ fruktan,, ooh. hela detta djup^ nu»- 
Ci^iånd, gru/idar sig (vågom en. gång säga. det,) 
på den enda ialska princip, at( okunaigho^exti ^r 
duckligare till lydnad,, och bibehåller bättre yA^ 
d^gifvenheten : aitt den som vet tala onx fordriiw 
gar, 9om undecvi^a^. att högakta sig, sjelf, blir 
inart.obMndigi och, till slut otämjclig^:: att blgittt 
tankeo om en, rätt,, tillika, medför ood^Kpdighj&tW 
lf dess våldsamouk be&kydd elj^r eroåenclej qc^i 



■^ ii8 ^ 

att minftta eformånligare loUnlng i saniliället, sedi 
i sitt oförsvagade ljus, skall föda, om ej sådana 
försök till dess omstörtande, som vi med rysuin^ 
sett af nyare händelser, åtminstone begärL*t, och 
det hemligt färdiga bifallet dertill. 

Men man bedrager sig på menniskan. Maa 
kan i allmänhet räkna på beinies förnuft och biU 
ligbet, så snart hon ej under ett långt tvång för- 
lorat tillika med nyttan, äfven vanan dcraf. Att 
med våld förfölja det minsta sken af rätt; att 
för en ringa anstötlighet vilja omstörta hela sam- 
liällsbyggnaden: det är den alltid nedböjda Van- 
maktens föraktliga hämdyra, när någon gång slum- 
pen lägger henne förmågan dertill i händerna. 
Lemna menniskan deremot full frihet under nod- 
Ttndiga lagar; låt hennes förstånd tidigt öfva sig 
i undersökningen af deras grunder, och grunder^ 
na för hennes lydnad; låt henne inse att man 
styr, icke kufvar henne, och att hon ljuder med 
Tärdighet: .» och man skall i omdömen, i viljor, 
i företag, finna henne billig och eftersimiande. 
Hon skall i vissa samhällsinrättningar, må hända 
tycka sig upptäcka här och der några ojemt de^ 
lado tyngder, någon tillökt rätt eller någon af« 
kortad. Hon skall våga att säga det Men hon 
skall pä det heki erkämia att hon finner ordning i 



~ 119 . — 

säkerhet, rält\nsa och hundrade vigtiga fördelar, 
J som uppväga siiKtrre missnöjen. 



Så länge känslan af rätt icke är hos menni-» 
skor detsamma som vildhetens obändighet, (den 
är just motsatsen), och fornudsvärdct icke det- 
samma som vanvettets öfverilning, (det Sr just 
motsatsen^; så länge den ringaste pröfning fäster 
liTars och ens egen trygghet vid den ordning som 
It, ifven med dess möjliga ofullkomligheter; sä 
Unge man^ ändteligen, af äldre och nyare erfa« 
renhet fortfar att märka, med hvad blodtömni&- 
gar, hvad olyckor, hvad fara för allas hufvudeiiy 
en så stor kropp som en statsbyggnad, alltid ram-* 
lar ofver medborgare; med hvad ovisshet deremot^ 
krad lång möda utan frukt och njutning, en ny, 
ofta ej bättre, uppföres: så länge bör det visser- 
ligen aldrig natnrligen förmodas, att de philoso- 
phiska begreppen om rätt och fordringar, om bri-- 
äter och förbättringar, skola någonsin af sig sjelf- 
ta, och genom deras egen natur medföra tänke- 
sätt, af den art, som man vill härleda derifrån* 
Sådana tänkesätt äro möjh'ga; men icke derige- 
nojD, och det är nog. Ett förnuftigt e(lersin« 
nande skall göra, jag medger det, att man all- 
tid skall yrka det bästa möjliga; men visst ej 
derofver. Och det skall aldrig, naturligen, bli den 
•UfflänAa meningeiiy att för litet ojemnare gång, 



för några obetydliga fel i inrcdningon, slå sondi 
skeppet 1) varpa man seglar, för alt niidl i balVi 
ombygga det* 

N(»j, utredda, fastställda principer af pli| 
Qch räll, styrandes eller lydandes; nej, några al 
Yikelser, några misfibruk, antydda med ansiäa 
dighet, och af en vis styrelse efter möjlighet räl 
tade, skola aldrig ensamt och ulan andra orsfl 
ker, göra, hos någon upplyst nation, lyduadsplij 
terne tvifvelakliga; ännu mindre sätta den upji 
rorsfacklau i händerna. Sådan är ej menniskli 
T^Ien dessa andra hemligare orsaker, stigna till c 
viss öfvenräxt, och ej i deras rot bortröjda, \^ti 
va gjort det mer än en gång i verlden, ^^e^n a 
gemenskap med forna ftsodjingen^ Alla resninga 
alla revolutioner som historiea n^nnes,^ hafva blgi 
haft två orsaker> och skohi l^ldrig hafva aodr 
antingen ett barbariskt, orimligt förtryck^ o< 
deraf uppkommen allmän föi^tyiflan; cUer yisi 
hemliga Ikktioners lierrsklystnad , d^ de i^c 
gång« genom s^elfva sakernas olygklciga stäUn^n, 
Uifvit den allmänna ordningen öiVeriuäktiga. ^ 
4å detta sednare fall inträfiaTj^ 4i är också w* 
texten likgiltig, den må lama af i^eligion, j^h 
sophi, eller från hvad sqm iitelst D.en skajl al 
tid finnas, och alltid bliivft eo blott pre text „ uli 
mera sammanhang med de. effeji^UAra verkoi^^ 



-^ .191 



krafterna, än de föregifna skälen i Yåra krigsför- 
klaringar vanligen hafl med de rättt^ orsakerna 
tiJl fnd.^ brotten, och mec) krigens sanna ändamål. 

Förlåtom dem som kunna tro, att politiska 
stormar komn^a ur bläckhornen, likasom mao sä- 
ger att de physiska kofunia ur bergskulorna. Men 
förlätom oj dem> som begripa orättvisan och un- 
derblåsa den. Förlåtom e{ dem^ $xxin aoklaga 
philosoph^rna, utan att kunna framvisa en enda 
philosophisk skrift brottslig till upproriska läror, 
eller näauia en enda philosoph, fom ejb^irit derfö- 
re den största aX^ky. Fcyrlåtcun i synnerhet ej; dem, 
sooi just wider 4et att de nästan ofTcnteligen ut- 
peka heli^ klasser af n\edborgare såsooi oroliga 
ImtVuden, ideligen skrikit om förträilli|ihelea af 
den ro^ierska fribetsandan, ideligen upphöji^ den 
lldre ron^rskc^ pöbelns täta uppresningar, och 
finka, med förtrytelse den yngres lydnad&f ulla. still- 
het onder Augustus. Man kaA nästan ej förråda 
en större oskioklighat* 

(DOter min bästa öfYectygeljse, har jag sökt 
bestäm den framställda ClrågaUj^ som jfig ansett 
for-Tigti^ och yärdig eftersinnande. Om mina 
tankar i de|^ änme,, kunuA tjena, till någon rät- 
telse, skall j^ lUQtse min möda belönad. Qenna 
phras 8r n^anjig;,^ men jag vet ej, att aäga något 
lannare. 



(¥,m *:■¥..*■ ♦;.«.« .<i«u*.«A.*. *.« ^-^^-^C-*^-*'*** »(.♦.*.^'<^*.«.«i'|» 



O M 

KX DEL AF 

YTTRANDE RÄTTENS FRIHET, 

BREF OM ANONYMEN •)• 



I. B II E F v E T. 



iNi frågar mig, min Herre, om jag icke, likasom 
nt^ skulle anse det såsom ur mänga skäl nyttigt, 
i fall hvar och eu skribent vore förbunden att 
i trycket utsätta sitt namn, och att utan masque 
frambära till allmänheten de tankar, meningar, 
underrättelser, påminnelser, han finner sig bcfo- 

* 

gad att henne meddela? Ni tror, att många miss- 
bruk skulle derigenom förekommas, och ingen o« 

*) Följande tveniie bref, som äro af redan gaoimtlt 
datum f äga ej deras form af bref, till Uns af (^fnnds* 
gSfvan. De skrefvos verkligen pä eii tid, dl frSgaa 
om detta ämne tjcktcs upplcomma; till en person af 
förtjenst, med hvars tankar derom, författaren likvil 
ej hade den lyckan att kunna företia sig. Som ett 
slags afliandling Öfver en vigtig del af LiUeratnrent 
frihet, har man ansett dem böra undantagas frSn en- 
akilta brefs vanliga öde. De inuebSlla Stminstoue iåétt 
och anmärkningar, -nyttige att samla i detta, som i 
andra ämnen, vare sig som grunder att antaga, cikt 
^"*"'' ' ]sr tiU närmare prö&iing. 



— 125 .^ 

lägfTihct förorsakas. Ni Iror, alt hvar licclcrli;: 
akribeot nämner sig ulan svärighel. 

For min del, min Herre, tror jag ingenting 
af alll detla. Min mening är tvertoni den, alt 
ofta mångc n rätl god författare icke skulle nämna 
sig ulan svärighel, just derföre alt han är blyg- 
«am och välsinnad. Jag är öfverJygad, af t h var- 
ken litteraturen eller samhället skiiilc, ulan stor 
skada, sakna anonymens räUighet, hvaraf de bog<« . , 
ge hittills njutit de vigtigaste fördelar* 

Jag förstår ined anonymens firihct, icke rät- 
tigheten att dölja sitt namn för domaren, när drt 
bgligen yrkas, utan för allmänheten, till dess det 
fordris af domaren. Den förra friheten bör vis- 
serligen aldrig gifvos; den sednare, efter mitt om-- 
dome, aldrig inskränkas. 

Lit oss se, min Herre, hvilka äro de för«- 
dehr ni egentligen väntar af ert förslag? Jo^ sar- 
ger ni, hundrade små argheter skrifvas,' så i alU 
minna ämnen som emot enskilta personer, hvilka 
lagen, utan anseende af inqvisitorisk otålighet, ej 
ikolle beifra. Om derföre hvar skribent vore 
lorbunden, att med sitt namn och sina meningar 
insrara inför det allmänna omdömets domstol; ma 
oan kunde enligt titelbladens anTi$nio£> mota^ i 



.. 194 

den allmänna sanuuaalcTnadb^a» kvcfii? fbrfattarei 
ansigte med det uiliyck 9JP harm <^iler välxiljii, 
8om niaa tror hans skriXlcT förljt-na, skulle eti 
sådant baud troligen hålla. ij^Anga oi).elänksamlM> 
ter tillbaka, orh blilva eU u^lligt suj^pleioent tiU 
lagarnas ofuIlkomUghel. 

Det är dc'ssulon\,. {^j^tfar HJ,. antingea en 
verklig fcgiu^t, eller en g/ji^iiska mi.sstänklig forsig* 
tighet, ad söka mörkret lör det iMan gör. Den 
8oin upplyser audra^ böi* ej frukta alt sjelf synas 
i det ljus han upptänder,, orh. di*n suui ingenting 
annat gör, än det som är lolligt och äfvcn be^ 
röuiligt, liYartill b.chöixer hixyi all undangömma aigl 

Huru skulle litterafun-ija. frihet, (tillägger ni 
alufligcn) genom en sådaa förbindelse,, på minsta 
satt iuskräuka^? Att ej. ta ga ötveralit med mas^uie 
för aasiglet, är det ^^ainskränkning af den borger- 
liga? Ar det ej frilic* nog^ för en författaro, att 
få bära sina nyttiga eller oBvttiga tcunkar fqiip i 
ljuset, utan annat hinder,, än ett vilkor så lätt att 
uppfylU som det, att bS&a; de äro mina? Odj 
om en auktor troligen ej lär finua sitt namn ovSri 
digt, hvad han flnuer yäjdigt att tryckas och till- 
bjudas allioänheten , kan det väl giiVas andra li| 
broUsli^a^ eller åtniinstone högst lättsinniga sk|l] 
fom förbjuda att utsätta det? 



«— 195 

Tillåt rrii^^ min tlefre^ ^It gvara miptl upp- 
[tighcft. Jag har ofta horl och läst, huru man 
;rat med dessa shitsatser. Se det likval huru 
m resonei-ar iHa, grundtdi^en. Vara vid alla 
IfSllen föi4>unden, alt strax säga: det är jag 
71 slrifpit detla! — Sådant är i sanning ett 
kor, ej så lätt alt uppfylla, h varken för den 
ekande talaTigen som ännu misstror sin kallelse; 
ler for den upplysta medhorgaren , som med 
raoftetd nit "beslrider missbruken; eller för mo- 
tisteti) «om med förtrytelsens harm straflar där- 
:apen och lasterna; eller i allmänhet för den 
xla likribentcn^ som vill igenkännas pä arbetets 
ide^ hellre ^n på underskriilen. 

Jag tror "mig kunna antaga som princip, alt 
It hvad som befrämjar goda skrifters ulgifvande, 
»Te det också blott sådana populära, som vi 
tOSdoiD läsa i 'de allmänna papperen, gagnar sam-* 
Het på ett vida betydligare sätt, än det möjli- 
n kan skadas af några befarade missbruk, öf- 
r hvilkas bestraffning lagen dessutom tillräckligt 
kar. Det allmänna vettet, för att ej tråna, för 
t ej dö 'efter handen aUdeles ut, har alltid be- 
tt och skäll alltid beHSfva väckelserna af en upp- 
mtrad och lefvande lÄteratur. De som helst 
:ta -det på Tegime af den wöjligast knappa läs- 
3g, kunna <knöjeligen hafvli de bästa afsigter. 



136 .. 

men rkola sont eller tidigt, fastan tvertemot dera» 
1lp[)sa^, bereda en allniun siunestrånad, otorenlig 
med all möjlig safiihälislorkofraD. 

Ja;; förmodar, min Herre, alt vi ofvcrcns» 
stämma i dessa allmänna grnndcr. Men i det fal- 
let, sätt, för ett ögonblick, alt ert ändamål verk- 
lij»en vunnes: nn^jra obelänksamlieler mindre ut- 
konniio dii ibland allmänheten; men huru många 
uylliga skriltcr skulle ieke också derigenom qväf- 
vas. alt jag så må säga, i deras första tanke? 
Skulle icke alla de författare bliiva onyttiga for 
den allmänna odlingen, nödgas lefva lysta och stumt 
tänkande, som för hundrade möjliga orsaker q 
torde vilja nämna sig? EU slöiTe ondt än aUa 
små kitslighetcr, ocli som ej kan, likt dem, him* 
mas genom lagens myndighet, det är goda for^ 
fcUtares lystnad. Någrc bland dem, af en na*, 
turlig förbehållsamhet, älska ej publiciteten. An- 
dre hafva i deras ställning i samhället, olla i fljdf-» 
va ämnet, orsaker att undvika den, h vilka hvtt 
förnuftig man skulle finna billiga, i fall han rore 
kunnig derom. Kan man göra våld på de form 
tycke, och de sednares gnmder? och skulle så- 
ledes ej litteraturen oändligt mer förlora genom 
'anonymens otillåtlighet, än samhället vinna? Jag 
antager att den förres skada kunde någonsin 
fa en rinst för det sednare. 



— 127 — 

* 

Men vinner .sainliSlIel vM-kligon nä^ol Jcrvid? 
:h skall det enda ^oda äodaniai som kan deri- 
!i]om rimligen åsyftas, med visshet ernäs? Des— 
ömlåliga äinnca af religion ocli politik, för 
rilkas hclgd ni billigt niliUskr.r, skidle de väl 
ed xucra Ia<jbuiulcn varsamhet aUtid afhandlas^ 
;fföre att en sådan författare vore förbunden att 
bnna sig ? Uct borde i den händelsen vara 
1 Tanlig erfarenhet^ att skribenter, af detta 
ag, åtminstone så oAa de kunnat, hållit sina 
imn undangömda. Man ilnncr likväl ieke, att 
i skett. Det ligger som det synes, en viss sin- 
eslralt i känslan för det man tror rätt oeh san* 
ing, (vore denna kilnsla också någon gång för-^ 
illad) som i stora, vigtiga ^ vågsamma ämnen,- 
ygk tillåter att modlöst gömma sig. Det är vid 
idana tillfällen ett större förnuft, ieke en större 
rittighet, som åtskiljer den berömliga nitälskaren 
rån den skadliga. Luther skref ej som anonym* 
t\[y^ Spirioza, så misshandlad för sina religions* 
eningar, skref ej som anonym. Rousseau, Ray^ 
4, Mably, Birkner, Collet (jag väljer de för- 
B oamn som falla ur pennan , och deribland ändå 
gen Engelsman) hafva ingendera ställt sig bak.* 
[| anonymens skärm. 

Jag vet väl att det gifVes bland författare,* 
Asom bland andra klasser af menniskor^ sådana, 



isD 

på h vilkas fega räddhåga man kan stundom rSkna 
med lika visshet, som vid andra tillfällen på de- 
ras öfvermod. Alla hafva ej, h varken denna red- 
liga sanningskärlek, som faslän förvillad, hämtar 
sitt mod ifrån uppsåtets renhet, eller detta mäk- 
tiga snille^ som förutser sitt välde på den allmänna 
öfvertygelsen, och derfore utan tvekan afhSljer 
sig. Illskan, kitsligheten, medelmåttan så ofta 
förenade, frukta vanligtvis dagen, säger ni, och 
man behöfVer blott rycka masqven från deras an- 
sigten, för att hålla dem mitllösa, genom medr^ 
lande af deras egen låghet eller otillräcklighet 

■ 
Men skulle delta verkligen så förhålla sig? 

Gifves det ej en rädd låghet, och en oförskrSckt? 
en blyg medelmåtta, och en förunderligt hjelte- 
modig? Har man ej sett skribenter med ganska 
små egenskaper, och en alldeles sublim skamlSs- ] 
het, så snart de satt sig i hufvudet att spela nå* \ 
gon roll, helst politisk, finna just i sjelfva oblyg-' 1 
heten att nämna sig, ett medel till framgång? Har 
man ej sett dem, med detta enda konstgrepp fån- 
ga en allmänhet, färdig att beundra deras patrio- 
tiska mod, och deras dammaste stoj prisas^ just 
af denna orsak, som en ädel dristighet? SammaiH 
lägg allt det vågsamma som hos oss ifrån långa 
tider anonymt utkoumiit Uet skall ej gå opp^ 



— »29 — , 

A långt när, jag är försäkrad derotn, emot hvad 
Ti noder en och annan författares kända namn 
från tryckpressen eniotlogit. Har man sett någon 
halsbrytande stormskrirt rörande vissa allmänna 
ärenden, eller sjelfva grundförfatlningen? det har 
yarit en författare som nämt sig. JHar man sett 
oftoständiga^ dumlustiga satirer, under form af 
liistoria^ eller livad helst annars, emot personer, 
ämneti för den allmänna vördnaden, eller emot 
(lenis minnen? det har varit en författare som 
nämt sig. Har man sett något ytterst skändeligt 
anfall emot enskilta medborgare? det har varit 
fen författare som nämt sig. Fråga ert eget min- 
ne, min Herre, det skall ofdbart bestyrka min 
inmärkning) och skälen äro ej svåra att inse. Den 
uionyma skribenten, som han ej vill kännas, ej 
ramdragas , iakttager vanligen just derföre en viss 
oålta och försigtighet. Det Ur helt annat med 
•krikaren som nämner sig, just derföre att han 
ill gom uppseende. Sjelfva dristigheten alt an- 
gripa, älr hos honom ett säkert medel att om tå- 
as. Den är ett skryt af sinnesmod, som smick- 
ar hans fåfänga, i den män det förvånar mängden. 

Det lönar väl mödan, dereftcr, alt ifra mot 
monymen. Det lönar väl niöfian att uttänka pla- 
acr emot den skygga sparlVcn, som rycker ett 

LlOPoLDS S&R. III ÖEJa. 9 



i5o 



kom från hönsen, rädd att roSrkas, under det att 
den skamlösa höken affjiidpar dem inför allas ögon^ 
utan skrämsel för den fara som hotar honom* 

Men, niin Herre, det är väl mer änniu Ty 
dä ingenting är säkrare, än den harm som smä- 
darn, skrikarn, charlatanen, värka hos alla idmuf-' 
tiga skribenter, så kan man också, i fall af ano* 
nymens frihet, alltid räkna på vederläggningens mot— 
ståndt Men kan man det också, den förutan, och 
ined auktorernas förbindelse att alllid nämna sigl 
Hvem har mod att personligen framställa sig for de 
grofhcter, hvanned författare af detta slag vanligeil 
strida? och om någon hade det, vore han väl deri- 
genom mera högaktningsvärd? Jag skulle vara rikld 
lör en man, som gjorde ingen svårighet att ofTent- 
ligcTi skymfas. För att ej skygga tillbaka vid 
X vissa angripelser; for att sälla sig till den grad 
öfver svagheten af all blygsel och alla betänklig- 
heter, synes mig som man behöfde nödvändigt 
vara en af dclarue: narr, bof eller engeL AHt 
hvad ni således, genom beröfvande af anonymens 
rätt, troligtvis befordrade, vore klokt folks tystnad, 
just der, hvarest det kanske ofta vore vigtigast» 
att det publika omdömet greps i farten ^ och väg- 
leddes af nägoa förnuftig skribent. 

Sfcrif-friheten har, jag tillstår det, ännu «n-- 
dra missbrukare än dessa öfvergifna charlatanert 



— i3i _ 

éessÄ vclllosÄ politifvka slojäre. Och se der verk- 
ligt anonymens ola^rc nhet. Agget, som stundom 
ej saknar klokhet och snille, utsår i skuggan och 
med varsam hand, missnöjen^ å.<;y(li1]tigar, särande 
tvetydigbeter. Orden äro vördnadens och laglyd^ 
oadeds; tonetli småskrattet, parenteserna, illskans 
eller åtlöjcts. Lagens tunga haud kan ej gri^ 
pa dessa skuggor^ som alltid undanvika^ Meit 
jiist dcrldre att de äro skuggor, Ibr det e) hellur 
taldigt lagen att jaga derefter. SjcliVa änonymcni 
tal och behof för sådana skribenter^ bevisar att 
Våg^mheten ar hos dem litoh^ öch den Vei*kligu 
faran for andra, ingen» De kunna gifva en liten 
ofvcrgäende harm ät den du åsyfla; kunna iram*' 
kalla ett litet flygliiit smålöje pt\ dens ttiUtt som 
ISser dom; men det 5om ej är Hygtigtj ej öfVer-* 
gäcrule, men det livarpå man alltid kail räkfla 
deremot, såsom elt säkert och varaktigt värn, det 
är det alhnclmia förståndet^ den allmänna rättvir 
5an* Det fins i hvart iornuftj i hvart hjertai eii 
gmnd af klar billighet, som det ej beror af nå-^ 
gon dödlig att hos sig utplåna. Aft trygga sig 
detvid, att åtnoja sig dermod, så ofta det som 
skrifves ej är stoi* och klar angripelse, se der 
livad som tillhör en man, och att vara denna martj 
tillhör framför alla andra, sjelfva styrelsen, om 
den också annars fans ingenstädes. 



Det Sr for ofrigt, min Herre, en myckel oli- 
ka sak alt utgifya anonyma skrifter, och att gå 
ofver aUt med masque för ansigtct. En anonyäi 
skrift, har ingen ficka för lönndolkar, och ni kan 
lemna den ensam midt ibland edra penningaf, 
utan att sätta dem i ringaste fara. Om den föro^ 
lämpar, om den angriper er, sliter den sig ej ofon* 
sédt ur edra händer, och, (sådan är förfultningell 
hcf^ oss) ni qvarhåller med skriften ^ alltid sjelffa 
angriparen. Låt hvar och en deponera sitt nanm 
•hos boktryckaren, mera behöfs ej till den borger- 
liga tryggheten; och längre Sn till detta behof, 
sträcker sig ej vanligen lagars tillbörliga makt 
Ovanliga skäl kunna göra undantag;. men om de»^ 
sa talar jag ej> 

Okunnigheten, diiglÖsheteti , allt slags last, allt 
slags dårskap, ville gema göra oemotsägligt, att 
unonymtns skugga icke tjenar till annat, än att 
skydda den borgerliga smädelsen, och att onlpst 
angripa förtjensten* Det är sant, alt förtjenstetl 
kan någon gång derigenom oförrättas, men skai-- 
dan deraf var, jag upprepar det, alltid liten och 
^Isynt. Hon far hämd af lagen ^ eller hon be^ 
hölVtr ingen. Det är annat med lasten, dår*- 
sk^peö) den bedragandts charlatanen. Lagen kan 
ej hämna deras lidande, när de rattvist blottstil- 
las j men bon skulle göra mer genom ånonymeoi 



^ i53 — 

fäbods bon skulle forekomina det. Ty medliän- 
derna fiilla af smuts, stå de yanligen trygga mot 
bYigrt och ett ohöljdt ^nsigte som emot dem upp- 
träder. Man lemne deremot anoqymen fii, och den*'- 
DaskSrm gör arghetens hämd fullkomligt oskadiig. 
C3iarlatanen> svärmaren, bedragaren ^ lefva deri^^ 
genom aldrjig säkra för den hänmande sanningens 
bdnnstrålar. Det är denna fruktan som de kalla en 
UDig omsorg för namn och heder, och hvaremot 
de yille att lagstiftaren med förstorande af all 
ISmofisrätt, ja, om möjligt yore, med förstöranda 
af allt förnuft j tryggade deras egenkärlpk^ 

Ni kunde fordra ^ min Herre > att mitt for^ 
srar for anonymen icke inskränkte sig till blotta 
åberopandet af dess oskadlighet, eller endast möj- 
liga fördelar. Ni kunde önska att jag af någon 
redan gifyen erfarenhet yisade/ till hyad del den 
reddigen bidragit att upplysa och förädla de mcnsk- 
liga samhällen. Det skulle f prdras dertill att åter«* 
kalla minnet af alla de mer eller mindre yigtiga 
anonyma skrifter, sqm sedan tryck-konstens upp-^ 
finning yäckt uppseende ibland nationerna, och 
att kunna med någon sannolikhet beräkna deras 
yerkningar. Det ena och det andra yille öfyer-^ 
«krida på en gåpg, gransorna af ett bref, af min 
förmåga, och kanhända af möjligheten, Menjemför 
^lott tiderna: döm ^ det som bhfrit gjordt, tiU 



^ |34 ^ 

ilh me^cl som dcrtill fonlrat«, SJclfva t^eforma-» 
tions-seklet utniärkte J«rg redan genoqi en mängd 
anonyma skrifter på vors och prpsa, hvari, till 
god början, Anti-Krist och hans anhang, (som 
man på den tiden uttryck lo sig) ulan skoning blot- 
tades. Jag har, i ett utländskt bibliotek, haft 
tiilfälle att se deraf en ta hi k och märkvärdig sam^ 
Kng. Det är sant, alt några skrifter, af detta in» 
nehåll, framburo ännu med dristighet sina for^ 
fattares namn, Pet har ol^a förundrat mig, att 
GrasmiYs annorlunda än som anonym vågade ut-» 
gifva ain bekanta dräpande satir, Hdcf^kap^ns hf;, 
^tt arbete, hvari munkarnes okunnighet och vid* 
akepelae tecknas med åtlöjets varmaste färgor, och 
som visserligen gjorde på sin tid den största ver-* 
kan. Men också var denna oförsigtighet på vägen 

att kosta honom hetsa och lycka, likasom tido» 
hvarfvet den stöi^sta man det ägde i litteratnrexu 
Andra deremot voro visare, Litferap vb^curorum 
virorum^ en annan lika så nyttig, ej mindre krii^' 
spHdd, men ännu bittrare satir, som med den 
förra delade äran af munk-helgdens förlöjligandei 
höll sin författare dold och verkade desto lyck* 
ligare. Det vore en lätt sak att uppräkna en 
* mängd försök af detta slag» och att berätta små 
märkvärdigheter, förut berättade i tjugo bekanti 
böcker. Men de skulle alla tillhopa ej säga er 
mer to ort eget omdöme, Fråga er blott qelf| 



— i55 — 

•éh Tii ^knll sn»rt, finna hvad som bort nodvaii- 
digt förrgä till dcffi uppUfvande af förnuftets nä- 
stan förtnmipade ^run<lsanningar, till detla bestri- 
dande af de menskliga samhällens ännu rådande 
okunnighet, fördoujar, förTilielser, hvaråt yerl- 
den bliivit skyldig sin upplysning, sin friliet ocli. 
na mera jemnade rätt. Hvarkea l)ur allt detta 
skett alldeles ohöljdt och brö.^tgänges, eller hade 
det Tid alla tilUälien låtit på sådant sätt göra sig. 



I sanning, min Herre, om de vildaste inkräk- 
tare äodteligen tvungos att medgilVa folkslagens 
: rättigheter, och om tyranniets urgamla katekes: hii^ 
manuin paucis viinf genus, i vara dagar icke 
vädier hos hvarenda dygdig Förste annat än ål- 
löje ocji afsky; om de af lyckan högt uppsatta, i 
imåoingom lärdes att misstänka någon liten vill- 
Tilja hos naturen, äfven för det ölViga mennisko- 
slägtet; om religionens tjenare, inom sjelfva sam- 
vetsoiaktens hufvudborg, funno rådligt att efter 
handen litet förlika sig med förnuftet, och att 
icke så ofta som förr låta, till jordens olycka, 
himmelen tala utan sammanhang; om våra lagar 
icke mera äro ett ömkeligt rafs af barbari och 
Tidskepelse; urskillningen mellan oskuld och brott 
icke mera ett beständigt hänskjutande till den un- 
dergörande makten, och straffen en bodelsskola ai 
{rymhetj om tusende smärre dårskaper försyuanit 



^ i36 — 

ur sammanlefnadcn , och rätt Dvlnga vigliga for- 
delar intagit deras ram, Ii vem tillhör derfore 
äran? Philosopht^n. Philosophen, säger jag, ofta 
uppoffrad när Jjan i person framsLällt sif^, oftare 
segrande när han haft den klokhoten alt lata san- 
ningens röst ensam höras, och att ej göra hennes 
^amgång beroende af sin«^ enskilta missöden, 

Ja, om det icke gifs, från de högsta vär- 
den i vara samliällcn, ända ner till deras ringa- 
sto medlemmar, någon klass, något stånd, något 
yrke, som ej af grunden undergått någon lycklig 
förändring: om våra samqväm icke mera äro,som 
fordom, stojande dryckeslag, som sluta sig med 
armdustar och blodviten; våra enda förstånds- 
nöjen, icke ujcra trollhistoner, bönböcker, och 
spökelsesagor ; våra doktorer icke mera Iojh*gi 
charlataner af samma dödande okunnighet som i 
fprdna dagarj våra lärde icke mera högröstade 
ordklyfvare, lomina pä tankar, mvn intill bort- 
tagenhet anfäk!ade af bevisnings-djefvulen; om 
jillt ar, sedan två eller trehundra är tillbaka, till 
bin stora fördel ombytt: sä tackom deriore tryck- 
konstens uppfinning, som i det alhuänna omdö- 
met upprättat en domstol, alltid och njed lätthet 
lillgänglig för rättvisan och sanningen; alltid och 
\Xk d skäl fruktad af lasten och dårskaperna. Do 
raål ^om vid denna dpmslol afdömmas, behöva 



ej, eller behöfVa sällan personer och namn, Ju 
mera de Icunna af söndras derifrån/ju bättre. För- 
Biift och dårskap ) dygd och last, förtjenst ocl^ 
oduglighet, sanning och förvillelse, se der par- 
terna; anonymen Sr aktor^^ och det publika vet- 
tet domare^ 

Anonymen var alltid det allmänna fömuflets 
friaste och sannaste röst Missbruken, fördomar- 
ne, egennyttan, pedanteriet, hafva funnit sig på 
alla sidor, att jag så må tala, kringspärrade af 
denna förfarliga röst, ofta utan att de kunnat 
gissa hvariirån den uppstigit. Men denna röst är 
visseiiigcn ej längre hvarl^en Cd eller allmän, då 
den tvingas att falifva en enskilt persons, som i 
iall den oj rent af nödgas tiga, åtminstone, for 
Imndrade orsaker, måste tala med fruktan och 
TiUrådighet. Och denna inskränkning angå;-, då 
m ritt öfverväger följderna, ingenting ringare, än 
ioranftets välde, sedemas helgd, och hela ypp- 
Ijsningens voraktighett 

Man påstår att sanningen ej är skadlig, Hon 
hw åtminstone ofta varit det för den dristige , 
<om sagt henne utan förbehåll; och Fontenelle 
bladeji äfven i detta hänseende, som en vis man, 
då han utlät sig: att om han hade alla sannin-* 
gar i sin h(vid, siulfe han väl akta aig för at( 



— iS8 — 

öppna ilen, När4an aldng har philonophen utan 
iora röjt big, och huru skulle han väl hoppas att 
kunna cict! Det är ej fiå*>an Jiär om del slags be* 
8}7)ncrlj^a «ani!iÄllsphilosoph], så ankLigad i våra 
dagar, sa friiivltid, orli så litet sedd någoniitädeSi 
som pasias vilja med våldsam hand iipprifva och 
omstörta grimdcrna till all närvarande ordning. 
I fall d('fia* slags philosophi verkligen vore till, 
borde hon visserligen, som det vildaste skadedjur, 
förföljas och nedslås. Men en sådan philosophi 
gifves ej; nian har redan oflare bevisat det Den 
låter ej mera tänka sig, än ett förmörkande ljus, 
ett oförnuftigt förnuft, eller en galen vishet. Det 
är ett niissbiiikadt namn, lånad t åt nyhetslystna- 
den och folkyran, hvaråt man kunde^ med all«* 
deles lika goda skäl, gifva namn af t/ieologi, me^ 
dicih, mathemafit, eller af hvilken annan vetten-* 
skåp som man funne sin fördel vid att göra för- 
hatlig. I fall något förvirradthufvud, något brotts- 
ligt bjerta lånat af philosophien pretext for afii^- 
teri så alldeles stridiga mot hennes sanna läror) 
då, ännu en gång sagd t, undrom ej om en sådan 
i hvart klokt samhälle haft och har att frukta 
alla slags olägenheter. Stäng in honom, häng 
opp honom, slå hufvudet af honom, hvilketdem 
som profvas nödvändigt, men kalla ej hans galen^ 
akap for philosophi. Talom då blott om dea 
WUM| yerkligai aamhlllsgagneliga philosopheni 



om åe9S faror; eller tror ni att alldeles inga 
I honom? Har han ej att strida i In art sam- 
B emot tusende laster, missbruk, dårskaper, 

förda genom en gemensam fruktan att räc- 
hvarandra handen till hans underg/ing? Are* 
nåden, egennyttan, lycksökaren och hans af-- 
, bedragaren och den bedragne, svärmaren 
i proselyten, charlatanen och hans .beundrare, 
lomen och den som betjenar sig deraf, hälla de 
ej alla väpnade emot honom; enigt sammanslut-- 

Ukasom länkame i en kedja ^ för att om möj- 
: ir, omkringstanga och nerqväfva honom '^ Men^ 
er ni, lagen skyddar honom ju? Lagen! det 
att foga känna hatet och förtörnelsen, att tro 
D, utom lagens straffande hand, icke äga en 
kilt hämnande^ och att man af dem har in- 
ting att frukta, så snart man blott handlar lag- 
m. Dessutom, huru stor möda har det väl i 
I tider kostat dem, när de först lärt käana si- 
ofier, att emot dem missbruka sjelfva lagens 
ndighet? Bayle förföljes af narren Jurieu^ han 
loiar syssla och inkomster; ff^olf af narren 
nge, och han hotas med repet Rousseau de- 
leras och landtförvises. Men låt också lagens 
*äde fåfängt anropas; saknar derföre argheten 
i utvägar? Helpetiui qväljes till döds, Popes 
a lif förgiftas af smädelsen. La Bruyeres mB« 
rliga bok gjorde honom nästan så många %Bnrr 



der, som der funnos traflande sanningar. Sådai 
är då philosopbens lott, som röjer »g, ech n 
yille nek|( honom attj så långt han förmår, akyd*> 
da sitt lugn Qcb sin trygghet? Ni finner det e 
nog att han uppoffrar sin tid^ sin möda, sim 
]grafier, ofta åfven sipa borgeqrliga anspråk på lycki 
och fördelar; ni ville, ännu att b<h skulle derol- 
ofver uppoffra hela sin le&adsfrid, hela sin en- 
akilta varelse. Ni ville se honom ålagd, att jpe^ 
QliQlj4it ansigte framställa sig för alla orättvisani 
Qch egenkärlekens fiendtligbeiter? Och det som 
vore kanske hårdast af allt, att låta qväfva sin 
rpst^ innan han ännu sagt nog för sanningezm ira^ 



■»■^^i^^i^— y" . 1 II »I 



II. B R E P V E T, 



••»•— ^i^"^-?T" 



Mig synes, min Herre, som de skäl jag ! 
mitt förra bref anfört till anonymens forsyari 
vore hvarken lättsinniga eller brottsliga. Ni ser 
deraf, om det alltid är sant, att hvar hederlig 
skribent nämner sig utan svårighet. Vi hafva 
talat om samliället; låtom oss nu komma till lit-> 
teraturen. Se här någ;ra punkter som jag tror 
förtjena öfvcrvagande. 



^ i4i ^ 

l.-o ttrilkcn bar någon tid Inpit lilteraturenk 
mtiy utan att bäfva för de sår han der sett gif- 
18, ofta for lifstiden oläkliga? Jag lemnar den 
g;iirliga stylen, och säger simpelt,' att nästan in- 
en löjlighet blifyit, genom ^ytterligheten af deit 
lenskliga iSfängan, större, än den af misslyckad 
iribent Medlidandet och philosophien må nu 
Srom säga allt det grundliga som kan af dem 
ppOnkas; äran och skammen stå icke dessmindra, 
br, till hvarandra, i ett jemlikt förhällande af 
^d oeh djup. Det vore verkligen ett hård t val 
mellan faran att publikt rodna för misstaget om 
Q skicklighet, eller nödvändigheten att för alltid 
äfva väckelserna af sitt ännu oförsökta snille. 
et vore hårdt, säger jag, för den unga stapplaii-- 
? försokaren, att i hela sin ohöljda svaghet nöd- 
IS framställa sig för den omilda allmänheten, in--» 
m han ännu sjelf vet hvad naturen haft med 
}nom i sinnet; om hon ämat honom till förfat- 
re eller icke; om hon . gifvit honom den ena 
langen eller den andra; om hon utmärkt hans 
im långt ofver, eller långt under medelmåttan, 
[en hvad annat än allmänhetens omdömen , i 
sthet inhämtade, kan göra er bekant med edra 
psL krafter? Förgäfves frågar ni dessförinnan 
nner och anhöriga, kända och okända, kom - 
uide och gående: huru tycker ni att jag göi* 
ré? Hurudan finner ni min prosa? FörgSfve* 



l42 — 

fasthåiler ni de förbigaeade, bedjande dem pä 
liöfligaste att läsa er bok. Dim ena Iiör ej: > 
andra undslippcr er: den In^clje skrattar åt 
den Ijerde kanhända berömmer er, och gör ei 
derigenom en större Ijeosl. Ni måste ändtelig 
för att få veta er dom, våga er inför publit 
£r skiift kommer ut! allmänheten lä^er ert da 
i stora bokstäfyer på tittelbladct, och uthvis 
det4 Huru lycklig om ni följt i stället, eller ki 
nat följa den goda femtonstafviga nageln ^ 1 
grundad i en tillbörlig modesti, som i en Oi 
Tändig klokhet: 

Fortig ditt namn till dess du seti 
pennan lärt beJiag^* 

Det är icke endast om pennan lärt beha^ 
6om det är nödvändigt att i tysthet erfara, 
blott behaga, är i våra dagar ett alltför litet ! 
daniåL Man bör under detta ord farstå alla 
god auktors egenskapen 

2:0 Äger ej litteraturen ett slags arbet 
hvilkas natur just är anonymen, och hvilka < 
förutan, antingen ej skulle existera, eller åtm 
stone förlora hela deras salt, ja sjelfva deras ( 
atändighet? Skulle t* ex. Letttes Persannea ha 
kunnat utgifvas under författarens namn? B01 
ej den Engelska Spektator nödvändigt yam an 



i45 



i? Och for alt nyttja ett inhemskt exempel, 
Argus, sä nyttig för sin lid, så prisad af alla, 
odi med al sjelfva Ständerna vid då varande 
dag, skulle vi äga den, om anonymens frihet 
t upplifvat förfuttaren? Ännu en fråga: skuIU 

hafva gjort samma lyckliga verkan under 
torns kända namn, i full den också möjligen 
nat utgifvas på det sättet? Kller tror ni att 
tjugotvå års yngling, skulle .med fullkomlig 
[ändighct hafva, i denna jollrande ton,mästrat 

moruliscrat en hel allmänhet, ett helt rike? 
L g3r tiinyilest att tänka aldrig så litrt, för att 
ka rätt i ett ämue af denna tydlighet, 

S:o Hafva ej vissa skriAer ett alltför kontra- 
unde förhållande till deras auktorer, för att 
ibrdra anonymen? Ett af våra framledna Riks- 
1, författade några, till större dekn gramma- 
iliska anmärkningar, vid den bekanta öfversätt- 
gen af boken o/n de Romares välde och faU* 
immalikan vanpryder visserligen ej förnäma her- 
\ tverfom, Pope hade ej orätt att säga till en 
an: / Guds namn, 31ylord, om ni liirde Er 
gramniafHu, )nutd ondt vore viil deri? Emed- 
lid ulgåiVos drssa anmärkningar fullkomligt 
mymt, och så fordrade af ven, icke allenast 
fattarens värdighet, men äfven aktningen för 
1 kriticerade öfversättaren. Mycket kan i dessa 



^ 144 ~ 

ämtien anstå det qvieka hofyudet och litterat 
hvartill ej purpurn skalle med lika bifall of 
ligen nedlåta sig^ Icke att den ej hedras a 
kunskap, all skicklighet; men att för vissa sn 
kunskaper^ vissa vanliga skickligheter ^ likasor 
ka, under sitt kända namn, det allmänna bifi 
det tillhör ej alla lika, och se der skillnaden, 
kan dessutom med mycken beskedlighet vilja: 
en vitter mans fel, och just af samma beske< 
het ej vilja säga honom: det är jag som 
tar er. 

4:o Har ej anonymen merendels sin egen 
liga skriiart, som till skada för ämnet, märl 
gen skulle förändras med pligten alt nämna 
Det synes mig vara med tonen af skrifart, 
med den af umgänge* Den förändrar sig ( 
tillfället. En annan och friare har man, då : 
från sitt ensliga rum okänd meddelar sina f 
nyma tankar, och en helt annan ^ då man ni 
framträder inför allmänheten, och sätter, om 
så får uttrycka mig, sitt kända ansigte brec 
sina. meningan Den allvarsamma värdighet bl 
samheten vid sådana tillfällen ålägger, den al 
tempererade affekt, den noga mätning af förl 
lande som då blir nödvändig, emellan skribent 
egrt rum i samhället och publiken, och ämi 



— i45 -. 

och tonen, och Gud yet allt, skola risserligcn, 
fasUn med n/igra änmen temJigt förenliga^ dvre^ 
not göra att andra, under en sådan iorfattares 
handy stelna till is, och bli omöjliga alt utföra. 

Bland tio populära pennor, torde kanhända 
ej finnas en, som känd eller okänd skulle behålla 
wnnui liflighet. Tag bort ifrån en af dessa ana* 
Byroens frihat, och hans styl skall med hrar rad 
doka sig till den borgerliga värdighetens af mätta 
g^g och rörelser. Han skall yid hvart uttryck 
klmia att det är hans person, hans embete, hans 
rang dier ringhet som måste tala; och att geniet 
med ett ansigte och ett namn, icke mera Sr den 
driitiga okroppsliga ande, som tog sin flygt öfrer 
alla dessa smärre betänkligheter. 



Ni finner utan srarighet, min Herre, att jag 
i anseende till behofvet och bruket af änonymen , 
medgifver en stor åtskillnad af skrifter och för- 
ftttare. Annat synes- mig dessa vettenskapliga ar- 
betes , hvilka böra anses såsom borgerliga mödor, 
offrade fit samhället; eller dessa egentligen vittra 
arbeten, som afliandla allmSnna ämnen i moral, 
pbflosophi, politik; ja äfvcn dessa samlingar af 
en författares skrifter, som först efteråt frambära 
hans namn: och något helt annat, dessa populära 

LxoPoLDS Sek. III D£l. lo 



^ 146 ^ 

skrifter i deras fSrsU framträde^ som, födda «£ 
lillfället och tidernas beskaffenhet, hafva for Sn* 
damå], vare sig sedernas bestraffning, eller vissa 
förtryckta sanningars hämd , eller dårskapens for- 
löjligande o. s. v. Mig synes som en vettig auk- 
tor vid dessa sednare tillfällen , anständigast for-^ 
tiger sitt namn, och undandrager sig för det anse--/ 
ende af sjelflrodd öfverlägsenhet, som både aakfla; 
och tonen latteligen skulle medföra. ■ ■ 

lag kan åtminstone for min del, ej utanfrlr; 
rigliet skilja mig irån. vanan > att i vissa Snnea 
anse anonymens val^ såsom ett slags auktoiiig 
anständighet Har ni någonsin sett, utao en känt-* 
la af obehörighet, en nämd auktör framstå att- 
tilltala publiken, antingen ur en allvarsamt fae^ 
straffande, eller ironiskt gäckande ton? Emedler- 
tid saknar allmänheten visserligen ej behofvet if 
många rättelser i urskillning, seder och .tink^ 
sätt, h vilka ofta fordra en stor frihet af ton och 
skrifarL Men hvad gör anonymen? Jo, den bort- 
tager allt det obehöriga deraf. Den skiljer, så 
mycket möjligt är, auktorn ifrån skriften, fljrttao- 
des personen alldeles undan läsarens ögon, un-- 
der det att den blott framlägger till eftersinnande, 
det stränga vettets eller det goda skämtets nytti**- 
ga lärdomar. Den gör, med ett ord sagdt, att- 
publiken undervisas, utan att behöfva erkänna. 



nftgon annan iXromästare Sn -det allmäiida Sot-^ 
atindet. ■- ^ 






Det måste väl gifvas åtminétime någon lik* 
Iiet af akU till alla slags meningar, ■- men jag be- 
klnner att jag aldrig kunnat finna någon till de--' 
m, hvilka ntan undantag anse - anonyniens bruk 
IBr omoraliskt och otillåtligt. Det -Sr en aokt- 
^omsla, sfiga de, som röjer ett elakt meclTétande;' 
6tt fegt bakhåll, som förråder oyUrdiga afsigter. 
Jag begriper ej huru en god skrift, som förnöjer 9 
upplyser, förbättrar, skulle förråda någon elak 
medvetenhet, eller några ovärdiga afsigter; och 
jig kan omöjligen inse livad författarens namn 
har att göra med ett arbete i philosophi eller litr* • 
tentur, som endast bör och kan dötnmas efler 
Tirdét af dess innehåll. Afven i deil allmänna 
nnuDanlefnaden är den som gör en lollig eller - 
ber6iiilig geming, en tjenst åt enskilta eller fit 
det allmänna, icke alltid bunden att yppa sitt 
aima. Det är olU bcrömligare att förtiga det 

Ni hör i en trägård, en skog, eller hvar helst 
: annars» en röst som tjusar ert öra med de Ijuf- 
Ttste toner; ni kan ej utleta hvarifrån den kom- 
mer; den vill höras och ej ses. Slutar ni deraf, att 
det är en feg bof, som lagt sig i »bakhåll för er, 
9A som ofelbart lärer vilja plundra er penning- 



^ 146 

ficka? Ni tiSflar fk ett aUmSnt stJOle, der 
samlas ntan att Unna hvarandra, en obekant 
yttrar sig med förnuft och insigt öfver det 
och andra imnet^. Hans tal Sr nyttigt, beha| 
underrisande; i^eii man yet ej hvem han är, 
han finner; ej för god t att nänma sig: .sluta 
déraf att han. är en illa sinnad, som .har .ovi 
gft afsigter^ och som fraktar att upptäckas? 
har sett hoa oss likasom i alla länder, skj 
utmärkta af grof iBkrifttrt,- orimliga satser,, ol 
angripelser. Ni studsar vid att likväl finna 
fattarens namn riktigt utsatt pä titelbladet, 
sjelf • deremot skryter af denna dubbla skan 
hcit; slutar ni deraf att han är en hederlig i 
ett mönster af auktorlig rättskaffenhet? 



En menniska i den allmänna lefnaden, 
med omsorg undansmyger andras uppmärksam 
som fraktar och gömmer sig, kan väcka skl 
missi ankar om sin redlighet Orsaken dcrtill 
ler med lätthet en hvar i ögonen. Men se < 
irisserligen, en af de falska likheter, hvarpä \ 
rQ(M>nörer8 urskillaing vanligen förvillar sig. 
ej pä sin skrift nämna sig, när ämnet och 
fallet pä intet sätt fordra det; att ej iramsl 
sin person för allmänheten, tillika med hvart 
ett försök i historiska, philosophiska, niorali^ 
poetiska ämnen; att ej visa sig i person, der f 



— r4g ^ 

tonen har alldeles iintet att göra, der den hBf 
alldeles icke till saken, och så länge ingen död-* 
lig har annan fordran derpi In nyfikenhetens, Sr 
det att frakta och gömma sig? Har samhället nå* 
^t mer att fordra af en förfkttare, som lagt %\n 
ansrarighet i domarens hSnder, och sitt arbete 
mider den allmänna granskningen? Har det rätt att 
teta, om, han är ung eller gammal, rik eller fattig, 
^Qslett eller mörklagd, rak eller krokryggig? ty so 
der merendels allt hrad som återstår att inhämta. 



Det gifvcs personer, som yeta ingenting re-^ 
apektablare än deras eget värda namn; ingenting 
tackrare Sn att hafva gjort en bok, skrift, poem/ 
kTnpå detta namn står tryckt med stora läsliga bok-^ 
itt&brmer, och som aldrig kunna se sig mätta på 
itn glans som, i deras tycke, 4er omstrålar det. 
- Det gifves andra som finna sublimt att ej rodna, 
krarken för deras brist af vett, eller brist af an- 
säbdighet, och att strax på första bladet af d.?- 
ns skrifter, med fullt utsatt dop- och tillnamn, 
likasom trotsa det allmänna omdömet. Det gifvos 
ändtdigen sådana, som i sanning ej begära bättre, 
in att fi skrifva -dumt i fred, men som, i fall af 
kritik, ej veta annan tillflykt doremot, än person--^ 
figa angripelser. Ni skall hora alla dessa bcstän- 
l^gt ifra mot anonymens otillbörlighet. De ville 
gema, om möjligt V0if , g&ra namnets utsättande 



i5o 



tni en rar dygd hos dera sjelfva,* och dess ute*' 
lemnande, hos aildra, till ett be^is af elakt med- 
vetande, till ett försåtligt bakhåll^ en feg ISmsk* 
het. Ingenting Sr också hos dem naturligare in 
detta på&lående. Men de som ej hafva deras oi^ 
saker, de som ovildigt besinna en sann författa- 
res kallelse och . svårigheteri de tSnka Tanfiges 
med större bilii^ghet. 

Hänrid förekommer likvSa ett inkast att ber 
iiTara. Om än allt det hittills anförda vore fiiD* 
komligt gällande i anseende till hvars odl ens 
egna arbeten; gäller det också verkligen med Vkå 
rättvisa i anseende till de omdömen man filkr 
of ver andras? Hvilket är i en kritik tillborligafei 
frågar man, att en författare som uppdagar* andm 
felaktigheter, nämner sitt eget namn, eller atthao 
förtiger det? 

Det torde ej behöfvas mer till svar på den- 
na fråga, än att blott framställa den, i desi fitti 
ocli nödvändiga lji|s. Hyilket är då, af en gniH 
skare tillbörligare, att låta förnuftet och *i 
tala, eller personen? Att ställa, offentligea ett 
arbetes värde och felaktigheter, under en ensldlti 
mans domstol, eller under den allmänna sunds 
urskillningens? Att göra striden, så långt mqflj^' 
Sr, endast till en kamp for santiiiigen^ vettetjr 



— — \j dier att under sitt kända namn stndsa 



mot oretiet (som ofta måste ske), ocli därigenom 
Tända skriftvexlingen på ett så enskilt, så löjligt r 
lå uselt föremål^ som tveunc författares person-» 
liga inissliällighet? 

Jag förmodar att ingen lär tveka i tltslaget 
birofver. Dömme man derefter om billigheten af 
en del skribenters klagan, hvilka, så snart de 
finna deras oskicklighet satt af kritiken i allmänt 
Ijos, strax äro färdige med sitt skrän öfver gran- 
skarens oredliga uteslutande af sitt nanm^ och 
ideligen tillropa honom: Träd /ra/n ur anony^ 
mens mörker! — likasom man, för att afgöra 
skiligheten eller oskäligheten af en granskning, 
behSfde veta huru författaren kallar sig. Ingen 
kritik gäller något, utan genom dess öfverensstäm- 
nfrise med det allmänna omdömet; och hvad har 
namnet dermed att göra? Jo, jag har redan sagt 
det pftare. —. Det gör så mycket, när det är 
kindt, att tvisten derigenom kan med största lätu 
het vändas ifrån saken in på personen; h vilket för 
mla skribenter, som dessutom vanligen hafva grof- 
hatens anda, visserligen är af den yttersta vigt.* 
Det beror dessutom alltid af den som framställer 
sig for granskningen, att ej nämna sig. Men hans 
behag att göra det, Ir hvarken en lag för andra 



for(attare, ellef något band på det allmänna 
döinet öfver hans arbete. 

Det är dessutom ej heller angenämt, att, 
In olyckligtvis auktor, aldrig kunna bortläggi 
raktcren deraf, utan nödgas bära den med si 
verallt. i don dagliga sammanlefnadcn. Ni m; 
hvilken rättsinnighet, hvilka insigter, hvilker 
läng ni behagar: om er skrift gjort minsta 
seende^ skall ni alltid bafva- motsagt någons 
ning, stött någons fördomar, misshagat ni 
tycke, sårat någons egenkärlek. Hvart ni 1 
imer, finner ni er derigenom i ett slags pei 
ligt beroende af kändas och okändas välbcha, 
ler missnöje med livad ni skrifvit. Ty lik 
man, vid läsningen af en skrift, ofta ser blott 
sonen i förlattaren och dömmer arbetet den 
så ser man deremot, i dagliga sammanlefn£ 
merendels alltid blott författaren i personen 
man har framför sig, ech finner i denna 
nämda, nästan aldrig annat än ett ansigte åt 
man läst och gillat ^ eller läst och misslikat. 

Men låt också yara, hvad som händer t 
lyckliga snillen, hvad ni, min Herre^ kan ägi 
att hoppas, men hvad yi andra medelmåttans 
aldrig böra väntaj låt vara, säger jag, att ni 
yerkligen de flesta läsaren bevågna omdöme, 



^ i53 ^ 

alt er penna temligt allmänt behagade» Br lott 
forbytes derigenoin, utan att särdeles förbättras. 
Bland några fS högaktade personers bifall, som 
förstå att gifva det . med mätta och värdighet, 
näste ni ej sällan hålla till godo att öfversvämmas 
af en mängd narrars osmakliga lo förd, ofta mer 
aårande än sjelfva deras tadel. Förgäfves söker 
ni att undvika dem. och att vända talet pä allt 
annat» Ni måste höra talas om edra rim och er' 
prosa. Ni måste skapa er en jernpanna emot det 
plumpa berömmet, likasom andra emot detplum^- 
pa fortalet; och ehuru uppriktig ledsnad ni der- 
Tid röjer, anser man allt sådant, var viss derpå, 
såsom lutter förställning, ocli fortfar att dräpa er , 
i fiiU öfvertygelse att det smickrar er obeskriiligt 

•Sanunanlcfnaden har utan tvifvel tusende 
ledsamheter, större än dessa. De äro ej värda 
att nämna, jag erkänner det, i jemförelse emot 
så många andra. Men den som likväl besväras 
deraf, har visserligen all naturlig rätt att undvika 
dem. Det första och säkra medlet deremot är 
att alldeles ej författa. Det enda öfriga är ano- 
nymen. Det är en mantel, hvamnder personen 
gömmer sig med anständighet; som blott doma- 
i<eQs hand har lilttighet att af hölja; och som all- 
tid bärs oskyldigt, så länge man på intet sätt der-^ 

I 

i|ciiom forlömar rättvisan och lagarna. 



^ i54 -^ 

Se der, min Herre, allt hvad jag yet att 
i detta ämne. Om ni det oaktadt ännu finner t 
nymens frihet utan vigt för samhället, ogagi 
for litteraturen, omoralisk hos dem- som bel 

■ 

sig dcrar; om ni finner, tyertom, förlusten c 
nyttig och tillbörlig, då är det åtminstone ej 
odi knappt någon annan, som skall lyckas at 
ra er från denna öfvertygelse. Men det åtei 
alltid för er, att framlägga edra grunder de: 
•ch att visa felaktigheten eller obetydlighete 
dem som blifvit här anförda* 

Tillåt mig att tillägga en enda betrakt 
som skall sluta detta sista bref omanonymen. 
kan ej skilja mig från den tanken, att det gi 
hufyuden, hvilka naturen då och då kasta 
kasom eldsämnen i den stora stela sinnesma 
af åldrar och folkslag. Man säge hvad man 
om det allmänna sunda menniskoförståndets i 
roende af snille^ smak, konstjrrken och vittei 
det har yarit i alla tider genom dessa, som 
blifvit tändt tiU lif och rörlighet Man har 
utgå ur några af dessa hufvuden, och liki 
magiska skapelser utbreda sig öfver Aationc 
hela tidehvarfs ljus oeh förädling. Få skri 
ttc hafva detta stora värde, men alla, som I 
Sga ett värde, bidraga till samma stora äi 
mäL De må skrifva . verser eller prosa , ; 



— i55 _ 

losophi eller skådespel , kritik eller historia: det 
ir derom mindre frågan^ än om den sinnes- 
Tåckelse de gifva, den tankerorelse de åstad-^ 
komma och fortplanta, hvarforutan allt tränar^ 
och s|6lfva det publika vettet släpar sig sömnigt 
och utan deltagande , mellan de vigtigasle ämnen 
fSr dess uppmärksamhet. Alla nationers exempel 
bevisa detta. Gif li£ fit tanken, och allt lefver; det 
ir en löpeld som springer från Imne till Imne. 
Insof den, nedslå den; tillstoppa den ena efter 
den andra af dess kända springådror; och följ- 
den deraf skall hastigt visa sig vid blotta jem- 
foreIsen« Man må då mindre vårda, (efter sådan 
Ir vanan på många ställen), men man måste ej 
deratofver lägga skriftvångets tunga utsläckande 
hand på dessa dyrbara gnistor af allmänt tanke«« 
lif. Så goda mått och steg må man träffa ^ att 
man gor de bästa hufvuden onyttiga, och så via* 
ligen må man förekomma missbruket af tanklma 
yrken, att ingen enda sann fördel deraf hlirmeim 
möjlig. Jag har den äran m.. m. 



mt^ 



*^^*Ä *.* .^^•'^^^^•^^^'^^%^>^^^.^.^Ä^^^«^.^'^^x ^J^»^^>^^^\^\^^^>'^^ 



\ 



OM 



ÄLDRE OCH NYARE VIDSKBPELS& 



I 

JLIet gilVes rissa fornofts-^f orvUlelsér , liTarifrb 
inan finner sig befriad, innan man ännu knappt 
gifvit sig tid att tänka derpå; och hraraf det ickf 
tyckes behöfvas annan vederläggning, äa att an* 
dast födas femtio eller hundrade år senare. Di 
som ibland oss vilja äga anseende af minsta upp*i^ 
lysning, le med en mild och ädel medömkan it 
berättebema om fordna tiders vidskepelse. Det 
är så enkelt, säga de, att vid första tanken dePr 
på, begripa orimligheten dera£ Utan allt behof 
af vidare undersökning, > befinna de sig således, pl 
en gång, oändligt upplystare varelser än hela det 
äldre Europa. Och det bör synas dem» som OA 
naturen, först' vid deras inträde i verlden, fallit 
pä det infallet att skapa iSmuftiga menniskon 

Också händer det dessa länkare efter modet^ 
när de ej upplifvas af bordsjollret, eller tryggas 
af omgifyande sällskap, att deras hjeltestyrka éj 
sällan i hemlighet öfverger dem^ att de likasom 



«^ 267 1^ 

deras mormors mor^ stundom skygga tillbaka ^ rStt 
Ueomodigt, for ett hvitt skynke uthSngdt i mörkret; 
skribnaa rätt illa af ett litet buller eller ett ovant 
Ijad nattetid; skynda sig med ganska Utta fötter 
ffirin aflSgsna stallen, benhus och grafplatser; och 
att^ Tid vissa kritiska tillfSUen, då deras philo-^ 
Bophi som bäst kunde Ijena dem, de ej veta hvart 
hm ta^t vägen i hastighet 



Tissetligen Sr ingenting löjligare 8n en men- 
BBska, jagad oupphörligt framför sina egna inbill- 
niogsspSken, och hvars förnuft likasom .gär, med 
solen^ opp eller ner om horisonten. Men det Sr 
C} nog att det blifvit ibland folk af uppfostran 
rtt dags anständighetslag, att synas förakta dessa 
orioi^heter. Det fordradies att detta större för- 
Doft vore eftersjnnandets, icke härmningens, icko 
fiflog^is. Det behöfves tlU verklig upplysning 
i detta som i andra ämnen, utan tvifvel ett an- 
Att slags fomujil än det som länas af den all- 
ainna toneii^ som man får utan att tänka der- 
pl^ och som, likt dunstkretsens inflytelser, kan 
sSgu komma snarare genom porerna än genom 
tftertanken. 



I 



i58 
Spokräddan. 



Hrarifrån Iiärledcr aig, frågar man, ^deli 
ohyggliga alag af viddkepc^l^e , och huru har de 
kommit att sä allmäot ' utbreda sig öfver. tide 
hvarfvcn? 

De äldsta folkslagen voro i flera alseendei 
lika vidskepliga som vi, men de follo ej ner. Sn- 
da till detta grofva pobelslag deraf. Kaldéenuu 
magie yar ej annat än vidskepelsen, bragt i etl 
slags vettenskapUg form. De uträknade tillkom- 
mande oden: nec Babylonios ientaris nwnerot^ 
säger Horatius. De framkallade aflidnas andar; 
men de fruktade icke som Ti^ de döda kropparna 

Egyptteme med den vidskepligaste theologi 
under solen, och helt och håUit regerade af sim 
prester, voro ej ålderdomens yppersta philosopher 
Emcdlertid finner man ej heller hos dem denna 
löjliga spökrädsla, som så länge förnedrat det mo- 
derna Europa. De lånade penningar på liken d 
föräldrar eller anhöriga. Det oinlösta liket ansagi 
vanhedradt, och i sin hvila ofredadt Man frok- 
tade att kännas för denna nedrighet ibland de 
lefvande, icke att, under nattliga besök, blåkn- 
tnas af den förpantade. 



Jag kan ej- påminna ipig att hos Greker odk 
iinare- pSgoQ spöksaga förekommer, såsem ett 
iligt factum. Yalerius Maximus näomer ät- 
[lig^; men dels Jiafya de foga likhet med Tära 
iligai dels är man föga viss om hvad deraf 
hor honom, eller kanhända långt sednare tider. 
aii berättelse i ett af sina bref, om ett spökeri 
1 skolat tilldraga sig i AlhéA, har likaså all fSi^ 
att yara en romersk dikt, bSrdig från någoQ 
isten hjema, som trott sig dermed tjena den 
ta saken. Horatius tyckes komma närmare våra 
iliga spöksagor: 

!^n vålnad skall med krökta klof , 
''(Ty sådan makt hos Maner bor) 

{ hTarje nattlig stig omkring ditt anlet aväfva^ 
^Och öfver dig i bädden sträckt, 

irjaga sömnens ro, och bröstets andedrägt 
''Med ängslande beklämning qväfra.** *) 



Jag lemnar likväl derhän huruvida dessa enda 
er uppväga saknaden af alla öfriga bevi^. Ma^ 
Tia hvarom här talas, voro dessutom i denna 
nlrkelse inga spöken, utan särskilta Gudamak*» 

som vårdade och hämnade med sträng räU^ 

) In Canidiam Veneficam. Epod. Ode V. I Ori- 
giualet ställes talet till alla giftblanderskorna (emen- 
nnit: i öfversSttningen har man bistt bift afiecade 
på hufvudpcrsgneu Canidia. 



^^ 160 «• 

visa de aflednas andar, och hvaråt fester och 
fer voro egnade. Nlr äter dermed förstods sj 
va de efter döden ofyerblefoa skuggorna, var 
likaså litet i den hos oss inf 5rda grofVa spSkmei 
gen. Men såsom eii hos dessa folkslag lika 
hös oss antagen möilighet, finner man, i en an 
ädlare mening, tanken om andesyner ofta bxvi 
i deras poetiska dikter. Ankises skagga visar 
f5r Eneas hos Tirgilins; Pompeji for Kom 
hos Lukanus, och hos Ovidius, likasom hos '^ 
gilius, hotar Dido sin trolösa älskare, att 1 
sin blodiga hamn ännu efter döden förfölja hon 

Denna inbillning har då pä alla tider 11 
den menskliga okunnighetens. Men troligen a 
man hos de begge sistnSmda vettiga folksU 
icke finna; (åtminstone icke innan de Kristna i 
temas uppkomst,) ett enda pålitligt spär till d 
ohyggliga graf- och likskrock; dessa helfvet 
gastsyner och gastbragder, Jivarmed en barba 
och för;iöblad inbillning, i påföljande sekler, if 
ställt och förnedrat det allmänna begreppet 
andesyners möjlighet, eller rättare sagdt^ om 
ras icke-omöjiigheL 

Dbt är satit, att den äldsta österländska ti 
logien, gtQom läran om tvenne principer, ge: 

a 



taden af onda och goda andar, likasom ge^-^ 
den antagna nfiöjligheten att framkalla de 
las, kunde sägas redan långt före Kristendo**- 
, och dess missförstådda läror, hafva ympat 
:epel$cn i menniskosinnet Men dessa uräW 
i satser voro hos de äldsta folkslagen blott 
lags natnq)hilosophi, alldeles icke ämnen fot 
andeUga räddhåga, den själaförskräckelse, som 
* karaktcrcn af sednare tiders vidskepelse, 
har inga bevis, att inbillningen hos dessa 
la folkslag, på samma rysliga sätt, som i de 
Ijande seklerna, oupphörligt kringsväfvades af 
r och spökclser. 

Detta samma gäller äfven om vår egen äld- 
Nordiska vidskepelse^ som hade med all sin 
t långt ifrån denna mörka rysliga graf-- och lik-^ 
r. Sedan Kristendomen förändrade detia sig^ 
af hos sjclfva Sturleson några prof f örekomma« 

Det rätta ursprunget måste således böra sökas 
fve- och Munkseklernas vederstyggliga reli*^ 
rpolitik, hvars grundsats tyckes hafva varit 
;enoni själaförskräckelsen råda öfver natio^ 
R. Ju mera menniskoma nedsöfdes i mörker 
tanklöshet; ju starkare de derunder arbeta-^ 
ftf de hiskligaste drömbilder; ju mera man^ 

poiiDS Skr. III Del. ii 



kort f^agdt, lyckades att hålla derniatondelig bSf- 
van för djefvulens både andcliga och kroppsliga 
plågovälde: desto oumbärligare gjordes nnturiigt- 
vis för dessa uslingar, helgonens, kyrkans ocli 
presteruas heliga bistånd; med desto drygare of- ■ 
fcr skulle de köpa ftig deras beskydd emot dei j 
alltid omkringgående själafienden, och med desto ; 
blindare lydaktighet anförtro sig åt de auddigt 
fädernas oinskränkta ledsagande* 

En så rik källa kunde ej fela alt vara iill- 
räcklig, och det behöfdes ej me^a för alt iitrpr:- 
da öfver verlden en allmän andcfrukfan. OcLii 
Iierrskade den oirtskränkt. Redan de i '^rsta sek* 
lerna öfversvämmades af de grufligaste uacL-rsa- 
gor, hvaraf alla gamla påfviska legender lenuM 
oss förundransvärda bevis. Det var då ingenindi 
mer> för hvai*ken själar ell^r kroppar. Det var \ 
öfver allt, emellan de trogne och afgrundsandar" | 
ne, anfall och motstånd af den förskräckligaste \ 
beskaffenhet Det var öfver allt helgon soaileni' 
nade sanimanlef nåden > för att i öknar och på af- 
sides orter göra sin salighet med fruktan och bif- 
van, med fastor och bediöfvelsen Dagar och 
uätler tillbragtes på sådant sätt, i kamp mot ^1- 
luilcnden och hans anhang: och än öfvermannade, 
nlstodo desse andans män de hårdaste anfiktelser; 
än segrande^ tvimgo de afgrundsförsteu 



r 

i 



— i63 — 

« 

tiffl de snöpligaste prof af underdånighet* De föl« 
jande århundraden gjorde ej annat än hopade 
tamma ömkansvärda förvillelser. "Nästan all sniU 
leodling hade upphört, allt fömuftsljus utslock-* 
naft, och ett allmänt mörker höljde Europa, ända 
till reformationen, som visserligen ej heller iUU- 
komligt skingrade det Det är friheten , ännu mera 
än lärorna deraf, som vi hafva alt tacka för ett 
äodteligen uppvaknadt förnuft, och ett bättre ia-^ 
•edt menniskovärde. 

Nekom då ej, att religionen, på det satt hon 
fi>rdom föreställdes, med sin skamliga drägg af 
päfviska munkdikter, ju framför alit annat bidra*- 
git att inrota vidskepelsen i det tanklösa mcnni-' 
skosinnet. Alla helgons legender voro grundade 
på nästan intet annat, än denna oafbrutna genien^ 
skåp med afgrundens herrskap och inbyggare. 
Väggame i alla kloster, alla kyrkor, voro fuliklad'- 
dade med idel större och smärre djeflar, den ena 
af rysligare figur än den andra, som föreställdes 
qväljande på alla upptänkliga sätt de arma men- 
niskoma. Horn och klor, oi^mar och drakar, rök 
och lågor, eldröda kniptänger, blykokande gry- 
tor, glödande jemkammar, allt hwd den grofva 
sinnliga inbillningen har fckfärligast, framställdes 
här för att till högsta grad uppdrif va den andeliga 
förskräckelsen* Ögat såg, örat hörde intet annat. 



^ j64 — 

Inbiliniiigen uppfylldes af dessa skräckbilder, iSogst 
från bamåreo, och man trodde sig ej känoa säk«* 
rare, säger HoUbcrg, isin vanliga skrifart, fogden 
med sin kronkäpp och sina sölf knappar,^ eller k'a<» 
pellanen med sitt pipskägg och sin svarta lådet-* 
vest) än själarnas fiende med sin hästfot och sina 
horn på knäna. På detta sätt uppfylldes allt med 
spökelser, syner, gastkraraningar och trollhändw-i-- 
åtr. Skallame rullade af sig sjelfva på kyrkogär* 
darna; liken dansade i likstugoma; man såg ljus 
i kyrkfönstren, och hörde röster ur benliu^n. Bar- 
nen lyssnade till dessa berättelser af deras am- 
mor, mödrar, fastrar, nu m.: och håren reste sig 
på deras späda tanklösa liufyuden. Vid doped. 
hörde de (och böra aimu) hurii djefvulen per- 
sonligen bor i dé små nyfödda varelserna. I kate- 
kesen läste de (och läsa ännu) om verkligheten af 
skogsrå, sjörå, löfjerskor, tomtegubbar och mera 
sådant Andcliga böcker pryddes med kopparstick 
af de onda andars synbara gestalt Muntliga och 
tryckta berättelser kringfördes om djeMd^ bs- 
sittningar, grasscringar, utdrifaiingar. Prestenns 
nän^arelse och böaandaktcn vid dessa händelser, 
bestyrkte den aUmänna tanken derom. Undrom 
då ej, om vidskepelsen öiVersvämmade tidehvarf- 
ven. Undrom Ännu mindre, om det nästan ny- 
födda förnuftet ännu ej hunnit alldeles utrota dtn.' 



-. i65 -^ 

{ 

Icke heller ^om det i fråga Tid sjelfra Reli- 
liolis-forbäitringeii. Jag bar tvertom ofta hört hö- 
leligen beklagas attäfvcn stora män, stora refor- 
matorier, och bland dem sjelfva Luther, gifvit, ge- 
nom deras ansoende och myndighet ^ helgd åt 
dessa skamliga vidskepelser: vare sig att dcverk- 
bgen sjelfve ännu ej hunnit losrifya sig derifrån^ 
eller trott sig kunna oskyldigt betjena sig deraf^ 
till deras annars goda och beromliga ändamål. Man 

• • • 

finner dessa usla sagor om djefvulens besök och 
anfiktelser pä tjugo stallen i Luthers skrifter upp- 
repade, det ena äfVentyret orimligare än det an- 
dra. Än håller han från sjelfva predikstolen ea 
ganska uppbygglig predikan för en hel stor för- 
samling, som smälter i tårar, och som med ej 
liten bestörtning får slutligen af honom sjelf veta 
hvilken predikant den afhört. Än förskapar han 
sig till en fluga, som rad från rad följer den sto- 
ra lärarens penna, och så fort han skrifver ut- 
stryker det med vingame. Än håller han med 
Luther, i hans hjerta, långa samtal angående mes- 
tan och prestvigningen. Hvar och en resande har • 
kunnat se på den bekanta väggen i Wittenberg, 
märket efter bläckhornet, som Luther en gång, 
till god natt, kastade efter honom. Scriver i sin 
Själaskatt, upprepar efter den förra några af desse 
berättelser, och tillägger, som hvar man vet^ ännu 
sällsammare. Sådana böcker finnas ho9 oss tryck- 



^ 166 ^ 

ta, ntspridda bland menigheten^ odi tann HmIm 
med oförminskad andakt af ganska mänga: lingft 
bar förnuftets röst ej kunnat utan fiira upphöjas 
deramot Sedan det numera kan ske. Utom oss 
böra hvad den bar att yttra bSrom. 



if 
I 



Philosophi om Spoträdålan. 



Man kan ej aäga, (jag bar redan anmlikt 
det) att andesyner äro absolut omöjliga. Vår kun- 
skap är för liten dertill. Men man kan med trygghet 
påstå, att sådana som de vanligen berättas, såda- 
na som de vanligen fruktas, sådana, med ett ord, 
som de urarta till grofva och dumma spöksagor, 
äro de tilläfventyrs den föraktligaste af menni- 
skotankens galenskaper. 

Det är for att inom sig sjelf ej bafra oog 
tydligen utredt denna skillnad, som äfven förnuf- 
tigt folk stundom ej vetat bvad de skolat tro i 
detta ämne, ocb derföre lemnat frågan oafgjord. 
Dehafva känt, att omöjligheten af allt underbart 
i detta slag, ej låter med geometrisk visshet be- 
visa sig. Deraf hafva de slutat, att man måste 
lemna käringskrocket i sitt värde. Men det ir 



*. 167 -^ 

]art det, aom icke måste göras. Det Ir just detta 
dafflma skrock, som måste skiljas ifrån fornudets 
OTimhet. Det underbara må vara möjligt i natu- 
ren och för Skaparen: det lågt oriiqliga är det 

aldrig. 

Det har varit alla tiders tro och har bort 
vara dil, att något blir efter döden öfrigt af nien* 
Diskan, och att detta något är hennes verkiiga 
Jag^ hennes tänkande, moraliska person. Hvar 
och huru den fortvarar, och på hvad sätt den 
genom minne och böjelser ännu deltager i de qvar^ 
lefvandes öden, eller kan för dem under nägori 
synbar skepelse, egen eller lånad, visa sig: af 
hvilken dödlig har sådant någonsin kunnat med 
minsta visshet hvarken utrönas eller bestridas? 

Men om det vore möjligt, synes det ofelbart 
färuUaita tillfällen of annan och större vigt än 
de, som blifvit valda till. våra allmänna spöksa- 
gor; tillfällen som på ett ädlare, nyttigare säit 
ingå i den högsta Varelsens styrelsepla'h. Att en 
uppoffrad, ohämnad oskulrl, kunde för gin ty- 
rann eller sin mördare framställa sin förebrående 
bild; att en far, en mor, en vSo kunde lenina de 
aflidnas boningar, för att antingen vurna mot nå- 
gon stor öfverhängaude fara^ eller upplysa pm den 
pärvarande lefnadens följder i en tUlkommandéi: 



^ 168 ^ 

•e der, hTad den men&kliga okunnigbeten funnits 
ganska allmänt benägen, att som en möjlighet fö- 
reställa sig. Om philosophien är upprik dg, skall 
hon också tillstå, att hon har inga bevis deremot 
Det är blott ej bevist att sådant händt; blott ej 
troligt att det lärer någonsin tilldraga sig: se der 
allt hvad hon kan invända deremot. 

Philosophens fråga blir således här: näräfi-en 
möjligheten af andesyner förutsattes, hvari beslår 
då vidskepelsen? 

Jag svarar med fa ord: i tvenne saker:^i:o 
inbillningens bevisligt orimliga sjelfskapelser. 2'Ji 
En oförnuftig räddhåga för andesyner, äfven (off 
dem, h vilkas möjlighet vore antaglig.. 

Såsom orimlig sjelfskapelse , af inbillningen, 
måste anses allt hvad spöksaga nämnas må, så 
snart hon kan komma under detta löjliga nama; 
hvar och en historia om djeAiilejis eller deaflid- 
nas nyckfulla och ändaraålslösa besök och antastel** 
ser; hvai^t och ett skrock, medettord^ som förenar 
fasa, onytta, löjlighet, ifrån de första katolska 
munksagorna, intill det siöta dumma gästgifva- 
respökeri. Orimligheten, galenskapen deraf blir 
bevislig: y 



-T 169 — 

1:0 Derigenom: att man antingen mådte Jrlin-^ 
ka hela sitt förnuft i ett Iiaf af gränslösa niöjlig- 
hefcr, det vill säga^ afsäga sig sitt förnuft, eller 
tinLa sig verlden styrd af ett högt moraliskt Vä- 
ten, utom hvars bifall ingenting kan ske, och i 
hvars plan således allt som afvikcr ifrån den fast- 
ställda ordningen, äfven måste finna sitt bcstauiJa 
rum. Det är begripligt, åtminstone gissbart, för 
förnuftet, hvarföre detta Väsen underkastat men- 
hisiåik alla kroppslighetens faror och vidrigheter, 
aUa sinnets bekynmier och grUinelser. Men aldrig 
8kaU ett rätt sundt förnuft begripa (för det andra 
slaget gifs ingen orimlighctj, aldrig, säger jag, 
skall ett rätt sundt förnuft begripa, hvarföre men- 
niskan skulle tillika kringhvärfvas lA^d fiender från 
en osynb'g verld, mäktigare än hon, som skulle 
på tusen låga och rysliga sätt förfära och qvHlja 
henne, utan annat ändamål än att upp- och ner^ 
vända hennes nödvändigaste f örnuftsbegrepp ? 

Ännu en gång, medgifvom gema .andes}7iers 
möjlighet y ehuru hitintills obevisad af förnuft och 
erfarenhet. Men skulle ock den högsta Visheten 
värdigas någon gång använda dem y vore det ej då 
ofelbart till större och ädlare bruk, än att trilla 
8om nystan, tjuta som ugglor, sväfva som skyn- 
ken, slanu*a med kedjor, vinka i hvita svepniu- 
|ar, oroa de sof vande , blåkraoia förbigående, och 



— 170 — - 

att, genom hoodrade sådana lika damma dlér 
ännu orimligare figurer och gastbragder, Ariimnn^ 
yettet från en hop enfaldiga stackare? 

Eller bor man kanske tro andamas blotta fri- 1 
het tillräcklig till dessa uppträden , likasom härpå 
jorden, vår egen frihet medför möjligheten af si 
många låga eller löjliga utsväfningar? Det skulle i j 
andarnas verld således verkligrn gifvas skurkar i i 
slånd af dessa pöbelslrock? och de skulle vara dem ! 
tillåtna? För detta ädla ändamål skulle den allmiii- 
na naturordningen af bry tas; skulle det ogenonH ; 
trängeliga täckelset upplyftas, so ni döljer andeverl^ \ 
den ej mindre för den dygdigas önskningar Sn for • 
alla den vises betraktelser? Den ringaste eftertanke j 

inser orimligheten derafl All sådan fruktan ar 

1 

då uppenbar vidskepelse. 

3:0 Derigenom att uppenbarelser från ^n T^d, 
afstängd ifrån våra sinnen och vår kännedom, om : 
de också kunde någon endu gång hafva ett för- 
nuftigt ändamål, äga' åtminstone ingen fSrnuftig, 
ingen på minsta sätt begriplig gemenskap niedaU^ 
de ämnen, till hvilka vidskepelsen fogar dem, och 
som utgöra de hufvudsakliga föremålen for deia 
fruktan: döda kroppar, mörker, midnatt, likki- 
stor, ^rafvar, kyrkogårdar, vigd mull och ganilil 
gästgifvarestugor. Denna anmärkning är icke niin% 
den tillhör Locke c Ji Addison. 




— 171 •— 

[gom, att i den mån förnuftet uppodlas 
odi fort«krider hos nationerna, försvinna ur dé 
dagliga händelserna alJa dessa hiskliga »fveutyr, 
.hYarom man har från de äldre tiderna så otaliga 
berättelsen Det är då med dem likasom med 
trolldom och andra undergem ingår; de upp- 
hora att vara till, så snart man upphör att 
tro och frukta, eller att synas tro och fruk- 
ta dem. De äro då, och hafva alltid varit, 
bedragna och förskrämda hjernors usla inbill- 
niogsfoster. 

Detta om vidskepelsens klara lögner. Men 
hvarfore då något slags fruktan? äfven med för- 
ulsaltande af möjligheten? Kan man inbilla sig, 
utan orimlighet, hos sådane varelser, om de kun- 
de gifvas, hvarken afsigt eller physisk förmågu, 
eller tillåtelse att misshandla de lefvande? I fall 
de kunde visa sig, hvarföre skulle man se dem 
med annan känsla, än den djupa förundran, som 
allt annat alldeles oförväntadt och hittills oupp- 
täckt i naturen, liar rätt att uppväcka? hvarföre 
skuUe man, t. ex. förskräckas för samma per- 
son, med hvilken man tilläfventyrs flera år vän- 
ligt umgåtts och talat, blott derf öre att den nume- 
ra icke vistas på samma ställe som vi, blott derf öre 
alt den antingen har ingen kropp, eller en icke 
lika grof och sinnlig kropp som den förut burit? 



— ^7^ -r 

Min formodan härom är denna: den som 
plägas af elakt medvetande, fruktar i dessa syner 
rysliga varningsbud; den som älskar lifvet, bäfvar 
för dödsviukcn. Den förra förlike sig med sig 
sjelfj den andra med menskliglietens allmänna lott 
Ingen iruklc, från en så hög och allvarlig ord- 
ning som det andra lifvcts, nägOn absolut o* 
limlighct. 

Antngom för grundsats, att när Inbillningen 
diktar i Skaparens stora plan, mdste hon ditta 
ädelt eller ljuger hon påtagligen. De oädla och 
låga förcslällningar, hvilka på flera sätt inplantas 
hos oss om naturstyrelsen i allmänhet, och i syn- 
nerhet om den osynliga verld, som utgör foremå- 
let för våra gissningar, äro en rik källa till stoia 
förnuftsförvillelser. Philosophien sjelf synes ännu 
knappt hafva nog besinnat, huru mycken aanning 
nödvändigt måste Ugga i det ädla, det fortrifili- 
ga, och huru mycken lögn motsatsen deraf nöd- 
vändigt måste innebära. Kanhända skall hon en 
dag finna att i menniskans esthetiska natur, i hen- 
nes ovillkorliga fordran på värde och förtriUBSig- 
hct, gömmer sig den säkraste visshetsgrunden, för 
alla stora moraliska sanningar. 

Nödvändigheten, att fÖr sjclfva förnuftets fuH- 
komlighct, uppodla skönhetskänslan visar sighSr-^ 



Ijtttir Itlif^htWfe sann tliikam Mata haf aldng 

dömt ratt om Gud och naturen, ulan efter den. 
Allt i vår uppfostran, våra seder, våra bruk, 
våra författningar, vara tänkesätt, vår tro, vå© 
phflosophi, som har till dessa Smnen något for- 
hållande^ och som är oesthcti^kt, allt sådant är 
falskt, orimligt, halfmcnskligt , barbariskt, — allt 
utan undantag. 



7V(f ulliga Reflexioner. 



Det gifves tilläfventyrs fS ämnen, hvaraf man 
kin se tydligare än i detta, med huru liten fara 
iinr det allmänna samhullslugnet, förnuftets ljus 
ntbreder sig, när det blott fSr ske i den verkligt 
n<itarl]ga ordningen, stilla och småningom. Man 
kan i rSrn dagar efter behag o(rh föVsf Andsgrader, 
tro på spöksyners orimlighet eller ej; ingen för- 
nuftig menniska finner nu mera, i den sednare 
meningen y den iniosta oförenlighet med religio^^ 
nens nödvändiga sanningar, och ingen pedant vä- 
gar ens finna det^ sä snart blott vissa förd na 
exempel lemnas ovidrcH^da. Detta renare förnnft 
har kostat oss ingen minsta orolighet Men det 
var längt ifrån att anses med samma ögon för 
tvåhundrade år sedan. Att neka spökens möjlighet, 



skulle då 9 åtminstone i vissa Under , hafva hållits 
för ett groflt försök att kullkasta hela gudalSran* 
1^ se här huru man slutade. Uppenbarelsen Sr 
antingen öfverallt sann, eller har hon mera ingen 
tillförlåtlighet. Bibeln nXmner spökelser på några 
ställen: lärjungame i. ex», togo Kristus för ett 
spökelse, när Han kom till dem gåendes på vatt- 
net. Att bestrida spöksyners möjlighet, yar då 
att med ett enda slag omstörta Skriftens hela 
sannfärdighet: likasom ett historiskt factum,namdt 
i förbigående, vore detsamma som en dogmatisk 
sats; och likasom Skriften aldrig på andra ställen 
lämpade sig i sina uttryck efter den gångbara Iblk- 
meningen. 

Var det ej efter just samma goda slutkonst, 
som man kastade den gamla olyckliga Galilé i 
inqvisitionens mörka fängelsehål? Astronomen ha- 
de, som hundrade gånger blifvit berättadt, ut** 
räknat sanningen af den gamla grekiska upptäck* 
ten, att solen står stilla i sin medelpimkt, och 
att det är jorden som går omkring henne. Men 
Skriften tyckes säga tvertom. Sådant yar då, men- 
te man, att på det vådligaste sätt bestrida hen- 
nes trovärdighet. E^er seklers förlopp har dd 
likväl befunnit sig, att jordea immerfort går om- 
kring solen, utan att Skriften derigenom uj^hSrl 
att vara den yppersta af alla lycksalighetsläror* 



— 175 •. 

Om den gamla lieders-PSfyen Xnnu lefde^ 
iom fördömde Galiiés mening såsom stridande mot 
Skriften och dess sanning, hvad ville han svarii 
i fall någon af oss steg fram och aade till ho^ 
nom: Helige Fader! sedan det likväl nn , är en 

• 

for alltid afgjord sak, som redan hvar skolgosse 
vet beritta er, att jorden går omkring solen, och 
att det icke sker trertom: hnru försvaras nu, det 

oAtadt, Skriftens sannfärdighet? Frågan kmi- 

de aynas bekymrande; men om han till ex., som 
möjligt vore, svarade dertill: min son, jag har 
betänkt mig bättre sedan den tiden. Bibeln är 
na mera, icke som då, allt hvad hon ej behöfver 
vara. Hon är hvarken astronomi eller physisk 
verldslära, eller metaphysik; hon är moral, och 
frilsningslära. — Se då hade man visserligen skäl 
att vara nöjd med ett sådant svar, och kunde sä- 
ga med glädje: Påfven har blifvit klok! Den he- 
lige Fadern har formerat sig! ^ 

Erkännom det: man har alltför mycket blan- 
dat religionen i blotta förnuftsfrågor, och nyttjat 
alltför litet urval i de stöd man lånat åt hennes 
myndighet. Tjugo stora band skulle ej vara nog 
att innefatta alla heliga undersagor, som man till 
den andan sammansatt. Man besinnade ej, att do 
Hunma tanklösa hufvuden, som den ena tiden slu^ 
tada på följande sätt: religionen är sann, derföre 



—i 17G -^ _ 

måste dessa hHndelser tros och vSrdas; skulle 
med lika mttsiiinighet göra tHIäfvcTityrs, pä en 
följande tid^ denna omvända slutsats: dessa hän- 
delser Toro allesatfimans mcnniskodikt ocli bedrä- 
geri; Ergo -*- 

Uvar och en vis maOc, som betraktat yerl- 
dens gång ock känner menniskorna, säge mig om 
en sädan slulkonst är ibland dem ovanlig. Skidle 
man då böra finna uogon fara vid att, genom 
klokare begrepp, förebygga den? 

Jag frågar ej här efter auktorernas fara. De 
segla pä ett haf fullt af klippor, der Gud ger dem 
efter behag den goda vinden, eller stormen som 
c!r?!nkor dem. Jag frågar blott efter det ändamål, 
som goda föifattare söka, efter det menskliga sam-, 
hullets fördelar. Jag frågar om det är nyltigt feller 
skadligt att beifra orimligiieter, ofta i så nära sam- 
manhang med ^issa vördade mäns anseende; ofta 
äfven med sjelfva sanningarnas, som de kungjort 
och försvarat? 

Man synes hafva trott hitintills, att det åt« 
minstone torde vara i hög grad orädligt; att man 
derföre viåi kunde i hemlighet göra hvad min 
fnan ville åt dessa orimligheter; men att man •!!-«. 
tid boitle offentligen Tisa kämnersrätts-^msigtet It 

hTtf 



— ■ 177 — 

ar och en, som hadf den förmMtenJieten att 
ptäcka c! cm. 

Efter jag också har en tro i detta äoine, skall 
våga att här bikta mig. Jag tror att hvar 
I en faJskhet^ hvar och en ' orimlighet, som 
adas med vigtiga sanningar, är ett obeliörigt 
ae, som måste skilja; derifrån, hvarförufan det 
' så, att en lifcn surdeg skämmer hela de- 
. Jag tror, att det gifs falskheter, orunlighé- 
som aldrig kunna förenas i samma sinne, 
irken med sant förnuft, eller sann moral, eller 
d sann reh'gion, hvarföre man nödvändigt må- 
Bfvergifva endera: sanningen eller galenska- 
I. Jag tror, att dessa obehöriga ämnen, fast- 
länge hvilande, blifvit någon gång, till slut, 
p eller mindre svåra feberämnen, hvarföre man 
väl att efter handen afsöndra dem. Jag tror 
Iteligen, att de kimna afsöndras utRi fara. An- 
aldrig behöfde sanningen skydd och stöd af 
ten och orimligheten. Ännu aldrig berodde 
5 bestånd af en sådan förening. Ännu aldrig 
det hvarken en omöjlighet, eller ens en svår 
att, med bibehållande af all vördnad, all 
gd för den enas eviga grundbyggaad, undan- 
rka spjelverket, som den andra upprest der- 
kring, och som blott skymmer skönheten deraf* 

\ovoLJ}å Ska. IIL Dsl. 13 



^ 178 _ - 

Det som ofta haft el^ka följder, det Sr, sag( 
erfareohetcn, att kring något slags erkända vjllft 
relser uppresa försvarsverk af politisk makt, un 
der det alt den allmänna opinionen samlar dci 
emot dubbel kraft, af bSde sanningen ochföiln 
telsen. Det har varit just på sådant säLt, som d 
stundom uppkommit, dessa mer eller mindre stai 
ka sammanstötuingar, som aldrig kunna nog upp 
riktigt hatas, aldrig med nog vishet och fogligh< 
undanböjas, emedan deras utgång aldrig kan mc 
säkerhet beräknas och förutses. 

Jag läser i den mest philosophiska bok vi l 
vårt språk ännu äga , att man bör förhålla sig me 
sanningen lika som med dagsljuset: detta mås 
i ett ömtåligt öga insläppas med försigtighet De 
af drar jag tvenne goda slutsatser: först att d 
måste insläppas; dernäst att det måste ske nu 
förstånd odft varsamhet Jag känner tvä slo 
menniskor, emellan hvilka jag ville dela des 
beggc läror till beständig öfverläsning. 

Ännu ett lösl ord om vidskepelsen. H? 
•kall man säga om stora skribenter, stora poeti 
som oftare sökt i dessa rysligheter ett fält i 
deras talang? Sådan var Shakespear hos Engd 
männen. Detta kunde tillhöra tidehvarfvet; jn 
sådan är än i dag Biirger hos Tyskarna. M 



— 179 — 

beUudrnr hans poetiska skönlielcr^ med håren re-« 
9la \ii\ IluiVndet. Andra nalioner JiaiVa följt des-« 
I Slå:» rilcrdÖKU-n; Ly det iir i anseende tiU eilerdo-* 
I men, sällan så mycket fråga om goda, som om 
starka och liiliga. Danskarne hafva, om jag ej fe-> 
)ar, nägra sädana slycken. AlVen vi ImiVa slut-^ 
ligen också fått den lilla Balladen Fnnlriks i^dl^ 
nad, ofversalt äf en mäslarc, och ej dcrföre af 
bSttre slag. Det är sant, att (K*ssa iimacn äro ri-« 
ka pä djupt intryck och starkt skakanclo mäluin^ 
gar. Det är också sant nogi hvad någonätädet 
blifTit sagdt skämtvis: 

Gunås! det största mä<tterstycket 
Ar, hrart ni gur, geniets moraL 

Men mig ijmes sora geniet och talangen ändå 
alltid gjorde bättre, att hålla sig inom gränsorna 
af deu philosophiska upplysningen; mc\\ som be-^ 
hagen af deras pensel aldrig borde användas, att^ 
om jag sfi far säga, inrota i känslan ocli inbil!-» 
ningen, hvad man behöfver så mycken möda att 
utrota iir förståndet* Det synes mig ej nog vär** 
digt upphöjningen af sanna skalders bestämmelse 
att siga: vi förnöja menniskoma^ och bruka der- 
till alla medel som bäst lyckas oss. Upplys dem 
v fil, förbittra dem ni^ och bruka derlill de m&r 
F iA som ni finner tjenligast. Dessa begge kall tjr-* 



— i8a — 

Ji^as mig böra, så långt möjligt är, förenas, 
jag gjorde en repubKk som Plato, och de ej 
ingå med philosopbema i denna förening, s 
jag^ som han, utesluta dem derur. 



Modern yUhkepelse. 



Görom vår tid och vårt land rättvisa. 

gröfre vidskepelsen har märkeli gen försvunnit S 

patikurer, trollskott, igengångare, maran, lyktj 

bar, bergtagningar med flera sådana saker, h 

hos allt Iblk af ädlare seder förlorat deras kn 

och begynna misstänkas af sjelfva menigheten, 

tror icke, att <let flns nu mer en enda kär 

misstänkt för att skärtorsdagen rida till sabbati 

qvastkäpp, n^d smörjhornet i handen. Sag( 

om Pintorparf run , Ljungbyhom , och andra 

samma beskuilcnhet, berättas icke mera, ka 

past af våra ammor. Rättegångame mot allt s 

trolleri, som i början af förra århundradet ä 

vanligen slutades med halshuggning och bålbra 

hafva blifvit inställda. Man har insett den gr] 

ma orättvisan af att lagligen mörda uslingar 

omöjliga brott, som de antingen sjelfva inbilla j 

eller som blifvit dem af andra pådiktade. 



I' ^Pii^SktBe en Tias lemniiig af de fordne iasUga 
begreppen, någon gäng ännu röja sig hos en och 
.. annan af den lägre nienigholeii, hör man hoppas 
alt den skall, efter hand, alldeles utplanas genom 
styresmäns och lärares kloka förhållande. Man 
såg för fa år tillbaka en ordentligt styliserad för- 
skriihing till djefvulen, tecknad med synderskans 
namn, skrifven med hennes blod, och efter den 
gamla godkända me thoden, instucken i nyckelhålet 
på en af kyrkdörrame här i Stockholm, likasom 
detta Yore postgången. Brefägaren, förmodligen 
utan korrespondans på många orter nu för tiden , 
både försummat att afliämta sitt bref , och för- 
skrifningen föll i mildare händer. Om jag rätt 
nunncs vilkoren af kontraktet, fordrade den pro- 
i pooerande kontrahenten en af' delarne: antingqn 
; att blifva (som i trettio gamla sagor förut skett) 
i verklig prinsessa, eller i brist deraf, åtminstone 
f prinsessa vid Kongl. Operan. I begge händelser- 
na ägde sedelhafvaren , att för sin räkning, såsom 
belöning, afhämta och behålla de två första barn , 
som hon strax efter denna npphöjclse ärnade att 
forrirfva sig. 

Det var en tid, då en galenskap af denna 
beskaffenhet hade utan skonsmål fört den brotts- 
liga till afrättsplatsen. Emedlertid, och ehuru rys- 
li^ begrepp sådant än ger om mcnniskohjcrtatt 



^ 189 ^ 

in5)Iiga fdrdcrf. Sr det likväl mera viljans, 
^rt, än vådligheten af sjelfva gcrningea, som 
vid tyckes påkalla lagens uppmärksamhet. Vi 
ligen synes en föraktande näpst i sådan hän 
Biycket tjenligare än en bcstralTning, hvars 
varsamma stränghet, likasom förutsätter sf 
möjlighet Också följde ingeii sådan vid detta 
f älloi £|tt nytt bevis af tidens upplystore tänk> 

Men om, genom förnuflets framsteg, ge 
upplysta regeringars omsorger, genom visa ! 
res bemödande, en viss skorpa af gröfre vid 
pelse likasom lossnat från tidehyarfvet, niåni: 
kunna lyckönskii oss att vara derifrån alldelci 
firiadé? Vanligen förhåller det sig med su 
ajukdomar, likasom med kroppens: det ond 
ej öfvervunnit, derföre alt dot stundom oml 
gestalt och namn. Det går, som Pope sSj 
bättre Torser än jag ofversätter honom; 

När uijeltsjukan i gikt förvandlar sig till slut 
Så skryter Doktorn af hur lyckligt hon drefs 

Vi kalla detta tidehvarf Förnuftets, Upplys 
gens; och det är sant: vissa nya ljus i vetten 
perna, många stora, ädla, vigriga begrepp, | 
också rättighet dcrtill. Men hafva vi ej sett 
på denna samma tid vågas och skyddas de t 
ko^tei d? djcrfvaste försök af mer än ett ; 



*•' 




^7« * Alla de som tilja tynas l^pi nl^ij 

upplysning, jag liar redan anmärkt detta, le åt 
det grofva pöbelsfcrocket. Men skulle det grofva 
pobelskrocket vara det enda möjliga? gifs ej, om 
jag sä får uttrycka mig, ett slags finare, förnä- 
mare skrock, föga klokare än det förra? Blandar 
sig t. ex. ej något sådant med yåra begrepp, våra 
hemligt gångbara meningar om naturens fördolda 
krafter, ocb en osynlig yerlds inflytelser på den 
•yaliga? Förnuftet eller dårskapen, måste alltid 
regera menni^kosinnet. Om det nu, i dessa äm- 
Beii| icke all Lid är det förra; livad liafva yi då 
ombytt annat än slaget^ gestalten af den sednare? 

När en Svedcmborg i Sverige, infor hela Eu- 
ropa, berömmer sig af andesjrner, andesamtal, an-*- 
desUlskap; beskrifver himmel och helfvete, som 
en resande från provinsen skulle be3krifva Stock- 
holm vid återkomsten; ja, till och med skaffar 
längst ifrån andra verlden kunskaper om de rin* 
gaste ämnen, om förlagda qvitte;iser, om vissa 
hemliga brefs innehåll, m. m. ooh man tror ho- 
nom, hedrar honom, förgudar honom: 

När en Cagliostros oförskämda charlatane- 
rier sätta alla huf vaden i gäsning, ooh den sans^ 
lösaste ordensmystifc utbreder sig från land till 
land, kring hof och städeri öfver allt akry- 



. i84 . 

tände af högre kunskaper, och öfver allt ntsläc- 
kandc de svnga gnistor af enskilt och allmänt för- 
nuO:, som ändleligen syntes vilja tända sig: 

När en Schröpfler i Tyskland sälter halfra 
det heliga riket i förskräckelse för sina magiska 
scener, härmar åskan, framkallar döda, uppfyller 
allt med förfärande syner; och en B — pä an- 
dra orter ej allenast onäpst härmar honom, utan 
samlar omkring sig ett tillopp af de mest bety- 
dande beundrare: 

När en Mesmcr i Frankrike, genom sin mag- 
netiska sömn, påstår att kurera alla sjukdomar; 
och hans talrika lärjungar i vissa andra länder, 
låta, med största framgång, Svcdcnborgs andar 
tala dumheter ur magen på sof vande pigor: 

När vissa Sibillor, oblygare än de gamla, 
hämta uppenbarelser ur kafickoppen, likasom man 
före deras tid, oftare hämtat dem ur bränyins- 
tumlaren; och hög och låg, med en bekymrad 
nyfikenhet inställer sig för deras kaffesump: 

När man sett tryckpressarne svettas under 
korrespondansläror och drömböcker, och nummer- 
lotteriets utkommande si fler tal bli fvit, för en mängd 
gäldbundna äfventyrare, oupphörliga ämnen for 
prophetiska drömmar, och andarnas uppenbarelser: 



— i85 ^ 

■ 

Jag frågar hvar förnuftig läsare, på en tid, 
di vi med egna ögon sett och erfarit allt detta ^ 
iunna vi dä, utan att sjrlfva le åt vårt beröm, 
skryta af upplysningens allmänna framsteg, och 
vidskepelsens utrotande? 

Tecjpora mutantur, -. nos non mutamur in illis. 

Den enda förändring jag dervid kunnat upp- 
lacka, är det försök nian synes hafva gjort , att om 
möjligt vore, fl3'tla vidskepelsen frän religionen, 
dcT hon åtminstone ursäktades af tidernas mör- 
ker, in i philosopliien, der hon vanhedrar för- 
nuAet, och skulle snart alldeles utsläcka det. 

Mrn känner ni dä naturens dolda krafter? 
frågar bedragaren, frågar svärmaren. Känner ni 
andamas vorld? Huru kan ni då veta, hvilka 
vilsamma ting, genom sädana upptäckter och ett 
ädanl biträde, kunna uträttas? Se här mitt svar: 
let är åtminstone likaså gnmdligt som sjelfVa in- 
andningen. 

Förleden allton, då jag satt ensam i månske- 
tet på mitt lilla arbetsrum, och gjorde, med tyska 
visan i handen, mina betraktelser öfver den så 
lycket omtalta landstigningen pä England, kom 
D liten man ifrän månen in till mig genom drag- 
ickan på fönstret. Han hade tv$ hufvuden, fyra 



i^ 186 ^ 

tackra vingar, och en liten pipa i banden af ett 
•vart glänsande träd, som han skänkte mig. Jag 
ofverleinnar åt dig, sade han, tillika med denna 
gåfva, utgången af detta mfirkyärdiga foretag. När 
du blåser i den ena andan af denna pipa, skall 
hela den fransyska flottan sjunka till botten, och 
när du blåser i den andra, skall samma öde tiif- 
fa den engelska. Dermed for han åter ut genom 
fönstret, direkte opp till månen igen. Jag bar 
således begge dessa flottors öde i mina händer. 
Jag kan blåsa min pipa som jag vill, i den frän* 
syska ändan eller i den engelska. Så snart Herr 
Pitt erhållit denna kunskap, hoppas jag att något 
mera silfver än hittilb skall komma i omlopp hos 
oss, och att kurs och agio skola låta bättre sty* 
ra sig. 

Hvilken orimlighet! ropar man. Men hYar*- 
före då? känner ni folket i månen? känner ni 
naturens fördolda krafter? och hvad olika verkan 
hon kan gifva åt samma pipas olika ändar? 

Att fullkomligt afgöra tillräckligheten eller 
otillräckligheten af naturens krafter till vissa otro* 
liga effekter, det är och blir med vår kunskap 
kanske för alltid omöjligt Men att alltid misa- 
tänka bedragaren hos hvar och en, som påståi 
att efter sia vilja framkalla dessa underverk, ddj 



tiDhor en rin man, och f*5r måoga orsakers skull 
en god medborgare. 



I 



Alla kunna icke \ara det fön-a: hvar och 
«i bör vara det sednare. Men att äfven yara 
Tis i dessa ämnen, fordrar icke en stor djupsin* 
nighet. Man bcÄöfvcr blott icke alldeles öfver-- 
gifva det allmänna sunda förnuftet; blott icke 
oinskränkt öiVerlemna sig åt den löjligaste lät«* 
trogcuhet, 

Ilvilken saknar val iilh^acklig urskillning för 
att begripa, i fall han vill begripa något: alt hvar 
och en som midt i ett samqväm stiger opp och 
bugar sig för osynliga varelser, mästo vara, för 
att ej saga värre, till det ringaste, ett förvilladt 
bufvud? — alt hvar och en, sonj, annorlunda än 
för ros skull gör åskor nied elektriska eldar och 
ipökciscr genom kemisk rök, nödvändigt är en 
be(fragare med öfverläggning? «^ Att livem som 
gcnoni strykning på armarna, eller ilngernas rö-r 
relsc i blotta hiften, meddelar prophetiska kunskap- 
per åt hvar piga, som vill låta stryka sig, har 
utan allt tvifvel, antingen föresatsen att göra dup-^ 

per^ eller den olyekan att sjelf vara det? Änd« 

leligen att hvem, som söker förborgade öden i 
grumset af en kaffekopp, eller väntar, med Guds 
hjelpi ain lycka af drömda numror på ett lotterii 



YiMerligen iStt, antingen enoSndeligt klen rinst, 
eller en fullkomlig niet på naturens stora lotteri, 
af f örnuftsgåfvor och omdöraeskrali. 

Men allt detta är ej något bevis, invänder 
man. Det är rart att man vilt höra sådana. Lik- 
väl, efter man det vill, försökoit att finna dem. 



Grunder emot sednare tiders underverkare. 



Man kan ej äga dem geometriskt slutande; 
men man kan äga dem för hvart och ett sundt 
omdöme, tillräckligt öfvertygliga. Se här, som 
jag tror, de vig tigaste och tydligaste. 



1. 



Man har sedan flera tusende år tillbaka, ide* 
ligen talat om kunskaper, högre än det allminaa 
förnuftets^ högre än de vanliga vettenskapemas, 
och äfven ofta påstått sig äga dem. Ingen enda 
nyttig upplysning, ingen enda vigtig tjenst har 
likväl derigenom någonsin tillflutit menniskosläg* 
tet Hvari hafva de då bestått, dessa högre kun- 
ikaper? och hvartill hafva de gagnat? Man har 



— i89 . — 

då pä ett groft sätt bedragit yerlclén, sä ofta man 
ikrutit dera£ 

Skadan af dessa inbillningar, har deremot 
varit vida mindre tvifvelaktig. Tusentals lättrogne 
hafva derpå förlorat deras tid, deras förmögen- 
het, och det som är. ännu mer, sjelfva förnuftet 
Det är ej nog: dessa föregifna högre kunskaper ^ 
dessa prisade \inderverkningar, hafva nästan lika 
så ofta tjenat till täckmantel för de straiFbaraftte 
bedrSgerien. 

3. 

Andeverldcn är, att jag så må tala, den hut- 
vudaxel, hvaromkring hela underspelet alltid vän- 
eter sig. Detta sammanhang emellan den synliga 
iTerlden och den osynUga; dessa hemliga natur- 
äokar, som förena dem; dessa inilylebcr af ande- 
yner, aodekrafter som blifva derigenom möjliga; 
iessa i naturen djupt förborgade medel att åstad- 
komma dem; se der hvarpä alla bedragare grun- 
lat den allmänna fördomen om deras högre makt 
dl insigter; och h varifrån hela den berömda ma- 
iska konsten lédt sitt ursprung och sitt anseende, 
[en hade också alla käringsagor sin fullkomliga 
ktighet, blir förnuftsprånget derigenom ej mindre 
Lantligt ifrån möjhgheten af andekrafler, änder 



^ 190 — 

Verkningar^ tilV möjligheten alt genom vij^a \\ea^ 
liga naturmedel, vissa så kallade magiska oper;:« 
tioner, framkalla och nyttja dem efter mcnnisko- 
behug. Och hvari skulle de väl bestå, <l('ssa i 
naturen förborgade hemligheter? kan niigort för- 
nuftig nu nniska tro, att finna dv*in i några siflror, 
figurer, mystiska ord, filtrcr, koiilorsioner och 
rökelser? Hade upptäckter af sådan vigt någon- 
sin blifvit gjorda, visserligen skulle de aldrig haf- 
va förlorats. Intet ålderdomsmörker, ingen ordens- 
hemlighet hade förmått att gömma dem. De 
skulle hafva kommit till oss iiVån deras första 
uppfinnare, likasom astronomien ifrån Kaldéerna, 
och geometrien ifrån Egyptierna. De skulle nu 
vara likaså utrönta, likaså noga beräknade, som 
attraktionens krafter, och elektiicitctens verkningafi 

Man måste i detta ämne med mycken tydl^« 
het åtskilja tvenne särskilta meningar: den, att 
det kan gifvas ande verkningar, och den, att de 
kunna genom någon förborgad rettenskap, några 
i naturen upptäckta medel, göras beroende af men-* 
niskoviljan. Den förra meningen kan såsom blott 
hyjiothes, eller enskilt inbillningsvilla, vara oskad- 
lig, l^en sednare deremot lemnar öppet fält for 
alla charlataner och bedragare. Också söka dessa 
lierrar vanligen att förblanda dem b^g«. Nar man 



— 191 ^ 

bestrider deras undergerniogar, fråga de, htad be-^ 
Yis man då äger emot andekrafters möjlighet? 
Det är likväl ej om andarnas krafter, utan om 
deras egna krafter, om deras makt att befalla of** 
; ver den osynliga verlden, som det vid sådana till;* 

i tUlen bor uppSu)mma fråga och undersökning. 

i 

5. 

Det gifves underverkare, som beliöfva inga 
operationer, inga magiska förberedelser, och för 
hvilka den osynliga verldens inbyggare på första 
rÖ9t, eller önskan sjelfmant visa sig, färdiga till 
biträde* Uudergåfvan är hos dem ingen magisk 
konst, ingen hemlig naturvcUenskap, den är, rätt 
och slätt, ren andegiinst. Jag liar i anseende 
till sådana blott ett kort råd att föreslå: fråga 
undermannen i något talrikt sällskap, hvad hvars 
och ens klocka är på miriuten? lemna andarna vid 
ett sådant tillfälle sin gunstlings heder i sticket, 
då är det, lita derpå, ett andepack af det lump- 
naste slaget, som förljenar hvarken heder eller 
förtroende. 

6. 

Bjudom till att hålla oss allvarsampia. Hvil**- 
ka äro vanligen de betydligaste föremålen för alla 
charlataners löften och under verkningar? om jag 
•j bedrar mig, dessa följande tre: gåfvan attefiter 



önskan förläirgalifstiden; gåfvan att uppt&cka okäa 
da händelser, förflutna, närvarande eller tillkoiii 
mande; ändteligen, gåfvan att erhålla kunskape 
från andra verlden, och all befalla öf ver o;>ynli^< 
makters biträde. Meu om man nu åter ville, i 
andra sidan, uppsälta en förteckning på alla d( 
förmåner och kunskaper, hvilka Försynen med 
vishet nekat menniskan, såsom alldeles oförenliga 
med naturplanen för hennes .närvarande lefnad; så 
skulle denna förteckning innehålla precist sam- 
ma saker, som de nyss uppräknade; blotta gåf- 
van att flyga kanhända tillagd derlill. Hvem skall 
man nu tro: Skaparen och förnuftet, — eller 
chailalancn? 



IVIen kunde ej naturmakten hafva sina vissa hö- 
gre utomordentliga ändamål, och derlill behöfva dä 
och dä personer utrustade med vissa ovanliga kraf- 
ter? Jag frågar: hvilka hafva de dä varit, dessa 
högre utomordentliga ändamål, som genom såda- 
na medel någonsin vunnits'^' De grymmaste plå* 
gor, de grulligaste olyckor, härja utan hjelp, tid 
från tid, det lidande menniskoslägtet: under allt 
detta, hvad hafva de gjort, alla påstådde under* 
Terkare? —^ Taskspelarekonster! 



8. 



^ 193 — 

8. 

osophien och vettenskapema hafva haft de« 
, Locke, Bayle, Newton, Leibniiz. Mea 
ifva de varit, dessa den liögre Tislieteot 

innehafvare? Man skall förundra sig att 
pollonlus ända till Cagliostro icke finna* 

en låflg rad af kringstrykande äfventy- 
rendels af lika så omtnstadt förnuft, som, 
. sedcr^ och att aldrig en man af erkänd 
sller erkända dygder, yarit htdrad med- 
naktcns uteslutande förtroende. 

9- 

u kommer det till, att ej mindre dessa 
) lefnadssätt, än följdeme af deras lysan-* 
1, alltid varit i beständig motsägelse med. 
regifna makt? Med handen befallande ut-^ 
ifver naturen^ och foten alltid färdig till 
, hafva de fleste ibland dem^ tillbragt sia 
led att vexlr. förskapningar, att ömsa vi-^. 
)ch skådeplatser. Någon tid ämnen för 
lännaste beundran, kort dereffer ej mera 
af någon, hvilka hafva varit de qvarblif-* 
sdermälen af deras undergåfvor? Jagskali 
: åtlöjet hos förnuftigt folk; skammen och. 
sen hos bedragna anhängare. 

LSS SXLR. III DSL. %i 



lO. 

Det är väl mer. Nästan alllid och pä alla 
•tallen liafva de haft något odeldt med den pu-* 
blika rättvisan. Aldrig deremot, liafva deras på« 
stådda högre kunskaper gjort dcnn tillräckligt bi- 
stånd iuför vittnen och domstolar. Undermannea 
har vid dessa tillfällen plötsligt försvunnit , och 
den rådlösa bedragaren stått allena qvar. Goda. 
lås och bommar haf va på en gång utestängt ' alla 
osynliga makters biträde^ och en plump fangvak-r 
tare ofta slutat underbanan med, att för lifstidcn 
befalla öfver naturens bcherrskare. 

11. 

Frfigar man eller deras personliga Indamål 
och afsigter, så långt de kunnat vid sådana till- 
fällen utrönas? dcjisa hafva varit alltid och alle* . 
atädes: hos de smärre , åtkomsten af penningar^ j 
sinnliga nöjen, eller befordrings-fordelar; hos dé ; 
större, poUtisk inflytelse. Derifrån dessa alltid ^ 
sökta insteg, hos förnäma oc»h mäktiga perssoer ] 
i alla länder. Derifrån denna intill mirakel driC* \ 
na skicklighet, att utspeja och begagna deras fin- I 
nesart, lefnadssätt, enskilta syftemål, deras nygi* I 
ligbet, lättro, dygder och svagheter; Men följdea 
af allt detta? Den har varit mer än en gSa% - 
«oin redan bllfvit sagdt, och som historien visor» 
de straffbaraste bedrägerien, de oerhördaste aiir j 
läggningar. 



— igs 



12. 



Men hafvf då underbarligheter af detta slflg^ 
Idigen aldrig blifvit gjorda, aldrig tilldragit «ig? 
svarar dertill: vi halva hört allt, och sett in-« 
Hvad? invänder någon: skulle man ej böra 
på berättares trovärdighet, ofta af den ädla- 
karakter, af den osvikligaste heder? Visserli^ 
; pä deras heder, blott ej alltid lika, påosvik*^ 
leten af deras omdöme. En besynnerlig slump, 
fint omärkligt skälmstycke, en alltför lifligi 
Lför lätleldad inbillning, ett felande minne, har 
nnat förvilla dem» Det är ej förvillelsen, som 
r synas otrolig j det är undergerningen. Tu*^ 
ide exempel bevisa den förras möjlighet: intet 
da ännu den sednares» Den okända masqven, 
n på Marcus torg i Venedig h viskade en jtm 
Immande prins i örat, att hans äldre bror^ på 
igra hundrade mils afstfind derifrån, samma 
Ig aflidit, och lemnat honom successionen ,l sad« 
i förundransvärd sanning, och var, som utgåq,-» 
sa visade^ icke dessmindre en bedragare. 



■*a«i 



Slutfoljd af det foregdende^ 



t ett ämne sådant som detta, så långt tttom 
pSitisoma af å%i meti&kli^a begreppet | och hvar^ 



^- 196 — 

ofver philosophien således ej kan resonera ur nå- 
gra förutgifna beyisningsgrunder, måste hon dom- 
tna efter sakens öfyerensstämmelse med det all* 
manna förnuftet, den allmänna erfarenheten och 
den allmänna nyttan. Förmågor och kunskaper, 
hvilkas möjlighet aldrig kunnat hvarken begripas 
genom eftertanken, eller styrkas genom verklig- 
heten, och hvilkas blotta fönitsättning skadar i 
många afse^nden både det menskliga förnuftet, mo- 
ralen och sammanlefnaden, böra ej ens lemnas 
derh&n^ de böra kraftigt bestridas, äfven då deras 
omöjlighet ej kan med geometrisk visshet ådagaläg- 
gas. Här h^clper ej alt den eller den säger: mea 
jag har sjelf haft syner, ingifvelser, prophetiska 
drömmar. Sådant bevisar ej mer än någon be- 
synnerlig händelse, svår att förklara, eller ml 
liädda blott en besynnerlig inbillning. Hulvnd- 
frågan 8r här, hvad makt den eller den under- 
mannen påstår sig äga, h vilken makt han, i foIje 
deraf, erhåller öfver lältrogna sinnen, och horu 
den möjligtvis kunde användas. Till dess att hans 
högre kunskaper, hans öfvermenfikliga förmåga, 
genom klara, offentliga, ofta upprepade^ länge 
och fullkomligt undersökta prof, styrkas, ålägga 
på en gång förstånd och skyldighet, ätt bemöta 
påståendet derom såsom en lögn emot förnuftet^ 
erfarenheten och samhällsnyttan. Alla löften om 
fördelar som naturen med vishet nekat menni^ 



— 197 — 

dum; alla foregtfna medel utom och öfver den 
aUmiana meamskoformågan; alla syner, tillställ- 
ningar , hokus pokus, hvarigenom man påstår att, 
lor små enskilta ändamål, efter behag bryta den 
allinänna af förnuftet och erfareoheten . bestyrkta 
natorOid ningen, böra då intill dess, utan belänk- 
lighet, anses för idel bedrägerien, dårskaper, van- 
fionighet, och förtjena, efter sakens och tillfSil- 
lets beskalTenhet, åtlöjets näpst eller lagamaff. 



Efter allt hvad jag redaii sagt i detta ämne, 
blir det ej nödigt att särskilt yttra mig öfver dröm- 
tydningar, kortläggningar, kaffespådomar, med flera 
andra mindre slags mirakel, som vanligen göras 
af gamla matronor, eller gamla mamseller, stun- 
dom för vänskaps skull, stundom för en riksdaler 
eller mindre. Man påstår att de under tiden slå 
ih. Det händer ibland, jag tillstår det, att man 
får bref; att man råkar i något visst förhållande 
till en ljuslett karl, eller ett mörklagdt fruntim- 
mer; att man blir buden till måltids; att man får 
höra ett dödsfall eller ett giftermål; att man far 
en skänk eller far förtret Af de två sistnämda 
händelser, är likväl den förra, efter min erfarenhet, 
vanligen litet trögare att inträffa än den sednare^ 






I, STYCKET. 

I 

Umg&ng6^Smiciei\ 






INäst Smickret, är ingenting så Tanligt, som ttf : 
ropa deremot^ Smickret är en ISnndorr till ly(x> 
kan, som bvar ocb en gema vill slå i lås efter 
sig, och utanför bvilken aUa sknka på den som 

I 

Wiqg sig igenonin j 

I 

PhilQSophen ens^ni skriker e]. Han resone* 
rar, han undervisar, h^n varnar^ han tal^r ^ai^ 
ningen -, men med hoflishet Som han är hvarkea 
arg eller ^fundsjuk, ursäktar han likväl, ^ trS 
ytterligheter, hellre smicl^ret än grofheten/ 

Men huru ofta förenas de ej hos eu ocli 
samma person? och hvad står vanligare tiUuBKr 
mans, än att skälla af illska, och att kryft af 
feghet? Har man ej sett just de gröfsta smädart 
blifva på en gång de skändligasta smickrare, så 
snart fmktan eller egennyttan pekat åt atoftel^ 
och b viskat till en sådan: på knä, usling! 

Man har ej orätt att aftky Smickrare, men 
man måste farstå att ureokinna dem. Alla som 



i— 199 — • 

mas det i arghetens och plfumphetens ögon, ära 
) det verkligen? m^ste maa yara en stel och 
jt tamp, utan umgängsvclt^ för att ej vara oa 
^ smickrare? 

Upplysom oss med hvarandra. Det synes mig 
m allt brottsligt smicker merendels utgjordes af 
i huffudämnen: krj^pande list, och gömd egen-« 
tta. Dtt kan ges förrädiska smickrare, som ej 
rpa. Deras konst är så mycket finare och yåd-« 
are. Men det ges ingrn enda deribland^ hvartf 
igt icke är, alt med sin förtrollande stärntna 
r^ sin afgud^ och att, (i fall den äger en visir 
d af allmakt) framlocka ur hans mun, detta af 
flct skapande varde, som gör förnäm, dokoro- 
, mäktig,, välbehållcn, tilllAgsen utan fara ^ och 
olent, under hög missbrukad auktoritet. 

Men äro då alla uUryck af högaktning, alla 
Vighetens eller vördnadens talesätt, all foi*bind- 

ton, allt loford, alla språkets och umg^logeta 
lag, lutter lågt och förförande amicker? Cka 
är, så skynda Er att fly, som idel hofvar och 
rädnre, de vefligastc, värdigaste, ädelsintasto 
nniskor^ ooh kasta Er med hänryckning i ar<-^ 
ma på den första grofva tölp^ som talar och 
ifvcr, bra rent ut, pöbclspråket, och hvarst tän-* 
ätt avarar på det fullkomligaste emot baua sStt 

uttrycka sig. 



•— • soa -=- 

Ingenlirig xned mätta, det Sr fantastens 9yiii- 
bolum. Smickret är sä nedrigt, då Sr ju ingen- 
ting så hederligt som en redlig plumphet Och 
dessutom: smickrar man icke just med samma (5r- 
sockradc ton, samma intagande rost, samma för- 
bindande talesätt, samma vördsamma bugningar, 
h varmed man förklarar välvilja, vänskap, hög- 
aktning/ vördnad, beundran? Hvad äro då allt 
förklaringar af välvilja, vänskap, högaktning, vörd- 
nad, beundran, annat än de största nedrigheter 
i verisen? 

Nej, min Herre: välviljans omsorger, bcgi- 
ret att behaga, det fina vettets blygsamma offert 
tacksamhetens rörelser, det ädla hjertats rSttrisa 
mot stora egenskaper, eller mot välgörare; alla 
dessa saker äro ej höjden a( sedeförderf, derfore 
att egennytfan eller nedrigheteu stundom lånar de- 
ras ton. Man måste söka att stänga den. vänliga 
räfven ute, som smyger sig fram till rofvet; men 
man måste med pryglar och störar bortdrifva den 
ilskna tjuren som stångar och sparkar. 

Uppriktigheten är en dygd. Ja; men hvad 
Br en dygd, utom. sitt rum? Naturen sjelf bedrar 
till en viss grad alla våra sinnen. Våra passio^ 
ner äro likaså många naturens bedrägerien^ mea 
utom bvilka vi skulle tråna i overksamhet AUa 



inenniskor se viS5erligen ho« hvarandra rissa loj- 
liglieter eller fel;' men om de åiro rMttvisa, se de 
också vis-sa dygder och goda egenskaper. Den 
lilla falskhet en att icke låtsa märka de förra; den 
lilla omsorgen att med behag upphöja de sed- 
oare: se der villkoret for all angenäm sällskaps- 
lefnad. Yinc man göra en sinnebild af det goda 
Smickret, borde man föreställa det, bortgömmande 
med ena handen menniskors svagheter, och pe<^ 
kände med den andra på deras förCjensler. 

Sammanlefnaden skulle, utom denna art af 
smicker, aldrig hafva bestånd. Den skulle blifva 
en evig drabbning emellan förnuftet och dårska- 
pen; en beständig krigsplats för en sårad fåfängas 
missnöjen. Det gifs inga så förtroliga vänner, i 
hvilkas hemligaste umgänge smickret ej intränger, 
och icke Sr oumgängligt. När Ni går ur ert 
mm, for att emottaga ett besök af den obekanta- 
ste menniska, så begynner Ni att smickra honom, 
redan med den uppsyn Ni antager, och med den 
ton hvarur Ni tilltatar honom. Hvilken dödlig 
fann sig någonsin utom allt behof af andras val- 
vilja? Mången skrifver starka saker emot hof- 
smickrare, som när han står opp ifrån sitt skrif- 
bord, finner sig i nödvändighet att smickra sin 
skräddare. 



UmgSngeto behag äro, jag tillstår det^ icke 
det angelägnaste af allt; nictn deraf har jag^ efter 
min logik, aldrig kunnat draga den slutsats, att 
umgängets behag voro fordomliga. Det första sts-^ 
get ifrån villdjurslynnet, är den önskan, att gena 
$cs of dem med hyilka man lefver« Ingenting 
följer naturligare af det interesse man tar for 
dem, än begäret att uttrycka det, och omsorgei 
att i sin ordning litet behaga dem tillbaka. Det 
är så naturligt att då Tisa sig uppmärksam pi 
deras goda egenskaper, och att så artigt man kan, 
låta dem förstå ^ att man känner dessa, och skat* 
tar dem. I den mån smaken förfinas, undervisas 
inan att göra detta på ett blygsammare, återhåll^ 
nare, och derigenom skickbgare sätt Så upp^ 
kommer artigheten och detta indirekta sitt att 
berömma, som må nänmas smicker, om man he^ 
hagar, men som då ännu, visserligen kr af eo 
ganska hvit och oskyldig art Det är ey amickrel 
som jag säger vara nödigt för aanunanlefnadcg; 
det är dess grund, begäret att förbinda. Uin af 
förtjenst kunna umgås utan att säga hvarandra 
ett artigt ord; men deras vänskap skall ej länp 
beslå utan något slags prof af deras inhordei 
högaktning. Omsorgen att finna tillfällen dertill, 
wUm att synas söka dem, är den mindire smicf 
ker, än en fin compUmcnt i umgänget^ 



ckrtty } denna mening tagir, fr då hyar«< 
ktUgt eller straffbart. Då först bor det 
, när det antingen blir ett tanklöst mun-* 
a jargon sammansatt af phraser utan me<* 
er en lag konst att dåra högmodet^ för 
;na sig af dess svagheter, 'Se oinkrin|^ 
kall ej finna någon art af välvilja eller 
ng, som ej smickrar; det vill säga, efter 
ing jag gifver deråt; so tu ej söker att ut-* 
g pa ett, fgr andras egenkärlek , ange-» 
t. Det goda smickret blir l\os de stont 
liet, humanitet, urbanitet, hvad ni vill 
'.'y hos de ringare en besparing päbsmak- 
ukbet. Ty att göra,' med »iständigt be^ 
Lvisa åt en högt uppsatt mans goda egeiw 
det är att redan vara, på visst sätt hans 
att redan hafva närmat sig honom med 
indig varelses frihet, och att hafVa tilW 
nnit en god del af den naturliga jemlik-r 
Ni skall, bland stnickrare af detta slag^ 
t finna en krypare. Ni skall deremot sal- 
i en grof lurk« som vid tillfälle af fara 
lof, f j faller pladask ner med ansigtet 
den. Feghet ooh skamlöshet gingo nltatan 
5tallbrödralag« 



W J II ■ I I II 



_ to4 

II. STYCKET. 

IlqfSmicler. 



< All slags regerande makt, skonhetens, for- 
tjenstens, och tli ronens deribland, tyckes hofva 

en naturlig rält till vördnadens utmärktare offer. 

« 

Hofspråket är i dess rätta mening, intet an- 
nat än ett jérnnare uttryck af denna vördnadens 
upp m ärksainh et. 

När vördnaden härmas at* slafvisk fruktan, 
och när, tillika med den, egennyttan och ire- 
lys^aden i samma själ hemligen omtumla, dä upp- 
kommer deraf det fega hofsmicker, som fortjeoar 
hvar hederlig mans afsky, och går någon gång 
ända till en nedrighot, hvaraf'i synnerhet den ro- 
merska och fransyska historien lemna vissa märk- 
värdiga exempel. 

När -deremot vördnaden for den högsta vär- 
digheten i samhället, förenas med personlig till- 
gtfvenhet och en viss grad umgängsfirihet , ttf 
hofspråket en vändning åt glättighet och fint skäm* 
tande loford, hvilket man vanligen anser for ett 
slags smygande smicker, och det förklädda slaf- 
Ycriets kännetecken, men som bör tålas just der- 



före, alt det är oftast hlandadt med slafveriett 
motgift: förståndet^ löjet och dristigUetttU. 

Maktens missbruk har icke haft farligare fien- 
ler, än några af detta slags hofsmickrare. Voltai- 
e ar deraf ett bekant prof. 

Aristippus, på knä för Dionysius, bad om 
Ugift for en anklagad väp. Någon af de närv»- 
inde, som förtröt philosophcns nedlåtenhet , iSvi* 
:ade till honom: hvarföre ligger du pä knä lör 
ionysius? Hvarföre har Dionysius öronen pd 
löna? svarade philosophen, iitun att ncdsauka 
n rost. Det är ej sådane hoisniickrare, som 
rrådt sanningen, och förnedrat menniskovärdeL 

Det slafviska smickret har sin motsatta yfter- 
het i den cyniska plumpiieten, som långt ifrån 
t smickra någons egenkärlek, tvertom skryter 
att aldrig skona den. 

Midt emellan begge är pliilosophcns rum. 
;a äfven phiiosophen, vänd åt hofven, förmil* 
ir, af en naturlig rörelse, sin röst och sina an-» 
idrag. Sådan är ordningens, vördnadens for- 
n. Emedlertid gifves* ej en hofman, så rätt* 
fiens, som ej skall af cynikcn uppföras på 
ickrarelistan, äfven utan att säga ett ord, och 
blotta åtbördernas vittnesbörd. Diogenes, spm 



. ao6 -. 

t 

liggande i 8oIskenet| bad Alexander stiga undafl) 
akulle hän ej hafva anklagat såsom en låg smick* 
rare, hvar och en som, i jians ställe, stigit opp 
och bugat sig for Terldens segervinnare? 

Alla konungasmickrare Sro ej bSrdige frflA 
hofven; ty hvilka hafVa de varit, som egealligen 
fottjent detta namn? Icke de, som upptagne i 
regenternas umgänge, älskat och firat deras per- 
sonliga egenskaper, utan de som försvarat, befor- 
drat, prisat maktens, antingen olagliga grund, eller ! 
orättvisa utofuing. 

Det första och £urligaste slaget utgöres af 
dera, hvilka med ögonen uppljrfta till höjden, odl 
välsignande händer, tillsagt tyranner, sölade af ds 
skändligaste blodsbrott, himlens välbehag ochvil- 
signelse. Den äldre kyrkohistorien visar några 
vederstyggliga exempel dcra£ Jag har ej stude- 
rat seduare tiders. 

Ett annat, ej mindre farligt, men yngre dag 
af konungasmickrare, hafva desse ryktbare llrdi 
utgjort, hvilka i en tid då fömuftsgrundema tiU 
all regering och samhällslära ännu voro i ett alt* 
mänt mörker inhöljde ) byggt, vid utredandet a£ 
natur- och folkrätten , de styrandes välde på prin« 
ciper rakt stridande mot nationemas trygghet: det 
till sägn^ på en så kallad gudomlig r&tt| obero* 



— . ao7 — 

ende af undersåternas tU ^Uer y9y och af alla 
rSnniftets fordringar. 

Dessa begge slagen, som uppfyllt kytkan och 
kolan med deras sauckergift, hafva yarit deegent* 
gBL och rätta horsmickrare> gröfre och yådligai^ 
1 Sejaner och Narcisser; ty de hafva forderfvat 
iindsatserna och beredt^ genom den väckelse de 
tnt åt motsatta ytterligheter, en följd af olyc^ 
nr for folken och konungamei som sträckt sig 
ida till det närvarande Europa. 

Ministrar, gunstlingar, lycksökare, vittre för*^ 
ttare, se der de öfriga slagen af hofsmickrare; 
ier som rättvisan eller orättvisan frän ålder upp- 
iknar dem. Af dessa fyra slagen har onekligen 
:t sista varit både det till antalet ringaste och 
inst vådliga. Men efter deras skrifter läsas och 
rvaras, då deremot de öfrigas muntliga smicker-» 
iskningar merendels födas och dö i kabinetter- 
is ensiighet, har det gått auktorema som det 
ek den halte, hvilken, efter han ej kunde med 
;a lätthet undkomma, måste ensam betala laget 
r hela sitt utsväfvande sällskap. 

Man borde komma ihåg, att poesien och väl- 
igheten äro bildande konster, likasom målnin-^ 
1 eller bildhuggeriet; och att de första natur-- 
il fSremålen fSr all konst, äro desse mäktiga 



^ 208 _ 

TBlgorare, utom hvilka den ej skulle gifvas dier 
kiuina bestå. Poeten skillrar för efterverlden, U-* 
kasom målarn och bildhuggaren. Han tecknar 
sjHlen af sin beskyddare, sin Tälgörare^ likasom 
de förra teckna dess utvXrtes bildning. Och hans 
konst har samma lagar som deras. Att forSdla 
de sanna dragen; att göra på en gång likt odi 
skönt: se der hans mästerstycke. Med hvad an- 
nat kan han afborda sin tacksamhet? Eller bor 
han icke hysa någon? 

Man förebrår isjrnnerhet skaldekonsten detUt 
ståndiga konungasmicker: men, uppriktigt frågadt| 
bör man göra den en förebråelse deraf? Ar 
det allt smicker? Och förf jcna konungarne i detta 
afscende ingen tacksamhet^ jetnväl af nationerna? 
Man sage hvad man vill r känslomas förädling och 
tankens lifligare väckelser, hafva gjort Europas 
nuvarande odling: förnuflet, upplysningen, .sjeUrt 
vcttenskapeme, hafva måst ympas pä vitterheten. 
Men jag ville väl veta, när och hvarest, utom i 
England, den egentliga vitterheten någonsin foiH 
nit tillflykt, heder, belöning, annorstädes än i hof- 
ven och vid thronema. Jag ville väl vetfty nlr 
och hvarest Publiken, af egen drift, och med 
minsta enskilta kostnad, gjort något till dess vpf^, 
muntraiii dess bestånd. Ser Ni någonstädes en 

imitt- 



ao9 — 

indttning, syftanda till detta ändamål, Tar yiss 
art den är en konungs verk; och merendels en 
konungs som förtjcnt att vari^ det. Ser Ni, åt- 
minstone i smäiTc stater, någon auktor som e| Sr 
anntt, och dock lefver, var viss att det är, nästaa 
alltid, genom en konungs ädelmod. Kdnung, Prins, 
Förste betyda i denna mening detsamma. Cor<» 
neille, Frankrikes beundran, publikens afgud, h«« 
^de ej gäfvan att göra sig gynnad vid hofvct II ana 
snille tillhörde helt ensamt nationen, språket, skå- 
deplatsen: och hvilket var hans öde? Han ägde e| 
till soppa under sin sista sjukdom. Det var Ludvig 
XrV som, underrättad derom af Boileau , skickade 
boaom loo louisd^or. Publiken, vida bältre och 
^ida förr i stånd att veta hans belägoiihct än Kon- 
Ungen, kom likväl aldrig på den tanken, att den 
hade någon förbindelse mot denna stora man, 
Som gjort, sen ett hälft sekel, hennes vällust och 
hyfsning, nationens och språkets ära. Vänd Er 
till hvad land och h vilken tid Ni behagar; det 
^ alltid under andra namn, samma förhållande. 

Med Allt detta förundrar man sig, och nästan 
förtryter, att finna vitterheten öfvcrallt uppfylld 
^ konungaberöm. Man vill ej se att ingenting är 
i sig sjelf naturligare, då don pä detta sätt varit, 
och måste förblifva, nästan intet annat än ett 

LEovoiiDS Sk|i. III Dt^i4. i4 



i— aio .^ 

beständigt utb3rte af erkänsla och kouungatård 
Men äfven erkänslans fordringar oberäknade, skullo 
ej sjclfva kärleken för snillets yrken, för språkets 
förädling, för smakens utbredande, rittna öm en 
viss sinnesliöjd, ett visst fosterlandsnit, ett visst 
stort värde lios nienarkcma, som förtjenar sitt 
loford? Hvarföre ser man då i berömmaren n3- 
•tan aldrig annat än brödsökaren , lycksökaren med 
ett ord^ den laga egennyttan, ständigt syftande it 
vinning eller npphöjelse? Ar det derföre, att man 
hemligen dömmer andra efter sig sjelf? Kla- 
ner man kanhända med sig sjelf, att om man bi- 
de talang för vitterheten, skulle man endast nyttja 
den till dessa lägre ändamål? Eller kan man ej 
ens göra sig begrepp om något så upphöjdt, så 
oegennyttigt, som att göra, utan afsigter, rättvisa 
åt stora egenskaper, och att berömma dem hc& 
en konung, af känsla och öfvertygelse? Det b 
sant, att berömmet gått någon gång ända \ till yt- 
terlighet. Sant också, att af de regenter som skyd- 
dat Vitterheten , mer än en varit vådlig for frihe- 
ten; och att detta merendels ej hindrat lofsånger- 
na. Philosophien, i sednare tider förenad med 
I^eöicn och vältaligheten, har ej alltid varit det, 
och' har ej alltid sagt åt den storft skalden, eller, 
den stora talaren: rodnen för missbruket af ed^ 
egenskaper. Men om de äro ädlc^ och tacksam- 
me, äbka de alltid välgöraren, äfven i envåldi- 



2il — 



tymrea; och detta var ofla olyckan. Har han 
lertill stora egenskaper, som någon gång hindt^ 
»ch de entliousiasm, 5a är allt fdfloradt, och det 
)\ir intet slut på öder, prologer och charmanta 
ikaldebreft Se Ludvig XlVrs tidehvarf. 

Om allt detta döratner efterverlden ej alltid 
ked lika stränghet. Den tid har gifvi ts, sota för-» 
Utit geniet att ej af kläda sig menskligheten; och 
8e tider torde ännu återkomma , då man skall med 
en mild hand skingra rokelsemolnen^ förattvörd-* 
nadsfullt nalkas den uppliiVande prometheiska eld| 
hrarifrån de uppstigit. 

Ofantlig är klumpen af allt det grofva smic* 
ker, som sedan sekler, undfallit den skrif vande 
bedrigheten. Men är det sanning att de beröm--- 
daste skribenter, som liaft den lyckan eller olyc- 
bn att lefva i hof, och som med känslans rost 
talt om, eller till deras beskyddare, varit idel tie-« 
driga smickrarci som for bröds skull förgudat d6 
ocrhordaste laster och dårskaper? Är det san- 
ning, att desse skribenters loford (räknadt längst 
ifrån Augusti tidehvarf) varit alltid , ej mindre 
omåttligt^ än oförtjent? Skulle det ej så förhålla 
lig, att det gifves ytterligheter, så i beröm som i 
missnöjen^ men att män af urskil Ining, författare 
sUer ej, hållit, med få undantag, alltid en viss 



213 — 

uiåtta i, beggedera? Men hvad är det som 
kallas niåda i poetiskt loford| der allt måste rata 
iogifvelse, flygt, hänförelse? Hvad är det som bor 
kallas måtta i konungaberöm, der ingenting far 
höras Iivardagligt, ingenting nedstämd t till yanl^ 
heten? En fråga, i sanning svår att besvara, dl 
'hvarenda menniska ser hvarenda menniska, och 
framför andra, regerande herrar, ifrån sä dikt 
sidor. Man kan ej alltid, i dessa stridigbeteTi 
taga sitt eget omdöme till grund, och man kaa ' 
ej med större säkerhet taga andras. Visserli-: 
gen borde allt loford, gifvit åt regenter, i syn^ 
nerhet med stränghet mätas efter deras verk* 
liga förtjenst Men sjelfva förtjenstens natur, 
hvem afgör den? Består den i stora bragder, 
stora egenskaper? eller snarare i en viss red- 
bar nyttighet, utan sken, som tidens ophiloso- ' 
phi kanhända skulle finnas benägen att vanpri- 
sa; och som sjelfva loppet af tidchvarfvots bSii'*' 
delser,, bullret, farten af deras hvälfnhig, alloiäii- 
hetens lofskräl och den enskilta tacksamhetens 
hänförelser, ofta göra lika svår att äga och att 
fordra? I sådana omständigheter, hvad blir mått-- 
stocken för allt beröm ofiradt åt lefvande regeO' 
ter? Efter all biUighet följande kännetecken: 1:0 
Om det är gifvit med förnuftets Tärdighet, utan 
slafviäk förnedring. s:o Om berömmet framstil- 
ler en tafla af nyttiga dygder^ som gör af sjelfn 



«. 9l3 ^ 

i 

tmcJcret undervisande läror. 3:o Om det är blan* 
iadt eller åtföljdt af dristiga, men också då, nod- 
findiga sanningar. 4:o Om det rättvisas på en 
^bg af erkänslan hos den som ger, och vissa 
rtora egenskaper hos den som emottager det. 5:o 
Om det, långt ifrån att orimligt öfverskrika na- 
tionens eller tidehvarfvets allmänna loford öfver 
ttmma person, ändå, i jemförelse dertill, kan sä-* 
|u vara gifvit både med måtta och sparsamhet. 



III. STYCKET. 



Bomerska Lofsdngure. 



Jag bar således framlagt villkoren, tinder hvil- 
ka jag tror att man bör anse konungabcrömmct 
låsom icke allenast vida skildt från lågt smicker^ 
Dtan ock till sin natur' både ädelt och rättvist. 
Kanhända skall man finna, just i deasa villkor, 
fordSmelsen öfver ett stort antal äldre och nyare 
iofsvärmare: och jag vill vara, för min del, don 
Rirrte att raedgifva det, Pirons Ode t. ex. öfver 
Ludvig XV:s första öppningar, under hans sjuk- 
lom.i Metz, har alltid synts mig Itgga den ädla 
loesien litet till last. Men det Sr e) så, tiöstom 
>88 dervidy som h varken Yirgilius eller Horalius^ 



Racine eller Boileau, Kellgren eller Gyllenborg 
berömt deras Augusliska Beskyddare. Det Hr ej 
säy soin Lo visas begge gublima sångare täflings- 
vis upphöjt sig till Minnets boning med hennes 
bild emellun sig. Det är ej sä, som den första 
bland Sånggudinnorna, gömd under landtlig drSgt, 
söng sin rörande Eklog öfver den första Novem- 
ber, Det är ej så, som Gustaf III:s storhet 
njutit rättvisa i den af de två sångerna öfver baos 
död, som icke ar min, och som slutar med de«« 
sa rader : 

Du högsta Styresman, som ofta vårdat sträcka 

At Svea land en hjelpsam hand; 
O må ej våra brott den äras glans befläcka, 
Som våra fäders dygd förvärfvat detta land! 
O må vi ej det mål, det sista målet hunnit 

Som Staters varelse är skänkt! 
Och våra Hjeltars blod f örgäfves hafva runnit,. 
Och våra Visas dygd för^äfves hafva blänkt! 

Bekännom, att när lofsången har denna ton, 
denna anda; när den är förädlad af dessa betrak* 
telser, kryper den ej mera i smickrarestoftet 

Man må5te då, som jag tror, göra vissa ^tt« 
visa åtskillnader. Allt loford är ej smicker, odi 
hvar och en skald som använder sin talang att 
upphöja ett stort naam, förnedrar ej sitt eget 



allt kan missbrukas, kan uppjagas intill o-^ 
ighet, och lättast af allt konuiigaberömniety 
are än alla andra skaldeslag inpå grHiisen af 
IriR, just genom den egenskap af hög anda, 
deri vanligen sökes. Den som besinnar detta, 
äfven då och då forlåta, kanhända, någon 
ans hänförelse, svår att hejda under full fljgt 

vingspänd och någon gång, om jag sä fari 
litet solblind inbillning. Hvad som ej bör, 
m förlåtas, det är uppenbar skamlöshet i 
1, det äro dessa uppenbara synder emot för- 
tärde och menniskovett, begångna stundom, 
fullt seende ögon, och rätt klar känsla af 

otillbörlighet. Vill .man betrakta ett ljust 
$tort pref deraf, läse man då Lucani beröm 
[ere, i början af sin PharsaL Jag tror ej, 
lan hos någon af alla tiders författare skall 

exempel af ett smicker drifvit närmare in- 
ämjelighet. Se härför märkvärdighetens skull 
orsök till öfversättning deraf. Jag gör det 
all fordran på versens fullkomlighet, och en- 
för att gifva dem, som ej känna originalet, 
»grepp om denna sublima vansinnighet. 

1 aiman väg ej Ödet kunnat finna 
; skänka Rom sin Nero, — då välan, 
t romerskt blod i djupa lloder rinna 
: Kannibal och Pycrhus, om h varann. 



Af sina Uodbad Rom sig fröjda kan^ 
Med samuia rätt Olympen fröjdas kumiat 
Af sina krig mot Resarnas nation , 
I fall ej Ödet himlens Drott fSrunnat, 
Förrn efter dem, att dyrkas på sin thron. 
Vi d erfor ej, o Nero, oss beklaga: 
De slörsla brott, de gröfsta nidingsdåd, 
Till delta pris ditt sälla Rom behaga: 
Det ser i dem sin sällhets förebåd. 
Af roinci\skt blod må fritt Pharsalen sköljas; 
Italien mejas af Numidens svärd; 
Pertlsiens fält af hungerns ofler höljas, 
Och Mundas kamp med dubbel jemmer följas, 
Af Caesars brott, och en förhärjad verld; 
Bcgråtöm ej de flottor som försvunnit, 
I Lfucas trängsel; — ej det slafvars krig, 
Der strömmar blod på Etnas lafva runnit: 
Rom har ej hdit, det har allting vimnit, 
Och genom allt, det ändtlig Vunnit dig. 
Du, nar en gång du slutar dina dagar. 
Och styr, från Latien - som din mistning klagir*' 
Din sciia flygt mot himlarnes palats; 
Hvad helst som dä må bli din föresats: 
På Jofurs thron, att jordens öden dana;' 
På PJiocbi va^»n att ljus åt verlden ge, 
(Som utan fruktan, ändllig da skall f^o 
JEn ombytt Sol förgylla himlens bana,) 
Skall hvarjo Gud^ för dig af häpnad stauii 



^mm 917' ^. 

Stå vördsamt opp. Och lemna dig sitt nuflT; 

Naturen y ödmjuk, hora dig förklara, 

Af Gudars tal, hveni du gjort val att vara; 

Och rymden bjuda, hörsam dina bud, 

En ny Olymp åt verldcns nya Giid. 

Men välj den, tro mig, ej för långt åt Norden, 

Och ej för långt åt Söderns varma pol: 

Se ej, med blickar af en sneddad Sol, 

Ditt forna Rom, från thronén öfver jorden. 

Den större lyngd du ena liälflteu ger 

Af luftens hvalf, skall jordens axel trycka; 

På rymdens fält, (Naturen derom ber) 

Välj medlet helst, att ej, som eljest sker. 

Af yerldssystemct jenivigtcn förrycka m. m. 

Furryclcujeniviglcm, är ej det lyckligaste ut- 
tryck som kunde väljas; men det är, med alla 
ofversättningens ovårdsanihetcr, och hela dcu su- 
blima andan' af oiiginalct, ändå bättre att hafva 
gjort den förra, än det senare. 

Men det är här som jag väntar mig ett stort 
inlast. Denna Nerouska apotheos, lär någon säga, 
är ej den första af det slaget i den romerska skal- 
ddoiislcn, och är ej helt och hållet Lucani upp- 
finning. Idéen derllU är för det mesta lånad ur 
^irgilius. Den finnes i föisla Boken af hans 
^»eorgica, och utgör dcdikalioiicn till Augustus af 
^'lia aibcte. Sjclfva deu vise orh blyg.^amme Vir- 



.» 918 ^^ 

gilius tillät sig då samma omåttliga öfverclrifning, 
samma förnuflslösa förgudningssmicker, som Lu- 
canus! Sjelfva den vise och blygsamme Virgilius 
var dä, (sonl också oftare blifvit anmärkt) en 
lika låg smickrare som hans svulstiga efterföl- 
jare! Derefter, hvad skall man tänka om poesien 
och poeterna? 

Man måste tänka, menar jag, (hvad ocksi 
blifvit oftare anmärkt, och likväl ännu här behof- 
ver upprepas,) att två som göra samma tak, gon 
dock ofta icke detsamma^ i synnerhet två soA 
göra den, en med smak, och den andra utan. 
Smak är föruuft, måtta, anständighet. Det ir 
icke i Neros förgudning, som skamlösheten , vlm- 
jeligheten ligger , af den Lucanska smickersången; 
det är i sättet, i uttrycket deraf, och ännu mer 
i allt det förnuflslösa , som föregår den , i de nn 
förda verserna. Man har ofla, det är sant, stött 
sig på dessa beständiga förgudningar hos de ro^ 
merska skalderna, och man skulle hafva fullt fkSl 
dertill, i fall våra högre, sundare', vördnadsfiiUaie 
begrepp om Gudomligheten, vore till minsta del 
de samma, som man i Grekland och Rom hyste 
A derom. Men Virgilius sjelf är ej i pocStisk fidl- 

komlighet så högt öfver den minsta af våra mo^ 
derna rimmare, att ju begreppens skiljaktighet Ir 
ändå mycket betydligare, emellan dessa nationer 



sig ~ 

och ossy i frågan om Gudomligheten och dess 
natur» Ingenting yar bland dem yanligare Sn des* 
M spotheoser; icke blott i poetisk dikt , utan i sjelf- 
Ti yerkställigbeten. Nästan hyar hjelte, hyarstor 
maOy som utmärkt sig genom beromliga bragder, 
eller genom yälgemingar emot det menskliga sam* 
hället, flyttades yid sin död opp ibland gudarna , 
och hade på jorden tempel, präster, altaren: in« 
nan kort, nästan livar märkyärdig person. Bacchus 
Uef gud för att hafva planterat drufyor och skaf- 
fat vin åt menniskorna. Casior och PoUux fingo 
efter döden, deras i*um ibland stjernorna. Romu-- 
lus, som grundat Rom, fick tempel oaktadt sitt 
broderdräp. Sedan man slagit ihjäl honom sjelf, 
gjorde man honom till gud. Herkules, efter att 
hafra rensat ett ofantligt stall och gjort andra 
dylika storyerk, som ej alla yoro lika obehag- 
liga, fick också sitt förljenta rum ibland den 
tidens gudatropp, 

Forgudningen gick i begynnelsen längre tillba- 
ka opp i tiderna, för att söka sina föremål. Efter han- 
den följde den mera omedelbarligcn den bortgång- 
na stora mannen. Yesprsiapus brukade säga skänit- 
yia, om sin aftagande hälsa: Jag blir gud, smdnifi" 
gom. Äfyen långt före honom behöfde man knappt 
dö for att yara det. Julius Caesar erhöll strax ef- 
ter sin död, gudavärdigheten. Flere romerske Kej- 



sare hade tempel och dyrkan redan under i 
lefnad^ och af ven Augustus, fast blott i pro 
serna, Derifrån alla dessa ställen hos poet 
som hafra af seende derpå^ och hvilka mana] 
felar att anföra såsom prof af deras skan 
smicker. Så gerna måtte man anföra såsom 
af lågt smicker hos en tysk försUig undersate 
kalla sin höga Landsherre, Ers Durchlauchf^ 
vill säga Ers gefiomslinlighei ; eU egenskap af 
stall eller ädelsten, tillagd Försteliga personer, 
nom ofientlig Kansli-stadga, för att, såsom ad 
naturalster, skilja dem ifrån oss andra m* 
kroppar. Men nu, — den som säger till sin 
digste Herre: Ni är en diamant, har han my 
att förebrå den, som säger till sin: Ni skal' 
en fixstjema? 

Halfva Europa tror på en vice^Gud, h 
fötter man kysser, och som, fastän sjelf d5< 
med full effekt tilldelar värdi^Jicter i Guds h 
mel åt aflidna själar, äfven som en viss art 
dyrkan på jorden. Man säger ej åt Christi S 
hållare, att han skall efter döden blifva en C 
Vs^in man gör mer: man tror att han är det 
(lan, genom sin himmelska vishet, och gei 
ofelbarheten af Guds egen ande, talande i 
Lans domar, beslut och meningar. Man k{ 
honom helige Fader: så kallaé Gud sjelf i i 



yrkoboner. Han gor Helgon, det yiU säga små 
ktdomligneter^ under Eoglame, om jag ej felar ^ 
ten ofyer hopen af himmelens menskliga invå- 
ixe. Ingen finner något att påminna emot allt 
etta. Hvarföre? Derföre^ att sådant länge yarit 
^ allmänna tänkesättet. 

Om Tasso öfverlefyat sin tillämade krönings-^ 
st, och i ett vackert poem till Påfven, som på 
^tta sätt hedrade hans stora sniUe^ föreställt den 
diga Fadern i de saligas boningar, efter döden, 
Qottagen af Giristi Moder, och upphöjd till si* 
\tk af Petrus, eller Paulus, eller andra helgo- 
fns forslar; om poeten tillagt i ännu en atman 
Qa, hela Rom närvarande vid hans kanonisation, 
nande åt honom den helgonen tillhöriga dyr- 
n, och anropande hans beskydd, hans makliga 
rörd hos verldarnes upphofsm^m, ocli hos jung- 
Lin^ dess Sons moder: — visserligen skuUe man 
nu läsa della poem utan att taga deraf den 
nsta förargelse. Men jag frågar, hvad kallar 
ui då förgudning, om detta ej må anses för 
; ganska utmärkt slag deraf? Eller gjorde Roms 
eter i grunden annat, fast med en viss olika 
g af seder och tänkesätt? Hvarpå stöter man 
då? Utan tvifvel på blotta orden Gud, Gu-- 
^ig, hvarvid de så litet fastade samma be* 
;pp som vi, att tillnampet eller förnamnet Z>fi/ai 




Ö22 



gudomlig, upplagen bland gudame, var bod dem 
en verkelig titel, och blef till och ified ett van- 
ligt historiskt epilhet Det svarar, i delta brak, 
fullkoinli^en emot vårt Ifog^tSaligé Man öfver- 
väge delta ord, egnadt ät rangen, och döme se- 
dan emellan det fordna Rom och oss, som med 
ömkan förundra oss öfver dess orimligheter. 

Allt som hor till bruk, seder, tankosStt, miU 
8te dä alltid undantagas, när man vill, i desat 
Smnen, dömma med billighet Om det fans i aDt 
detta nägot groll smicker, tillhör beskyllninged 
derför, tvifvelsutan, mera Senaten och Folket, 
som c^flentligen beslöto dessa gudavärdigheter åt 
Augustus och hans efterträdare, än skalderna, 
som blott upprepade dem , blott lemnade åt 
Roms Herrar en heder, hvilken likaså lagliged 
tillhörde, eller skulle en dag tillhöra dem, som 
den rang och de titlar vi hos oss njuta, enligt 
Konungens fullmakter. Men elmni smickrande 
det ock må hafva varit för Roms beherrskare att 
på detta sätt blifva Gudar frän dödlige, och att 
redan i förhand hälsas derfore af poeterna, bor 
vår förtrytelse deröfver vid närmare eftersinnands 
mycket minskas, och äran deraf synes oss mätte-' 
lig, i ett GudaSystem, efter h vilket ofverGuden 
stundom gaf örfilar åt sin gemål. Olympens Droftlr 
ning. Och Vishetens Gudinna sparkade Kärlekeoi 






Gudinna i magen, for att {som Madame Dacler 
förklarar den saken) beteckna Jornujiets seger of" 
ver pasfiionen. Del slår ej felt att den t. ex. som 
hos oss, och efter vårt sätt att s^ga artigheter ^ 
spådde en liten landtskönhet, att en dag blifva 
upjptagen vid hofvet, ocli fä, såsom fömSm Gref- 
Tiona, befallningar till soupén, inträde i hvita 
rummet, och taburett vid grand-coavcrton, det 
slår ej felt, säger jag, att ju en sådan skulle haf- 
Ta sagt henne, ett i sitt slag mycket större smic- 
ker, Sn den som förutsade en romerk kejsare, att 
efter döden blifva en gud, eller ett liinimclstecken. 

Det är med dessa på sanning och Tcrklighet 
gmndade begrepp; med dessa den tidens tänke- 
sätt; icke med våra närA^arande, som man bör läsa 
de romerska poeterna, hvilka mer eller min- 
dre falla in i detta slags beröm af deras beskyd- 
dare. Man skall då lälteligen ursäkla sjelfva sa- 
ken, utan att derföre gilla det orimligt öfrerdrif- 
na sätt hvarpå den stundom framställes. Men det 
blir säkert hvarkcn Yirgilius eller Horatius, som 
kumma att på sådan grund undergå fördömel- 
sen. Efter detta nödvändiga förclal, se här un- 
gef^gen det omlalta stället af A^^irgilii Georgica, 
som innehåller invokationen till Augustus och med 
detsamma hans apotheos. Jag säger a ngej ärligen, 



ty det är blott så man kan ofversltta denna 8tcH 
i^a mästare. 

Och du f om hvilken än man ej med trygghet ^^ 
Till hvilket Gudahof du skall med tiden höra: 
Om, öfver jordens rymd, du styrelsen skall fSrSi 
Ge städerna beskydd, ge fälten fruktbarhet, 
Och luftens, grodans Drott, med sonlig rättighet 
Din krans, i gudars fest, af cyprisk myrten gonu ^ 
Om, vand att lägga band på vreda stormars lopp^ 
Ett vildt omätligt haf skall dig till bytes falla j 
Orkaden, från sin fjäll, dig sända löften opp^ 
Och seglarn på din lijelp mot böljans faror kalk} 
Och Tiietis hylla dig, med alla floders tropp. 
Och köpa dig till mag, med hemgift af dem alla. 
IVIå ske du väljer helst, bland Stjemeljusens tal| 
Att fylla deras krets, som årets rund bivaka: 
Ren bjuds af Erigon **) den rymden till ditt Tal, 

Der 

*) Allusion till Augusti p^tådda ursprung frSa Veoiis# 
Eiieas inor. 

**) Jungfrun. Emellan detta binimelsteckcn och Skof* 
pionen y kände man fordom intet. VSgen, som na in- 
tager detta rum, är en senare tilläggning. Rummet 
dem emellan nppfylltes dä af Skorpionens framföttcr 
eller sS kallade armar. Ghelo) Sequaces betyda hot 
Virgilius intet annat. Ilimmelstecknea voro sålfdcf 
egentligen blott clfva. Jungfrun var ensam på ett llogt 
alstSnd frän de följande, ocb utan nSgot som närmaiv 
följde e)Jer| om S4 må sägas ^ i partalet svarade laot 
henne. 



iotiy med ensligt sken, g&r följd af ingen maka; 
Scorpios, längre bort, på etherns vida hvalf , 
vördnadsfullt för dig sin spridda famn tillbaka^ 
lemnar af sitt rum, én andel, mer än half. «^ 

I Gudar, med ett ord, hyem hel^t du valt 
att blifva, 

pä Tartarens thron, att du din fordran stSlIt^' 
ingt kan^, till en thron, begäret icke drifva; 
Qreklands^ undran följt Elysiens gyldne f ält^ 
Plutos stulna brud sig ej bevekas låter 

II förtViflad mor, som fordrar henne åter,^) 
k framgång, skänk beskydd, åt skaldens för 

retag; 
)rdens vård förtrodd åt kunskapslösa soner^ 
aga deras lott, .och vän dig, från i dag, 
lyssna, främjande, till dödeiigas böner. 

Man ser häraf, det är sant, att denne store 
1 säger ungefär detsamma till Augustus, som 
mus till Nero; men man ser åtminstone att 
säger det med hela smakens anständighet^ 

Elys^en hörde ocksSi till Tartarcii, h vilken sednare i 
dti rSlta bemärkelse iiinebegriper bcgge dessa under jor- 
liska rikrn. Plutos gemSl var Proserpina, Cercs dot- 
;er. Bortröfvad af Tattarens Konung, fann hon sig 
likval »a väl i sitt underjordiska rike, att hon för in- 
gen del villo följa si» mor tillbaka pl jorden. 

>poLBs Skb. IIL Dfil<. i5 



och att han ej uppjagar sin målning ända till sn- 
blimt vanvett, som hans härmare. Man är Ar* 
dig att le åt Lucanus, så mycket osmakligheten 
tillåter, men man måste alltid beimdra Yirgilii 
verser. 

Anmärkom härvid den orimliga öfverdrifleni 
alltid nära slägtskap med sinnesarten. Man säge 
hvad man vill: god smak och goda tänkesätt stå 
med hvarannan i närmare förening au man van- 
ligen tror. Lucanus, som på detta skamlösa sätt 
förgudade Nero, slutade med att deltaga! en kon- 
spiration emot honom. Man finner deremot ej 
VIrgilii namn ibland Cinnas medbrottsliga. Det 
är ej nog: han smickrade ej alltid. Hans verser 
innehålla någon gång drag af frihet och stark san* 
ning, som göra heder åt hans tänkesätt Se hSr 
ett ställe ur sjette boken af Eneiden som jag, ef- 
ter vanan, svagt öfversätter; men som kan tjena 
till ett bevis derpå. Det utgör en del af tartarens 
beskrifning. Man kan ej läsa det utan ett slags 
förundran, när man påminner sig Augusti usurpa- 
tioner och hans brottsliga svaghet för sin egen 
dotter Julia, om så är, att historien anqars berät- 
tar sanning i det sednare: 

Här, under Furiers arm, — der, i en lågas brand^ 
Som hvar minut sitt rof förtär och åtorföder ^ 



Da ter de bolVard löd) som in lagt gudlos liand 
M eti fSrsvarslöd far^ ärt burit hat tnot bröderj 
Ified svekets nedrighet ett upphöjdt kall beklädtj 
Lagt hemligt rSn på råu) i trots af likars rätt} 
lilot fosterbygd och lag revoltens Vapen burits 
Den styrelse forrådt som de sin lydnad svurit^ 
Dch äktenskapets tro förkrädkt och pfverträdL 
Spörj e) hvad olikt straff, i dessa jemrens länder^ 
besltttsj af hämdens Gud^ for h varje brottets art: 
£ii hvilfver klippors tyng4 med vanmaktsfulk 

händer ) 
En ann, med blottad kropp, i aldrig minskad fart, 
OmkridgfÖrs på ett hjul 5 som fiurien evigt vänder, 
fid sålde lagens hägn till lastemas försvar;' 
£n ann sitt fosterland ^ dess frihet oeh dess hc^dcr 
Vat nåd hos en tyrann, hvars ok det Sedan bar| 
Den tredje, till förakt af blodsband och af seder, 
Sin egen dotters bädd med fräckhet skändat hai*. 
fiär sitter TheSeUs än, och sitter evigt q[van 
lAtå åskan af en röst, som skakar nattens rike^ 
Katt ryter fram sitt qval i dessa Uttryck blott: 
Jjaf mensha göra rätt di mennUkan din like^ 
Och att en Makt ät till Bom striiffar dina broité 

Ännu en gång! öfversättningen är ej värdig 

' sitt Original, men man ser deraf åtminstone att 

Iffodsmickraren Virgilius (som man här hos osS 

nckert kallat honom) likväl när tiUTället fordriH 



idiga tannin^ar hvilka man icke 
ktan att mi^haga. 






ETT PAR ORD 

fOM FÖRNUFTS-HATET Ä DEN ENA, OOH 
DET^NYA FÖRNUFTS-LJUSET k DEN 

ANDRA SIDAN •). 



t 

L 

I 

Alan har i en af yåra bekanta Skrift-Samlingiur^ 
nyligen läst en af handling om Moderationen , lika 
litmarkt af snille och kunskaper, som af dygdiga 
tSokesätt. Det är visserligen for våra tider, som 
Kn sådan undervisning behöfs, om annars någon- 
sin. Men till hvilken grad man må Sga denna 
nödvändiga dygd, löper man stundligt fara, att 
icke äga nog deraf , vid tillfälle af alla de låga 
orimligheterj söm af illskan eUer tanklösheten ut-» 
osas emot personer, h vilkas tankesätt och sinnen 
>ärde, de oAa lika så litet äga möjlighet att kän- 
na, som de äro i stånd att begripa deras grun* 
^cr och meningar. 

Några nya och starka bevis, icke på Modo- 
tationcn, utan på behofvet deraf, finner man i 

*) I anledning af de stridigheter, och det allmäniiare npp* 
seende som den Kantiska Philosophien , för omkring 
(jiige Sr scdaDj hade begynt att väcka hos oss. 



yfsst yackert folks, dek munteliga, dels tOI c 
med akridteligii utfall, emot deu öfverhand tags 
de philosophiea i Europa, i synnerhet emot de 
na påstådda farliga smitta af Tysk metaphysik, 8( 
begynt »tt utbreda sig| åfveu Snda till oss, 

pen som hade rSst att hÖras, gjorde y81, 
i detta och flera ämnen, då och då låta liörad 
Det gifves personer af Yttt och stor förtjenst, s< 
likväl kunna, möjligtvis, bedraga sig. Man må 
aöka 4tt med vördnad upplysa dessa. Men < 
gifves tanklösa stojare, kämpar af skolan, somi 
stan utan begrepp om saken, frukta i all nyl 
blott ett nytt värde, och angripa med otidigl 
Gehöfva de ej påminnas att, i uttryck och oi 
domen, iakttaga, åtminstone infor publiken, 
viss måtta, en viss anständighet? Respekt förp 
bliken består i respekt för det allmänna Yet 
Qph den allmänna rättvisan, hvarförutan litterat 
ren blir snart en tummelplats for de lägsta pöbc 
seder. Denna respekt förbjuder ej stridiga m 
ningar i philosophiska, mer än i andra äinn< 
Den tillåter vederläggningar, motsägelser, invän 
pingar, af allt slags godhet och dålighet, af i 
•laga former och färgor^ rena smutsfärgen end 
undantagen. Den tillåter allvar och skämt, pr 
och rim, demonstrationer och sagor. Hvad c 
ej tillåter, det är skällsord och skamlösheter, 



antasteker emot pchrsoner, någon gång utinSrk- 
j ej allenast genom erkända egenskaper, men 
ven pä allt sätt aktningsvärda, genom sjelfva det 
t, hvarmed de i deras kall söka sanningen. Det 
Lall hända, genom angripelser af detta slag, att 
It hvad ädelt och upplyst finnes, bland förfat- 
re, tänkare, läsare, så skiljaktiga deras menin** 
ir for öfrigt må vara, förenar sig i geinensam ovil- 

mot den låga, orimliga orättvisan; det skall hän- 
I, säger jag, att förvillelsen, (om någon sådan till 
tempel funnes, i vissa angrepna philosophiska sat- 
ir) skall på det sättet vinoa medhåll och, innan 
ort, göra sig ett anhang af sjelfva sina motståndare. 

• 

Ropen mot f örnuflsodlingen , och fruktan för 
iljdema, synas hafva hunnit hos oss, redan till 
m grad af öfvenlrifning, att frågan om det rim- 
ja eller orimliga deraf, väl förtjente en egen 
:h utförlig af handling. Man vill för denna gån- 
>n, inskränka sig till efterföljande få anmärk- 
ingar« 

Ingenting är vSl i sig sjelf naturligare, och 
ven berömligare, än att en nation sådan som 
ir, så långt hitintills efter de flesta öfriga, i nä- 
an allt slags kultur, ändteligen begynner, att ef- 
r hand röja vis^a tecken till allmännare sinnes- 
ickelse, och ett visst beflitande om förbättrade 



m 

insigter. Maa skulle, i stället f3r att misstro och 
förolämpa I tyertom bedra och belöna de värdiga 
män som dertill bidraga, vore ej den olyckliga 
inbillningen om pröfningens vådligbet, om otäm- 
jeligheten som deraf skall uppkomma i tänkesStt 
odi sammanlefnad, med ett ord, om förnuftéb 
oemotståndliga benägenhet till ofömuft 



Denna i sig sjelf redan orimliga inbillningi 
Sfverdrifves och missbrukas mångdubbelt af såda- 
na , som finna dervid nytta och beqvämlighet 
Man upphör ej att måla oss f ömuftet, som ea 
förfärlig afgrunds*engel , flygande på stora svarta 
stormvingar öfver verlden. Klokt folk har sett , 
besten, försäkras det, med fasliga klor på fötter^ 
na, att sönderslita samhälbbanden , och svSrd ock g 
fackla i händerna, att antända och förgöra. Ifråa j 
dess mun utgår det förfärliga ordet: Tänt! &> ^ 
en ödeläggande pest, eller en omstörtande- Orfcan. 
Se der dess målning, sådan som den i vå^a da- 
gar göres vanligen. Deraf händer, att detta ord 
Tänk! får knappt röra några känsliga örhinnor, 
förrän man strax kastar sig ner framstupa på jor- 
den, och ropar med ångest: ^^Gud vare os». når ^ 
delig, nu är Jotnuftek of ver oss T Deraf hin- 
der, att man i den minsta, den mildaste fordrsa 
pä omdöme, vare sig i borgerliga, religiösa, eUer 
till och med blott ^ philosophiska äoinen , alltid 



^ a33 ^ 

fycicer sig se en spets af de der klorna, en ndd 
af det der svärdet, en glimt af dfen der brand- 
facklan. De likgilltigaste, de hårfinaste, meta- 
physiska spekulationer, blifva utropade såsom up« 
penbara krigsförklaringar emot religion och lagar. 
Det bör i sanning ej väcka förundran, om perso-*^ 
ner, begåfyadé annars med den bästa urskillning, 
nen sysselsatta mera med utvertes yrken eller 
I lK)rgerljga embeten, Sn med begrundandet af dessa 
^ impalpabla ämnen, tro, på lärda mäns ord, alla 
dessa följder, ofelbara, alla dessa faror redan för 
dörren. Men det gifs häröfvcr en undervis(;rc a^t 
rådfråga, säkrare än alla Sfriga: det är Erfa- 
lenheten. 

Påminnom oss alla de skiljaktiga Systemet 
odi meningar i philosophien , emellan hvilka det 
Ilrda Europa, tid efter annan, flyttat sitt bifall 
och sin ofvertygelse; påminnom oss dessa ofycr«- 
gSngar ifrån Aristoteles philosophi till Cartesii, 
ifrån dennes till Leibnitz's, ifråd dennes tillLoc^ 
kes; o. s. v^ IVIan liar vid alla dessa omskillea 
af ^kulativa systemer ropat, likasom i våra da* 
|ff, emot nyhetens faror. Emedlertid skulle dot 
ej vara lätt att yisa en enda liten skada uppkom*- 
inen deraf for det menskliga samhället. Dcremot 
skalle man nödgas göra en hoky om man' ville 
Mkrifya för^elarne dwaf. Det har gått härmed, 



I 
■ 



. 934 ^ 

som ned konsten att göra guld. Undeir det man 
förgifves sökt denna, har man gjort tjuge för- 
träffliga upptäckter, Philosophien har kanske ej 
fått ännu något fasfooh fullkomligt system ;^ men 
meimiskofömuftet har blifvit odladt, och verldeo 
rik på Tigtiga sanningar. Blotta bemödandet bar 
varit lika så nyttigt som sjelfva ändamålet Hvar 
och en philosophi som utreder begreppen, ^om ger 
sammanbindning åt föreställningarna, och uppliC- 
Tar tankans verksamhet, är sann philosophi. Det 
vore blott den mörka och förvirrande, som kunde 
förtjepa namn af skadlig. 

Det är anmärkt och anmärkningsvärdt, att 
dessa nödrop mot den nyare lankodlingen, alltid 
först höras bland en viss klass af de lärda sjelfva. 
Det är från deras munnar, som de till en början ut* 
gå, för att småningom upprepas af andra klassefy 
och slutligen växa till en allmän farhåga. Om 
man likväl kunde afkläda denna .lärda nitäkkaaj 
den larf hon drar öfver sig från vissa vigtigt hän- 
aecmden; om det gåfves en talisman, hvars kraft 
tvingade nit älskaren, att framsäga utan allt om- 
svep sitt hjertas rätta och enkla mening, hvad 
tror vHl den gunstige läsaren att han då i stället 
•kulle & höra? Till sin stora for undran ofta, ritt 
of ta y ingenting annat, än en vacker of övstalld mö* 
Dolog, ungefär af följande innehåll: "Jag har i 



min nngdoin studerat moralen , eller metaphysU 
ken, eller theologien, efter dessa vettenskapers då 
Tärande form, det vill sMga, med de grundsatser, 
termer, definitioner^ distinktioner som då galide 
for grundliga. Jag har lårt dem i min ordning 
åt andra; försvarat dem i katheder och tryck; 
Utgifvit disputationer och booker, uppfyllda der- 
med. Skall nu all denna lärdom ingenting bety- 
da? skall jag nu lära om pä njrtt igen? skall jag 
förlora det beröm jag 8gt för grundlighet? skall 
JQg hafva gjort alltifrån ungdomen, min egen ur-- 
skillning husvill, och hafva inrymt både stora och 
lilla hjeman åt en mängd lärda meningar, som nu 
påstås mena idel dumheter? skall jag lemna an- 
dra äran af må hända nyttigare, brukbarare kun*-- 
skaper, under det jag sjelf skulle bli sittande der^ 
med hela det osäljbara skräpet af den gamla lär- 
domen?*' 

Jag säger ej, att alla rop emot njra tmder- 
sSkningar och tankeläror, hafva denna enda grund; 
jag säger blott, att de hos mången hafva denna 
och ingen annan. Kommer nu dertill, att opi- 
nionen begynt fästa det allmänna samhäUslugnet, 
tryggheten om alla borgerliga fördelar och rättig-- 
beter, vid vissa akademiska satser och meningar , 
hvilkn yisserligen sällan ha äran af så nära för- 
Tandtskap dermed, så har man alla stämmorna 



redan i beredskap, och sj^mplionien kan i^s att 
dundra til)^ enär tecken gifve*. Det är dä, som 
nian icke mera bör förundra sig öfver något, och 
som man far höra de oskyldigaste försök titi för- 
bättring af våra begrepp, våra kunskaper, vårft 
inrättningar, uppenbart motskrikas såsom morali* 
6ka, tlieotogiska, borgerliga, till och med meta- 
physiska fasligheter. Det är då, som man icke 
mera skyr någon orimlighet, eller rodnar för nå- 
gon orättvisa; som allt blir gift, förförelse, aa- 
lagd plan till omstörtning. 

Det har blifvit en ton, en lärd jargon , medE» 
gifvoni def, alt med och utan anledning, utbreda 
sig ojn upplysningen 9 och att i alla skrifter, eller 
helst i hela phraser, inblanda detta betydande 
ord, som får derigenom ofta. likasom en viss my- 
stisk och betänkUg bemärkelse. Det må erkän- 
nas, .att man intill ledsnad och vämjelse skrifvit 
och ropat om detta upplysningens ljus, som vore 
välkomnare med något kortare företal, och något 
liastigare verklighet Men så kan ej heller ne« 
kas, att man å andra sidan intill dårhghet skyg- 
ger tillbaka och korsar sig derföre. Det sunda, 
oförvillade förnuftet sitter tyst tänkande midt emel- 
lan skrikarn och korsaren, och ber om ingenting 
annat än lugn och frihet Det är barnsligt ock 
obetänksamt, att utbasuna förnuftets och mensk^ 



KgheteM omskapelse, Vid fSrsta gilmningen af 
några nya begrepps ännu ofullkomligt undersökta 
till deras redbarhet och sammanhang. Kanhäu- 
dsy är det blott nyheten af vissa närmare bestäm^ 
inelser, som ännu bör förmodas; men, deremot, 
just den egentliga upplysningens natur, att icko 
rara ny, utan ligga förut gifven i det allmSnira 
vanliga förståndet, så snart man blott låter väcka 
sig till uppmärksaml^et derpä. Kanhända är det^ 
Sndteligen, just sjelf^a ropet derom, som till störr» 
d^en väcker det misstroende deremot, hvilket allt 
Éler och mer röjer sig. Ty i sanning synes in- 
genting förlåtligare hos den mindre kunniga, än 
att frukta verkeligt helt nya grundsatser^ och så* 
ledes äfven helt nya samhällsföljder, af ett helt 
nytt fömufl som ideligen omtalas, och som ingett 
ännu vet att beskrifva till dess rätta beskaffenhet* 
Jag säger med flit hos den «j kunniga; ty hos ingen 
af någon verkelig kunskap i dessa ämnen, ocli af 
någon egen förståndskraft, bör en sådan fruktan 
kunna någonsin uppkomma. Med all billig akt- 
ning för de lärdas djupare undersökningar och för 
nyttan deraf, vet han att skilja emellan dem och 
den egentUga upplysningen. lian vet alt denna 
sednare, ioke är och icke kan vara annat, .än ett 
samladt innehåll af det allmänna sunda ellersin- 
nandet, lämpadt på mensklighetens allmänna in- 
tressen^ och att det icke kan gifvas, i den be- 



— 1138 -. 

■ 

inSrkelsen, mera ett nyttformift olikt det fomii 
än en ny sol pä himmelén. Men ehuru ovisligt 
det 'således mä vara^ att väcka uppseende och 
misstroende I genom stundeliga rdp om det njra^ 
allt ny födande Ijua, adm icke gifves, och troligen 
aldrig skall komma, ät det å andra äidan^ 6) i 
mindre hög grad löjligt och orådligt, att tid mia^ 
sta blick af möjligtvis sundare, riktigare begrejf 
draga med en from fasa nattmössan tler £åt 
ögonen, och ställa fram en ogenomträngelig jenl* 
panna emot hvarenda åsyftad förbättring af l$iir 
re satser och läror. Intill brottslighet obetlnk* 
samt är det framför allt, att i brist af annad ttt« 
väg, hämna sin egenkärlek genom låga utfall mot 
vissa personer, vissa samhällsklasser, ellei* gedom 
ofTentligt väckta politiska farhågor för sådant|SOal 
på intet sätt förtjenar att väcka dem^ 

När skall man en gång vilja förstå, att alla 
lärda undersökningar, alla philosophiska systemef^ 
om de ej skola genast falla till intet ^ som rök 
och dunst, vid den första närmare anblicken fräa 
ett oväld igt förnuft, måste, med all öfrig olik-* 
het, nödvändigt hopträfia i samma vigtiga hufvud- 
Satser? När skall man vilja inse, att påståendet om 
en philosophi, som ännu, efter Leibnitas och Locke, 
vunnit flera redliga tänkares aktnings och sool 
likväl skulle bestrida nöd vändigheten | holgdea af. 



I och lagar, Kr det orimligaste nonsens-, 
d man nånsin gäckat lättroheten? Man dis* 
i philosophi, i naedlcin, j krigskonst, i 
;, i allt Men all medicin vill läka, all 
nst segra, all målning likna, all philosophi 
förståndet och upphöja menniskovärdet. 
8 ej mer en philosophi, som med fdrtjenst 
namnet, vill förmörka och förnedra, än 
s en målningskonst, som vill göra olikt, 
n krigskonst, som lar att tappa bataljer, 
ålet är alltid detsamma; blott sättet ålskil- 
Man måste lemna åt tiden och pröfnin* 
t i alla yrken afgöra <let bllsta. *Det kan 
is genom åkallande af några maktspråk^ 
ist genom gröfre eller finare sniädelser emot 
mäns bemödande, som, äfven i deras mö* 
nisstag, visserligen röja hundrade gånger 
ygd och rättsinnighet, än deras obilliga 



II 

1 man nu tilläfventyrs frågar mig hvad 
31 skrifver detta, verkeligen sjelf tänker 
le denna nya berömda philosophi, för och 
vilken man kämpar med så stor oförtru^ 
så svarar jag, att jag för min del ej ens 



• 

irlgar att hafVa ett omdöme derom, och att man, 
kaDhlnda, ej skall kunna på hundrade år fälla e(t 
tillförlåtligt Det vore ej nog, att hafva dertill 
alla behöfliga kunskaper, och all nodig skarpsia* 
nighet: det fordras derutöfver en lång samman* 
stämmelse emellan nationemas tänkande hnfVu- 
den. Eftenrerlden utgör alltid den sista, aSLkrasto ; 
instansen i dessa äranen, likasom i alla öfriga; och 
ett hälft eller helt sekels väntan på utslaget, ar q 
för lång i ett mål af denna svårighet Jag råder 1 
läsaren att gifva sig detta korta tålamod. 

Då }ag här hvorken har för afsigt att inlåta 
mig i det väscndtliga af den kritiska pbilosophien) 
eller tror mig ännu kunna med tillförlätlighet, 
dömma den ur dess egna grundsatser, borde uiitt 
svar på den framställda frågan således vara re- 
dan sagdt, och ingenting att vidare tillägga deri* 
Men hvar och en ny tankelära, som vinner an^ 
hängare, kan vanligen betraktas under tvä sär^ 
skilta synpimkter: den af dess egentliga systema^ i 
tiska innehåll, och den af dess synbara inflytaiH 
de på fömuftskraf terna, litteraturen och den all* 
manna sinnes-odlingen. Det är i detta sistnäffi" 
da hänseende, som jag skall taga mig den frih^-! 
ten att här tillägga några betraktelser, hvilka na* 
turligtvia falla bort såsom ogrundade^ så anart do 

bewal 



■ 

sviaas Tara sådana genom utgången, och framti- 
:m motsatta erfarenhet *). 

Jag kan ej neka till min fruktan, att denstar-> 
i väckelse och den cntliusiasm, som i alla ämnen. 
!ma åtfölja njhetcii, tilläfventyrs något för hög^ 
)pdri£vit den kniiska philosopliicns berömmelse. 
Lt sådant beröm grui\dadt pä dess möjliga nytta, 
:h på den tacksamma vördnad dess upplieisman i 
et fallet förf jenar, borde dock ej tadlas, så framt det 
medförde följder, li vilka kunna blifva försjelf- 
a det inenskli<j;a förnuftet i längden skadliga. Ef-^ 
T (let nästan otroliga som utropas och försäkras 
m de kritiska principernas verkan, till en total 
orandring af hela det menskliga tanke- och kun- 
taps-$yst'jniet, borde livar Dch en, som ej haft 
ller har tiilfiille att göra sig deri bevandrad, så 
pplyst, så sundt förståndig han' ock må vara, 
illa i fullkomlig misströstan, om han verkeligen 
ger ifSgot förnuft, som nu mera duger att lysOi 

♦) Författaren tror sig ej btliöfva, hos den kritiska phi* 
losopliietis älskaro, uisiikta detta följande. Det skr^fs 
under de företa ropou ligs oss oiu den nya fornufts- 
ftolen , soin pSstods vara uppgången lor vcrlden , ocb 
som y det är sant, begynte meå att göra gräseligen 
mörkt. Det inuch^lJer ingenting annat, än författarens 
första gissningar, eller rättare sagdt. Första farliSga i 
detta iUune, som blir visserligen af ingen vigt, 8& 
snart den e) fur någon derigmoni att den af följden 'mer^ 
cUfr mindre rättvisas. 

--topoLDs Skr, III Del, i6 



— * s4si -^ 

och leda honom; eller om han kan vara viss pl 
någon enda af de sanningar, som det för honom 
uppdagar. Man kan nemligcn ej veta, huruvida 
dessa, (h vilka vigtiga ämnen de må angå) icke 
skulle befinnas grundfalska i den kritiska philoso- 
phiens ljus. Jag känner i sanning mer än en stac- 
kars grubblare, livars bieskrifning detta är. Idén 
om den kritiska philosophiens förträfflighet, upp- 
drifven på detta sätt ända till vidskepelse, skall 
ti*oligen mycket qväfva och skada deras förnuft, 
som ej hafva tid och tillfälle att djupt studera 
den; och det ser ut, som denna philosophi ge- 
nom sina svårigheter, äfven för de klyftigaste hof- 
Tuden, och den långa tid dess kännedom fordrar, 
ville nästan vara på vägen, att göra förnuftet till 
ett slags uteslutande ordenshemlighet, förvarad 
inom kretsen af några få högst abstrakta tänkare* 
Jag tror, att allt som är för mycket, grundar sig 
på någon förvillelse, och att, om denna teckoing 
icke är öfverdrifven, man verkeligen till eo vitf 
grad, både förvillas och förvillar. 

Analysen af menniskotankens natur och ]ar 
gar, så långt den är möjlig, blir alltid ett iqtp* 
höjdt ämne för philosophiens undersökningar. Om 
den är byggd på sanning och verklighet, hardefl 
som all upptäckt sanning sitt stora värde, odi 
bjuder vördnad för det djupa snille, som Sansit 



den. ÅfVen den nytta oberäknad, som kan dra- 
gas för den borgerliga sammanlefnaden, till exem- 
pel| af astronomiens djupa, uträkningar, högakta 
ti sjelfva vettenskapen , såsom en stot* förädling 
af menniskoforslåndet; och detta gäller om all 
rettenskaplig förljenst. Men då frågan* blott upp- 
kommer, om nyttan och brukbarheten; då värdet 
af denna metaphysiska begrundarens upptäckter^ 
dommes efter det större ljus som derifrån i all-* 
mlnhet tillflyter menniskan och samhället i afse- 
ende på de för dem vigtiga läror, så torde det 
hmn ej vara tillfyllest afgjordt, hvad grad af lof- 
ord, man är skyldig detta nya slag af underbar 
djupsinnighet. 

Man svarar härtill, att den bekanta Fornujis-* 
hitiken, innehåller mindre några egentliga läror 
i dessa ämnen, än en prof ning af grunderna till 
de läror vi Vedan äga, och ett beriktigande af 
sjelfva menniskoförnudtet genom en fullständig utb- 
redning af dess krafter och verkningslagar. För-^ 
tök af detta slag sakna vi väl ingalunda förut: 
låt likväl detta vara djupare, noggrannare, full- 
•tindigare än något annat; men skulle det väl vara 
aå ofelbart, som man synes föreställa sig, att för- 
Ouilets rätta bruk i all philosophi, jeniväl i dea 
aom ej upphöjer sig till den högsta och svåraste spe- 
kulation | verkligen förutsätter denna fullständig» 



244 _ 



analys af dess hemliga verkningslagar? Det är vSl 
6anl, att kunskapen om gnmdkraftcrne*, deras be- 
skafTcnliot och niåtl,- fordras till frambringande af 
all mekanisk cfTekt^ och att mcnniskoforståndet 
har tvifvelsut^n , som allt annat, sina vissa me- 
kaniska lagar. Men den ytterst fullkomliga kän- 
nedomen deraf, tjxkes egentligen höra mera till 
den som skapar konst-machinen, än till den som 
i iilöfningen använder den. Vi äga tankens konst-^ 
6tycke hos oss nedlagdt, och redan färdigt till 
bruk. Om . förnuflsgäfvau icke låter med tillför- 
lällighet använda sig pä något för oss vigtigt äm- 
ne^ utan en förutgangen osviklig kunskap om dess 
innersta grundbeskaflenhct, så siaillc sjclfva denna 
grundbeskalfenhet aldrig kunna genom förnuftet 
utrönas. Ty det synes klart, att tankans rigliga 
bruk, till en sådan undersökning af tankans natur 
redan förutsattes: hvadan den fullständiga känne- 
domen af dess hemliga vei-kningslagar, som kom- 
mer först efteråt, tyckes blifva mera smickrande 
lör kunskapsbegäret, än tfll allmäiit bruk oum- 
bärlig. 



En djupsinnighet, som oändeUgt ökar svårighe- 
ten af förnuftets nödvändiga undersökningar^ skall 
den blifva i följden mer nyttig för vissheten, an 
hindcrlig for sanningens allmänna utbredande? Skail 
(jco-^j inveckla undersökaren i nya tvifvelsmål^ och 



\ 



245 



tillägga till sakernas afven sjelfva melliodens svå- 
righeter? Jag har någon orsak till en sådan far- 
liåga, i sjelfva det erkända mörker, som hqljcr 
redan de forsla grunderna till denna djupsinniga 
lära: ett mörker, upprepom det, icke blott oge-- 
nomträngligt för profana ögon, men afVcn ganska 
lingsamt alt skingra sig för dem, som med låpg 
vana att studera mclaphysiska skrifter, användt 
flera års möda pa upptäckandet af den kriliska 
philosopliicns hemliglieter. FuUéboms berättelse 
om sitt pliilosopliiska studium, är deraf ett hos 
oss kändt bevis. Huru kommer dt^ttill, allLocke 
fir sa klar, Clarke så klar, Hume så klar, sjelfva 
Leibnitz så klar (pied några undanlag) och Kant så 
mörk? Låt vara till någon del deraf alt, må 
hända, ingen af de förra lika djupt med den sed- 
nare nersliger i tankens' grunder, och att mera 
djupt, är naturllgen mera mörkt; men, utom delta 
skäl, äf?en troligen deraf, att Kant behöft sica- 
pa sig etl alldeles nytt s])räk, för de ytterst fina 
tankeskillnader, som hans undersökning fordra- 
de, och 11 vilka han, för att kunna beljena sig 
af, nödgats likasom fästa och qvarhålla med 
de yttre tecknen af en särskilt terminologi. Jag 
vill vara ölvertygad, att han alllid sett ^ rätt, 
och att uttrycket, alltid lydigt hans vilja, om- 
fattar med fullkomlig böjlighet och förvarar med 
iullkomUg trohet hans verkhga meningar. Men 



-. 946 _ 

hvilken olycka för menniskoslSgtet, om de enda 
sanna fömuftsgrunder, bvarigenom en nödvändig 
men hittills saknad upplysning borde vinnas, skalle 
befinnas insnärda i dessa hårfina tankenät, nnder 
det att dereniot det klara eftersinnandet, som na* 
turen tyckes i 'det fallet nästan blott på spe bafVa 
gifvit menniskan, icke skulle tjena till annat, (If^ 
ven då det som bäst användes) än alt bedrag 
henne! Det vore visserligen i den händelsen som 
man måste bifalla det gamla ordspråket, att san* 

ningen gömmer sig i bottnen af en brunn» 

I 

Många hafva varit af den tanken, att en så 
stor djupsinnighet, är' icke allenast öiVer menni* 
skoslägtets allmänna tankeförmåga, men äfven of* 
ver dess behof. Men kunde man icke, säger nå-^ 
gon, göra samma inkast äfven emot den högre 
malhematiken, som likväl på ett så mångfaldigt 
sätt gagnar menniskorna? Detta är helt olika. Det 
förhåller sig så med denna vettenskap, att den 
knappt bchöfver i grunden kännas af mer In ett 
ringa antal vettonskapsidkare. Byggd på en kal- 
kul, alltid möjlig lör hvar och en af dessa, att 
med noggrannhet pröfva, kan den ej vanställas af 
någon invecklad spetsfundighet, och dess resulta* 
ter, så många deri bland som befrämja den all- 
männa lef nådens fördelar, äga, i den synbara nytta 
de medföra, redan tillräckliga bevis, utan att hvar 



•ch en behöfver uppstiga till deras svårfattliga 
grunder. Kanske är det ej på samma sätt med 
sådana läror' som skola tjena till förståndets upp- 
lysning. Kanske måste dessa, åtminstone till en 
Tiss grad, vara, om jag så får uttrycka mig, ge-« 
nomtänkliga för alla som skola deraf upplysas. 
Msn hvilken. upplysning, som knappt tio eller tjugo 
menniskor i ett helt rike någon tid kunnat blif-^ 
n i stånd att fullkomligt fatta! 

Man talar om att popularisera den kritiska 
philosophien, och att deraf blott meddela resulta-^ 
ten. Det är Fiilleborns förslag. Men antingen 
iga då dessa resultat i sig sjelfva, och i de- 
ras egen beskaffenhet, ett ljus som tillräckligt 
förklarar dem; och i det fallet, hvarför skulle 
de icke kunnat också genom vanligt vett finnas 
och på vanligt sätt framställas? eller beror öfver- 
tygelsen derom, ja sjelfva deras begripljghet, pä 
de ytterst fina och djupsinniga förhållanden hvaraf 
de uppkomma, och då lär det blifva svårt att nå- 
gonsin popularisera dem. 

Om man för öfiigt i nog klara ämnen , i äm- 
lien liggande så till sägandes alldeles öppna för 
det allmänna begreppet, icke underlåter att fara 
viUse, att disputera, och att ganska sent utreda 
villfarelsen; huru mycket mera bör delta ej be- 
dras, hos en mängd anhängare af denna philo- 



soplii, for hvilka .det bör blifva beqvSmt, attgSoip- 
ma sina omeningar under täcket af det gunstiga 
mörker, som höl>er sjelfva principerna deraf? Hvea 
skall bestrida dem^ eller hvem skall afdömmt 
tvisterna? 

Huru litet den kritiska philosophien rejaa 
saknar ämnen till stora tvistigheter, det ser mio 
tillräckligt af alla de olika förklaringar derofTer^ 
aom sedan ilera år öfversyämma Tyskland, nA 
alla de oHka sekler hvari den redan delat si^ 
Huru litet den framdeles lär komma att sakna så- 
dana^ kan man dönuna af dess egen natur. 

Emedlertid, hvilka skola en dag blifva £oIj« 
derna af allt detta, icke blott i anseende till 
sjelfva det pbilosophiska studium ^ men äfven i ai>- 
seende till embetsvärf och den allmänna le&a^ 
den? Skall det ingående tidehvarfvct blifva^ g^ 
nom dessa mörka undersökningar, om det uttryc- 
ket tillätes mig, ett tidehyarf af hufvudets redig- 
het? och skall det allniänua sunda förnuftet ut- 
dömdt,' hvad säger jag? med hån utskufTadt ur 
philosophien *), åter af sig sjelf infinna sig hos 
ynglingen, och tillbjiida sin tjenst i de lefuads^ 
värf och tankeämnen, der det en gång behot: 
-Yes oundgängeligt? Man fruktar satserna af den- 

*) So Fiebtes fSroläsuiugar om de lärdas bcstammclie. 



na ISra, hvilbt man ännu så 
h icke dem, det 8r sjelfya mörkret som höljer 
dem och Terkningen dcraf^ som man borde befara. 
AfVen de bästa författare af detta slag, skola de 
alltid se solklart hvad de bevisa? och skall dev 
ras Tana att, hos lärans första mästare, ofta med 
nöda halfskÖDJa sakemas ytterst fina samman-- 
liaiig, ingenting verka, jag säger ej blott på deras 
litt.att uttrycka sig, men äfyen på sjelfva deras 
ta&kedaning, och deras JSrjungars? ^ i 

lag tror, i sanning, att den kritiska pliiloso-^ 
phiens ära skulle mindre förlora på söndringen 
Eran all den hårfina klyftighet, som ej kan före- 
aas med en nödig klarhet i skrif sättet, än det all- 
männa förnuftet skulle vinna derpä. Och jag är 
for min del öfvertygad, att i ämnen af allmän och 
redbar upplysning, alla fyndigheter som för de- 
ras stora aubtilitets skull, icke få nog väsende i 
det sunda förståndets ögon, för att synas ange- 
lägna, icke heller äro det nog, för att med stort 
farik skrifvas, och läsas med ett föga ringare. 

Om VI jemföra, under hvilken period den 
^Omänna upplysningen mest tilltagit, skola vi finna 
dess framsteg, se^an philosophien begynte popu^ 
lanseras, vida märkligare än under de fordnasek-; 
'^nU; då hennes gång Qettrades af den syste-^ 



^i^ 's5o -«i» 

matiska djnpsinnigheten. Om Ti underseka, i 1 
ket philosophiens tidehvarf förnuftets ljus 
minst, svarar historien: då subtiliteten varit si 
Och det förhåller sig i den delen, med phil 
phien som med andra ämnen i allmänhet: si 
litet och realitet, voro alltid två störa fiende 
hvarandra. Om vi ändteligen fråga, på hvilb 
der det allmänna förståndet likasom hejdats i 

gång, likasom stått stilla och visat sig modfi 

• 

kraftlöst, osäkert, skola vi finna, att detta ni 
alltid inträffat, då begreppet om all upplysa 
fuUkooiligbet, varit fästadt vid en viss läras gr 
der, en viss method, en viss auktors anseei 
$om regerat i skolorna. 

Likväl är det möjligt, att tid och möda k 
na mycket förminska den del af dessa svårig 
ter, «om har sin grund antingen i blotta uttr 
kets mörker, eller ock uti idéemas ovanlig 
Men olägenheter som ligga i naturen af sai 
och som ingen tid botar, äro de som följa 
grunddjupt bevisningssätt i allmänna fömuftsä 
nen. Dessa äro, att inveckla sig i spetsfunc 
heter; att ofta uppoffra sanningen för systec 
åtminstone att fängsla undersökningen inom gr 
aoma af vissa gynnade hufvudsatser, h vilket 
rit alla systemers ursprung och undergång; änc 
ligen att vänja tanken alltför ensamt till en 



lievisningaform , som antingen g3r till slut ajelfVa 
gnindligheten löjlig, eller ock på annat sätt ska- 
dar upplysningens allmännare framsteg. Den allt- 
för bevisningsbiindna methoden löper nästan alltid 
farftt att medföra någon af desäa elaka verknin- 
gar; icke blott g' nom sin lärda tröghet, sina onyt- 
tiga baksteg i alla ämnen till de yttersta fömuftA- 
grunderna^ sitt förakt för det sjelftydliga, och sia 
konst att göra det klara obegripligt; men äfvea 
oclf förnämligast genom den allmänna häruming 
\ deraf som snart uppkommer, och den skefhet i 
mndt förnuft, som alltid följtu* medelmåttans grund- 
lighet, Det föihåller sig nemligen med den sy^p 
fitematiska bevisningen, alldeles som med rimkon- 
iten. När den icke understödea af ett verkligt 
L snille, medför den ett visst tvång, som till och 
med qväfver det sunda förnuftet. Ofta åter har 
detta tvång en annan och helt stridig verkan. Och 
mången som känner sig oförmögen, att någonsin 
tlrifva en sida god populär philosophi, finner der^ 
emot lätt, att demonstrera från principer; likasom 
den, som saknar alla tankar för prosan, väntar 
dem med förtröstan af rimljudet, 

Någon torde le häråt, såsom åt ett skämt utan 
mllvar; men man känner då icke smittan af all 
Dyhet Man förändrar fasonen på sitt förnuft, 
likasom på. sina kläder, efter det bruk som mest 



— a5al — . 

prisas. Har ic)ce Tyskland redan sett iilstan lOi 
möjliga kunskapsämnen omstöpta efter Kanta gnm 
der? Och man påminne sig blott Wolfs bekaob 
method, med hvilken flod af onyttig mathematiil 
methaphysik den öfversVämmade hans fSdenm* 
land, likasom andra länder, ända till dess sati- 
•ren måste med tillhjelp af sm gissel, återställa dfli 
smida förnuftet i sina ursprilngliga rättigheter? . 

Det äro nemligen tvenne olyckor, som tjé 
kas följa all ny storhet: hänförelsens ofyerdrif 
ning, och medelmåttans härmning. Den form 
grundregel är: detta är gcdt och fortr&ffUg^ A 
detta bruip och pd detta ställe, derfore är ^ 
godt och forträjfligt till allt, och pd alla stälbn 
Don sednare vill sticka fram ur stoftet, viU g^ 
sig sedd. Hon slås af all original förtjensit, odj 
tror, att om hon kan se lika ut, kan bära sig ^ 
på 2amma sätt, så skall hon slå andra i sin^ordr 
ning. Philosophien har, erkännom det, sitt set*, 
vurn pecus, ej mindre än yitterheten. Msn bjiH 
der till att göra efter sanningen, likasom man l^ 
der till alt göra efter skönheten. Det onda dei^i 
Vid, det som skall till seklemas slut hölja jordtti 
med ett evigt skräp af medelmåtta i allting, det 
lir alt härmaren har gemenl^gcn för mycket gåt: 
vor, för att icke synas i hopens ögon likna sitt 
mönster, och för litet gåfvor för att Terkligeq 



— 255 — 

la det En stor man jForsoi:^ att ntreda ior« 
tets theori: han ser hvåd ingen annan före ho- 
1 sett Han skapar nya idéer, följaktligen ett 
t språk y ty dessa idéer måstes uttryckas. Han 
Ver skarpsinnigheten till dess yttersta gräns, men 
in den, ingen väg genom detta mörker. Han 
ler sin gång ifrån tankens djupast ingömda grun-^ 
; men denna långa Väg var just den, som här 
Ue npprödjas. Några ranliga snillen uppfånga 
ts idéer; de se dem mindre med Undersöknin- 
s ögon, än med beundrans, med förtroendets, 
sammanbinda, åtskilja, utveckla, inveckla och 
biylla dem. Nu måste hela philosophien omslö- 
till ny form, och hela upplysningen i sinarin- 
te^elar bära livriet af samma skola. Man efter^ 
rar stiftarens språk der det blott förmörkar; 
er hans subtilitet der hon icke behöfdcs; so- 
ännu nya grunder, till hans grunder; klyfver 
d han leranat oklyfdt, och begynner som 
, längst bort ifrån, för att ändteligen föra 
ren fram till af gjorda saker, eller rättare sagdt, 
att göra så långt möjligt är, de mest afgjorda 
a*^ för honom otydliga. Se der Ks(nt och hans 
a hSrmare. "Den som vill besvara en enda 
ga i Naturrätten, (säger en sådan) skall först 
*a i stånd att upplösa det svåra problemet, 
ir/vre hans egen hand tillhor hononi:^ ÄXärttr 



. 954 ^ 

, gen skulle knappt tro att defliil fordrades någ( 
grunddjup undersökniag. 



Jag har sagt mitt mot och med i detta Im- 
ne, med den frihet som tillhör det allmänna f6r« 
nuTlet, oeh, som jag tror, med don återhåUsam- 
het, hvarmod det är billigt alt yttra sig ofver 
saker, i hvilka det är så lätt att misstaga sig. Lika 
långt skild irån den politiska ofördraglighetea i 
philosophiska ämnen, som från frghcten att q 
Taga yppa ett inkast, en betänklighet emot ett 
berönidt lärosystem, (iruktar jag hvarken att miss- 
haga dess värdiga försvarare, eller rodnar för 
möjligheten att sjelf bedraga mig. Om den kri<« 
tiska philosophien är hvad hon påstås vara, har 
olyckan att bedraga sig varit, hittintills, alla kän- 
da philosophers lott; och h vårföre skulle jag, som 
icke är det, fordra för mig en mera smickrande? 
Det är möjligt, att den kritiska philosophiei^ en 
gång rlitt fattad, innehåller sublima sanningar, sota 
ersätta alla närvarande olägenheter deraf. Det ir 
möjligt, att skalet icke är så hårdt och skrofligt, 
utan för det att kärnan är förträfflig. Det ir 
niöjligt, att den mörka vettenskapUgheten hvarige-* 
nom man föres, icke är annat än blotta förbyg^ 
Dåden till sanningens stora lysande tempel, och 
att alla siägter på jorden skola der en gång mota 



— s55 — 

iiyarandra. Det är möjligt, att subtilitet och rea- 
litet, högsta djupsinnighet och sundt förnuft, 
Kantism och tydlighet, skola en dag i kärligt för- 
bund omfamna hvarapdra. I den lyckliga hän- 
delsen, jag har redan sagt det, förfalla mina an- 
tnirkningar såsom ogrundade; men hvad som all- 
tid blir qvar, och hvarom jag är sjelf ensam be- 
liong domare, det 8r afsigtens rättsinnighet. ' 



o M 

STRAFFMAKT och STRAFFLAQAtL 

dtrafflagame, säger Montesquieti, äro ett ibland 
de säkra kännetecken, som utvisa en nations lyn- 
ne, dess grofhet eller odling. Som de nodvin- 
digt, för att äga bestånd, måste vara grundad 
på den allmänna opinionen om rättvisa, lorändn 
de sig ock liksom af sig sjelfva med seder och 
tankesätt, ifrån barbariska till mildare. Att med 
tänkesättens förmildring låta grymlieten, det Ir 
orättvisan, bestå i Lagarne, kan visserligen van 
vådligt; ännu vådligare bör det blifva, att, soffl 
stundom skett, på nytt införa barbariet ^)« 

Ett 

*) En af förra Srbandradcts Monarker, olycklig i ilen 
af sina företag, var det äfven bäruti« Han ville £öTf 

' komma rymmandet ibland Soldateme. £n nng, vac- 
ker flicka, aderton år gammal, som hade sina Föräld- 
rar i hufvudstadcn, tillika. med en talrik och välfrej- 
^nd slägt, fattade tycke för en soldat, af bättre här- 
Komsc, lucn genom olyckor eller ungdomsförvillclaer 
kastad i kncktbopcu. Hon förlofvadc sig med honom 
och bjcl])te honom pS flykten. Förhållandet upptäcktes, 
den olyckliga blef gripen, och för cu gerniog, som 
efter all föruuftig pfiucip af Lag, knap|>aat iSrtjente 
det lättaste straff, se här huru han landsfaderligen 
agade henne. Han lat upp^äUa en päle, och dervid i 
sta«ude ställning fattsmida henne. PS detta s£tt mSsta 
nu detta beklagansvärda oiTcr, under öppen himmel 



Ett af de vigtigaste Smnen för Sambällsjtlu>« 
iwphien, blir alltså ofelbart den så ofta yrlcado 
ch stundom så litet iakttagna proportioDcn eiaul» 

tillbringa alla sina Sfriga dajar, utitiflld dag orh natt 
ior alla TttderLelccns vSldumlicter. En FraiiKk Ad- 
vokat bar i cii vffentlig skrift öfrer dctu iimna 
skillrat, mrd en förriratidc lanning, douiu uliuLU 
gTTnibct. Mtddagabetlaii, aiiger ban, brSnnrr den o- 
lyckliga, — och bon äiir iatet: naltonn kflld f<irita- 
lar hvnnr, ^ och bon dfir iateti löiiineni ointtjlig- 
bet, dv naluiliga tarfvoina* filtande oinyggbet, ri-g- 
net, blbttn, ofrrJande inMkter, ajclfva itiUningei» 

£ litande tySng, allt förenar aig al* gOra Dtr lienna 
varenda MJDat, tom framikridcr, till «n ontb^rdelig 
evighet af qvat. I delta tUUtInd lefdc hoit, oA jag 
r3tt minnes, tio eller talf djgn, och dog i ramri, le- 
dan bon ^nom liiia rop ocli sin bUkeliga jäninterKt 
tTungit bvart mcnskli-t hjerla att Jly ifrln graiukaprt 
af uct rum. bvareat ban under dciua Ungd af iiå 
inartyri»ctJi<In. 

Uiiiiiia beiälU-lie ^r ir.*en apocrfpbisk anekdot iden 
bar Liifvit i oiI'ntIigt tiyt'i framlagd fär alla IsMnde 
Ögon i Luiopa, och {.lil^t till oib n>cd icke vjra ra- 
um i «itt tlaf 5-.nirna pliiiutojtiiitka LagtuIUfc, fvi- 
biid, vid ftrafl, v'?rr 'Jrn nyn ointaha f4rl«ttaril| aU 
laka rikr sk^ta »Ijen |'I t><l«r'*Iafv*rae. 

ViMerlifet) tu denna 1 'jrUei bi*Tta ej liil ti^tn 
grad ooNtiikligL Den som lätei b*)* »< li*lla'!-e' V',- 
jiliika Te»uMvte, (i faiJdw.na cLii&vwkJifcTi ttllu^r 
iMaoni) igrtifcänrnT ej ligcf» dwi. Ji.n ^i en 1^ - 
. ir^m MsBMlt, MM vekt det iptia, mm Med ' 
^ " ' ' ^ ' ■ I tilliter dl :t'iar.* -i'' .',... 

»« «a rin^.t rf*.'.' 
^.k af u» i;..-/ 

é-litM s > 




— 358 — 

I 

iflTi förbrytelserna och straffeiu. Men hTarforei 
denna så noggranna mätning? Hvarfore denni. 
omsorg alt ej i straftgraden det ringaste örvcrskridti 
förbrytelsen? Orimlig fråga, och likväl nödvän- 
dig att besvara för deo sömuaktiga likgiltightteni^ 
skull, som gemenligen aktar för intet allt det on« 
da, som ej avider i dess egen hud* 

Intet samhälle kan styras genom våld: defi 
till behöfs förnuft och upplysning; det vill sSgij 
allmänna, stadgade begrepp om gerningames bor- 
gerliga natur och deras verkliga skadlighet 
begå eller underlåta. Dessa begrepp äro vij 
att djupt intrycka i medborgares sinnen, så 
för att med straffen förena öfvertygelsen om de 
ras billighet, som för att underhålla hos m< 
skor, den rigtiga grad af ovilja för sjelfva brott 
som de i sjelfva verket förtjena. Men straffe 
böra vara måttstocken för detta allmänna begrej 
om gerningarnas brottslighet. Ulöfvas de med 
arbiträr grymhet, utan proportion till forbry^j 
telserna, så förvillas begreppen om gemingi 
natur; Lagmakten förlorar, sin starkaste 
öfvertygelsen om dess rättvisa, och till och 
sjelfva straffen hela deras verkan. 

En riktig proportion emellan brott och 
måste således sökas. Att man vid stiftnin^^ 



«fflagarne ej alltid funnit deri^ synes kunna 
iledas från trenne orsaker. 

Öefi första af dem liggei* dcri, att man sträckt 
Mraffiiingsnitet utom brottens följder for sam- 
llet; sett i dem annat äd forbryteläef emot all- 
int väl, nemligen Guds förtÖrnclsej moraliskstyg- 
Ise, stridighet emot Skriftens läror, underdånig-^ 
tsbrott, o. s. v.; och då man genom konsequens- 
keriet gifvit dessa brott hvad grad af storlek 
in f3r godt funnit, har man dei^eflet uppdrifvit 
affen. Jag undviker att anföra exempel derpå. 
in finner dem med lätthet 

Den andra orsaken, hvarigenom proportionen 
lellan förbrytelse och Straif kommit att åsido- 
tas, har varit fördomen, att straffens grj'^mhet 
sto starkare afskräckte frän brotten; en sats 
ilken af all erfarenhet bestrides. Detta phe- 
men har sin naturliga grund deri, att hård 
3dfart^ icke allenast den man sjelf undergår, 
an också den, till hvilken man är ett ständigt 
ttne, förslafvar, förstockar sinnet, och vänder, 
nom plågans grymhet, den allmänna af^kyn ifrån 
mingen pä straffet- Gedom det starka delta- 
mdet för den olycklige, som man har för ögo- 
m, qväfves deltagandet för samhällsskadan, som 
laa ofta ej klart inser. Man hatar straffhämden 



såsom ett tyranni af Lagskipareo^ i fttSDe 
alt hvar medborgare^ ja sjelfra den broH 
borde dcraf tydligen finna både rätt^^isan odi 
vändigheten. PÅ sådant sitt försvagas, u^ 
efter liandei) hos myckenheten, alla moralisl 
borgerliga begrepp om förbrytelsemas otillb 
het. Den vänjes att hata ordningen, hvars 
dande myndighet borde vara ett ämne e| n 
för dess TÖrdnad än dess fruktan. Den blii 
under Lagens gissel; har ingen annan kän 
svedans eller harmens, och nertryckas gr 
till den fullkomliga immoralitet, omedborger] 
bestaktighet, som icke mera hämmas af sti 
hårdhet 

Den tredje orsaken till det ojemna f 
landet emellan straffen och förbrytelserna 
varit den ganska olika lottning af fördelar 
starka kontrast emellan myckenheten.8 slätc 
stånd och det ringare antalets vällefnad, son 
nerligen i äldre tider funnit rum, grundad { 
första våldsinrättningen af nästan alla vån 
derna samhällen. Man har trott sig böra t 
straffen, i proportion af mängdens retelsetill 
ligheter, och det ringare antalets fara. D 
nom har händt alt de grymmaste kroppsstn 
väl äfven dödsstraff, blifvit stadgade emot de 
tydligaste iubrott i de liögrcs rättighctrr, o 



hjort, skutea på en flrälseheires jord, medfört 
ikft M hårda följder, som ett menniskonioi d. lag 
MUUrer Täl icke vidlölligt bevisa orimligheten 
ilra£ Egendomsrätten är visserligen helig och 
i3r dlvarligen handhafvas: men den bör då ej 
iidler, som fordom, grundas på en sammanskock- 
ang «f fordelar och rättigheter för vissa klasser, 
hmn foljdr nödvändigt måste blifva mängdens usel- 
hcL Verkningarna deraf hafva ofta och tillräck* 
ligt visat sig. 

Afven de som inse rättvisan af en viss för* 
Wildring i strafflagarna, äro ej alltid lika öfver* 
tygade om rådligheten dcraf Man fraktar att 
täjden kunde blifva oviss,, den allmänna trygg- 
heten sättas i fara, och erfarenhetens lärdomar låta 
i detta ämne dyrt köpa sig. Det kunde hända, 
Snker man, att de, hvilka träffades af missöden, 
tiöjliga genom en förminskad straff-fruktan , emed- 
ertid skulle komma alt med sin välfärd betala 
orsöket och blifva, till större eller mindre grad, 
»fier for denna illa förslådda mensklighet 

Man behöfver likväl blott rådfråga erfaren- 
ieten« Vr hafva hos oss ingen Inquisition som 
^ränner kättare, och vår Lutherska Kyrka är 
j derföro mer söndrad genom sekteriska viUfa-- 
nelser. 



m^ 963 -. 

Hädelse emot Gud är hos os§ ett gBittka.| 
ovanligt brott; och likväl hafva vi icke haft nå- 
gon S:t Louis, som påbudit att för en lättsiim^ 
ed eller ett obetänksamt uttryck, först genom-i 
stinga den brottsliga tungan med ett glödando 

jem, och sedan invid rpten afskära den. 

Man skar ej heller tungan ur halsen hososi, 
som fordom i Ryssland, för någon undfallen poll* 
tisk obetänksamhet, och likväl märke vi icke att 
staten genom denna mildhet blotts tällea för nfigm 
farligheter. 

England har ett strafF emot majestStsbrott 
eller så kalladt högförrädcri, som består den ätt 

skarprättaren öppnar delinquenten lefvande, ryo- 

« 

ker ut hjcrtat pch inelfvome, och inföir den åskå- 
dande menigheten! slår honom dermed om an^ 
siktet. Vi hafva oj detta straQ*, och majestäts* 
brott ar ej derföre hoa pss aUmänntpre, 

Det befinnes ej att stölder Hro hos osa gång-- 
barare än i andra länder, hvarest nian utan mensb 
Jighet hänger olyckligii för dcn minsta otrohet, 

Man brände fordom trollpackor lefvaiide! se« 
dan man iStt veta, utt inga trollpackor gifvas, 
bränner man icke mera menniskor för deonalf 
OT^ak. Sn Nunna, som brutit »itt kyskhetslSf' L 



— 263 _ 

te, begrofii lef vande efter några Ordens-statuter , 
likasom de fordna Vestalema. Det ansågs dåvig- 
tigt för det menskliga samhället, först att Ve- 
•tåler eller Nunnor funnos, och sedermera att 
deras kyskhet bibehölls obeiläckad. Nu räknar 
man icke dessa angelägenheter för alldeles lika 
^äsendtliga. Ej heller kan man visa någon der- 
af uppkommen olycka för sainmanlefhaden. 

Decemvireme i Rom stadgade dödsstraff för 
satiriska skrifter. Under Kejsarne, var det lifssak 
att t>ryta en ed, gjord vid Kejsarens lif, eller att 
till annat bruk omsmälta någon af deras bilder. 
När man blott undantager den art af satir, som 
går ända till borgerlig smädelse, höra dessa ger- 
oingar, hos oss, icke ens under den allmänna la- 
gens åtgärd; och majestätet och samhällslefnaden 
synas ej därigenom hafva förlorat^ hvarken det 
förra sin billiga vördnad, eller den sednare sitt 
nödvändiga lugn. 

Hvar och en känner den grufliga ryska hud- 
Hängningen, som bär namn af dubbel knut, och 
hvaraf Chardin framlägger ett vackert graveradt 
kopparstick, till känsliga sinnens förnöjelse. Detta 
straff begynnes på det sättet, att delinquenten upp- 
hänges på armame, sedan de först blifvit på ryg- 
gen sammanbundne, och dereller bakvänd t upp«- 



» 964 ^ 

dragna, sä att aselknotorne omnidat i deras lad^ 
gångar och helt och hållit aondra sig deriftån. 
Jag nämner ej det öfrigft dera£ Detta barlMVuka 
straff har aldrig hos oss förolämpat mentklighe- 
ten, och likvil äro, som jag tror, de oordoi^gv 
emot hvilka det är riktadt, ej hos oss allmäaaare. 

Råbråkningar, knipningar med glödande tän- 
ger, bl}'^stöpn]ngar, torlurer af alla slag, till och 
med brännmärkning hafra blifvit bortlagda hos 
nästan alla civiliserade Nationer; och äfrcn lissa 
hårdare sirafT, som ännu qyarlemnats i lagame, 
utöfvas nästan aldrig. Sådane äro i England det 
för ma;'.fstätsbrotty likasom det for smärre tjnfiia- 
der, och hos oss räbråkning, brännmärkning, led- 
stympning, m. fl. Det har dock ej förmärkts, att 
oorduingama dgrigenom tilltagit, eller att otrygg- 
lietc:n i den borgerliga sammanlefnaden^ är mi for 
tiden större, än den tillförne rarit 

.Man har visserligen efter tid och ort ansett 
alla dessa straff, sä^om både rättvisa och nödvän- 
diga. Euiedleriid, när man fi*ån den punkt, hvar- 
på \i nu sta, ser sig tillbaka, h vilken hiskeltg 
niängd af onyttiga grymheter! Den allmänna me-» 
ningen är väl, att straffens hårdhet måste stå i 
ett visst förhållande till folkslagens gr5&^ lynne 
och seder; men man tyckes ej hafira tillräckbgt 



~ 965 _ 

éfawinnat, hnni mydcet denna grofhet i seder 
•dl lymi^ derigenom nnderhålleti Det tål såle- 
des ingen motsägelse , att man ju öArerallt, myc-- 
ket missbrukat strafltättigheten. Om det Innu 
skir i vissa fall och till en viss grad« det tr eh 
aunan fiåga, som återstår att aigora. 

I afseende på Principen for Strafflagarna, 

iUar sig ämnet» om jag anfiars rätt fattar det, i 

tiune hufvudfrågor. Den första: Hvaåhor %traf^ 

foå? Den andra: Efler^ hvad måttstock böra 

"fitraffm matas? 

Det s]rnes som ingen fråga Tore lättare - be- 
•rarad, än den första af dessa, och som ingen- 
ting knnde tryggare sägas, än. att det, som bör 
atnfias, det är: aUt ntraffvärdigt. Så tänker man 
Också vanligen , och så har man vanligen tänkt nä- 
atan på alla tider och orten Emedlertid är väl 
knappt någon mening ialsktre, och näppeligen 
bar iakkheten af någon, bättre nsat sig sjelf. Alla 
Rdigions-forföljelser t ex. hafva ej haft någon 
wmaa orsak än denna mening. Den herrskaude 
lärui har funnit straffvärdig, till och med all sirl* 
ilig ofvertygelse, och har knappt funnit bål och 
lilor i tillräcUigt antal, för att ntöfva ain pä-» 
stådda rättvisa* 



— fl6é _ 

Ehuru vanlig meningen oek må van om åm 
borgerliga maktens rätt att straffa allt straffvär- 
di^t, behöfver man likväl blott rådfråga erikren-* 
beten, för att finna, att den* allmänna lagen lik- 
väl på långt när ick^ i fa da dess vidd följer eller 
kan följa den. Det är visserligen straffbart, att 
förstöra sin halsa gcoiom vällastig lefnad, och sin 
egendom genom ett orimligt slöseri; emedlertid 
strafias det ej af samhället, utan till den gnd 
som andra skadas derigenom. 

Detta och många andra exempel af lika slag 
måste naturligen väcka någon misstanke om den 
borgerliga straffmaktens gränsor i ämnen af denni 
eller dvlik beskaffenhet. Men huru hafva då de»- 
sa gränsor kunnat ofta så alldeles öfverses? och 
hvarifrån den allmännare glömska deraf som icke 
otydh'gt visat sig? Uppeh allom oss, ett qgos- 
blick vid denna undersökning; kanhända skall nå- 
got nyttigt ljus betala mödan deraf. 

Sedan årtusenden födas menniskor i sambll- 
len, det vill säga, under någon borgerlig straffa 
makt, hvars beständiga utöfning de hafva for 
ögonen, långt innan begreppet ännu kommit pi 
den tanken, att undersöka dess grund. Det faiiH 
der med dessa politiska phenomener, likasom 
med de naturliga: vanan att se dem dagligen, gor 



— «67 — 

t den ^tora hopen snart betraktar den såsom 
igonting i och af sig sjelf nödvändigt, efter hrars 
"saker den ij[:ke ens frågar, ooh som den slutli-^ 
tn ser nästan ulan uppmlirksarixhet. Solen går 
pp och ner: detta måste yäl ^ske; månen till- och 
lager: detta måste väl ske; se der den stora 
ängdens eftersinnande, så långt det vanligen 
räcker sig. Den naturligakänslonaf rätt och orätt, 
' det moraliskt onda eller goda, felar för öfrigt 

att i hvar elak gerning strai; röna det straff- 
Lrda, och ifrån detta begrepp om en gernings 
lorallska straffvärdighet, till tanken om den bor- 
ärliga maktens rätt att straffa den, är slutsatsen 
i gin och halkande, Att ehuru oriktig den någon 
mg är, göres den nästan dagligen af alla men- 
skor, genom blptta vanan att sammanbinda des- 

begrepp. 

Ännu en annan orsak bar tvifvelsutan lika så 
ycket bidragit till denna menings allmänhet; och 
;nna orsak ligger i alla menniskors vana, att från 
rsta dagningen af deras förnuft, erkänna den fa- 
ärliga maktens nästan oinskränkta gränsor. Dä 
ellan föräldrar och barn ingen fråga möjligtvis kan 
ipkominaom stridiga rättigheter, befinna sig också 
irnen i anseende till föräldrarna, aldrig i denna 
ällning af nödvändigt försvar, som kunde väcka 
ägan om gränserna för denna makt Den natur- 



—. is68 . 

liga kärleken dem emeUftn^ åtföljes hot bmoi 
merendels af det vissaste begrepp om foriOdm^ 
näs välvilja för dem. Därifrån detta fuUkomUgs 
ofverlemnande till forildnmas högre fSritånd^ 
förenad! utom dess både med kinslan af den pb^ 
siska stjrrkans öfvervigt^ och barnens beroende^ i 
anseende till alla lefnadens behof, af forildiWi- 
nas omsorger. På sådant sStt befinna sig bamsn 
redair från första åren, i ett tillstånd af absobft 
undergifvenhet under en på en gång skyddande, 
ledande och äfven ägande makt; och fela ej att 
ef ierhand skönja så väl den physiska som moraliska 
nödvändigheten deraf. Deras erfarenhet, så långt 
den sträcker sig, visar dem denna makt, straf- 
fande deras fel, ofta ntan att någon elak lol|d 
hSriluttt från sjelfva gemingen, och endast i an- 
seende på den moraliska vanarten dera£ En osan- 
ning, fast den ej skadat någon, ådrager dem ags; 
en ogensinnighet, en olydnad, fast befidlningen 
Tore aldrig så likgiltig, ådrager dem aga. Ochbnl* 
ken grund dertill erfara de? Ingen annan in deo, 
att deras förhållande röjer ett vanartigt sinnelag. 
Redan från sin spädaste ålder, vänja de sig sSle-. 
des att erkänna och vörda en makt, som straffiff 
iios dem felen, äfven utan beräknande af de nSr- 
varandc följderna ; som har med straffen intet an- 
nat ändamål, än sinnets moraliska förbättring; och 
som väljer till måttstock for brottsUgheten, låq^ 



tanndre Atiäani som af felet uppkommer, än gra- 
ém af Tanarty som derigenom röjes. 

Det första begrepp om någon strafimaktj tom 
i mamiiakors sinnen intryckes, Sr då af denna 
baskafffffihet, och detta begrepp inrotas hos dem 
under hela barndomstiden. När de ändtligen vid 
aognare år finna sig firisagda från beroendet af 
den £iderb*ga myndigheten, och gå ofver, såsom 
qelfinyndige medborgare , ifirån den faderliga un^ 
der den « borgerliga styrelsemakten, föra de vanli- 
gen med sig dessa redan inplantade begrepp, anse 
heggjB dessa mycket olika makter, såsom i grun- 
den alldeles densamma , blott utvidgad till ett 
siSrre antal af lydande ^ och behålla om dem 
b^e, nästan alldeles samma tankar och före-» 
ställningar. 

Men äfven i det fallel^ torde någon sSga, 
hvilken är skadan af detta forblandande? Eller 
hvad annan följd kan derutaf uppstå, än att den 
borgerliga makten hålles i desto högre vördning, 
såsom till sin natur endast en fortsättning af den 
iaderliga? Tillägg, till den förstnamda, öfverty- 
gélsen hos alla samhällets medlemmar, om dess 
både faderliga välvilja och faderliga förstånd, och 
det bor synas som visst ingen elak verkning vore 
att befara af denna öfvertygelse. 



Jag svarar: visserligen icke af dtnila Srver^y- 
gelse hos de lydandi^; men väl aF dessa obe- 
stämda gränser för sjelfva straflTmaklen. Det är 
klart alt den faderliga inyndiglit'1< n sträcker sig 
ej allenast till oändligt flera och cnskiltare äm- 
nen än den borgerliga, men är älVon mindre bun- 
den i valet af sjelfva .stratfen, än dfiina sednare 
bör billigt vis vara« Anuiärk först och främst att 
af alla de straff som i den faderliga regeringen 
förekomma, fins intet enda som är titi för annat 9n 
den felandes eget väl, eller som kan kallas for- 
störande för någoh af dess nödvändiga fördelar; 
ännu mindre för lif eller lem. Till fullkomlig 
likhet borde hos den borgerliga strafTmakten allt- 
så kunna förutsättas, både samma rätt och aain* 
ma möjUghet som hos den faderliga , att utan 
strängt anseende till skadans beskaflfenhet, limpa 
straffen endast efter den felandes större ellermin- 
dre moraliska ondska, och att göra dess egen för- 
bättring till straffets ändamål. Men nu är detta 
på intet sätt fallet Den borgerliga straffmaktens 
första egenskap är tvertom, att vara blind for 
personen; att dömma efter redan förut fastställ- 
da lagar, som ej känna den felande, och att låta 
straffets jernhand ömkanslöst falla på uppliofs- 
mannen till alla skadliga följder för samhället| 
utan afseende pä dess enskilta tillstånd och sia« 
nesart 



-« ^71 ... 

Det skall nodvSndigt uppkomma deraf den 
betydliga åtskillnad, att då den iaderliga straff- 
makten, enligt dess natur, har sjelfva den felan- 
des väl till hufvudsyfte, måste den borgerliga 
tvertom, enligt dess natur , tillsluta ögonen för 
dess ofärd, hålla dem blott fastade på de öfrigas 
fordringar och, som ett förderfvande ogräs, ofta 
med roten upprycka en felande medlem från den 
menskliga samliällsjorden. ^ 

Haraf följer åter, som hvlir och en tvifvels- 

tttan finner, att allt borgerligt straff, beklagligen 

Sr och måste vara till sin natur, en större eller 

mindre uppo£5ring åt samhället af den enskilta 

menniskan, antingen i dess egendom^ eller ära, 

eller frihet, eller kropp, eller lif. Och då så är, 

blir också ingenting angelägnare, än säkerheten 

for hyar och en, att dessa uppoffringar af den 

enskilta menniskan, ingalunda må kunna göras 

hrarken för illa förstådda orsaker, eller för min-< 

dre nödvändiga, eller till högre grad, än den 

nest trängande samhällsnödvändighet fordrar. 

Men hvar blir denna säkerhet, i fall detgif- 
ves en magt hos någon person eller någon klass, 
tom ger denna person eller denna klass myndig- 
heten att stadga och mäta de allmänna straffen , 
ick« som 8ig borde 9 blott och endast efter gernin- 



games utreitei och för ea hvar fjnban {S|jdeé 
till skada och forfSogy utan efter tycken och na-i 
ningar om gemingames inyertes . moraliska ond-^ 
ska, till exempel deras syndighet inför Gudydkr 
h vilka andra hänseenden det må vara 9 af vanunft 
obestämmeliga beskaflbnhet? 

Den borgerliga maktens undergifne halVa rit;* 
tighet, jerkännom det, att blifva ansedda säsom icåe 
mera barn utan förstånd och erfarenhet, htilb 
strafFmakten har att uppfostra till moralitet elkr 
lefhadsklokhet, utan tvertom såsom sjeUmyndifi 
medborgare, h vilka i alla sådana enskilta In- 
jien , äga full rätt att råda sig sjelfva ; ' som ' 
blott behöfva skydd emot inbördes oförrätter, odi 
som af den borgerliga straffmakten begära iogen- 
ting annat än detta beskydd, denna säkerhet Del- 
ta är då också straffmaktens enda ändamål; och 
sjelfva straffens alltid i mer eller mindre grad for* 
störande natur, utvisar tillräckligt deras åiyft- 
ning, visserligen icke på den felandes enskil- 
ta väl, (ehuru det må efter möjlighet önskas 
af lagstiftaren), utan på den allmänna tryggbe- 
ten, för II vilken de u2>poffra den enskilta felands 
menniskan. 



Ville man kalla ffaderlig just denna omsoij 
för don allmänna tryggheten, så vore väl sädadt 

att 






273 — 



på visst salt spela med ordens betydelser. For 
må man emedlei*tid gerna bruka livad ord 
termer man behagar, endast sjelfva den nöd- 
liga grundsatsen, icke derigenom inhvalfves i 
?n och Ivclyclighet. Denna gnmdsats beslår 

min öfverfygclse dcri: att då den faderliga 
!cn äger att efter bästa öfvertygels^ anse och 
fa endast den moraliska fdaktigheten af en 
ing, icke de»s utverles följder, (hvilka det är, 
ingt möjligt, dess pligt alt förläla) så äger 
om den borgerliga makten endast att anse 
straiTa gerningarnas brottslighet, efter måttet 
eras skadlighet för samhiillet, icke derasin^ 
s moraliska vanart; 1:0 emedan den är svår 
ned visshet bestämma lill dess verkliga grad, 
^les i lagar, som böra göras innan brottet; 
emedan det icke är den, ulan den yttre ger- 
m som stör samhällsliignet, h vadan också 

denna sednare hör under borgerlig domstol; 
;medan do borgerliga strafleu äro alla till de^ 
lalur i mer eller mindre mån förstörande, 
emedan det är ingen dödligs rätt, alt på biotia 
tygeisen om någons inre vanart, till minsta 

förstöra honom , utan endast i den grad 
genom sina utvcrtes gerningar gjort denna 
amliet nödvändig lill de öfrigas trygghet 

FoiiDs Skk. III Del. 18 



^7^ — 

Det enda man tyckes kunna med förnuft lo* 
Yända häremot, vore, alt dä moraliska vanarlcr 
visserligen kunna, genom exemplets straff ISshct 
•kåda tänkesätten och derigenom äfven samhället, 
tillhör det tvifvelsutan den borgerliga straffinak- 
ten att vaka deröfver, och alt genom iiUböriif 
näpst afvSnda de elaka följder, h vilka, oiu ej strax 
närvarande, dock skulle på längd kunna denf 
uppkomma. Jag svarar dertill: 

Det slår ej felt att ju, till exempel, uppen- 
bar försmädelse emot det högsta väsendet, ellcf 
hand lagd på föräldrar, (vore ock följden denf 
blott den lättaste blånad,) eller skymfande utfiU 
emot personer för livilka allt bjuder hcigd och 
vördnad, eller sedebrott, som medföra allmän för- 
argelse, det slår ej felt, säger jag, att ju förbiy- 
telser af detta > slag böra straffas allvarsammare] 
in endast eflter den immediata och synbara ski* 
dan som ' deraf uppkommer. Men fordrar nödvän- 
digheten att förbrytarn i sådana fall straff» til 
samma grad som om han i det stället fort knif 
ven i hjertat på de personer han förolimpit 
Visserligen bestrider jag ej nödvändighetefty 4 
vid sådana tillfällen beräkna följderna, SSreåé 
aflägsnare, så långt de tydligep strlcka lig. ^ 
samhällets förfång. Icke Keller nekas, att IfiH 
aflägsna eller blott möjliga följder, i déB mån 4b 



■'Mridga sig till allmSnnare skådlighet, bSra stai^ 
iare beifras. Af min grundsats följer blott, att 
likväl endast gcrningarnas Verkning pä samhäl- 
let bör beräknas af den borgerliga strafTiYiakten, 
ech intet annat än denna, af hvad namn och art * 
det inä vara: dernäst, att den adägsnare och än- 
ttu blott möjliga skadan af moraliska vanarter, bå- 
de kan och bör förekommas gedom andra och 
mindre förstörande , straff, än de som utsättas för 
brott af den gröfsta omedelbara våldsamhet 

Min tanke är således slutligen den, att mo^ 
nliskA vauarter väl kunna och böra straffas af 
den borgerliga straflmakten, likasom of den iU- 
derliga} men af den förra alldeles icke för deras 
wgm skull, eller efter graden af deras påstådda 
smndiska brottslighet, utan blott oeh endast för 
-^eras följder till allmän skada och efter mättet 
^^BTåL Ty jag upprepar, och det kan ej nog på>^ 
: annnasy att alla borgerliga straff, af en viss högre 
^ grad, utgöra en större eller mindre, art a£ borger^ 
"^lig förstörelse, hvilken ingen dödtig har ratt att 
-^tdtaga en annan för dess påstådda inre sinnes- 
r-fifderf, utan blott i den mån som utbrotten der- 
*-^^fdligen oireda och förfördela det borgerliga 
^liUskapets öfriga medlemmar, antingen till deras 
Httiikilta personer eller till hela samhällsordnia- 



p I 

gen. SåJan Sr fornoftsrättcn i detta Umne| odi 
utom d^ gifves ingen. 

Hvad som bor straffas, synes mig alltså trni« 
meligen utredt^ och derigenom äfven sirajfen$\ 
sanna ändatndl; hvarefter deras olika slag om 
grader måste böra i tilläuipningen sedan rältasi^l 

Detta ändamål går ej längre än till samhäA 
leis trygghet, och utesluter ined stora skXl Al 
öiriga hänseenden. I 

Men hämden frågar någon, denna tillfreds-] 
st^llelse för det sårade sinnet , måste då äf Ten dM 
fordran uteslutas? Kan man ogilla denna till M 
^iss grad billiga ifver emot ondskan, aoB IV 
tSnke oss i sjeUVa Religionen, hos sjeUvi dM 
högsta Heligheten, och som alltid tyckes fuiM 
något mer än blotta förekommandet af vidare dsÄH 
dor? Om hyar enskilt förolämpad har en iuh! 
turlig rätt att fordra hämd för lidande, ochooihMij 
ofverlemiftit denna ain fordran åt samhällsa»kten^ 
har då ej samhällsmakten rätt att taga denåhiili 
vägnar? Och uppkommer ej derigenom ett driH 
belt ändamål för all borgerlig strafimakt, 1:0 hbH 
den, såsom en rättvis naturfordran ^ 9:ö£&dcoM 
mandet af lika brott? Följer ej åter deraf , att <M 
än all vidare skada af samma art, mojUgtyiskan 



>-A 



— «77 — 

^ (orckommas genom det lindrigaste strafi^ ett 
större dock ofta yrkas af hämdrätten, och bor 
^vas dera t? 

Svar: Hvem som känt hämdons rörelser, (ooli 

det bafva alla nägon gång gjort) vet af erfaren- 

]iet att de uppkomma ensamt af ofvertygelsen om 

den skådandes illvilja. Också befinner sig den 

•lonSttade personen merendels i det slags imme- 

diata forhållande till den skadande, som sätter 

lionom i stånd att med temmelig rätthet dömma 

Cm nppsåtet. Och om änskönt någon passionens 

ofverdrifl dervid sällan felar att Sga rum, låtef 

«j heller naturplanens klokhet deri misskänna sig; 

ty Sfven harmen och dess ofverdrift kunna be- 

hofvas till värn för den enskilta menniskan, så 

länge hon ännu ej äger forsvar af andra än sig sjelfs 

3e giCva henne i denna belägenhet en afskräckan- 

de kraft, öfver den vanliga, som ej synes utan 

vishet ingå i naturens beräkning. Men i ett or- 

dentUgt, af lagen skyddadt samhälle, förhåller sig 

liSrmed på ett mycket olika sätt Lagstiftarn är 

fder ställd långt öfver, odi i tiden långt framför 

allt enskilt förhållande, emellan förolämpad och 

förolämpande. Han kan ej förutse annat än en 

Siss gérning och en viss följd deraf; och kan på 

intet sätt dömma om uppsåtets större eller min- 

*^ arghet ^ som ännu ej är till då lagen göres< 



E| heller beh5fver ban passionens kraft, harment 
öfverdrift, då sambäUsmakten i sitt rälta till* 
stånd af fullkomlig physisk styrka, alltid blir i 
sitt lugn tillräcklig, och just derigenom vördoads^ 
värd« öfver alla. rörelser af hämd och allt af se- 
ende derpå, måste lagstiftarn alltså för sin del be* 
finna sig upphöjd; men följer väl deraf att all en- 
skilt hämd derföre äfven vägras och försvinner? 
Il varje uppoffring af den skådandes välstand, loin 
den allmänna tryggheten fordrar och Iivartill hf- 
skipam, efter förbrytelsens grad, tvingas, blir ej 
den tillika en hämd för det personliga lidandet, 
•om, i fall riktigt aCmätt, bör anses tillfyliestgöniH 
de? Och ligger ej förti^äffligheten just derij itt 
lagen sjelf utan hämd , likväl aldrig felar att, ef- 
ter billigt mått, gifva den åt den förolämpade? 



Det följer af allt detta sammanlagdt, att li« 
kasom den borgerliga bestraffningen ej ffir stiSo^ 
kas, tUl iindainålet^ Öfver hvad som fordru till 
samhällets trygghet, så får den ej heller tUlgror^ 
den öfverskrida hvad som jemt uppfyller detta äiH 
damål. Straffmätningens princip vore fSljaktdht 
gen härigenom i allmänhet gifven, men icke der- 
före tillämpningen i hvart särskilt fall: hvarka 
i af seende på straffartens olikhet, eller gradeint 
dera£ Denna tillämpning förutsätter en helt^ 
Qcb särskilt beräknin^konst , som li^er utom 



_ »79 — 

Din krets af kännedom och erfarenhet Jag skall 
»lott våga att ännu tillägga några strödda an« 
nSikningar. 

Ingen tvist Sr, att af ju svärare natur en 
Förbrytelse beCnnes, eller ju större retelser der-» 
till böra hos mängden förutsSltas, eller ju lättare 
3en kan vågas, under troligt hopp om strafflös*- 
hftt, o. s. v. ju mera fordras beklagligen att, i 
hvardera af dessa fall, strafTgraden höjes. Om- 
Borgen för samhällets trygghot, torde tillräckligt 
nog hafva riktat uppmärksamliuten på dessa och 
andra skäliga förhöjningsgruuder, som vid straff- 
mätningen kunna böra äga rum. Men jag vet ej 
^m man lemnat samma uppmärksamhet, äfven åt 
de lika billiga fast mindre tvingande förminska 
wngsgrunder, som vid andra tillfällen kunde böra 
kdas, vare sig från shadefoljdernes längre af lag-» 
utAet^ eller från gerningeiis natur af mera mora-^ 
Bsk menlighet, än egentligen physish åverkan o. s. v« 

Moralitetens helgd är visserligen e^ stort 
lame for lagstiftaren, emedan saknaden deraf i ett, 
medför den snart äfven i annat, och emedan sede-> 
f&rderfvet, till en viss höjd stiget och utvidgadt, be-- 
reder alltid mer eller mindre skyndsamt ett sådant 
SumhSUes upplösning och fall. Men dels är den- 
Oa följd blott successif^ och lemnar tid att kunna 



«^ 380 .» 

genom flera slags kloka omsorger forebyggas; delsi 
Tore det äfven måhända icke fullkomligt rät^ 
vist« alt betrakta, vid hvarjc sådan förbrytelse,! 
hela den möjliga följden såsom redan inträlTad,! 
och hvarje brottslig såsom ensam skulden der-^ 
till. Den ogeming till exempel, som består i eni 
viss onaturlig bebla^delse, r;iknas tvifvelsutan med 
skäl bland de mest afsky värda. Detta brott med- 
för och innehåller, utom den grofva moraliska 
styggelsen, äfven möjligheten af stora physiskt 
oordningar i samhället, som kunde från det skäucU 
liga exemplet härleda sig. Förmodligen var det 
just denna äsjnt af brottet som väckte anuu nient 
än den Mosaiska föreskriflen, den f ordna lag- 
stiftarns ifver, och verkade strafTgradens ytterste 
höjd. Emcdiertid angriper denna missgeming, 
hvarken på ett våldsamt sätt samhällets allmäooa 
trygghet, eller den enskille medborgarens % 
ära eller egendom. « Utom denna skiljaktighet ifrån 
den högsta brottslighet, äger den ännu en annafly 
den nemligcn, att de egentliga skadeföljdema der- 
af icke uppkomma omedelbarligcn, icke äro ge^ 
nast förhanden, utan blott att genom exeinpU 
vänta och frukta. Ett mord deremot ger dodefl 
i det ögonblick som det bcdrifves^ en stöld mdi 
inbrott, medför omedelbarligcn, eller kunde med- 
föra deus ruin, som träffas deraf. Då verkniiH 
gen af sådana brott som dessasistnämda, ej koia- 



— 28l — 

»uccessifiL och långsamt, utan på en gång med 
Igen, och då följakteUgen mellan brottet - 
öljden deraf, ej finnes något mellanstånd af 
om gör möjligt att afvända skadan , gifves ej 
' annat medel, än att genom straflfgradcn^ 
Lckande storhet, söka afvända sjelfva den ska-* 
j gerningen. Men vid det brott hvarom här 

förhåller sig ej på lika sätt. Då följdernas 
enhet och långsammare inträffande lemnar 
!id och möjlighet att på hvarjehanda sätt 
^rka dem, (såsom genom uppsigt och goda 
orfattningar) och då dessutom en naturlig aC^ 
or styggelser af detta slag måste kunna i allt- 
et förutsättas, så tyckes lagstiftaren äga me- 
log deremot och tid nog att nyttja dem, för 
j behöfva ensamt räkna på straffplågans höjd , 
för att kunna, som all princip fordrar,! mån 
*, förminska den. Ett vida ringare måttder- 
ned tillagget af något väl beräknadt skamstraff, 
på den djuriska förbrytarn tryckte stempeln 
1 förtjent af sky, skulle måhända bättre upp- 

denna del af lagstiftarens ändamål, och till 
Uig del bespara honom hårdheten af det 
tligen afllikava straffet; hvilket till den grad 
saknar nödvändighet, alltid blir tillika orättvist. 

Beräkningen af samhällets faror genom vissa 
a förbrytelser, vare sig i afsecnde pa rcli- 



gionen eller den borgerliga ordnipgen, synes ej 
heller alltid hafva blifvit gjord hos oss med deil 
största noggrannhet* Så förhåller sig efter min 
laiilvc med sjelfmordet, hvarom kan tvistas huru 
vida det utgör ett brott emot samliället, men hvar- 
före lagen likväl ännu på ett hårdt sätt straflar, 
tillika med den dödas minne» äfven i visst afse- 
ende dem han tillhört genom någon närmare f5r- 
bindelse. Jag förbigår här detta ämne, efter jag 
i ett litet särskilt stycke }'ttrat mig derom. j^dn 
prof saknas ej. Icke längesedan gällde till ex. änou 
lagar för helgden af vissa personer eller ställes, 1 
hvaraf strängheten kunde böra väcka någon (Sr* 
undran. Det är utan tvifvel nödigt att äfven dea 
lägsta af statens tjenare njuter i sitt kali hägn af 
lagen, efter måttet af den fara för hvilken han 
deri utsattes: att en kronoliskal, en besökare, ja 
den ringaste brandvakt finner sig skyddad geflom 
den högre straffgrad som bör åtfölja hvarje mot 
dem f öröf vad våldsamhet* Men var det lika nöd- 
vändigt att någon rang i samhället, under den 
högsta, skulle finna sig genom dödsstrafiet tryg* 
gad emot blotta talets eller skrifningens fomSr* 
melser? Var det nödvändigt att ofrelst manskir- 
lekshandel med adelig jumfini, skulle botas vbhÅ 
lifvets förlust? Dessa ytterligheter hcdVa forsvu»- ' 
nit: andra torde återstå att besinna. Ännu utsll* 
ter vår lag;^ om ej mora som nyss tillf öreae> dodi* 



^ 283 — 

•trafiet, likväl den högsta deremot svarande krppps^ 
plikt, tillika med frihetens eviga förlust , för hvarje 
kjrkostöJd af ett visst ringa belopp, och anser, 
på ett föga lindrigare sätt, äfven smärre freds- 
eller ordningsbrott föröfvade inom Konungaborgen* 
Jag är långt ifrån att vilja förminska hvarken ovil- 
jan mot någon brottslighet, eller vördnaden för nå** 
got upphöjdt föremål: jag ville tvertoin kunna dju- 
|iare intrycka dem. Någon förhöjd grad af straffet 
måste böra, jag medgifver det, uttrycka allvaret och 
nödvändigheten af denna vördnad. Men att strulla 
«n i sig sjelf mindre förbrytelse, endast för stäl- 
lets skull, nästan till samma liöjd med de gröfsta 
missdåd och mordgerniugar, har, efter mitt om- 
döme, alllid synts mig öfverdrifvit, 

Yi hafva ett straff, icke kroppsplåga och dock 
rysligt; icke dödsstraff och dock jemförligtdermed: 
wetåsJieten. Detta totala förstörande af den bor- 
^iliga existensen, med personens bibehållna elletf 
återställda frilict, och under fullkomlig sorglöshet 
om dess vidare öde, månne det ej lemnar skäl 
till vissa betänkligheter? Såsom afskräckande exem- 
pd må detta straff oftast medföra sin^nytta, men 
har man inga andjra afseenden att dervid iakttaga? 
Jag förutsätter till en början att det alltid o/ätt 
imviodes, så ofta det ej grundas på klar och al 1- 
mliii öfyertygeise om brottets infan^eraude natur^ 



— 98* — 

således alltid vid sådana politiska förbrytelser^ som 
kunna geuoui ställningens förändring möjligen få 
annan motsatt tydning, och i det fallet niedgifVt 
liedenis fullkomliga restitution. Man har i sådan 
händelse ingenting annat uträttat dermed, än blott 
förringat straffets allmänna verkan, och till betyd- 
lig grad utplånat skamlighctcn deraf. Men SfYcn 
då brottets förnedrande slag synes göra detta straff 
fullkoniligen rättvist, möta dcrvid hänseenden hrar- 
igenom det kunde tyckas blifva antingen fruktlöst 
eller föga nienskligt. Så ofta det till ex. förenas 
med dödsstraiF, landsflykt, eller evigt fängelse^ Hiå 
det väl tillärvcntyrs åstadkomma någon ökad verk- 
ning på sinnena; men denna verkning förlorar sig 
till en del genast i det öfriga aflliktiva straffet, 
och snart helt och hållet, genom personens tettia 
försvinnande ur samhället Den egentliga aytfifl 
af detta straff skulle således tyckas böra vlntis 
af exemplets längre fortfarande åsyn. Men en 
menniska till den grad förnedrad under bmjo 
ärlig umgängskrets, att äfven dess tjenst brukad af 
andra, eller minsta närmare förhållande till honooiy 
smittar i den allmänna meningen med en del if 
lians vanära, på hvad sätt skall han derefterfor- 
värfva sitt uppehälle, om han behöfver att genom 
sitt arbete förskaffii sig det? Hvad yrke^ hnå 
möjligt näringsfång återstår för en sådan att yHfH 
tiU lifvets bergning, utom af det olyckliga slajot 



^ 385 _ 

som måste ådraga honom nya straff och djupare 
förderf? Utan att bestrida hvarken en \iss möjlig 
nytta af detta straff, eller rättvisan deraf med 
hänseende till vissa slag af brottslighet, kan jag der- 
tore svårligen anse dess bruk, sådant det under 
vjssnämda ås}ii förekommer och visar sig, såsom 
väl ofverlagdt, utan mrd förutsältning att staten 
Tarit tillika betänkt på en särskilt arbetsinrättning 
eller ett hospital för ärelösa. Blotta förlusten af 
vissa allmänna medborgerliga rättigheter, utan den- 
na yttersta grad af förnedring, vore kanhända fyl- 
lest kränkande, för att svara mot ändamålet, och 
syBQS dessutom instämma med hvad man i andra 
länder redan i lika fall vidtagit. 

Man har hört yrkas straffens likhet för alla. 
Denna tanke, i sin grund, stor och rätlTis, vore 
det likväl ej i hela sin ordliga mening. Af du olika 
strafiarter som af lagstiftaren användas, måste 
Täl fvifvelsutan vissa beständigt tillhöra samma 
dag af brottslighet, utan undantag för personen^ 
t. ex. dödsstraff för mord, kroppsstraff för stöld, 
så länge nemligen begge dessa straff pröfvas oum- 
bärliga. I andra fall lärer tvertom nödvändigt 
ajelfra strafiarten böra vara ombyte! ig efter per- 
tonen. Ett tjenstfel kan, till exempel, has vissa 
klasser beläggas med någon art al' kroppsstraff^ 
kvilket hos andra ej skulle kunna ske för dylika 



^ 286 -. 

fel, fastän af långt \igligare bcskaflTenhet, For- 
dran af lulikoinlig likhet i sfrafl* inträder först då 
med rättvisa, när brottet beGnnes af den grof* 
Va natur, att den feKmdes physiska eller borgei>- 
liga existens, (h vilken han ock vore) i<*ke mera 
kan fordra afseende och räddning, utan måsit 
utan medömkan uppoffras åt samhället; h vilket är 
fallet med mord, förräderi, och alla grofva, infa- 
merande brott. Nödvändigheten åter af straffar* 
tens olikhet, uppkonuner dercmot oOa vid sådane 
tillfällen, då den felandes borgerliga existens in- 
galunda måste förspillas, och då meningen med 
straflet omöjligen kan vara denfla. Ty vid såda- 
ne tillfällen, skulle nå^oH gäng samma slags straff) 
som för vissa klasser ingalunda är i borgerligt tf^ 
seende förstörande, deremot blifva det för aodni) 
och således långt ifrån att utgöra en rättvis fit- 
het af bestraffning, tvertom medföra dea atSnta 
och våldsammaste olikhet. 

Äfven bland de slag af bestraflhiagi iom 
kunna göras allmänna för alla, finnas aådane) loa 
böra vara till graden ombytliga, efter penonefli 
beskairenhet Så borde tvifvelsutan forbilla fl|| 
med alla penningböter. Att för yissa brott ditf- 
olagliga gerningar, utsätta en yiss fastatälld pct- 
DJngsumma, synes i desto högre grad stöta biBjf* 
heten, som samma pliktsumma, fayanif en ikl 



_ 387 — 

M i samliället härdeligen straflas^ icke ens blir 
;ot straff för mången bland de ö&iga. I ännu 
;re ljus visar sig orällvisan IiSraf, om hos den 
igare delen, bristen af penningctillgång, skulle 
dföra bölernas förvandling i pinande kropps- 
ÉiiT; en förvandling, hvarigenom den enaunder-* 
»tas ,det grymmaste kroppslidande för hvad den 
Ira begår, ulan minsta pbysiska eller morali- 
i känning af den ålagde bestraffningen. Jag 
Dskjuter detta till billigt eftersinnande. 

I hvart och ett land der enskiltas förmögen* 

t kan och bör geuotu uppskattning någorlunda 

nnas, borde ej der aHt penningstraff, afmätas 

er graden af förmögenhet? Sådan är åtminsto*- 

Filangieris mening dérom* 

Om någon art af straff gåfvea och nyttjades^ 
m fortsatt till en viss tidelängd ^ nödvändigt må- 
i blifva förstörande för lifvet eller helsan: om 
tta straff utöfvadt efter lagens stränga fordran, 
alle, i stället för att blifva en förmildring af 
t motsvarande kropps- eller dödsstraffet, sna- 
ra utgöra en gruflig skärpning deraf, och en- 
si tjena att antingen föra den brottsliga ur verl- 
Ä^geirom vida längre och grymmare plågor^ eller 
t göra hela hans öfriga lif eländigt^ genom en 
helsa« och betasna arbetskrafter : om allt- 



— 288 — ■ 

så detta straflT vjll oftare ålades, men nästan at^ 
drig utöfvadcs efter föreskrift, ocli derigenöm för- 
vandlades till ett bländspel af bestraffning, livar- 
vid menskligheten tvingar strafTmakten . till und- 
seende; niännc väl en sådan art af stralf ej (or- 
tjente att antingen ur vår strafflag alldeles nte- 
shitas, tllcr åtminstone förändras till någon mera 
rättvis och utförlig beskalTonhct? Man har exem- 
pel hos andra Nationer pä livad som kunnat ver- 
kas genom oit alldeles ensligt fängelse vid koapp 
och mager spis, men dock tillräckh*g att bevart 
lif och hclsa hos den straffade. Skulle af ett så- 
dant exempel, efterföljden ej förtjena att åtfflin- 
stono prof vas? 

Jag skall ej förlänga dessa strödda atiinSil:- 
ningar om straffens olika slag och grader. Deoai 
del af ämnet är vidsträckt, och h varken i min 
väg eller förmåga att fullständigt utföra. Det b 
cgcntligefi blott om principen f ör straflmakten och 
dess utöfning, som jag trott mig hafva n^got att 
säga; och lemnar derhän huruvida jag mä hafva 
bedragit mig i den tanken, att jag äfyen sajt 
något 



NYTTIGA 



NYTTIGA 

Betraktelser om auktorer, 

OCH OM VITTERHETENj 

^ att ungt folk enfaldeUgen forehålla *), 



åagentii 



ing är svårare, än att dömma rätt om sitt 
^etTärde^ ingenting omöjligare meå en gränslos 
genkärlek; och likväl är ingen pröfning nödvän- 
Ugare for hvar ocli en författare, som vill be- 
para sig en sen, men viss ånger. 

Men det vore ej ens nog , att hafva profvat 
Lgy och att kunna, enligt det antagna bruket hos 
Bs, försäkra publiken att man är, på samvete 
agdt, ett stort snille. Vore man också det stör- 

ta«, som andas på hela denna planeten, bor 

■ 

lan .dock ej derföre strax likna sig vid Moses , 

• m 

*) Dessa reflexioner öfver snillet^ smakeoi skämtet, 
anständigheten, utgöra det ^nda byad nian af en 
längre skrift, som för snart ett Qerdcdels sekel sedaii 
utkom, ansett värdigt att iHnrara« Man liar deraf, 
al långt möjligt yarit, lemnat bort allt enskilt, och 
Uott bebSUit de allmänna sanningai'» som synas höra 
till alla tider, men hrilka, enligt hyad erfarenheten 

. visat, fallit nigon g^g i en tcmmelig ibrgätenhct. 

iBopoiiDS Sjlju III Del. 19 



Od^n^ Kimrodf Hertuleå, ej derfSre strax hota, 
att ^'(h-a till grus hela stora Fiiterhets-^skrån^ 
med alla deras rara tonstperi, lagar och ralf 
ter, -ii. till grus, der ännu några gremd tnapfå 
glittra for barnen. Man må^te först och frSimt 
komma ihåg, alt mildheten pryder stora herrar i 
gnille, likasom stora herrar i lycka; och demist, 
att det gifves vitterhets^krån, h vilkas lagar och 
rätter innehålla flera nyttiga sanningar, som dst 
är billigt att anse med gunst oi*h bifall. SidsM 
äro till ex. de meningar, som bland de flesta s( 
döm gälla om snille, smak, skämtets värdiga bnåt 
auhtorlig anständighet, auktorlig styrka och 
neskrajt, m. m. Se här i ett ganska kort 
mandrag, det hufvudsakligaste innehållet af dsM 
meningar. 

En viss liflighet i tankegäfVan, en Uick af 
fin urskillning, en lyftning af högre kSnsla, irs 
ännu ej hvarken talang eller snille, Inno BuaAv 
förstånd och smak. Denna fördom ir anaaii tf- 
Ten sä vanlig, som förlåtlig hos ungt iblk,isjtt- 
nerhet af slätt umgänge, ringa läsning, odi elab 
efterdömen. Med värman af deras ålder, fS^ 
gemenligen en viss häftighet i meningar, ea fäi; 
stolthet och förtroende tiU sig sjelfva, som icke ^ 
na till annat, än att dess mera förblinda dsMi 
och att göra dem desto löjligare genom darasfii"< 



pjllels». Ån utspStina cle siiUi begrepp till deC 
rtteMt abstrakta^ förvirra sig i finlieter^ ochkillla 
lel grundlighet Än taga de^ om jag så i&r uU 
rycka mig^ munnen full af ySder, Utblå^ det i 
m myckenhet af lonia phtaseri och kallä det «a^ 
>lini kSnsla. Nästan alltid trassk de tillsaxnilians 
netaphorer, liknelser, figurer uttn yal och aain- 
nanhang, och kalla det styrka i bildning. Det Ir 
att besynnerligt ord efter deraif mertiag, dennai 
niiUets styrka. Hvar tanke , hvar kånslai hrat 
bild) som icke är uppdrifven till ytterlighet^ för- 
lorar i deras omdönie detta slagé Yitrde. Med det 
Ir mt) om ej omöjligt^ att med denna ttppjaga'^ 
de, hogsvilfTande fart, icke tappa den ritta och 
ljusa vägen fram till tankemålet, icke förlora sam- 
loanhangety tydligheten, och det som ufg&r den 
sanna styrkan, natiiren och sanningen* 

SniDets stjrrka består då ej i tankars, bildera ,^ 
Uetuttffm nppdrifiiing eller otanlighet. Den Be- 
står snarare i deras eniald| deras påtaglighet^ de* 
F^ riktighet, deras sammangjutning, deras lyckli-^ 
Km skiflade fårgor, och, hrad framfSr allt bör 
rilfaa, i deraa behörighet, deras jemna motsvarig- 
het till det tnme man fÖrestUler. Hvadan också 
binder, att de som atarkast gripa sig an att lyfta 
lig, de som gifva sitt snille den lilftigaste spln- 
Kliog, de som mest f&tvifladt krysta sig att fodå 



— aga — 

störa saker, gemenligen iro de fattigaste pS red-: 
bara tankar, de mest osammanhängande i skrif- 
art och meningar. Allt.lr hos sådana skribenter 
uppspUndt och magert Det är samma skillnd 
emellan dem och .yerkh*gt stora författare, lom 
emellan en kropp, ansenh*g af sitt hull, och m 
kropp ansenlig af vattensotcn* Tappa vattnet af 
den ena .och tag emphasen frän den andra, A 
bringar ni dem anart begge till ganska medst- 1 
mättig siatur. - • i 



i Man kan bist röja sanningen af hvad hir 
säges, om man någonsin företager sig en allTail^ 
jemförelse mellan sådana författares arbeten , odl 
deras, hTilka genom seklers beundran blifTitstadr 
fastade i deras rang af stora snillen. De^fom 
må ropa sä mycket de vilja, att det år snillet ssM 
talar i deras väderfulla, saktomma, ofatteliga ikat 
destycken. Så talade ej snillet, hvarken hos HouMT 
eller Pope, eller Milton, eller ens Shakeqpam 
Och för att här stadna vid den första, såmn del 
säkraste mönstret, framvise man blott en sida åaaSf 
som icke utan svårighet begripes, äfven af ifH 
enfaldigaste; som ej öfverallt upplyfter tanl^ 
eller inbillningen, utan att för&ttam sökar meAei 
dertill långt utom gränsen af vanligt språkhrak 
eller vanlig tankekrets. Det förträffliga vi hos k^ 
som beundra, består visserligen, hvarken i n 



agS — 



Dsimnia påhitt af pliraser och liknelser, eU yjiMt 
ub aät annat, eller i detta torna &iiiixaadi| Qf~ 

■ 

r det bala och förunderliga i tanliar och, Idbv^ 
»r, som gör ingenting annat än hopskockar idel 
>1d och luft; men som begynt att hos oss giOIa 
' sublim skaldekonst Det består i sakemas phy^ 
ca eller moraliska redbarhet, i deras träffande 
nmanhållning, deras liflighet för tanken och 
nena, och likasam hos målare, icke i förestSlW 
tgar, som ingen tillförne haft, men som hvai 
i en med nöje igenkä^er. 

Slutom då häraf, att allt stort vSrde i vitter*»- 
!en härleder sig mindre från sällsamheten af 
ir särskilt tanke, än från fortjensten af deras 
smansättning, och det ljus deraf uppkommer* 
t är denna, i en oändlighet af grader olika för-* 
ist, som gör af samma hufradbegrepp, i all 
terhet likasom i all philosophi, nu en uselhet, 
ett mästerstycke. Ty att vilja säga i htar sär- 
It xad, något alldeles nytt, tillförne icke tänkt, 
sr uttiyckt, att vilja vara på detta satt vigtig, 
mlig^ stormästerlig, det är en förvilldse, hvars 
jder evigt skola blifra galenskap och åtlöje. 

Det verkligt ovanliga, som måste sökas af 
am som vill någonsin blifva en god för&ttare, 
; 3r, att pä ett träOande sätt skillra naturen i 



Usii mhehåll nf tunkdr och fQt 
open fSgQ urskiljer, som den m 
enten ser styckevis genom en n 
[oqlt dimnm; men som det san nu 
ika ljus sjelf omfliltar, och åt 
H Ir fomv«rli|[ auktor, nftr ni k 
iih tydlighet (WinistKIIa for lasai 
f begrepp som ett Imne inneha 
itt|[ om ni Ull lita denna tar 
8r baiit ittmiAi'} med det synbai 
Aé^; fll^r 0^'IU; Meniiyilke 
{vcM iiif äiBei éä ett sfycko 
WAU siga otoi htar tak; jusi 
Ét» afl il^w, iöfce blött underlig 
itrop, ' m'etap6y^ska Snheter, é 

ji^^i iipp^<in4t 9lsom method 
Q måst«i V 'iHU Wren rodna a 



NmA derefter framstBlIa det for tanken eHer in^ 
lyHlningen utan affektation af rå kraft, besynner- 
ligheter, oiantligheter; se der, Snnu en gAng på«- 
jlttint, det sällsynta som gor den stora skribenten, 
emedan det >r blott detta, som uppfyller ända- 
målet med all skriining Ooh all vitterhet Man 
skall alltid löpa yillse derom, så länge man för^r 
Upndar det med det underliga och oerhörda. Man 
'dSomie detta af ett enda exempel i skaldekon- 
ften: den höga ovanliga skönheten af vissa Raci- 
nes karakterer. Hvar läsare af omdöme, beundrar 
dens förtjenst af enfald och fullkomlighet; fattar 
dénf allt, igenkänner allt, och saknar der iutet 
vigtigt drag af menniskohjertats innersta rörelser; 
htilket att så skillra, visserligen är h varken en 
vanUg eller lätt sak. 

Om man granskar Shakespeare, berömd i våra 
dagar Inda till orimlighet, skall man finna , att han 
Ir atSnt, der han är minst bisarr, och mest beun- 
dransvärd der han är minst underlig. Derföre be- 
äkrilVer itven Horatius förtjensten af ett förträffligt 
arbete på det sättet, att hvar och en tror sig kun- 
m göra detsamma, efter det synes så naturligt, så 
lltt att åstadkomma; men svettas förgäfves, och 
apänner förgäves sitt bemödande dertill. Tvert- 
eiii förhåller det sig med vissa auktoi^rs arbeten, 
eom barömma sig mycket af det nya och ovanliga; 



0et fins ingen forfiaittare af &kta snille, aom^ i 
fall det än gälide han» lif, skulle åtaga sig Ht 
göra något dylikt; men det fins deremot ingen 
skriblerus af någon tilltagsenhet, som i en lycklig 
stund af oreda och sjelf beundran, icke skulle gon 
sig fullkomligt värdig af deras lager. 

Då jag ofta tyckt mig finna, med hum stor 
omsorg ej mindre vissa hos oss påstådda originifai 
snillen, än deras härmare, söka, i skriisätt, det 
ovanliga och oerhörda; studsande likasom meds(- 
smak tillbaka ifrån hvar sak, hvar tanke , som 
syitcs dem naturlig och omedelbart hörande t2l 
ämnet; och då derigenom en vidunderligt hop- 
akrufvad sammansättning nödvändigt måste fodni 
har jag trott, att dessa enfaldiga betraktelser tor- 
de blifva för dem och andra icke onyttiga. Den 
ytterliga kraft hvarefter man far i styl, sksdar 
blott talangen; men den hvarefter man fiuskri 
begrepp och tankar, . gör ännu mera: den skadir 
förståndet, gör det förvirradt, falskt, och tillsbt 
något värre, hvaraf jag här undviker tilläiBp"*^ 
geit Men att sålunda skrifva på ea gång s^d 
mognad, enfald och skönhet, dertiU fordras biifc 
ett stort förstånd, ooh en stor talang; egeaåå" 
per sällsyntare än man synes gissa hos oss, T!j 
jag upprepar hvad i början sades: ett drag af U^ 
tigbet, en lyftning af känsla äro änna hvadNB 



-^ »97 ;-. 

Eprstånd eller talang. De bevisa dem lika så litet j^ 
lom några sädess trån uppvwmapå Uippan^ beriaa 
ptt denna klippa 3r en åker. 

pil ■■■ I > n 

Sedan jag talat om Snillet, tiUåte man mig 
att äfven säga ett ord om Smaken. Jag menar ej 
liir, . egentUgen sagd t, Smaken i honaterna. Det är 
långt till denna höjd, ifrån den sjrnpunkt, jag 
«ifiste välja. God eller elak smak i verser och 
•prosa^ derpå, låt så vara, ankommer mindre. Men 
förnuftig enlighet med sig sjelf j men anständighet 
Å uttryck, med ett ord, seder i vitterheten, derpfi 
.nkQmmer visserligen ganska myoket; och for den- 
»tt första grundläggning till smaken, måste man 
Nklagligen ännu strida hos oss<. 

Någre författare hafva åtminstone gjort allt 
hyad de förmått, att inföi;a helt andra grundsat-* 
aei^ och det kunde synas, som man ef tei^ anlagd 
|ilan j arbetat Jioa oss på vitterbetens f örgrofhing, 

■ 

likasom man i andra länder arbetat på dess iot^ 
finiiig. Behag, anständighet, stylens f örtjenst, ut-' 
tfyoketa ädlare val, man har försäkrat allmänhe- 
ts, att allt t^ådant vore blott fdncurs bekymmer , 
trålars granna måda ocli rimmande barns jollef. 
Men h vilka. efterdömen, frågar någon, har ma^ ^ 



*-. 998 — 

gifVit af det Iiogre cx^h fortrlffligare? Jo, i 
bar talat om, att hläda en so i rosenrddt; 

ligga med svinem; att Sta 1; att nära Toi 

på hufi^udet; att asa sig på ändan; att li^ 
cch titta folk i andan, m. m. Se der uttryds 
den nya ädlare styl, hvartill man sökt uppi 
Tårt tidebvarf ; se der cocempel af den äiM 
manliga smak, man lofyat lira ungdomen att h 
va i hela bitterheten. 

Skall man tro, femtio år hSrefter, attsåd 
Uror Terkeligen funnit beundmre, funnit ef 
följare, och att stora hopar af unga snillen < 
ftttat med förtjusning dessa efterdSmen, il 
höjden af sublim skriFart? Görom dem iltt 
Ärligen haf^a de trott, att sfidaut ToreTerkd 
styrkans och manlighetens äkta tungomål; och 1 
Tfi, på denna grund ^^ med ifVer yinnlagt sig 
jflrdighet den. Framstegen hafya svarat eorat 
modandet, och rår litteratur Iger derigeoooiat 
ken att uppvisa, hvari man visserligen q lak 
någon fSrtjenst af det höga och manligpL p51 
språket En enda liten svårighet möter Kkvil 
allt detta. Det gifvea nemligen ingen orsak, h 
före, om det vore högt och förträffligt att fin 
atSlla utan betlnkande vissa fula saker lör 1 
J^en, det skulle blifva lågt och straffbart att 
bölja dem för ögat; och man ser tvifvelautani 



Iken fSrrandling af seder en manligliet af dettA 
l^ skulle innan kort f5ra oss. Från ord till 
ningar 8r öfvergän^en yanligen både gin och 
kände. Snillets kéghet^ Snillets gudomlighet, 
ligen åberopade af våra unga författare, må 
n hos dem någonting ganska redbart och vord- 
IsrSrdt, En panna som ej rodnar, en styl som 
trillar under smakens boja, må Tara det största 
I säkraste kännetecknet deraf. Men vare sig 
kränkning eller afundsjuka, har jag f5r min 
. alltid troH att ett snille som någon gång 
Uades , vore bäst och tryggast for det menskliga 
nhäUet. Man yet i sanning ej hvar oblygheten 
Hie stadna, om den först Uef en gnindsata* 
t är ej inom yitterhéten, som den en gång 
lad, en gång beundrad, sedan inskränker sig. 
M yerkningar skola snart utsträcka sig öfrer 
Ifva samhällslefoaden, och det är yisserligen om 
n , som man kan säga i riktig tillämpniog af ett 
tliskt talesätt, att man, med ett senapskorn 
-<^ stall slutligen försätta berg, 

Uteslutom alla exempel, nästan alltid bättra 
glömma, än att återkalla* Upprepom ej heller 
id man redan oftare sagt och skrifvit om sma<r 
18 verkan på samhället, och hennes slägtskap 
d tänkesätten. Men man begynne att missvåoi 
hennes finare urskiUning, hennear AdUre språk ^ 



lieDoes erkända fordringar; man tillåte att for 
tet derfore utbreder aig; och erfarenheten & 
snart visa, bättre än alla afliandlingar, hvadT^ 
den varit henne skyldig, och till hvad grad ] 
fqrtjenar deras omsorger, som styra den. Ty 
Sr^ gode herrar, icke blott till prydligheten sf 
liten vers, till stylen af ett vältalighets*stycke, 
valet af ett ord, en phras, ett blomster, som t 
sanna smaken sträcker sitt skarpa öga, sin for 
lande urskillning? Nej, hon gör mer. Hon 
ofver ifrån ord till saker, ifrån slurifter till lef 
den. Man kan kalla henne känslans vishet Y< 
den har ej seder, utan genom henne. Och i 
fom en gång begynt, att förakta hennes la| 
akall slutUgen ej finna annan gräns för sina al 
kelser, än samhällets physiska styrkfu 



Också skulle hon ej sällatt behöfvas dei 
physiska styrka, till ett rättvist nödvärn eoiot 
snillestyrka af förenimda beskaffenhet, hade 
upplysningen och tankesättens förädling redan' 
i föraktet och åtlöjet éa hemlig, men vai 
gen tillräcklig motvigt dera£ Se der likväl 
hvad man befarar, och hvaremot man deri 
med alla grofhetens krafter väpnar sig. Näst i 
Bttftet och soyiken^ hatas af dessa styrkana so 



«^ So i — 

iting så uppriktigt, som löjet och skämfoti; 
de hafya skäl defrtill. Detta vapen Sr yådligt; 
är skarpt och skärande. Det lemnar långa 
iga svedor hos den som del*träfiar; och lik- 
äcker det ej hederligt folks, hvarken roed«- 
m eller förtrytelse. Hvårt hiigg har den be- 
erliga dubbla verkan, att djupt såra motstått-»' 
1 och att * f örträilligen kittla åskådaren. Som 
behöfVes konst att bruka detta vapen, så ger 
ods»å, i män deraf, bifall och handklapp^ 
Det smutsar ej som ovettets; tvertom det 
(nar i dens hand, som för det ikied behag, 
förhåller sig kort sagdt denned, som med 
s berömda svärd: det fordrar en stark ann> 
Sr alltid segrande. 

Man måste sannerligen, ett af två: antin^ 
platt bestrida, att någon löjlighet gifves på 
dotet, eller ock finna för godt, att maa 
t ler. Förtrytelsen kan, som det tyckes t 
igen välja ett lindrigåre uttryck; och de 
trotsa den intill ytterlighet, borde, om ej 
idra orsaker, åtminstone af denna, försona 
led skämtet. Men se der det omöjliga. Hela 
sr uppfyllda med borgerliga angripelser; hela 
Ammansatta af de lägsta grofheter, sådant 
dessa stora mäns öfvertygelse, hog ärägbetp 
n sinneskrafi^ Men ett skämt, en rolighet|. 



Bom ingalunda sirar seder ocli blygsaahet; som 
respekterar samhäUslagaroa^ och lemnar, hos fdr* 
fattaren, personen orörd i deras hägn, medao 
dess hemliga udd söker narren , och motar haoi 
ofta vådliga fart^ det är forsat och nedrighet, ro^ 
par inan, det är lönndråp och niding Amord« Maa 
skriker dervid som vid eld fallen på handen. Hfcd 
vill man då? Och hvad fordrar man? En ganska 
billig sak: att få i fred förrycka en hop tankloM 
hjernor; att fa kasta smuts utan fara J/Sl, dca| 
som sätta sig deremot 

Parodien^ Hplgrammet, Satiren Sro« med- 
gifvom det, ej milda, ej välmenande* De ära, 
låt så vara , förtrytelsens vapen , tilläfventyrs htm- 
dens. Men detta slags hämd (om den rttttvisasto 
harm kunde möjeligen förtjena det namnet) vUr 
nar det ej åtminstone om ett ganska stort steg 
till förädling, genom det band det antagit af se- 
der och höflighet? Ett skrifsätt dem fonrtan, i 
ain mening visserligen ej mindre argt, i sitt ot- 
tryck lågt och skändeligt intill vämjelse, Ir det 
verkligen oändligt bättre och vördnadsTärdara? Ar 
det ej tvertom vargen i sin äkta rå villdjursart, hvan 
tänder oéh klor man behåller, under det man nqpsT 
hämd och fasa emot biets gadd, som blott ettlia- 
drigt skyddsvapen, sårar ingen utom förderfvtt» 
af dess nyttiga mödor? Man fördjeflor skämtet) 



förgudar skamlöshetcn. Det nya och stora, hvar* 
mt man berömmer sig i denna omstjelpniiig af allt 
mtagna begrepp, Hr det annat än bristen af suqdt 
Comnfty större och fullkomligare än den hittilla 
funnits i någon orimlighet? Vill man ej märka , 
mtt, denna styrkans ton, som den bör|at kallas, af 
9ågm författare hos oss, aldrig yarit annat äa 
mågfm uslingars tillflykt, hvilka, med mycket hög- 
nod acb litet snille, icke ägt annat vapen emot 
^an höfliga men litet &ls|ui ironien, 8n den på^ 
atådda redligheten af ett dugtigt ovett? _ Vill 
man i synnerhet ej bli varse, att om det ironiska 
IBjet någon gång förutsätter arghet och vett, (ehuru 
merendels blott det sednare) så behö&, for att 
vam en hjelte i det grofra, deremot inga andra 
egenskaper än arghet och dumhet; men dessa 
ftåtskil}ftl*gHi 

Ne|, finden bor visserligen icke på en jord 
dalad ^wff^Hp» förtjänsten och afunden, visheten 
och dåiduipen. Men naturen, då hon beslöt, att 
gSra oss till menniskor, icke till villdjur, gaf osa 
i stäDet for svalg och ramar, ädlare vapen, och 
dniMand löjet åt den visa. Detta fina skämtan* 
4$ IBje» bvarförf^ älskas det af aUa väldanade sm- 
an? Derföre att det är menniskoförädUngens 
l^dUgnte kännemärke, vildhetens motsatta gräns. 
fivaif Sre hatas och fruktas det af dåren och be« 



dngaren? ^DerfSre^ att det 8r yettets skar 
ögonkast, förnuftets och sanningens på en 
idlaste och tryggaste hHrndvapen. Dess få i 
bruk Iro e; att jemfora emot de Tälgemingai 
gjort menniskoslägtet. Det har verkat till 
förädling, till dess lugn, likaså mycket som 
och ' Yettenska]>er. Alla de store mSn, som i 
Sfver sederna, som skyddat förnuftets rStt, 
utrotat dårskapen, den mäktiga som fortry 
och den icke mXktiga som blott ranhedrar 
hSllet, hafva rarit till en hög grad dermed 
rustade. De stora laster deremot, de stora < 
heter, de stora bedrSgerien, göras merendels 
mycken allvarsamhet; Ifren ofta med hXm 
ning. Man kan dömma huru stor Guds gfifi 
jet Ir åt menskli^eten , deraf, att allthvadc 
låtan är, icke äger en alsvurnare fiende. Oii 
sådan försöker att nyttja det, lyckas han i 
slätt Han känner strax att det icke är han 
pen, och flyr merendels ofördröjeligen till o 
tets tryggare styrka. 



Denna toil af låg iUtalighet, af förstnmi 
de plumphet, man öfVerför den ömsevis ifrån 
nåden i skrifter, och ifrån skrifter i lefiiaden: 



I 



^ So5 *- 

sitter den i princip, och kallar den, som för^ 
Sr sagdt, subli/h SniUeetyrha, hog Ärlighet ^ man-- 
i^ Sinnesmod; ty sådant är det begrepp man 
bemödar sig, att, hos oss, fästa vid dessa egeU'- 
flkaper. Det är nödigt att söka vidmakthålla, om 
dem, ett ftnnat och rättare. 

Att utan stojet af ett trotsande skryt, rycks 
sanningen ur bojan af mäktiga fördomar; att med 
anständighet skydda hennes rätt; att med yär* 
£gt lugn möta dårens skymfande harm, utan att 
«tt ^onblick sänka sig till hans nedriga språk; 
se der den rätta sinneskraft, som dessa* styrkans 
fcjeltar, antingen ej känna eller med flit misskän*» 
na* Efter deras lära och exempel, hvari består 
kon deremot? Jo, i styrkan att tala om sig sjelf 

med den oförsyntaste sjelf beundran ; i styrkan 

att tala till andra med den mest förolämpande 
- grofhet; — . i styrkan ändteligen , att ej rodna för 
någon nselhet, någon galenskap, någon grad af 
tilltagsenhet. Visserligen felar man ej, att dervid 
förutse den vises förakt, och den ädles fprtrytel^ 
•e. Men hvad gör man? Man ler deråt i hem^- 
Sghet. Dessas antal, tänker man, huru stort är 
let väl emot de lätt förvillades? Emedlertid be-- 
itw man sig skamligen. 

XsoFoiiSs Ske. III Bxl; -se 



_ So6 ^ 

i 

Historien, det ar sant,* förvarar miniiet 
personer, hvilka genom deras förakt för seder 
ärbarhet, genom tampaktigheten af deras ui 
emot medborgare, ådragit sig forntidens beand 
och det tvetydiga namnet af starka sinnen. 1 
dessa tider äro icke mera, eller skola^ åtminst 
aldrig äga varaktighet. Förnuftet och sanningen i 
'8te nödvändigt tala ett värdigare tungomål; slu 
lösheten tystna eller darra. Det lyckas henne, 
för ett ögonblick öfverrumpla enfalden. De 
häpnar, det är sant, att höra djerft utsägas h 
hon sjelf rodnar före; likasom att se dem i 
skoning skymfas, åt hvilka hon är van att lei 
sin högaktmng. Men denna låga styrka, om 
•tt ögonblick förstummar, förvillar dpck ej läi 
dess seger är kort, och dess hastigt vissna 
lager, qvai'lemnar föraktets eviga törnen. 



Om någonting i denna olyckliga dödlighet 
bevisar, för dess lugn, nyttan af en renad su 
och förädlade seder, är det ofelbart histfuriens i 
tygande, att det beständigt varit detta slags h 
skandöshet, hvarigenom, i alla länder, bedrSge 
fört menigheter från små till stora förviUeli 
ifrån orimliga till brottsliga. Har det ej al 
varit samma oblyghet att trotsa åtlöjet, sam 
öfverlagda förakt för det sunda vettets de 
lom iifgifvit hvar dråphg charlatan på jcycd 



-- 5o7 — . 

; forsSka^ om han ej genom, sin tilltagsen'- 
ty sitt himinelsstigande högmod, siU gränslösa 
ryt, nu af djup vishet och höga ingifvtlser, nu 

medborgerligt nit och patriotiskt hjcltemod^ 
uUe kunna förblinda allmänheten, imponera {>& 

lätt förgalnade, ocJi truga sig till ett anseeil- 
y hvars fordran, till hvad orimmelig grad den 
mdom sträckes, man liall tillfälle att af ganska 
a exempel erfara. Man har deryid, låt så vara ^ 

alltid dessa större och mera brottsliga ända- 

• 

a!. Men må man åtminstone vara öfvertygad, 
t hvilken som helst, under namn af styrka hyl- 
r skamlösheten, har visserligen dervid för ända- 
ål, mindre det nyttiga äu det besynnerliga; vill, 
n ej något värre, åtminstone göra sig omtalt, 
Iraga sig dumhetens beundran, och skörda i tyst- 
at sina små usla fördelar deraf. För menniskor, 
idda med små talanger och ett stort högmod, 
►m i brist af krafter alt nå en verkli* ära, ät- 
instone>irilja omfamna skuggan deraf, och der- 
re blott hafva för afsigt, att väcka uppmärksam- 
^t, att starkt slå hopens ögon, synes i sanning 
*nna cyniska tilltagsenhet också det lättaste ock 
kraste medlet dertiU. Man skall studsa vid 
?nna nya tonen, säger en sådan, och har rätt 
•ri.' Man studsar verkligen dervid; emedan den- 
I föraktliga ton är, lyckligtvis, öfvermåttan säll* 
'Ät, och så sällsynt, att i hela 4itl('raturen ^vt 



— 5o8 — 

Sr Dtttan omöjligt att uppvisa ea anda forfatt 
af verklig förtjänst, som någonsin tagit den. A 
man studsar Hnnu mer, när man vänder sin u] 
märksamhet ifrån tonen till sakerna; när i 
under hela detta skryt, af hog sinneskraft, d 
vishet, sublimt värde, icke ser annat än tomi 
på tankar, oreda, vanmakt, och den häflig» sb 
ningen af en hjqma, som vill remna alla ogc 
blick for att föda något ofantligt, och som indi 

ligen, med ett fasligt brak, föder ett låi 

Täder. Den lättrogna okunnigheten, likasom i 
•erfarna ungdomen, beundra epiedlertid den 
liäftiga skakning, och detta mäktiga brak. Yidc 
födaren vinner lärjungar och efterföljare, som t 
taga hans grundsatser om styrka, grundlighet , ho 
hat, manlighet ' Efter någon tids tyst beundn 
uppblåsa sig desae likasom han, blifva små T 
derfödare, och tala Sndteligen en dag i denuon 
ning, med samma tomhet på tankar, sanuaa t< 
af mästare, samma slyl af hög inbillning och la 
umgänge, till allmänheten, till författare af fo 
tjenst, till de Stora och till Konungur. Ht; 
händer? Detsamma som alltid tillförne, lilanli 
föraktat, man föraktar, och man akall fonli 
deras omogna skråL Man låter deras löjliga akii 
ter multna, i det stoft hvari de föddes, ocb i 
fcer sin själs näring hos dessa verkligt stora m 
len, dessa mänsklighetens sanna f örädlare, hfiifc 



_ So9 ^ 

beten tillika med snillets höghet j ned tettete 
ögnad, med talangens ypperlighet, förena den- 
. karakterens yärdighet, denna tonens anstän* 
ghet^ denna TÖrdnad f5r puhliken och akt- 
ng for sig sjelfVa, utom h vilka det är svårt att 
i>i om ej alldeles omöjligt, att verkligt stora 
jMskaper någonsin giftits, eller kunna gifvas# 



"••1^ 



STYCKEN OM TALEKONSTEN*); 

i^ örgätom livad denna konst fordom yarit Taloii; 
blott om hrad den är i våra dagar och i^ybt 
land. Den har hos oss vanligen tré föremål, oA 
sällan andra: Högtidliga tillfällen, Ämimidie- 
Akter, och Religionsundervisningar. Följande styo«. 
ken skola inncliålla öfver hvardera någras mq* 

liglvis icke onyttiga betraktelser, I 

i 

I 
\ 

FÖRSTA STYCKET. " : 

TAL, VID HÖGTIDLIGA TILLFÄLLEN. 

Nödvändighet synes hafva infört, och gtin- 
mal sed bibehållit bruket häraf: ty något måste 
väl alltid sägas åt en församlad menniskoskanu 
I begynnelsen voro orsakerne till dessa högtidliga 
aammankomster, tvifvelsutau alltid händelser af 
en viss större vigt för Nalionerne. Det forhälkTi 

sig ej nu mera på alldeles lika sätt, sedan i hnrj 

I 

*) Dessa »tycken hafva blifvit förfottacle pJ särsUHi ti- 1 
der och af olika anledningar. DS de i grunden iB^' 
aärskilta delar af samma iimne, och sSledes kannt ^ 
gas lillliopa utgöra ett slags heity har man^taot 
icke oliimpligt «itt här samla dem uuder en 
Mubrik. 



)t ■ 



P- Itii 



•Ud, Tid hvart lärosäte, i &yart litet samhällejt 
bmket inkommit att på blotta ^anledningen af ett- 
•tort namn i kalendern, en årlig födelsedag, eller 
bvilken ^nnan glad medborgerlig påminnelse, hop-r 

kalla folksamlingar för intet annat ändamål, äa 

« 

.att afhöra ett fröjdetal. Delta sls^gs vitterhet har 
dcorigenom blifvit ett af de svåraste, sägpm rent 
uti gästan det sämsta af alla. Och sällsynthetea 
att deri finna någon förtjenst, gör, att man nä«> 
itan hvarken fordrar den deri, eller söker gifva 
jlen deråt 

' Talaren uppträder med barmen mer eller 
•mindre full af ark. Han gör ursäkter, smickrar 
åhöraren, och erkänner, att man bordt välja en 
annan tolk af den allmänna glädjen. Åhöraren 
finner det i grunden likgiltigt; sitter för Öfi*igt 
tyst och hör med uppmärksamhet på de första 
'rademe; tänker derefiter på ingen ting, eller på 
helt annat; ser då och då på klockan oofa finner 
talet långt Nästa dajg är det, som om intet tal 
blifvit hållit. Hvart minne har förlorat hågkom-r 
stAB deraf och luften har emottagit phraserna. 

Sådan är ungefär historien af dessa snille-^ 
pref, med de undantag, som dervid göras af det 
ntmlrkt rara i talang eller löjlighet Borgmästa-* 
rm i Äreporten^ vågade, som maa yet^ ^e| mer 



Uta Jböra sig såsom Talaro, 

jUltsen^ans Médbrors tal, Sorgmäåtarnå i Upiolai 



I allmXnhct är frågan vid dessa tiDfUlen , mm- 
dre att ådagalägga någon sällsynt förtjenst, än att 
icke röja alldeles motsatsen. Derdll hor hufViid- 
sakligen valet af ämne och ton. Svårigheten itt 
uppfylla tid längden, som dessa tal vanligen fbrdn, 
har ej sällan gjort dem till historiska eller nlon- 
liska afhandlingar« Men mig synes, som nSgpn 
skilnad borde göras emellan tal och bok. Gläd- 
jen utbrister ej vaqligen i lärda itndersökningni 
En man af smak, kan dock med någon fordel an*, 
vända denna tillflykt. Hvad som synes ovilkor- 
ligen förkastligt, det äro dessa pedantiska val af 
taleämnen, som röja på en gång bristen af kiDsISi 
smak och tankegåfva. Jag kan ej glömma attjig 
läst ett tal, hållit vid en Kröningsfest, hvtfrest 
författarens fröjdebetygelser söka sig luft i beskrlf* 
ningen af de Kongl. Regalierne, och i foridarin- 
gen af deras emblematiska betydelser. 

Man har försökt någon gång att gilVa detti 
slags vitterhet en värdigare stempel, och det k 
visserligen ej alltid omöjKgt. En Konungs kroaiiift 
till exempel, eller födelsen af en throufoljare,q^ 
nas mig tvenne de värdigaste föremål, aomkmtf 
skänkas åt modern talekonst Ett helt folks tf^i 



på Tiflst sitt afgjordt genom desM irigtiga ögon-*' 
blick , måste nödvändigt stå for talarens inbillning, 
om han äger någon, och det är ej vid händelser af 
■å stort, så. allmänt intresse, som han behöver, af 
»rist på ämne^ kasta sig på Regalierna» Också 
har man begynt, att efter hand förvmndla dessa 

• 

tal, ifrån hvad de länge varit, osmakliga rökverk, 
utnStta glädjephraser, till mer eller mindre starka 
utbrott af medborgerlig philosophi. Ingenting 8r 
i aanning högre och ädlare än dessa stora ämnen; 
men allt ankommer på sättet huru de firamställas; 
Kanhända förutsätter den sanna vältaligheten all- 
tid syftningen på vissa allvarliga verkningar, hvar«» 
förutan den blir en tom tankelek| en snilleöfhing 
Utan allvar och värde» 

Men dessa verkningar, ehuru till ändamålet^ 

allesammans rätt goda och lofliga, kunna dock 

vara mycket åtskilliga, efter olika talares olika 

tillstånd och tilliällen att dem jrrka. Man skulle 

deraf snart falla på den tanken, att det förhåller 

sig med en persons vältalighet, som med bana 

tock: att den kunde vara för stor åt honom, £ist« 

Ibi kgom åt en annan. Vältaligheten, för att va«v 

Iti sann, tyckes nemligen icke alltid fordra blott 

tttorhet och kraft, utan någon gång äfven visM 

Widra goda och tjenliga egenskaper. Räkna derir 

^land, om er behagar, denna litet nedtiUiktaM 



5i4 



ton, detta litet lindrigare nit, denna foniufb 
dighet ntan pock, som med yärma, men blygs 
het, meddelar sina öfyertygelser, och som 
eftorsträrvadt anseende a£ sanningens apostel 
hämnare, åtnojer sig att^bana dess yäg till x 
niskosinnet. 

Oftare synes man deremot förstå med tI 
Iigbet^ en likasom till viss utsatt höjd drifyen i 
fiygt i storhet ooh djerfhet, vare sig till 8 
eller styL Derifrån denna ton af Samhalls- 
Konungalärare, som icke är sällsynt i några 
taliglictsprof. Derifrån dessa öfv^er behof och 
schematiska lyftningar, utbrett och apostrof 
Det synes någon gång som oratora icke mera 
lade till den krets af åhörare, inför hyilka 
person, står och hans koncept ligger. Det s 
som ' egenteligen blott röstens ljud och .arma 
rörelser tillhörde högtidsakten, men uttryd 
känsloflygten, tänkesätten, forum romanum i 
amphictyonernas församling. Det är icke ett 
som då hålles, det är en liten dram, som spc 
fayari stundom en ung tjugeårig inbillning d< 
terar med r61en af statsbjelte eller fglkupplyi 

Schematismen är affekternes språk. Meu( 
till mängd och kraft, bchöfvas desse i ett 
som, ehuru yärdigt och yigtigt ämnet eck ml 



— 5i5 ^ 

nas, dock till sin natar foga kan vara annat än 
blott en hvilande betraktelse, -- bch i ett tal, 
Smnadt att i stats- krigs- eller rältegångsvärf, 
frambringa en effekt, som dröjer eller motstås: 
vare sig ^ beslutet till nägot stort företag, eller 
förändrad<# omdömen öfver yigtiga ämnen. 

Kan talaren likväl, äfyen midt i en blott hvi-» 
lande betraktelse, uppresa, utan obehörighet, ett 
stort och vigfigt föremål, hvarom täinkesätten, yil-. 
joma verkligen åtskilja sig, och för hviiket den 
enas eller andras deltagande kan förutsättas vara 
icke nog uppväckt, icke nog lefvande; måste nå- 
gon genom en viss känslokraft, likasom skakas till 
vXckelse, likasom släpas till öfvertygelse, då är 
affekten, sålunda riktad, på sitt rätta ställe hos 
talaren, och den starkare schematiska spänningen 
af hans styl, dcrvid likaså nödvändig, som arm- 
senomas spänning vid en lyftning, eller annat 
starkt bemödande, 

» 
Men så löjlig denna sednare skulle synas vid 
ett kroppsligt ämne, utan tyngd och motstånd, sä 
illa afpassad blir, jag upprepar detla, också den 
förra, så ofta de tänkesätt och rörelser, som skulle 
genom denna starka kraft åstadkommas, böra an- 
ses såsom förut gifua, eller till det högsta, blott | 
kehof af en lindrig väckelse. 



. 3i6 _ 

Braket åi aSektemet ^råk. Sr dea saniu 
liUtalarens seger, och blotta vliskrifVarens ound- 
Tikliga fall. Icke endast for syårigheten att hlr* 
ma deras obirmeliga språk, men äfven för den 
Uka svåra konsten att urskilja deras r2tta rom odi 
rätta riktning. Mången är fiiU af sann kSnsIafSr 
titt ämne, hos hviiken den först blir*falsk ige* 
nom sjelfva utbitottet 

Vi Sga af denna stora konst på yixt språk, 
inga större mästerstycken än Birger Jarls och Gyt- 
lenhjelms äreminnen. Den förträfflige författarn •£ 
dessa stycken, med hyilkens första skrift, yällÉ- 
ligheten hos oss föddes fullvuxen, har haft någm 
lyckliga efterföljare, och må hända, ingen rival 
Om han får någon, är det tvifvelsutan en nyfSr- 
tjenst af hans arbeten. Fortfaronu 

Statens eller medborgares öden, der deiia 
kunna vara i fråga annorlunda än blott betni- 
telsevis; der de verkligen kunna afgöras genoia 
vältaligheten, så till ex. som fordom i GhreUsnd, 
i Rom och ännu i Eng<^lska Parlamentet, eller i 
Parisiska Tribunen: *) se der stora ämnen for 
konsten, stora ändamål för talaren* Också har 
nan sett på dessa ställen stora talare. 

*) Betta fkreff för aaart tjugo tr tillbakt. 



-^ 5i7 ^ 

Något olika förhåller det sig med Tårabnik« 
iga högtids- och fröjdetal. Men se der, hyadickii 
alla vilja fuUkomligen . medgifva. I mångas tanke 
ankommer iogendng hvarken på tilinUlets beskaf- 
fenhet eller talarens person. Talet må håUas ' 
i anlettning af ett namn i almnackan, eller i an- 
ledning af statens vigtigaste värf: det må utgå 
från en Råcisherres mun, eller en skoleungdoms: 
samma språk, samma ton, samma saker^ med ett 
ord, samma slags vältalighet, synes dem öfverallt 
lika passande, så snart den blott är i sig sjelf 
god och loflig. Jag är icke af samma mening. 
Jäg tror att alla ämnen, äfvehsom alla sätt att 
utföra dem, fastän i sig sjelfva ej förkastliga, eller 
ftfven rätt goda, dock icke passa lika för hvar 
•oh en talare, eller lika för alla åhörare. 



Jag vet väl att i en publik skrift, hvarsfS 
mäl bloM vore att utreda och afhandla ett visst 
ämne, det icke är på författarens person, utanpå 
hans skäl, som man bör göra afseende. Men detta 
synes mig en helt annan sak. När begreppen be- 
höfVa upplysas, dä är det lika ifrån hvilkenhjema 
upplysningen framstråUu*. Den, som bäst under- 
visar, bevisar just därigenom att det var han, som 
borde göra det. 



vet jag väl, att vid tiliräUe af någon 
Tiss uppgift för vältaligheten, (till ex. ett akadnh: 



miskt tsningsSmne) skribenten kan, hvem han ode 
må vara, dristigt syAa till det högMa ändamål af 
sanning och väckelse; kan, på hvilket satt som 
bSlst tjenar, bemöda sig alt trafik starkast och all- 
männast. Men det är dor blott frågan om högsta 
sniHcförmägan, ora starkaste verkningen. Det Sr 
alla länders och alla tiders gcnie, det är den upp- 
höjda menniskoandcn, utan anletsdrag, utan namn 
och pliils i sammanleliiaden, icke skribenten sjelf, 
80U1 der framställer sig. 

Annorlunda förhåller det sig, eAcr mitt ora- 
döme, när talaren verkligen i person framträder, 
ocli således, det förslår sig, af någon förutsatt 
egen behörig anledning. Ar det ej saut att talets 
art. då synes böra lämpas efter denna anledningi 
och vara så släldl, att det passar den personeOi 
som håller det, om det annars. skall synas, icke 
en högtraf vande theatcrscen, utan ett allrarligt 
uttryck af hans tankar och känslor? Är det ej 
sant, att den stora rolen af folkhjelle eller stats- 
upplysare, just för denna orsaks skull, tyckes bi- 
dra en viss behörighet af år, erfarenhet, anseen- 
de i samhället? och att samma role kunde synas 
xnindre tillkomma en ung man, som tilläfventyis 
blott aflägger ett öfningsprof? 

Derföre ej betagit, hvilk^eu författare, som 
kan, att syfta till alla stora ocli nyttiga ändafflål: 



w« 519 i^ 

blott n^Sste, som jag tror, tillfället och sättet tSI- 
jas olika. Anonymen, till ex. är cl«t allmänna 
Förnuftets röst. Den har alltid år, erfarenhet, 
myndighet, tillbörlighet, allt efter, som den har 
rdmult och stark väckclsekraft. Den personliga 
lalarcn bar dem \isserligen icke alAid. 

Jag.medgifver att vissa begrepp af samhalls^ 
rätten,' sådan som de om Konungars pligter och 
medborgares fordringar, verkligen äro af den en* 
fald och tydligliet, att hvar och en, ung eller 
gammal, med eller utan vigt i samhället, lätteli- 
gen kan hafva, eller lära att hafva dem. Men 
om de således kunna anses, såsom gifna nästan 
hos alla af en viss upplysning; om enda; frågan 
således blir, att på det kraftigaste sättet, upplifva 
och inskärpa dem; om dertill icke gör nog, att 
kunna i vacker st yl eftersäga, hvad man sjelf nyss 
inhämtat; utan ett sådant ändamål hos den per- 
sonhge talaren, tillbörligen förutsätter äfven det 
fortroende, det nödvändiga anseende, som en längre 
erfarenhet, ett djupare begrunda ide af deras rätta 
och sunda tillämpning, endast kunna gifva; d& 
synes det vara i förnuftets reglor, och derföre i* 
Tältalighetens, att icke, utan med förtjenst af des- 
sa egenskaper, eller åtminstone annars, icke utan 
pfi ett mindre direkt och lindrigare sätt, fram-^ 
Itälla sig. att yrka detta catoniska ändamål. . 



Det ISnge yanliga braket att i högtidliga 
fiillroka jordens herrar med ett smicker , öfvi 
drifvit stundom 2nda tiM vimjelighet, är vissi 
ligen förkastligt; godt deremot, ganska godt 
iitta i stället redbara åsigter. Tigtiga betn 
telser. Men fSr att ej smickra osmakligeni i 
att alldeles ej smickra, for att verkligen vara re 
bar och nyttig, torde dock ej vara oundviklij 
att antaga en sträng och lärande ton. Det g 
ves tvifvelsutan sanningar, hörande till meni 
•kosligtets upplysning och väl, h vilka man stai 
mfiste söka att intrycka. Men för att just 
akada dessa sanningar, torde man böra 
att dertill välja sätt och tillfällen. Den 
nödiga omsorgen dervid, är den, att ej genom 
elakt val af dessa sistnämda kittla till ett sm 
löje, som så lätt ifrån personen öfverflyttas 
sjelfva sanningarna. Den andra, att ej gm 
ett idligt och lexlikt omtonande af samma a 
manna fast vigtiga sanningar, slutligen forfaoé 
dem tfirån ställen af hög anda, till stallen af n 
nött kraft, hvarmed man utan all verkan iK{ 
tittrottade öron, och bultar på hjertan utan di 
tigande. 



m 



ANDA 



3a 1 

ANDRA STYCKET. 

ÅMINNELSE-TAL. 

Plägseden, att genom loftal ocJi miiinesskrif- 
Ler, väcka eller förvara hågkomsten af förtjenta 
aiedborgare, synes mig i dess ursprung, en inrätt- 
oingj hvari det ädla och nytliga täila med livar-* 
■ndra. När åter frågan uppkommer om denna 
|dägsed i dess vanliga tillämpning, skulle det tyc- 
ka8| som borde ett sådant bruk tåla. hos oss, 
WttjAea inskränkning, och som vore denna he-- 
der, en rätt, tillhörig endast de mest utmärkta 
firljenster. Hvad uppmärksamhet, (kunde man 
fiåga) bör väl hos allinänhetcn förutsättas för 
dessa intill tröttsamhet, omständeliga beskrifnin- 
^pr, af medelmåttans vanliga lefnadsöden, vanliga 
små natursgåfvor och förrättningar? Till hvad 
deltagpmde kan hon väckas genom dessa klagande 
Qunnestal; hvari författaren, otla med ett så syn- 
bart bekymmer, sträfvar att upplyfta några gra-^ 
der Öfyer vanlighetens krets ett nanm ulan vin- 
gar, hvars egen tyngd drar det ouppliörligcn mot 
/orden? ett namn, merendels redan förgätit innan 
iet uppnår sin berämmelsedag, och som, strax: 
^fter slutadt äreminne, faller ^f samma skäl platt 
Hfsr tillbaka i den glömska, h varur det föp den 

KcBOFoiiDS Skr. III DisTi. 21 



3sra — 

•InnJea, skall jag säga framkallades, eller fran 

Delta är sant. Och jag har ofta, då jag so 
andra bevistat dessa niinnesbegängciscr, sä brai 
li^a vid akademier, alla gymnasier, i alla lire 
cUcr vittra säUskaper^ i allå ordens otli br5d« 
lag, jfig hai' ofta, säger jag, vid säthma fillfällci 
(äfvcn då talarens konst förtjcnt allt biiall) hi 
klagat högre än sjelfva dödsfallet, den pindamfl 
nödvändighet att berömma, hvari parentatom syi 
barjigen b( funnit sig. Benägen dertill eller ej, i 
det for lionom ett slags hederspligt, att vältali, 
påljuga deu afllidna en glans af öden och natnr 
gåfvor, hvarpå åhöraren ofta lika så litet 1r 
som sjelfva talaren. Det synes, kort sagdt, so 
fordrade anständigheten, att vid dessa mimie 
akter kläda hjelten för talet i lysande egenskqpo 
likasom församlingen klädt sig dertill i soi^gedrSg 
och att i den mån åhöraren skall låtsa sifaucl 
låtsa märkvärdighet hos den afgångua. BSan tc 
förut, och det antages för afgjordt, att han ( 
behåller den längre än talet räcker, om så Sr i 
hau derigenom verkeligen synes erhålla någon. 

« 

Gemenligen innefatta dessa så kallade ht 
minnen, utom några allmänna betraktelser, hviK 
lämpligen kunna göras öfver hela det till tib 



... 393 — 

ärande tid och stund afdöda mennisköslägtet, in- 
enting annat än en mer eller winclre oinsläfidlig 
eskrifning på den adidnas börd, slägt, uppibst- 
an, sysslor, befordringsöden. Lägg till, när till- 
illet varit gynnande, berömmet öfver något dess 
Brsek ti lärdomen cUer konsterna; ofta förgänglig- 
.^MMs oflfbr innan sjelfva författatn, sjtlfva mä-* 
tören, och, långt lör honom, i full fart ner till 
glömskans mörka riken. Hvar och en orator pry- 
ler och utsirar på ^tt vis detta allmänna thema^ 
Mh ger 81g all omsorg, att säga pä ett märkvär-- 
ligt sätt, saker ulan märkvärdighet. Ocköå häri-^ 
kr Tid sådana tillfällen mången skribent^ äfven 
Bed talang, hvad naturligen bör hända, att han 
ned alla anspända krafter, icke förmår uppresa 
hr grafvens mörker, dess en gäng vundna rof; 
hch att man kunde i riktig tillämpning briika 
krom Skriftens ord, som sägcr^ fast i en annan 
iiening^ aii det trädet fallit y der hlif[>er det 

11 est difficite de s^éleper quand te stijet 
^^Uae: så dömma Voltaire och förnuftet. Talun- 
Cq gör ätaiinstone icke ensam nog dcrtill. Oai 
^ant likväl stundom sker, verkas det visscrligiMi 
4^0 genom någon blott stylens förfjenst, eller 
Kf>tta lof ordets ståtlighet Det verkas då, utan 
rtfvel, genom vissa stora skribcmters egna rike- 



dom på Yigtigpi och rarande betraktelser, m 
dera^i konst alt tå skioUigen sammanbinda 
med den a%finfDas minne, att de synas- hd 
tiirligea föda»- deraf , och likaaooi utgöra 
nÖdvSndifa boitändsdekr. Bet Sr då, som 
rarctty utan att mirka det^ förblandar sjelfvi 
reniålet med betraktelserna denrid, och s| 
oviss^ o:ii dessa liiliga fSrgor, dessa slora t 
drag, dessa uppväckta känslor, härleda, sig 
ämnclc> lörtjenst eller Idarens. Det ar då, 
jag, som det någon gång händer, alt man 
sig rörd inlill vördnad eller tåror, vid åmini 
af en person som man sett lefva bredvid 8i{ 
hända utan uppmärksamhet, och hvars boi 
man utan all saknad erfarit. Men de, i h 
förmåga det är att författa sådana minnessk 

4 

äro lika så sällsynta som de, i li vilkas föi 
det är att fört^cna dem. När man emedlert 
en sådan effekt velat söka orsaken, har laai 
finna ^en i talarens vackrare skrifsätt, ocA 
nat i den tanken, att vältaUgheten beitb i 
gare phraser än de vanliga, i utmålningpaTi 1 
ster och liknelser. Man har ej yelat> -él 
kunnat finna, att orsaken dertill legat i ta 
djupare förnuft, hans ädlare sinnesrorelseTi 
atorre kännedom af menniskan, samhället, i 
för dem vigtiga ämnen, h varmed han fi 
att upphöja sia tafla. Att genom vältali|^ 



— Sa5 «. 



lott berömmande eUer utsirande konst, omskapa 
ti vanlig man till en förträiilig, ett vanligt, lef- 
■dalopp till ett märkbart och minnesyärdigt, ett 
tdant försök kan ej lyckas, och skulle göra/ om 
st- kunde lyckas, ringa heder åt talekonsten. 
tmdcunqpe ostendis mihi sic, incredulits odi, är 
ra4. h varje förnuftig åhörare säger, eller har rätt 
A sBga, åt en sådan talare. 



Vore ett publikt medborgerligt ofTer åt den 
Bidnaa egenskaper, och tillkommande tiders in- 
JUBmwde i lofsången derofver, så visst det enda 
Sremålet for alla åminnelsetal, som de flesie för- 
itlare af sådana arbeten synas på det sättet be- 
lipa naturen af detta vitterhetsslag, och styra 
illt fiirten iif deras vältalighet; sa vore den tan- 
ma tfilVeUatan ganska väl grundad, att det ut« 
idgid* bruk deraf , som vimnit hos oss häfd , ioka 
^ ISr mycket inskränkas. ^Men nu har naturen 
å daqrt menniskohjertat, att det är sig öfverallt 
ikt| och att dess böjelser och önskningar, utaa 
ifcsspde på egoBskapemas skiljaktighet, äro hos 
)tnt dödlig, fitft i större eller mindre grad, all- 
Ides desamma. Alla, det är sant, törsta ej med 
tt joataläckligt begär efter odödlighetens ära. Ett 
of sjungit i de aflägsna tiderna, rör ej hopen af 
Itenniskor, och efter naturens visa inrättning, van- 



^ S28 -1 

ligen blott desMi utomordentliga själar, hyilk 
tillika gifvit krafter, att, genom deras bi 
eller snille, verka på tillkommande tidebvari 
gifs deremot .ingen, så framt han antingen e 
yit ett undantag i känslolöshet firån den 
menskligheten, eller också felar i upprikl 
som ej skall tillstå det vara en ibland dess 
gare önskningar, att åtminstone hos sina anh 
sina vänner, sina bekanta, qvarlemna efte 
död, ett kärt och med deras lefnad lika ^ 
tigt minne* Sådan är då naturens inrättnin| 
har fäst geniets öga på odödligheten; dygi 
deremot, välgörandets, vänskapens, troheten 
hågkomst och rättvisa, hos dem med hvil 
Jefvat, och från hvilka döden en gång skall 
oss. Det förra vill lem na > efter sig ett evig 
sednare, ett rörande minne. Men all naturlig 
har tvifvetsutan sina nyttiga ändamål, od 
kunna till mensklighetens väl, anväadaa ochi 
Begäret att efter döden älskas och prisas, ^ 
framlocka dygder, likasom begäret, att efts 
den beundras och prisus, framlockat egond 
om våra ännu halfvilda samhällens fördomai 
to oss att skänka samma lifliga högaktning 
förra som åt de sednare, eller att åtmii 
skatta till ett någorlunda lika värde, menr 
aktning och välvilja som deras beundrao. 



— 397 — * 

Men sa långt vi, efter seklers erfarenhet, än* 
Iro ifrån denna grad af mognad, så visst äro 
Ijkräl dessa bortgömda samhällsdjrgder, dessa för- 
poster af god make, god far, god medborgare, i 
dlBNS allmänna utöfning, oändeligt vigtigare för 
;^rprlden, än de flesta af dessa sällsynta och för- 
vånande egenskaper, h vilkas missbruk gjort, att 
PMH kan tvifla om de varit för menniskoslägtet 
^era nyttiga än skadliga. Ja, äfven då man för- 
.lltfitter både deras förträfflighet, och det fuU- 
lEomligt goda bruket deraf, blir deras stör- 
»tta verksamhet likväl ej mera tillräclvlig för jor- 
jjdens sallhet, utom de ,enskilta dygderna, än den 
|llorsta anförares egenskaper, skulle va.i*a tilliäck- 
^ga till segern, utom soldatens st}: ka och mod. 
I^Det är derföre godt att göra rätt myckel för upp- 
|.iniHitrandet af lysande egenskaper, men det är 
(45digt att göra allt för upplifvandet af ett mora- 
^liakt värde hos menniskorna. Hvar skribent som 
1^ Uppriktigt söker att gagna samhället, borde i syn-r 
Herhet alltid Jiafva för ögonep detta stora ända^ 
^ål. Man har, det är sant, mindre tillfällen der- 
tiU, vid frågan om stora ovanliga menniskor, hjcl- 
tar eller statsmän. Deras vidsträckta utsigter, 
liundrade till deras gerningar sammanverkande or- 
saker , och de större händelser de hvälfva omkring 
sig, göra dem, till deras moraliska värde, svåra- 
ro att bedömma. De underkuiVa dessutom hela 



-. 398 — 

\ 

uppmärksamheten , blott genom sin glans odbi bop- 
gerliga märkvärdighet. Vid firamställandet dere- 
mot, af den ringare, vanliga medborgaren^ 8om 
utan publikt inOytande och utan egenskaper der- 
till, lefvat i fetin skugga, inskränkt till samhälbti 
vanliga förrättningar, och ägt till menniskor, darr 
utöiVer, merendels blott ett ganska enskilt fofUl- 
lande, der, just der är det^ som detta moraliiki 
värde borde vara det första och största Smnetfor 
minnestecknaren. Man behöfver ej frukta, att des- 
sa skrifter skulle få derigenom en alltför triSltiBfl 
enstätnniighet. Dygdemas utöfning förändrar sig|. 
ej mindre än egenskapernas, eAer olika oden och 
lefnadsvärf, och känslan är rik intill öutöslighct 
på målningar af rörande föremål. Om något mi- 
ste, enligt sin natur, blifva saftlöst, enstämmigt, 
tröttsamt att höra och läsa, är det visserligen den* 
na magra biographiska slendrian, detta från hind 
till hand afskrifna formulär af beröm , denna, med 
ett ord sagdt, evigt samma sida af raedelmåttany 
dess snillogåfvor och befordringsöden, som firsai- 
ställes i alla minnestal, af ii vilka, när maa hört 
ett enda, man kan sägas hafva hört hondrade. 

Men genom, jag vet ej hvilken yidskql^ 
vördnad för det rara och glänsande af stora egei* 
skaper, någon gång sedda, har man blifvit Indts- 
igen så hängifven derpå, så af vänd i smfiniogoa 



frSn all tanke på sakemas moraliska Tärde, (af 
allt värde likväl' det ädlaste och redbaraste) att 
nästan ingenting hos samhällsmenniskan , utom de 
förra, tyckes röra vår uppmärksamhet, och att vi, 
atom det beröm, scm de tillrycka sig, nästan icke 
Tela nfigot annat som fortjenar att gifvas. Alla 
den privata lefnadens detaljer, (ofta de enda som 
duUra raenniskan i dess fullkomliga sanning) för-^ ' 
ivinna derigenom ur våra minnesskrifter. Sådant vore 
trivialt; gåfve ej nog glans; man fraktar att ned- 
stiga fr&n skrifsättets värdighet; likasom denna vore 
i gjmnden någon annan än tänkesättets, och lika- 
åom de minsta gemingar, när de tedcna karakterens 
idclhet, icke blefvo derigenom ädla och märkvär- 
diga. Men dessa ädla, rörande drag, dessa dyg-* 
der, invänder man, finnas de också alltid? De 
•kultor finnas, åtminstone oftare, i fall de uppsök- 
tes och hedrades. Den Ijufva, hemliga belöning 
som de skänka sin ägare, skulle ej blifva större 
genom vissheten om andras rättvisa, men man 
skulle kanhända mer allmänt beflita sig derom. 
Man akuUe, det är sant, för berättelsens intresse, 
fSr taflans upphöjning, stundom låna den afgång- 
as dygder, likasom man förut lånat honom egen- 
Aaper; men äfven en liten öfverdrifning i ett så- 
^t loford, äfven sjelfva dikten, (om någon för- 
&ttare kunde till den grad afvika ifrån sanningen) 
tkulle ej blifva onyttig. Den skulle medföra en 



_ 55o _ 

ungefärligen lika verkan med dessa rörande upp- 
träden på våra skådeplatser, hvilkas egenskap af 
dikt ej hindrar den uppbyggelse de skänka åskå- 
daren. Hvart sådant arbete, då det vore hvad 
det borde vara, skulle älskas och förvaras af dem, 
med h vilka den afgångne lefvat, och hoppet att 

förljt na ett ännu vackrare, uppvärma deras hjer* 

i 

tan till begäret att' öfverträlTa honom. Ty eo så- 
dan täflan har visserligen långt mera rum i an- 
seende till dygder, hvartill det står i hvardodligs 
förmåga att upphöja sig, än i anseende till eges- 
skaper, hvilka det sällan beror af vår vilja att 
Ukna. Man skulle af goda skrifter i detta slag, 
snart aga ett litet moraliskt bibliothek för ungdo- 
men, tjenligt att göra begreppen om hvad som 
förtjciiar aktning och loford, sannare, manligare, 
allniännarp, till ingen ringa båtnad för deamensk- 
liga sammanlefnaden. 



Nagre loftalare, känslige för det moraliskt 
sköna af menniskovärdet, hafva vågat, det är sant, 
att upphöja sin röst till de enskilta dygdemas be- 
röm. Sådant har skett i synnerhet då, när hoi 
dem ölVer hvilka de talat, saknaden af mera ly^- 
sande egenskaper gjort denna rättvisa till en nöd- 
vändighets Men likasom de blygdes att prisa lO* 



— 3^1 — . 

nat Sn hvad som tfllikA borde fortjena 
beundran, glamma de sällan att derundenr anklaga 
Olinnets orättvisa,, som, då det ^förvarar hågkoni-* 
sten af de rysligaste Jaster och* våldsbragder, letn- 
nar i sitt tempel nästan intet rum för dessa stilla , 
Tälgörandc dygder, åt bvilka jorden likväl är skyl- 
dig en så slpr del af sin sällhet Att så klaga, 
det är att vilja omstörta ■ tingens nödvändiga ord-^ 
ning; det är alt fordra för lampan, som upplyser 
arbetarens flit, 'en större uppmärksamhet än för 
ljungelden, som krossar slott och fästen;' det är, 
med ett ord sagdt, att vilja omskapa mennisko-- 
finnet; hvilket ej låter göra sig. 

Visserligen, äi* det icke godhetens och det 
moraliska yärdets rättmätiga anspråk, att vinna 
odödlighet De små enskilta dygderna belönas 
genom den sällhet de medföra, och det skulle 
vara olyckligt för verlden om en ädel, hederlig 
man kunde på någon tid äga den märkvärdighet^ 
kunde i något land vara så phenomenisk, att han 
derigenom vunne rätt till en evig hågkomst. Det 
Sr blott det i stora och sällsynta i ondt eller godt| 
som njuter delina rätt; och det är egentligt in- 
gen rätt, utan en physisk nödvändighet, att man 
minnes allt hvad som gjort stora verkningar^ 
vare sig sinnesgåfvor eller naturkrafter. Det sälla 
lugnet försvinner obemärkt, men man upptecknar 



^ 33t — 

ftSormarnas ödeläggelter. Man fBnrarir e| miniiet 
af hvar Ijuf stund i det vackra Arkadien, men 
Etnas och Vesuvii eldsiortningar iro räknade. 
Minnet ar då egentligen i sig ajelf ingen belö- 
ning', intet offer. Det blir det först dä, nSr tiden 
och upplysningen iätt stadga det sanna yärdet af 
de personer eller de saker som höja sig örTer 
glömskan. Beklagom dä ej den stilla välgörande 
dygden, att ej äga ett anspråk pä minnets varak- 
tighet Lyckönskom hellre jorden, om hon Ir 
så vanlig bland hennes inbyggare. Och hvad fSr- 
lorar hon på att glömmas, om ett långt minne 
äfven är inissdådarens lott? om Cromvel , som Po^ 
pe märkvärdigt säger, straffets af sin odödlighet? 
Och glöms hon verkeligen, om hon ej atplånas 
nr deras minnen som hon älskat, som hon tje- 
nat, och med hvilka hon lefvat? Det ges ett min* 
ne, som blott kan finnas hos våra qvarlefvande 
bekanta eller vänner., och som dör med dem 
Detta minno är det enda verkliga. Det andra ir 
cM sublim dröm, som himmelen skickar så ofta 
någon stor man behöis, att väcka det trånande 
menniskoslägtetc Men funnes också i tjugo sek* 
lers tacksamhet, detta höga, rörande Värde, som 
upplifvar hjelten; välan: ekens majestätiska stam 
och dess varaktighet, qväfver den hos er känslta 
af blommans skönhet, som i morgon icke wfit 
skall finnas? Denna skillnad, blonister, ogris ^ -« 



— 555 — 

hederlig man, elnk medborgare, — Ir den»e|him«- 
drade gånger större, än den emellan en dag och 
tu>iende, tio års hågkomst, och tio århundradena? 
Trätorn då ej emot naturen, derföre att hon gjort 
de stilla samhällsdygdcma förgätliga, efter hon ej 
dessmindre gjort dem sköna och rörande. Minitet 
hur sina jättar, likasom kroppsbyggnaden. Deg&- 
ra undantag. ifrån den allmänna ordningen; men 
de fSrringa ej den allmänna ordningens värde. En 
dSdlig, som lefvat älskad och nyttig, skall éjsak-^ 
na tårar pfi sin mull, högaktning för sitt namn, 
af dem hvilka han sjelf älskat och högaktat; ocl| 
är ej detta, i förhållande till minnet, detsamm» 
•om hederlig bergning i förhållande ^ till utkom^ 
stan: allt hyad den vides hjerta ^ifskar? Ett ria'- 
ga antal känsliga sinnen^ samlade omkring dea 
lägsta jordtorfya, som säga emeUaa aig: här g8m« 
mes den vettige, den gode mannen ^ med hvilkea 
vi framlefvat en del af vår ålder^ sådatte rofo 
hans tänkesätt, sådana hans 5den och 
gar^ •— detta, slag af minnets ära, är det i 
verkeligen mycket under det längre ljud af odöd- 
lighet, som, icke olikt ljudet af våra tornklockor, 
änmi långt efter slagen, dånar i öron utan upp- 
märksamhet? eller bullret af hafsstrandens vå- 
gor^ h vilket, genom vanan att höras, sluteligen 
iq>ph6r att märkas? Om en förståndig husfaders, 
en redlig väns, on god medborgares korta håg- 



— 554 _ 

f 

komst ar ett intet i jeiiiförelse me«l lijolffns, snillets, 
konstnärens, hvad blir da dc*Sä2i.s sa kallade uil.vl* 
liga ära, i förliällando till tlvn gviin^i'6>ii «.»f.i n nf 
tid, som icke lika snart, men lika Aakei t itn^i.^iii- 
kar allt i sin algrund: don simmande soan soni 
ögat strax förlorar, och den sfoUa köU^i, hrars 
tunga massa länge brottas mot böljorna? J:;:; viile 
lära mtjdcimätfan, att icke löraktu si^ ^y"^^\ ^^^ 
att skatta sin ringuru ioll. Jorden skulle tröstas 
af denna lära, och hallien al* doss dårskaper, hälf- 
ten af dess olyckor försvinna ur suininanieiiiadea. 
Diklom dä ingen dödligs^natursgärvor och egen* 
akaper större än de varit, för att ursäkta vår 
högaktning. Den som rodnar för alt högakta eo 
vanlig man, när han äi* dygdig och väli^örande, 
rodnar för att vara hvad de flesta äro födde att 
blifva; och ifrån föraktet for sitt stånd, Mr ej vi- 
gen lång till glömskan af dess pligter. Det ir, 
jag upprepar det, icke för det goda och nyttigay 
8om minliets tempel öppnar sig; det är for dtit 
ttöra, det sällsynta, i dygder eller brott. En vis 
husfader, en Konung som gör sitt folk lyckligt, 
deras dygder äro desamma; storheten blott af 
verkningskrets, egenskaper, omsorger, mödor, åt- 
skiljer dem; och det är denna storhet som afgSr 
minnets ära, äCveu i laster. Så hafva Catilioai 
Cromvel, Borgia, Cartouche blifvit oförgätlig 
framför tusen vanliga bbfvar, i deras mörker icto 



_ 335 — I 

mindre straflfbara än dessa. Minnets tempel ärdå' 
bloit en boning för re^ar: vare sfg iiienni$kosläg- 
tets beskyddare, halfgudar, som Alcides, Trajanus, 
Fredrik; eller nienniskoslägtets förgörare, vidun- 
der, såsom Polyplienuis, Cacus, Borgia, Marat^ 
Robespierre. Men om detta slags «lorhet således 
är^ till godt ellor omit, Jikgilltig; om det som ger 
en låog hågkomst, icke iir krafternas rätta använd- 
ning utan deras slörre mått; om äfven en lätt 
gjord ill bragd,, stundom förevigar sjelfva uslingen: 
hvad verkeiigen afundsvärdigt bar då detta före- 
träde, utom den moraliska förträfflighet, hvaraf 
djBt nägon gång åtföljes? Och beror det ej af den 
minsta dödlige, att hafva denna, i sin lägre krets, 
gemensafn med de ryktbaraste menniskor? Jag sö- 
ker ej, att förringa stora mäns ära; men jag ville, 
om jag kunde ^ upphöja och förädla begreppet om 
ett alhnäht menniskovärde. Det är naturligt att 
beundra det lysande och ovanliga; men går denna 
beundran ända till att utplåna högaktningen för 
allt vanligt, ehuru godt, ehuru nyttigt det i sig 
sjelf må vara, då, långt ifrån att upphöja och 
forädla menniskosinnet, förtrycker och qväfver den 
alk dess ädlare rörelser. Om man ej kan hindra 
sig, att starkt slås af all glans, måste man åtmm- 
stone förstå, att taga denna naturliga verkning 
för hvad den i sig sjelf är; förstå att den icke 
bevisar en saks redbarhet, ännu mindre dess god- 



— 336 — 

ket, ehum den icke heller utesluter nSgondera. 
Demanten for sitt sken och sin sällsamhet, for- 
yfinar och skattas, utan att hafva vSrdbt af ett 
sädeskorn. ^Dcn är icke den nyttigaste ibland sten- 
arter, men menniskorna kalla den for den ädlaste. 
Mätte yisheten en gång upplysa dem, om saker- 
nas rätta värde! en gäng öfvertyga dem deron, 
att skillnaden emellan en stor man och en yan- 
lig, är tusende gånger mindre Täsendtelig, Sa des 
emellan en god medborgare och en elak! Dygden 
och fortjensten, i deras mindre yerkningskretsar, 
•kola då hyarken afundas lasten sin odödlighet, 
eller känna sig förtryckte af dessa större -egenska- 
per, hos deras likar, (de dygdige), af hyilka di 
icke i moraliskt värde, utan i det tillfälliga måttlt 
af natursgäfvor och sinneskrafler öfycrträfias. 

Detta är, lärer man säga^ medelmåttans tf6- 
stetal öfver sig sjelf. Måhända. Men att knntti 
yara, med aktning .för sig sjelf, medelmåltif, Ir 
den konsten så ringa och likgilltig? BehöfTes den 
ej för största delen af menniskor? Har en sådan « 
karakter ingen yärdighel? och den läran iages ^ 
förtjenst, som dertili bildar sinnet och tänkt* 
sätten? 



TREDJE 



> 



— 537 — 
TREDJE STYCKET- 

PR'EDIKO-TAL. 

/. Prediio-Inrättningerh 

Ibland den gräseliga mängd predikningar,, som 
årligen hållas inom gränsoma af yårt kära fäder- 
nesland, lärer väl en oväldig domare tillstå, för- 
modar jag, att verkligt fä äga den grad af dug- 
liarliet^ som gor dem ens någorlunda svarande 
mot deras ändamål. 

Det gifves dertill ännu flera orsaker än 'den 
ganska naturliga, att af auktorers produkter^ U* 
kasom af allt annat, är vanligen mangäen slät och 
forträfiligheten sällsynt. Sedan den omedelbara 
ingifvelsen upphört, och blotta nitet och anderik- 
heten icke mer göra tillfyllest för att predika med 
^g^byggelse, måste väl predikantens yrke, likasom 
aDä andra grenar af auktorskap, anses och dom- 
mas såsom en mensklig konst, h vilken har sina 
itglor 'och fordrar sina natursgåfvor^ sin styrka i 
förståndet^ sin underbyggnad^ sin öfhing och sin 
arbetstid. När man nu till en början betraktar, 
Tid huru unga år våra predikanter gemenligen in- 
träda i embetet, ofta med högst medelmåttiga gåf- 
Vor af naturen, men ännu ringare förråd af be- 

CtEopoLDs Skr. III Del. sa 



^ 558 ~ 

grepp och kunskaper; när man tillägger i de] 
hctraktclse, den nödvändighet hvari de fleste 
finna sig att y^Iigen sammanskrifva, eller åUn 
stone hålla, en, två, oita tre predikningar h 
vecka; så bör man visserligen ej förundra i 
om goda predikningar äro och förblifva hos 
sällsynta. 

Den bästa skribent alstrar med möda, nm 
en längre lefnad, tio, femton, tjugo godaarbet* 
så litet vidlyftiga de än må vara. Huru vill n 
då begära, att en medelmåttig man skall hä 
åtminstone hvar vecka, ett väl förfatladt tal? 
frågat* hvar förnuftig, om det är underligt 
ynglingar, utan någon af naturen utmärkt kalle 
till författares yrke, utan förråd af tankar, tr 
frihet att välja arbetsstunder, utan tid attgraiv 
hyad de i brådskan sammanfösa på papperet, ] 
frågar, om det är underligt, att dessa göra { 
menligen illa, hyad de mest öfvade skribent 
med villkor af lika skyndsamhet, och i syline 
het med samma förbindelse att alstra oupphorli] 
knappt skulle göra medelmåttigt? 

Det är sant, att denna trägna predikoplij 
icke utau med ganska stor åtskillnad, blifrit 
ståndets ledamöter fördelad, ocli att den ickelil 
åtföljer alla grader i läroembetet. Våra hecn 




y 

', domprostar, theologie professorer, och 
ektorer, aro ej de söm mest nöta predikstolen; 
Im man annars här i verlden icke sä ofia ställt 
akemas gång, just tyertémot hvad den borde 
ara, så vore det tydligen just dessa kyrkans ljus; 
lessa hennes erkelärare, ifrån hvilkas läppar den 
ndeliga vältalighetens honing egenteligen och ym- 
igast borde flyta. Det är billigt, att de under^ 
isa andra, som bäst förstå, och att de framför 
ndra tak, som böra hafva de yppersta gåfvomaj 
unte bästa läglighet att väl bereda sig dertilL 

Nu i staUety och efter sakemas närvarande 
orittning, pålägger man tvertom just de yngsta, 
ankefattigaste, kunskapslösaste, och med alla kyr- 
caoft förrättningar trägnast sysselsatta, äfven den 
nlstarepligten att oftast och beständigt upphöja 
leras rost i församlingen; hvilket, för den ofant* 
iga mängd af predikningar som årligen fordras 
all Gudstjenstema, också blir ett slags nödvän-, 
digt ondt 

Man undrar mindre på denna inrättning, när 
anan besinnar att predikanteme, efter söndringen 
ftån den katolska kyrkan, föga behöfde vara an- 
■tt än den nya orthodoxicns skolmästare. Allt 
lUikom då förnämligast blott pa renlärighet: det 
vill säga på minne och symboliskt nit. Fallet är 
^ nu alldeles detsamma. 



Mig äro de gränder icke obekanta, hvai 
inan vanligen söker ursäkta den närvarande 
rliftningens ofullkomlighet Menigheten, sägen 
Lohöfver inga mästerstycken. Den kan upp 
gas, och uppbygges . tusende gånger säkrare ge 
en okonstlad enfaldig undervisning, än genom 
yppersta vältalighet Man behöfver, för atl 
ett rä(lskain*ns sätt förkunna salighetens ord, 
låna deråt någon fåfängehg prydnad. Allt så 
(ropar man) är blott menniskokonst Likasom h' 
sammansättning, tal eller skrift, icke vore 
icke fordrade sin skicklighet; icke behofde 
nijRcts biträde! och likasom den okonstlade 
fald 11 varom man talar, vore samma sak med 
di^htt, vanmakt i tankar och ett ostädadt s\ 
Alen denna löjliga fördom är likväl sä allmSo 
jag förmärkt >is5a nitälskare aldrig vara rätt tr 
emot livad de kalla menniskokonst, utan 
hvarest oskickligheten har åtminstone en viss. 
lig påtaglighet Hör, till exempel, en prcdi 
full af förståndets kraft, full af hjertats var 
och författad med hela språkets värdiga reo 
Det är, skola de säga er, blott konst elig ord <0 
mejinisloinsdojn. Men utplockade bitar ur ^ 
och våra grannars postillor, hvilka likasom stri 
emot att sammantrugas; men den eviga slendi 
af en saftlös mångdelning; det tröttande slapd 
loci communes, allegorier, tautologier, £ilska 



_- 34i — 

tydningar, hårdragqa tillämpningar, kalla utrop, 
och liknelser utan värdighet; men den möjligaste 
brist på riktig tankeföljd, förnuilig plan, pathc- 
tbk kraft, och en styl ändteligen, ett språk, p((^ 
atan grammatisk, jag vill ej nämna rhetorisk föi- 
tjenst; se, Qied sådant äro dessa ^deremot Inll- 
komligen tillfreds. Det är, säga de, ej vackra 
ord) (deri hafva de rätt,) ej sjelfklok tankellygt, 
ej mensklig visdom, ej 'fåfänglig konst, ulan dt^t 
Sr (jag lånar ett vördnadsvärd t uttryck, som af 
dem missbrukas) andans och kraftens bevisning! 

Sådan är fördomens gamla sång, upprepad i 
ett evlnnerligt ccho af tanklösheten eller oskick- 
ligheten, som deurrar att röjas. Men ser man då 
icke, eller vill man ej se, att de som hos oss Ifia 

• 

emot mängden af släta predikningar, visserligen 
icke göra det af omsorg för ordens prydnad , utan 
for betraktelsernas värde och meningarnas sam- 
manhang? Tror man, att till ett sådant santman- 
hang icke fordras förstånd, insigter, tanke vana, 
ofhing och tid att författa? Tror man, att hvar 
b^ynnare skrifver, så snart han vill, enfaldigt 
Täl? Man är orimlig eller oredlig, i fall man ej 
vin erkänna, att Icke allenast den vigtigastc, utan 
just den sällsyntaste delen af all talekonst ligger 
i ämnets förständiga utredande, och I detta första 
enfaldiga sammanhang emellan tankarna, Ifrån bör- 



-. 542 _ 

jan till slutet, som gor att det förtjenar heta en 
Afliandling. Det är just detta, som utgör den 
verkliga talarens första egentlighet, just detta, som 
vi mest sakna hös en del predikanter, och som 
är tusende gånger rarare att finna, än den smula 
talang som fordras att skrifva en bit passabel 
styl. Denna är bildningsgåfvans verk. En gosse 
kan till en viss grad hafva den; men blott den 
mogne mannen tänker och öfvertygor. Och be- 
klagligen är denna mognad just det sällsynta i 
predikokonsten, likasom i alla andra tankeyrken. 

Men om den var nånsin nödvändig. Sr odi 
blir don det dageligen mera för dem, som bort 
vara menighetens undervisare i religion och lef' 
nadslära. Må de uttrycka sina tankar, med en 
bättre eller slätare styl, derom är ej ännu fii^ 
gan; men må de allenast hafva tankar. Må de 
förstå, att genom en sammanhängande betraktelse, 
(så enfaldig den må vara) leda till sanaingens 
kunskap, till dygdens utöfhing, och göra det ä 
ena sidan mödan värdt, å andra sidan möjligt for 
åliörarnes uppmärksamhet, att följa dem i densa 
så ofta outredliga irrgång, som de behaga kalla 
betraktelse! Detta fordrar den enfaldigaste till sin 
uppbyggelse, och hvad annat fordrar äfven den 
visaste? 



Talom* då en gång med uppriktigliet, och 

skiljom eindlan en verkeligen christlig enfald, och 
ett oredigt, otänkande hufvuds illa hopyridna tan- 
kehafs; så mycket otjenligare för den enfaldiga 
menigheten, som sammanhanget måste, just för 
den, biifva allrasvåfast att fatta och följa, i 
sädana tal eUer skrifter, hvarest ett sådant all- 
deles icke finnes. 

Det är ty värr sant, att detta är räft ofta 
fallet; om änskönt vida mindre i hufyudstaden och 
några större städer, der det allmänna omdömet synes 
något mera verksamt och lejfvande, åtminstone i 
en stor del af våra landsorter. En sak så mycket 
svårare att hjelpa, som sjelfva det höga och öf ver- 
fSrståndliga af vår troslära, oftast tjenar misk- 
maskaren, att gömma sin oredighet under uitryc^ 
ken i^ en anderik skriftmessighet. Denna sednare, 
han yet det rätt väl, felar aldrig, ehuru illa den 
mä användas, att vördas af hopen; h vilken, iför« 
bindelse att blindt tro vissa högre läror, och ur 
stånd att urskilja den gräns der hennes förnuft 
iår begynna att fordra ljus, sä gema på en gång 
afstår ifrån rältigheten att någonsin begripa. 

Men jemväl i de predikningar, som äga den 
ej allmänna förtjensten att hafva mening, och 
som hållas äfven för upplystare folksamlingar, är 



— 344 ^ 

a 

oftast afhandlingen icke dcrfore bättre , nytti^ 
gare, lämpligare till tidens skick och fihorama, 
hyaråf det ej vore svårt att framlägga ofyerty- 
gande exempel. *} 

Då vi emedlertid rikta vår uppmärksamhet 
på vigten och nyttan af de oiTentliga prediknin- 

*) Man tillute mig att anföra ett cuda, länadt ur en af 
vSra kända dagMkrifler. Se har inuehället af en pre- 
dikan , tryckt i oii af landsorterna, för några är ledaiit 
ocli kort dereftcr recenserad i allmänna papperen. Jaf 
skall bibchdlla, likasom recensenten, författarens egna 
ord och bostaft tecken. 

Det dyra talij^lietens ord. 1:0 Till deas Gu- 
dom ii ghe t: hvilkcn betraktas a) till dess beskalfen- 
lief; b} till sal tei' pS b vilket vi blifva dcrom öfw 
ty^racle. II vartill ^ifvas t va vägar, et) Bevisnin£CDi| 
livarvid forrkomnier: A) Skriftens invertes kannetec- 
ken ; h vilka äro: a) dess höghet och fSrträffligkeli b) 
(les.s enlighet och sa ni manstämmclse; c) dess undrani- 
värda kraft. B) Skriftens ntvertes kännetecken; 1) 
underverken; b) lärans framgäng och bibcUUdWy 
c) martyrernas ståndaktighet. j8) Erfarenhetsv^oi. 
s:o Till dess härliga nytta; 1:0 till lärdom; 9:0 
till strafl; 3:o till bättring; 4:o^ till tukUnj 5:o till 
tröst. U varefter följ er tillämpningen och nppmnntfui* 

A) Att erkänna och vörda Ordets sanna Gudoalfffatt. 

B) Alt Varda och bevara det. C) Att bruka och an- 
vända det. et) till lärdom; (3) sUaff; y) bättringi i) 
tuklnn ; s) tröst. 

Det tillhör mig ej att fälla häröfrer nSgot omdS- 
me. Jng öfvcrlemnar detta at läsarens egen urskiR- 
ning. Tillfället mH hifva medgifvrt utbredandet afnl- 
gon djupare lärdom. Men art hehöfva till indeluiDgea 
af sin betraktelse, tre särskilta alphabet , utom ^ 
vanliga sill'j*orna , att ej lemna obrukadt dcrvid men 
äa blott di.t fordna romerska nummertalet ^ det irfiir 
mycken {[^rnndli^liet, predikade man ocksS for cu fi^ 
samling af idel Mnenioner eller Scaligeror. 



>- 545 — 

t 

gårne, icke blott 'for sjelfva Gudalärans skull, 
(hfars angelägenhet måste sättas långt of ver all ^ 
firåga) men äfven derjemte, såsom nästan den en- 
da tankeskola, som, genom inrättningen arf våra 
samhällen finnes öppnad för den större menighe- 
ten, så blir äfven derigenom, i statsmannens ej 
mindre än i religionsälskarens ögon, nyttan och 
BodTändigheten af goda sammanhängande prediko- 
arbeten så mycket oemotsägligare, och sorglösheten 
derom, så mycket oförsvarligare. 

Ännu en annan betraktelse förtjenar att här 
tilUggas. Predikningar göras, säger man, för de 
ehfUdigares uppbyggelse. Ja! men tillika för de upp- 
lystares. Man må* i andra ämnen åberopa sig den 
större hopens lägre grad af odling; men vid en 
allmän gudstjenst, som samlar hpga och låga, me* 
nighet och ståndspersoner, lärda och olärda, till 
aamfilta andaktsrörelser, der måste innehållet af 
iSrarent föreställningar vara af den visa beskaf- 
fenhet, att det förenar alla klassers både begrepp 
och hjertan; sådant, att det hvarken genom sin 
djapsinnighet öfverstiger den enfaldigåres fattnings- 
g&fva, eller, genom vårdslösad sammansättning, 
synes den upplystare ohyfsadt, meningstomt, och 
utan värdighet. Detta har också, på långt när, 
k icke den svårighet som fördomen diktar,, eller än- 
I nu oftare^ odugligheten. Ty hvarken äro i dessa 



f~ 



^ S46 ^ 

ämnen, sanna^ Bdla, vigtiga tankar, till dens 
natur svårare att begripa än de som icke äro det, 
eller äro hjertata rörelser hos den upplysta ddea 
bland menniskor, af annat slag än hos dea obm- 
niga. Blott oskickligheten, som känner dg for- 
lorad om hon upptäckes, bemantlar fig med detta 
förcgifvaude. 

Men man mäste söka, att med all kraft at- 
rola denna orimliga fordom, h varförutan nödvlii- 
digt händer, hvad för religionen är af allt det skad- 
ligaste det nemligen, alt menighetens gudstjoist 
icke blir de upplystares, och att detsamma som 
påstås verka uppbyggelse hos den ena, ger förar- 
gelse åt den andra. Det har ej minsta sTfirighet 
för den enfaldigaste åhörare, att förstå en för- 
nuftigt sammansatt predikan, att följa en i^ 
hygglig betraktelse, att bevekas af en lifligt rö- 
rande föreställning, när betraktelsen, forestälbiia- 
gen, förenar tillika med uttryckets värdighet, tf- 
ven den nödvändiga tydlighet, utom hTiifcfin det 
ej kan gifvas hvarken sann undervisning dkr sann 
bcvekelsekraft Men det är fullkomligen ooiojligt 
att en åliörare som lärt samo^nbinda begreppen, 
lärt att med ringaste städning uttrycka dem, skoUe 
frambära till den Högste, såsom uppriktigt oSet 
af sin dyrkan, andakten till hvad han inom 4 
föraktar såsom lågt, löjligt eller mepingsiosL 1^ 



— 547 — 

■ 

lägg att lättsinnigheten , religionsföraktet, äga ej 
Wt vådligare vapen än denna van vördnad, kastad, 
med ringaste skugga af rättvisa, på den allmänna 
gudstjensten. 

Vida förståndigare är då tvifvelsutan , att 
vänja, efter hand, sjelfva menigheten vid sam man- 
bindningarne af ett rent språk, vid uppbyggeisen 
af sanna , värdiga , förnuftsrika tankar och före- 
ställningar, än att, under förevändning af dess rå- 
het och tankesvaghet, befästa en fort varande skilje- 
gräns emellan folkets gudstjenst och de upplystares. 

Jag väntar icke af tankelättjan, eller af den 
snäsande fördomen, att de åkola finna dessa fore- 
gående anmärkningar grundade: långt mindre, att 
man på lång tid ännu skall begynna, att hos oss 
besörja någon förbättring i våra kyrkostadgar, som 
gjorde släta predikningar möjliga att undvika. Ibland 
forslag, som härtill varit gjorda, förtjenar dopk 
ti^mnjts det, som ftinnit så många anhängare i 
både Frankrike och England, att från predik^lo- 
lame uppläsa andra goda predikanters arbeten, 
när egna, som dem i värde uppväga, icke äro att 
tillgå. 'Jag ser ej hvad ondt som deraf skulle häng- 
da, om ej, att kyrkogästerna finge höra vackra, 
lärorika afhandlingar, i stället för odugliga hast-- 
verkj och att dem blefve i hela dess ordning och 



. S48 _ 

sammanhang föreläst, hvad de nu i stället ofit 
fa liöra styckevis utryckt ur andras arbeten, och 
utan skicklighet sammanblandadt, och hoplappad!, 
med talarens egna magra tankealster. Jag ser icke 
lieller, h vårföre det ej kunde lemnas en hvar öp- 
pet, att med denna tillgång, förena äfven den af 
egna försök, i det mått, men blott i det mått, 
som arbetstid och skicklighet sådant medgåfve. Vi 
äga redan på vårt språk några ggda tryckta pre- 
dikningar. Vi skulle tvifvelsutan få ännu flera, 
om denna sunda plägsed infördes. För det öfhga 
finnas rika tillgångar hos andra nationer, hvilkas 
homiictiska arbeten, under tillbörlig uppsigt of- 
versatta och brukade, visserligen skulle medföra 
önskelig nytta. 

Det kan sägas häremot, att man på sådant 
sätt ej skulle få höra, år från år, annat i kyr- 
korna, än hvad man antingen läst eller kunde 
läsa hemma i sitt hus. Men äro då nyhetens re- 
telser af sådan vigt till det ändamål, som med 
en predikan åsyftas? Och hvad hör man då nu 
i många kjrkor, annat, än hvad den som äger 
tillgång till vissa homiletiska andaktsböcker, skulle 
lika så väl kunna läsa hemma i sitt .hus, tillhuf- 
vudsaken fullkomligt enalianda, blott vida bättre 
till afhandlingssättet? Det gifves cnskilta perso- 
ner, det gifves hela hushåll, som aflägsenheten 



^ 549 — 

frfln kyrkan, eller andra orsaker^ hindra att an* 
norlunda än sällan infinna sig der. Postillan pre- 
dikar for dem; och oaktadt de hafva denna bok 
beständigt i deras händer, oaktadt samma predi- 
kan på samma söndag årligen återkommer, för- 
ringas derigenom, vid den förnyade uppläsningen , 
ingalunda uppbyggeisen deraf. Dessutom då frå- 
gan är, som den här Bor vara, om det större 
' antalet, huru stort är väl dess förråd på böc- 
ker ,af detta slag? och huni ofta behöfva icke 
samma lärdomar, samma betraktelser för de fle- 
sta upprepas? 

Man invänder vidare, svårigheten för prcd:^ 
kanten att lära sig andras arbeten utantill. J<ig 
ser ej hvarföre det vore nödvändigt att predika 
ur minnet. Engelsmännen göra det icke. Men 
skulle det också pröfvas bäst, hvem vet |cke all 
naturen merendels alltid ersätter i minne, hvad 
hon låtit sakna i förståndskrafl, och i förmåga 
att ajelf alstra? Mycket skulle kanhända äfven der- 
igenom ett bättre predikosätt befordras, att, i stäl- 
let för våra vanliga SöndagsEvangelier, sådana 
texter ur den Heliga Skrifl valdes, hvilka till- 
hopa tagna, utgjorde ett slags lärobok, så väl af 
vår tros hufvudstycken, som af de lefnadspligter, 
dem kristendomen förnämligast yrkar. Man har 
redan ofta föreslagit detta, men med den ringa 



•* 55o «.. 

■ 

följd, som man bort vänta sig af ett sådant foi^ 
slag. Det är, nästan i allt, ej förslag tUl ett bättra 
som felar oss, det är verkställigheten; och détUir 
förmodligen, i detta som i annat, slutligea blott 
diet allmänna vettets ensak att, genom sin egen 
skärpa, bortfräta de missarter, emot hvilka det, 
nästan alltid förgäfves påkallar högre och lägre 
vederbörandes senfärdiga behjertande. 



•mmmfmm 



IL Prediko-Sattet. 

Jag ärnar här hvarken skrifva dispositioner 
för begynnare, eller gifva råd åt upplystare 2a 
jag. Men det gifves vissa frågor i detta Xmne, 
som väcka i våra dagar icke ringa stridigheter. 
Jag skall försöka, att efter mitt satt besvara dem; 
det förstås af sig sjelf , hvar och en obetagit, att 
finna sitt sätt vida grundligare. 

Första Frågan: Huru bor man predila? och 
hvilken af delarna, bor läraren i synneT" 
hét välja for sina underuisningar från 
predikstolen: dogmen eller moralen? 

Egentligen synes den katechetiska undervis- 
ningen, genom sakens natur mera bestämd far 
dogmen, predikstolen åter mera för tillämpningen 



— 55i ^ 

leraf. Man skulle yisserligen ej nog sorgfälligt 
inYlnda stunderna af dessa menighetens allmänna 
ammankomster och förenade andakt, i fall man. 
!j beljente sig deraf till annat, än till upprepande 
dier Iflngre förklaringar af hvad redan i de kate- 
:hetiaka förhören, från ungdomeh inskärpes i allas 
ninnen. Detta är godt och nödvändigt; men ar 
let tillräckligt? och måste man ej söka, att äfven 
lerjemte visa religionen i dess skönaste dager, såsom 
noralisk lära, och i dess tillämpning på lefvernet? 

Ni talar här, tvifirelsutan, blott och endast 
un den kristna moralen, invände en man, till 
kvilken jag yttrade detta föregående. Men derom 
har ingen strid varit. Frågan är endast om för-, 
mif tsmoralen , och om dess behörighet i våra an- 

leliga tai 

Haf?a vi då tvenne moraler? frågade jag. 
Är fomuftsmoralen ej Guds lag och inrättning? 
Har den blifvit upphäfvcn genom en sednare? 

Man förstår ej orätt med förnullsmoral, se- 
^läran föreställd efter grundsatserne af en vi:^s 
Mkt, eller visst system i philosophien. På detta 
aitt åtskiljde sig, till exempel, stoikernas moral 
ifrån epikuréemas, genom sjeliVa grundbegreppen, 
•om lades olika dertilL Sådana skiljaktigheter i 



— 35» — 

moral-läran, hafva varit vanliga på alla lider, 
äldre och nyare. Ingenting är i sanning oskick- 
ligare, än att i offentliga predikotal inblanda så« 
dana klyiligheter. Men då detta medgifves, och 
* när man således icke faster vid ordet fonmfli- 
moral denna bemärkelse af vettenskaplig spetsfim- 
dighet, hvad förstår ni dä dermed, for att^ som 
ni tror böra ske y utesluta den från den alladnna j 
religionsundervisningen? - f 

Till nödig upplysning härom, begynn med att 
säga niig, hvari sättes af er den kristna monleni 
egentliga kännetecken? Då det icke kan vani\ 
oliklieten af sjelfva moral-lagarna, är det väl di 
i annat, äu i blotta förbigåendet af dessa lagpn 
nödväncliga förnuftsförklaring; det vill säga, iote- 
sliilandt \ af de skäl och grunder, h varigenom de 
blifva oss, i och lör sig sjelfva, bekanta eller för- 
bindande? jNIen huru skulle det vara naturen åf 
religionsmoralcn, att väl i allmänhet bjuda opp-* 
fyllandet af alla rättvisans och godhetens pligter, 
men att, såsom oheliga ämnen för våra bettaktel- 
sev^ utoslula deras kännedomsgrunder: underris- 
ningcii oni hvurlore de åligga oss; hvilka följder 
de jiiediöru; genom hvilka omsorger de kmw 
iippf'} il.i-i, och sådant mera? 



Sb 



_ 553 . _ 

När predikanten säger er ifrån predikstolens 

*oo verkar' allt gödt; den som tror, han gör det 

oda; han är god undersåte, god make, god 

usfader, god medborgare; så säger han er, tyifla 

I derom, en stor ocli vigtig sanning. Men återstår 

igenting vidare att säga? Tål denna sanning, i 

Jlämpningen, ingen tillagd undervisning, ingen 

ärklaring för begreppet? BehöiVer ej läras, hvari 

et goda som skall verkas egentligen består, och 

enoni hvilken beskaflcnhet det blir sådant? Må- 

:^ ej vetas, hvad det är, i hela sin utofning be- 

"aktadt, att vara god undersåte, god make, god 

usfader, god medboi^gare? Sjelfva orden, inne- 

ålla de tillika undervisningen derom? Innehålla 

e alla naturliga bevekelser, som kunde tilläggas? 

• 
Religionsmoralen betraktad i sin princip, tron, 

lä vara långt öfver förnuftets fattning och biträ- 
e; men dess användning på timineligheten, kan 
j ske utan nedstigande till lefnadens särskilta 
öreskriller, till tänkesättens pröluingj till betrak- 
andet af menniskors enskilta eller inbördes för- 
lållandej och kan religionsmqralen härvid umbära 
romullets åtgärd? Är denna åtgärd onyttig, der- 
före att den ej gör ensamt tillfyllest? derföre att 
BO högre kraft ännu fordras? Det är ej heller od- 
larens makt och konst som ger växten åt sädes- 

Lsupoiiiis Sku. Ill Dkii. s3 



_ S54 ^ 

komet, som tvingar åkern att återbSra det iiobl^ 
digt: detta är Skaparens verk, och lians hemlighet 
Men odlarn kastar derföre ej sitt utsSde pä ea 
oberedd jord. Han måste gifva dcrät sin noda 
och sina menskliga omsorger. Se der äfven idi* 
gion^lärarens kall, och naturen af den hjelp lor- 
uullet lånar honom. 

It 
Gjorde då Apostlame sjclfve, frågar ni, tih 

dessa förnuftsbetraktelser? Visserligen, sä mjcbt 
som lät förena sig med deras första och vigti^h 
8te ändamål: sjelfva den frälsande lärans forkiU' 
nande och utbredande. Grunden måste IiggM| 
innan taket Det var ännu, egentdigen ssgHi 
mindre menniskan för tiden, än mennirikaii Gf 
evigheten, till h vilken Apostlarno talade. Dei 
allmämia heligheten af rcllgioneus fordringar^ hen- 
nes högre biståndskraflcr, med ett ord, gerain- 
gamas rätta och högsta verkningsgrunden -deltt 
borde nödvändigt först och oftast förestflhs. Mea 
derföre >att grundbegreppen måste först Blis, bor 
man ej också komma till användningen? Derföre 
att gerningames rätta verkningsgrunder äro af att 
det högsta, det vig tigaste, försvinner derigenfloi 
behofvet af deras upplysningsgrunder: fömuftsIJB- 
set, naturordningen, betraktelsen af mennidnai 
timmeliga bestämmelse, enskilt och allmän? H 
undervianingen härem ej kan umbäras för jorioi; 



' «. 555 -- 

den i sin filIäiD||iing på lefveraet utgör en 
r SAuagslära för himnvelen; då den olärde bortslum- 

inr, philosophen bortgrälar den: med hvars roat 
^ jkftU hon tala till nieoigheterna, om ej med reli4 
^ gionslärarens ? Hvem tillhör det, omickehonom, 

att i sina föreställningar förena dem begge , reli-' 
^ gionen och förnuftet, och att yisa deras samroan- 

stbnmelse: det ena såsom gemingamas upplys- 

aingi* och kännedomsmedel; det andra, såsom de- 
'CM högsta Terkningsgrund? den ena, såsom förid- 

Imde kraft; det andra, såsom gifvande sak, Soh 
iQfr, att förädla? Ty h^ad Tore, utom denna til- 
iaigda lefnads- och verkningslära, sjelfya Tiljans 
4Élhn8nna helighet? Tvekom ej att säga det: en 
Jhögtidsklädnad utan kropp som bure den; en re- 
4Biogsdegel utan något som götes deri 



Det predikosätt, som inskränker sig att i 
adlmSnhet blott yrka tro och kristendom, som 
innesluter inom detta enda grundbegrepp hela re- 
ligionsmoralen, utan att någonsin gå vidare, detta 
luredikosätt må anses vårda med trohet den grund 
•apQ religionens första lärare lagt; men bygger 
«det därpå, hvad som borde och kunde byggas? 
. iq^q^ller det underVisniogens hela utvidgade bp- 
i^r? Tron ger viljaos helighet; men det är vis- 
erligen ej hennes kall, att vara i stället för ef- 
jertanken; att, i menskli^ mening sagdt, upplysa 



• — 356 ^, 

begreppet. Hvar och en pligtlag, h vart och 

förbättradt lankesätl, har utan Ivifvel, lika^ 

sin skyltlskäp Mnud Ciiristendonisgrundema , 

ftfvcn* i och för sig sjclf, sina cgnii rälUietsgr 

der, hvilka det är mig vigtigtaUliira känna. L- 

tvifvil ligga dessa rällhetsgrunder i gerniag< 

eller tänkesättets förhållande till nnilra eller 

mig sjelf; till Skaparpns allmänna vishets och ge 

hets ordning; till min högre eller min tiinmeligat 

stiimmelse; till min tillfredsställelsr, milt eget y 

(h vilket mig-tillåtes att söka) och iivarom allt 

.brgär, att min lärare -tydligen imdervisar n 

Måste då ej nödvändigt häraf iippkonima ettlii 

salt, mer och mer utvidgadt till hvad man, od 

ett slags ovilja, kallar J^drnujtsmoral; men 54 

är långt ifrån- att foctjena' den? Ja, så långt ifr£ 

att det är just derigenom som i\v\\ vcrkeliga r 

ligionsmoralen endast blir mojeli!^. 
t 

Hvad slutligen angår det ymnigare bruk 
af skriftspråk, och det, till sjellVa uttrycket, bil 
liska föreställningssättet, som man begynner t 
med lika ovilja sakna i en del predikningar; så leai 
öfverdrifningen och missbruken deraf , (hvilka bli 
vit oftare anmärkta) redan tillräckliga skal, i 
råda till en visare måtta deri. Genom affoktatii 
nen att sammanbinda i en oaf bruten kedja, Siri 
lens egna uttryck, att kläda alla tankar ochffo 



ttftllningar i bibliska talesätt, blir det logiska samt- 
nanlianget oAa omöjligt att behålla; och talaren-, 
ttt jag så må säga, insperrad inom gränsorna af 
den språkart han ålägger sig att bruka, kan efj 
fiut nyttan också fordrade det, utyidga sina förer 
•tillningar, öfver antalet och innehållet af de i 
Bibeln gifna talrsäUen. De som, när ämnets b.er 
skaflenhct och lahts naturliga sammanhang sä 
fordra, uppoflVa denna ofta falska y ta af anderikt- 
het, för uppsåtet att verkligen upplysa och för^ 
bättra sina åhörare, göra derföre ingenting som 
kan lastas af and ru än dem, hvilka Satta religions* 
betraktelsernas kjuft, i orden och ljudet, men icke 
I sakerna. 



jtndra Frå}jan: Genom hvilket fdrestiilltiutgs-^ 

sätt, bör predikanlen söka att verka på 

menniskosmnet? Bor han tala till blotta 

förnuftet? Eller bor hän nedlåta sig, ait 

tala ii f ven till känslorna? 

Vi lä här att göra med yederparter af an^ 
"Mt slag. Denna fiåga om känslprnas dignitet och 
-^vändning, är en af dem som, under kretslopp 
^i af det menskliga föf'huftsgrälet, oftare åter<i- 
'^mmiL Den lärda philosophieu har nästan ^ 



— 558 _ 

utgjort annat, 'In ett dags Zodiak af ytterliga hy^ 
polliescr^ under hvilkas olika inflytelser menuisko* 
förståndet arbetat. Man borde väl tro, att om 
Skaparen med fSrnuftet hos menniskan foremt 
äfven rörelser till det goda, så måste väl aisigtek 
dermed Jiafva yarit, att dessa begge sinnesgftfVor 
skulle, till ett gemensamt ändamål, und^vtodji 
h varandra* Denrid har, eller lång tvist, det aQ- 
manna sunda men nisko vettet också alltid stamuti 
till dess spekulationen åter frainf ödt några bjdtar, 
som lagt skolan under sig. Man invänder emot 
känslomas uppväckande af religionstalaren: farao 
for den så kallade religiösa sinnligheten; det ringk 
sedevärdet af ett godt uppsåt eller godt bodut, 
liärledt från en viss öm rörelse, men icke hjgil 
på öfvertygelse om sakens rätihet; känslomas for- 
änderligh^t och d^ras ringa varaktighet; deras niN 
het, mera intill djurets natur, än till den upphöj- 
da föruuftsnaturen som utgör menniskovärdet; im- 
moraliteten af ett motif, som hämtas från en be- 
hagande rörelse, o. s. v* 

Jag tror, alt så länge man på sådant sitt 
nedsätter denna stora och vigtiga hälft af det 
menskliga sinnesnaturen, har philosophien ämB 
icke hunnit dit hon bör hinna, och ser icke sBt 
hvad hon påstår att hon ser. Det är ej härsdt- 
let, att inlåta sig i Tidlyftiga. undersökningar, hg 



- 359 — • 

■Icåll eller samma ordning som inkasten^ tillåta 
^ig endast några korta anmäikningar. 



1:0 Den religiösa sinnligheten. Denna 

dlår i förvillelsen om religionskänslans rätta före'» 

;påly och i dess öfvergång från det Täsendtliga a£ 

jpeligionen^ till sädana föreställningar deraf som 

.Mött trafla inbillningen. Ingenting skiljer sig lät-- 

S^reoch tydligare derifrån^ 8n känslan för det 

l^oraliftkt goda i gcrningama. Ni förmår, genom 

^eo rörande föreställnings en samvetslös ockrare 

.till barmheriighet, en hård ooh förföljande fien- 

Ae till försonlighet: huru skulle man finna, i dessa 

känslors uppväckande, någon fara för öfvergång 

ätiU det ytterUgt sinnliga religionssvärmeriet, som 

kysser spikarne^ som slickar blodet, men ofta i 

tfräkning derpå frikallar sig firån mensklighetens 

allmänna pligter? Det är, tvertom, just genom 

känslans återkallande till dess rätta moraliska fö- 

lemal, som den religiösa sinnligheten bäst synes 

kunna förekommas. 

2:0 Sinnesrörelse utan hepismng* Hvarförd 
åknlle man med en rörande föreställning ej kunna 
förena förnuftiga skäl? hvarfore blott beveka, och 
ej tUlika upplysa? hvarfore nödvändigt känsla skild 
Irån öfvertygelse? Ingenting synes likväl mera 
Mmmanhörigt, så väl hos läraren som hos åhö« 



_ 36o — 

raren. Kan hända hade aldrig nSgon talare hjer- 
tat fullkomligen i sin makt, utan att tillika hafva 
förståndet. Men hvad mer är, och hvad inan 
t}'ckes alldeles förgäta: förutsätter ej all moralisk 
känsla nödvändigt lättheten, och öfvertygelsender- 
om? Ar hon möjlig den förutan? Kan någon 
röra, utan att tillika på samma gäng öfvertyga? 
Den moraliska känslan är då moralisk, just deri- 
genom att hon förutsätter öfverlygelse, eller sjetf 
verkar den. Hon är i dessa ämnen- fomuflels 
grund, och icke förnuftet hennes: ty känslor kun- 
na utveklas till förnuft; men blotta fornoftet al- 
drig tvertom förvandlas till rörelse och känsIoliC 
Att uppväcka moralisk känsla, är då detsannDa, 
som att bevisa. Moralkänslan äger då i sin na- 
tur, all den värdighet som kan tillhora sjelfvi 
förnuftet. 

S:o Känslornas loria ifarahtighet. Detta vore 
ett inkast emot naturen och Skaparen; ty Ir det 
ej att säga: Hans medel tjena icke till hans än- 
damål. Men förlåt mig; de tjena fullkomligen 
dcrtill, och i jemt motsvarande mått. En sinnes- 
rörelse bör icke vara beständig. Den skulle di 
utesluta alla öfriga. Alen den bör kunna åter- 
väckas vid slamma föreställning. Röreken förl<H 
rar sig, men intrycket är qvar, och minnet upp- 
lifvar det vid andra tiUnUlen. Någon gång fSittf 



< 

ftig ett sSdant intryck fljnpf i sinnet, ocli StAuken 
deq>å, beständigt lefvande, blandar sig med alla 
ofriga tankar och föreställningar. Se der nyttan 
af exempel, af goda dramatiAa arbeten, af väl- 
tatiga religionsbetraktelser, och af alla djupt rö- 
rande drag. Man måste för öfrigt skilja emellan 
den moraliska känslan och sinnesrörelserna. Deii 
f5rra 8r af högre ordning, och ej omskiftelig, ej 
tillfällig som de sednare. Man kan, i vissa fall, 
betrakta sinnesrörelsen såsom ett slags starkare 
tittryck af den moraliska känslan. Detta uttryck 
kan vara olika till graderna, det kan vara, och 
Jcke vara. Moralkänslan beror ej, men hon upp- 
Jifvaa och styrkcs deraf. 

4:o Kcinslorntis helt och hdllif pliyshla na- 
tur. Är sinneskänslan en egenskap närmare dju- 
ret, derföre att djuren synas hafva någon likhet 
deraf? Men djuren synas också hafva någon lik- 
bet af förnuft: skulle då detta sednare höra ock- 
så till djurligheten? Man lär väl således nödgas 
medgifva, hos menniskan, någonting sublimare af 
begge slagen. Jag har sagt nyss ofvanföre, att 
den moraliska känslan har all värdighet af sjelfvat 
förnuftet I min enskilta öfvertygelse, har hon 
äfven ett visst företräde. Det är icke hon, hvad 
man må säga, som någonsin bedragit verldenJ 
Det är icke hon, som är modem till alla spets* 



_ S6a — 

fundigheter, alla falska slutsatser^ alla besynner^ 
liga hypotlieser ocli sj-stemer som förvirrat meiw 
niskohjeman. Uoder d^t att dessa sednare delat 
skolad, och likasom bläddror pä yattenytan -upp- 
kommit, glinst och gått sönder, har hon emam 
förenat menniskoma, ensam qvarhällit dem lid 
de oföränderliga moral-lagarna. Hon var till odi 
styrde gerningama, innan förnuftet ännu hnonit 
samla för dem några föreskriften Hon vakar, då 
cftersinnandet slumrar. Hon ensam smickrar ej, 
då förnuftet tyvärr ofta gör det, och lånar åt 
passionen sin falska spetsrundighet. Men, invio- 
dcr man, till hvilka förvillelser leder hon ej ock- 
så? Hvilken fantast, h vilken ursinnig säger ej, 
att han följer sin känsla? Betrakta blott alla de 
bål, som blifvit upptända af religionsnitet. Flird, 
mina herrar! kalumni på nioralkänslan ! Hon bsr 
aldrig upptändt ett bål; det äi* passionen, hiffl- 
den, våldet, egennyttan. Intet hjcrta fann nån* 
sin ädelt och förträflligt, att kasta menniskor i 
^Iden för deras öfvertygelse, och att hon skrä- 
net ur lågorna. Den moraliska känslan, om hoa 
hörs i förföljarens hjerta, säger honom blott i all* 
mänhet: vörda Gud, främja religionen; men 
huru, och genom hvad medel sådant måste ske, 
det tillhör förnuftet att urskilja. Den förra ir 
ett ofelbart sinne för det rätta, ädla, sköna i ger- 
ningamas allmänna förhållande; sådant är också 



^ S65 ^ 

'religionsnitet i allmänhet betraktadt. Ingen niot* 
filger Tärdet och förträffligheten deraf ; men det är 
förnuftets kall, alt under denna ädla sinneslag, 
uppfiätta de särskilta gerningar som der^f fore- 
skrifyas, efter hvar gernings undersökta beskalTen-' 
het: ett kall, som förnuftet oftast illa uppFyller, och 
skyller derefter sitt fel på känslans bedräglighet. 
Jag skall tro att känslans värde är djupt under 
förnufts värdet, när nian undervisar mig, alt den 
Mm hjeltemodigt uppoffrar sig för sanningen, rätt«- 
visan, fäderneslandet, följer dervid en blolt spe- 
knlatif bevisning. Jag skall mcdgifva, att lion 
närmar menniskan till djuret, när, vid alankan 
af en ädel välgörande man, mitt eget medvetande 
•äger mig: blygs för dina tårar! Jag skall göra 
detsamma , när man ur blotta förnuftsbegrepp här- 
leder för tnig välgörandet, tacksamheten, trohe- 
ten, det förlåtande ädelmodet^ och alia sublima 
tänkesätt Till dess, skall jag alltid $äga om alla 
QTStemer: detta är menniskoverk ! och om hvar 
och en sådan känsla: detta är Guds finger! Til- 
läggom att sjelfva förnuftets åtlydnad gruadar sig 
ytterst, icke på de logiska begreppen om det 
rätta, utan på känslan af det rättas värde och 
förträfflighet 

5:o Det omoraliska motipet af en be- 
tungande rörelse, ömkelig spetsfundighet! En 



— 564 _ 

rörande förest Sllning behagar: ja! men ett godt 
iipp^-al 5 en ^lor och ädel gerning, härledd dvri* 
frän, äro de derföre mindre moraliska? Fållar 
jag detta uppsåt^ gör jag denna gerning, blott for 
njutningen af sjelfva sinnesrörelsen dervid , likasooi 
jag äter äpplet eller dnifvan, blott för den smak 
de medföra? Tvingas jag ej dertill genom före- 
stälhiingen, öfvertygelsen om uppsåtets, gemin- 
gens, egen förträlllighet? Var det för alt njotå 
känslans behag, som Regulus lät lägga sig i so- 
len med affikurna ögonlock? Är det för att erfa- 
ra Ijufva intryck, som, vid åsynen af ett brin- 
nande hus, en belij' r!ud man går igenom lågor- 
na, för att frälsa deras olyckliga rof? Men huni 
skulle förlräniigheten af sådana geroingar uppen- 
baras för sinnet, om icke all skönhet, äfven den 
moraliska, ägde i sin natur något högst intagande? 
Hvart och ett sinne åtskiljer ganska tydligen i litt 
med vetande • behaget af rörelsen vid en god gcr- 
ning, och sjelfva gerningens egen befallande god- 
het. Klyftigheten må, om hon vill, förblan- 
da dem. 

Jag har, blott ett ord att tillägga. Den enr 
da känsla, som md^sia uppviickas, säger man, 
det är känslan for pli^'f. 1 sanning, jag tror 
mig e} heller hafva päslålt . annaL Jag menar 
mig just^ haiya talat i det föregåeude^ blott oft 



1 



— 565 _ 

känsla för pligt, moralisk* känsla, icke ora känsla 
för musik, målning eller skaldekonst M( n jug 
^ille väl veta, i fall man läcktes gifva sig deu 
nH>clan alt undervisa mig derom, huru känslan 
f5r pl|gt uppväckas så der In abslmclo, och med 
lankeu fäst på ingenting annat, än en blolt iör- 
niiftsfonn, en sats a priori? 

Man afskillre för mig Tålamodet , mÖlande livar 
ny motgång, med samma milda sinneslugn, sanuna 
undergifvenhet för allmakten: Förlåtelsen , med ef- 
tergifna fordringar, och under himmelskt besin- 
nande af menniskonaturens bräckligheler, omlani- 
nande sin ångrande fiende: Vdlgoraiidet , nödens 
och sorgernas engel, sökande dem i hemlighet; 
ofla hos dem osynligt närvarande; utgjUland(! oni- 

, kring sig lycksalighet eller tröst; tackande liini- 
• 

inelen för hvart lindradt elände, och aiftägande 
sig foregen del, hvarje offer af tacksamheten: — 
luan afskillre för mig, säger jag, alla dessa dygder, 
livar och en med sin egen upphöjda skönhet, och 
jag skall röras; den moraliska känslan skall i>ältas 
hos mig i verksamhet; den skall ropa i mitt h jer- 
ta:, se der menniskovärdc! se der din löreskrirt! 
det vill säga med andra ord : känslan Jvr pHi^t 
«kall hos mig uppi^äckas. 

Förstår man således med detta uttryck, att 
föreställningar på ett sinnligt sätt fatliiga, och 



~ 566 ^ 

derigenom rörande, må, eAer ämne och tiUniki 
i3yttja$ af moralisten till hans äadamäl^ så fiiHer 
denna mening follkoroligen tillhopa med den jig 
här yttrat om' känslornas Tärde och an?indnii^, 
och jag vet ej, hvarom man då strider. FSrrtår 
man äter dermed, att föreställningen måtte lid- 
livartenda tillfälle, inskränkas till den j^tterrt ab- 
strakta tankeform för pligt i allmänhet; att det ir 
derigenom som hjertat måste röras, känslan upp- 
väckas, och att, med ett ord, sjeli^a bevekebai 
måste verkas a priori; dä fruktar jag, att mia 
påstär någonting ganska likt en orimlighet, ock 
förblandar, hvilket ej är omöjligt, känslan for 
pligt, med känslan för ett visst berömdt sysiM 
i mctaphysiken. 

Jag tror ;(tt detta gör nog till svar pi to 
framställda frågan. Om jag har rätt, följer dff* 
af, att menniskan ej ledes till det goda på ett 
lionne ovärdigt sätt, äfven genom sinnestorelMi} 
och att predikanten, som med urskillmog och 
värdiglict talar till känslorna, likasom till förnuf- 
tet, gör intet annat än vördar, som han bBr» 
Skaparens lag och inrättning i den mc p ikl^ 
sinnesdan ingen. 



— 567 — 

redje Frågan: Må det tillåtas läraren att 
göra sina morali$ia föreställningar , ' med 
något afseende på lycJtsalighets begii-^ 
ret hos nvennishan, och att hämta deri^, 
från några förmående grunder? 

Man söker, sedan nägon tid, öfvertyga o^ 
t den naturliga egennyttan af detta begär, gör 
St till ett alldeles oskickligt motif för uppfyllan^ 
^ af någon sedlig fordran, fdmedncr dygden till 
t blott köp af fördelar, och kan ej stå tillhopa 
ed hvarken moraliteten eller kristendomen. 

Se der således våra vackraste moraliska skrift 

< 

r, våra uppbyggligaste predikningar, på en gång 
irvandlade fill föga bättre än sedeforderfvande 
*beten! ty de förra lofva oss af dygden, all- 
d sällheten, de sednare af kristendomen, alltid 
immelen. 

Jag förutsätter att man forstår med lyck- 
ilighetsbegäret, något annat^ än blott begäret till 
hrertes fördelar. Ingen moralist eller predikant 
ar någonsin sagt: var dygdig, var kristen för 
Lt blifva rik, eller förnäm, eller berömd. Frå- 
ui är och kan blott vara, om lycksaligheten 
P sinnets egna bifall, och af hoppet omeijttlyck* 
gare tillkommande. 



— 568 _ 

Låtom oss först, tala om dygden, och de» 
ifötjd, sinnets tillfredsställelse. Man nekar ej veric- 
lighcten, ej värdet af denna följd; blott dess be- 
hörighet såsom mutif. Äfvcn detta motif till 
dygd, sä rent det än må synas, är i grunden, 
påstår man, olämpligt, egoistiskt, med ett oid, 
omoraliskt 

Emedlertid, tycker hvar och en sig icke alr 
lenast kunna oskyldigt prisa för andra säUhefeo 
af denna tilllredsställelse med sig sjelf, menlftea 
böra uppmuntra dem alt beilita sig derom. hr 
gen niis.siänker, att han förderfvar moraliteten 
derigenoin. I fall menu iskors allmänna öfveren»- 
stämniclso i känslor och omdömen betyder- något, 
sä synes någon ting iölja häraf. Det är anled- 
ning åtminstone, ut t spekulationen snarare bedni« 
ger sig, äu det allmänna medvetandeL 

Men om likväl detta egna bifall, (ioviflder 
motsägaren) ändå alltid söktes såsom en sällhets 
njutnings om sådan vore milt hjertas hemligheti 
att jag ej uppfyllde moralbuden , utan för den till- 
fredsställelse, den IjulXa känslorörelse jag vSnttf 
mig deraf: hvad skiljer då detta begärens ion 
förenuil, ifrån alla ufriga ulvertes? Det vill dfi' 
hvad ^ur jiig annat än iöres af blott en gömdaiv h 

egennjttii Ji^ 



I — oog — 

egenn3'^rta, en finare smak på njulmng? ocli lä- 
raren som stjrkiT wi^ deri, livad f^ör han unnat 
än undervisar mig ull salta mig sjelf hemligon 
till ändamål, under larfven af dygd och morali- 
tet? Se der den vackra följden af alla des«a upp- 
byggliga säll hetspredikningar. 

Härklyfvare, du är fiiij men moralen är ej, 
kan ej vara det. Hvar dygdig man värderar detta 
invertes bifall, söker det, kan ej umbära det In- 
yändningen är en chikan emot den menskliga sin- 
tiesnaturen. Den måste derföre vata falsk, och 
ir det bevisligen. 

Hvad? Om den tlUfredsstSlIelöe, hvarom här 
Sr fråga, icke kan möjligen vinnas, utan just der- 
igenom, alt man gör det goda f'6r dess egen 
shull, (och drn kan ej vinnas pä annat sätt) har 
ej då, hvem som känner denna njutning af en 
god dch dygdig gcrning, just deri ett bevis på, 
att han handlat oegennyttigt? Kan lian ej, om 
jag finge tala så ovördsamt, le åt metaphysiken? 

Allt ljus i detta ämrie befor af följande tven- 
JMi hufvudfrågor: i:o Kan afsigten på väl, förenas 
med ren dygd? 3:0 Står afseendct på sällhetsdrif- 
tens tillfredsställande, i något nödvändigt sam- 
ttanhang med den moraliska undorvisuingen ? 

LEOFoiiDS Skr. III Del. 224 



Stridighetema angående den första punkf 
uppkomnaa^ om jag ej felar, af ett begrepp < 
dygd, alllfär abstrakt, alltför öfvcrspändt, för 
vara lätt<eligen sant. Det är ej nog, tror ni 
att utöfva dygden verkeligen för hennes eg 
skull; man måste också icko utöfva henne i 
någon aunan orsak tillika. Man föreställer s 
att det minsta afseende dervid på egen lycksali 
het, förminskar, tillintetgör den rena vördnad 
för dygden; och att man icke mera gör på Bi 
got sätt, för hennes skull, hvad mangör, pånui 
sfa sätt, för sin egen. FörgälVes har naturen 1 
kasom sammanflätat med hvaraudra i mennisb 
sinnet, vördnaden för ett moraliskt varde, oc 
nöd\äiidjglicten att söka sällheten. Förgäfres hi 
hon i verkligheten förenat dygden och lycksaliji 
heten. Man afgör att de likväl icke kunna foR 
nas, åtminstone ej i dsyftningen; att all tnk 
på väl,' är egennytta; all egennytta oförenl^ me 
ren dygd; och att den, som i dygden söker fiO 
heten, äger ingen dygd. Dot synes som mai 
trodde hcmligen, att Skaparen ej så riktigt f& 
stått konsten att dana «tt uienniskosinne; attHi 
•lagit tiUhopa olja och vatten, och sagt: hhi 
den ederl 

Men man bedrar sig. Denna inrättning i 
vis, ocl} deqna förening möjlig. Egenny ttaof ga 



^ 571' — 

'Sr att älska och skutta endast sitt ändamål; 
y njutning, och ingenting annat, utan blott så 
a det fj('nar henne såsom medel dertill. Egen- 
tan finnes då ej[, så snart pligten som uppfyl- 
, eller don goda gerningen som gores, verkeli- 
I betraktas, erkännes, utöfras, såsom i^och for 

sjelfva stora, TÖrdnadsvärda, förbindande för- 
filigheter. Det är visseriigen då, som det goda 
;prningen blir sjclf ändamål; och är det annat 
n fordras till dygd? Men nu frågar jag: kan 
n ej hafva det goda i gerningen, till ändamål, 
it likväl dcrjemte ännu ett annat? Kan ej en 
, till exempel, vårda sin sons uppfostran, af 
lerlig öfvertygelse om sin skyldighet dertill, och 
väl, derjemfe, söka för sin ålderdom, trösten; 
Idjen af hans välgång? Man skulle vara utan 
•nuft, för att bestrida detta. När Kant i sin 
k om ren clygdy ganska naift tviflar på att ren 
:gd någonsin gifvits i verlden , hvart for dä sjelf- 

detta tvifvelsmål, om ej till misstankan om en 
as öfverdrifning, som fordrar till dygdens ren-- 
t, det naturstridiga, det vill säga, det omöjliga? 
fad är ren dygd? Ar det sällhet och dygdför- 
ade ulan förebråelse? eller dygd ensam, utan 
I sällhetsönskan? Men gör det förra ej tillfyl- 
It? och är det sednare möjligt? 

Hvem har då kunnat, hvem vågar påstå, att 
fgdcn måste ensam finnas och verka hos varpl«- 



572 — 

ser, i livilkas bröst den skapande Visheten til 
Dfdlugt ett oemotståndligt säiliictsbehof? Ar 
ej nog, att detta sednare hålles i beroende af 
förra? Måste luenniskan, för att Jiafva dy^ 
till ändamål, afsäga sig sitt eget nuturändaii 
Kan hon afsäga sig det? har hon rätt der 
Vansinnighet! Det som förstör dygden, är 
att man förenar de begge ändamålen, dygc 
och lycksalighetens; icke att man kanhända sä 
dem, genom förändrad tankeordning, ömsevis fh 
för h varandra; utan att man alldeles icke har 
förra; att man, som vanligast sker, uppoifirar 
för utvertes fördelar, passionens föremål. 

Kort; man krångie så långt och så fint 1 
gitter: livar helst vårdnaden för det i sig 1 
goda och rätta verkeligen finnes; hvar helst 
vid hvar)e gerning, stå för sinnet i hela di 
bjudande eller rörande skönhet: der ärsällheti 
gäret, så långt det är förenligt dermed, loBi 
laggilltigt, och kan följas utan förminskniDg 
dygdens renhet Skolnitet kan begära mer; i 
begär fönyillet? begär samvetet? 

Afsigten på väl, kan då visserligen fon 
med ren dygd. Men nu: moralisten, religio 
läraren som predikar sällheten , hvad gör h 
och pä hvad förnuftsnödvändigt sätt ingår s 



etflläran i hans moraliska undervisiVlngar? Säger 

tan, beilileii er om dygden ^ blott för den Ijufva 

innesrörelse som åtföljer den? Säger han, att 

ftällheten är allt, och dygden intet, utan blott så 

Vida hon tjenslr dertill? Nej, så lärde ännu aldrig 

någon moralist eller religionstalare. 

Läraren må begynna sin betraktelse vid men- 
siiskans behof af sällhet, vid det naturändamål, som 
lian kan tryggt forutsätta, att hon måste syfta till; 
«ller mer abstrakt, mer högt ifrån, vid fordran på 
^ornuftslydnad och värdigheten deraf: det möter 
lionom alhid i hans väg en vigtig fråga, som 
Jian ej kan undvika, och som han måste besvara. 
4]an nödgas inse, att menniskan har, jemte uppfyl- 
landet af dygdens föreskrifter, oförnekligen ännu 
ett annat ändamål, lycksaligheten; hvilket äfven 
-éS förnuftet ålägges henne. Han nödgas erkänna, 
nit epiellan dessa begge ändamål, måste ej finnas 
någon stridighet; och att om någon verkeligen 
funnes, om ingen väg till förening dem emellan 
kunde utvisas, så vore ettdera visserligen falskt 
Det skulle ej låta begripa sig, huru lagar for men - 
Hickans gemingar, oförenligt stridande med hen- 
llies rättvisaste naturfordringar, kunde niöjligea här- 
leda sig ifi'ån samma Skapare. Förnuftet måste 
lilnka sig enhet i Hans afsigter. Påstå med Kan t ^ 
^t dygden skulle äga för menniskosinnet lika hög^ 



— 574 — 

liet, lika forbindande kraft, om den också i 
ligen stridde emot hela den enskilta och allm 
naturlnrällningen; ett sådant påstående niä 
römmas, som en sublim enthusiasm för dygden, 
det har ej värdigliet^n af ett förnufLigt taakc 
örverensstämmclsen emellan ^Uhetsdriften och 
ral-lagama, (ehuru riktade mot begären fl(\s^a 
må Tara,) måste således, framförallt a^iaal^åi 
läggas af läraren. Han måste öfvcri y^^'. åhiir 
om moralvärdets fullkomliga förträmiigULi, u^ 
derigenom, att det medelst sin följd, sinnets tillfr 
stallelse, och hoppet om en slutlig rättvisa , uppf 
tillika mcnniskans naturändamäl, lycksaligheten 
följd, (upprepom det) livarförutan förnuftet si 
fmna i moralbudcn, en evig strid igliet mot mcnii 
naturen, likasom mot begn^ppet om en skaj 
yishet^ och dygdens realitet, saknande sitt I 
sto kännetecken, svårligen kunna skiljas ifra' 
en sublim inbillningsdröm. I bc^gge fuilen, 
då ej sSlIhetsläran på ett nödvändigt sätt 
moraliska betraktelser? och dock i bcggc 
hvad predikar han annat än den renaste r 

Som med läran om dygdens sällhet, 
det sig med den om himmelens. Man 
mot samma inkast: '^Njutning, lycksalig 
varande eller tillkommande, se der, het 
tid ändamålet Dygd, tro, kristendo/ 



— 375 — 

lltid blotta medel! Detta, frågar man, Ur det ej 
uppenbart att förringa, ul plåna begreppet om tro 
och kristendom, såsom i sig sjelfve de högsta äri* 
damålen T[ 

Men ar' det ej här en åtskillnad att gora^ 
I och som skulle göra sig sjelf, i fall den ej lärdes: 
^ den, emellan medel, verklyg, och medel, uiu-dig^ 
:r het? När tro och kristendom förcslällas såsom 
i medel till den himmelska lycksaligheten, förstår 
3 man då någonsin dermed annat, in värdigheten 
r4 derfill? Predikas himmelen någonsui annorlunda^ 
^i Sn som en belönande följd af hjertats renhet och 

? förbättring? Denna sinnets verkeliga förbättring 
till vilja och tänkesätt, h varom menniskan har 
«tt vinnlägga sig, och hvarpå hela hennea hopp 
I: ma en tillkommande lycksalighet måste grundas, 
I Ir det annat än den, som far namn af medel till 
Iiimmelen? Ett sådant begrepp om kristendomen, 
såsom medel, huru skulle det utesluta begreppet 
derom, såsom i sig sjelf det högsta ändamålet? 

Har då läraren med sanna fargor, foreställt 
éd oeftergifveliga villkoren för lycksalighet efter 
döden; har han gifvit om den nödvändiga vär^ 
digheten dcrlill, ett klart och fullständigt begrepp 
ät sina åhörare, (och det underlåter ingen rätt-* 
akafiens predikant) så må han sedan predika säll-- 



— 576 — 

het och himmel, som naturfoljd, som belöning, 
eller under hyilken raensklig term han vill före* 
ställa dem. Jag hör honom med nöje; jag mäsle, 
sådant är mitt behof, glädja mig åt detta tröstan- 
de hopp; men det är i sakens natur omöjligt, att 
det ändamål han framställer för mina önskningu', 
mitt nåturbegär» sVuUe förringa, utplåna, tillintet- 
göra höghet«n af det stor^ moraliska ändamil, 
hvartill han visar att jag måste syAa, om jag skall 
nånsin komma till ernående af mina sällbets- 
önskningar. Jag undervisas blott att förlika och 
sammapbioda dem med detta högre ändamål 

Det torde kunna dömmas häraf , humvida den- 
na likasom den föregående invändningen emot 
det vanliga lärosättet, är i grunden annat In eo 
af de svårigheter, hvilka nyheten alltid sokcr i 
det redan antagna: svårigheter, hvilka, ntan grand 
i sjelfva saken, låna blott en viss färg af fiuH 
ställningssättet, och förlora sig småningom ior no- 
dersökarens ögon , först i o vigtiga åtskillnader, le- 
dan i abstrakta Gnheter, och slutligen i platt intet 

Religionsläraren kan dä icke allenast, ntafl 
all fara för dygd och kristendom, predika säDbet 
och himmel, han måste äfven göra det, jnst fSd 
dygdens och kristendomens skull; och det är detti!^ 
hvarom jag ännti har ett ord att tillägga. 



— 077 ~ 

ErkSnnom^ att det största hintlret for deras 
framgång, ligger icke deri, att man ej fön^släller 
•ig dem, pä ett nog abstrakt sätt, såsom stora 
bjudande iallkomligheter i sig sjellVa, afsöndrade 
från allt rörhållande till.menskliga fördelar, mensk- 
1ig sällliet; det ar kanhända, just så man allmännast 
föreställer sig dem. Erkännom, säger jag, att om 
dygd och kristendom hos oss aAaga, är det icke 
derföre, att man för mycket betraktar dem såsom 
medel till sällheten. Om det sker, synes det va- 
lu snarare derföre, att maa icke rätt försfår att 
göra dem dertill; derföre, att man antingen icke 
pog, eller icke nog öfvertygligt, betraktar dem ur 
denna synpunkt. Just i den stora svårigheten, att 
värdigheten till sällhet synes fordra ingenting mind- 
re, Sn ett ständigt uppoffrande deraf; just i den 
slitning som deraf uppkommer emellan dygden 
och naturbegäret, ligger, om jag annars har nå- 
gon urskillning, det sanna hindret, utom hvilket 
nita akuUe vara sjelfmant kristna och dygdiga. 
Detta hinder, änskönt ursprungligt från naturbe- 
garet, tar likväl sin styrka äfven af sjelfva för- 
nudlet, hvilket gör på en gång, sällheten till en 
lagpUgt för vårt eget bemödande, och tillenrätt-r 
^is fordran hos Skaparen. Måste läraren stanna 
Btum vid denna f ömuf tsf ordran , eller måste han 
Vara beredd att möta den med sitt srvar? Hvari 
%kall likväl dotta svar bestå, om han icke ki^i 



^ 578 — 

icke (ar 8&ga sina åhörare , att denna fordran i 
uppfylld; att dygd och tro leda yerkeligen båc 
till närvarande och tillkommande lycksalighet? 

Men denna lycksalighet, af ven då den foi 
knnnas och lofvas,' hmru åtskild likväl ifrån de 
som verldsmenniskans begär föra hJE^nne att eftei 
aträfva! Huru skall Lärarn omskapa dessa sinnlij 
begär, och vända syftningen deraf till något ( 
osinnligt, kanske så oerfarit som det skadestånd lia 
har att i stället tiUbjuda? Är det känslan för plig 
som han skall till den ändan uppväcka? Uppväckc 
den då, genom blotta upprepandet af detta end 
ord? Tänkare, eller deras eftersägare, J som ra 
pen emot sällhetspredikningar och vältalighetens ra 
rande makt, begripen alt det är här som de fordras 
här som religionen och dygden hafva behof dcraf 
här, som edra kalla phraser, edra stränga dog- 
matiska lagfordringar, studsa tillbaka ifrån men* 
niskohjertat, utan att qvarlemna spåret af ett inr 
tryck. Denna stolta fornuftsattning , soffl blifvil 
ett af pbilosophiens nya gunstlingsord, ochhvar« 
af, (som vid allt favoritskap) förtjensten mycke 
Sfverdrifves, låt den göra nog till philosophea 
dygd, sublimerad, att så må sägas , genom begrep 
pet om sin rang i tankeverlden: men aro menoi- 
skor i allmänhet, till en lika grad mäktiga denf 
Beliöfva ej deras hjertaa röras och uppeldas? Qff 



«-• ^79 - 



.* 



åe skola föras till dygdons åtlydnad och dess oOa 
bittra försakelser, beliöfva de ej vissheten om dess 
Mnnu högre belönande sällhet? Måste de ej läras 
all verk('h*gen älska, livad de skola öfvertajas alt 
aldrig öfvergifva? Alen huru älskar nian dygden? 
Jag vill säga det: genom Iicnnes skönliet och 
förträUlighef , uppenbarade i följderna till jordens 
sällhet och menniskosinnets. Sägen icke all dot 
blir, på det. sättet, ändå sluteligen blott sällheten 
som uian älskar. Detta är missbruk af ord. Säll- 
heten kan ej älakas, Jion kan blott önskas, blott 
åtrås, blott eftersträfvas. Endast det sköna i för- 
tjensten dertill; endast godheten i uppsåtet att gilVa 
deo, kunna älskas; oeh se der den vida högre kän- 
sla 1 människosinnet, som. J förblandeu med säilhets^ 
1>egäret. Denna ursprungliga himmelska godhet, all 
förnuftig varelses enda tröstande tanke; denna ersät- 
tande, belönande rättvisa, väntad af lidandet, man 
säge mig, innebär tanken på dem ingenting ädlaro 
än blotta välbehaget till de njutningar nian genom 
dem lofvar sig? Detta hjerta som klappar starka- 
re, dessa tårar som fylla ögonen vid hvarje viilta- 
1ig föreställning deraf; äro de egennyttans rörelser? 
Bedragen eder ej: de äro den misskända högre va- 
relsens, som Vaknar oeh röjer sig; det är ej be- 
gärets glädje som här frambryter: det är den upp- 
fyllda förtröstans, den ståndaktiga uppoflringens 
vida högre och ädl&re segerkänsla. Och nu: men^ 



-- 38o •-. 

niskosinnet en gång sådant, forslån, att sättet att 
verka derpå, icke förändrar sig med systemema 
i philosophien; att dess ombildning, förattverke- 
ligt-n åstadkommas, måste ske, nu som alltid, vid 
en smällaiiJe värma, icke vid isen af abstrakta tan- 
keformer. Erkännen J åter detta, så medgifven äfven 
att derlill fordras en lärare, som talar ur sin egen 
själs, och ur verldens allmänna erfarenhet, ickeiff 
nya tyska spekulationen; som med dea på en gång 
klart undervisande, och djupt rörande kraften af 
sina föreställningar, lossar småningom sällhetsbe- 
gäret ifrån sinnlighetens föremål; lösrifVer det 
ifrån flärden, yppigheten, vällusten, ärelystnaden; 
verkar behofvet, föresatsen, att utbyta dessa oid^- 
lare njutningar, emot de högre af medvetandets 
glädje, af hoppets tröst, och förenar på det sat- 
tet, äfven i menniskors öfvertygelse, hvad Skapa- 
rens rättvisa förenat i verkhgheten: dygden och 
säilhcteu, 

]\Ten allt detta, svarar mig någon ung stu- 
derande, hör blott till anthropologien, till läraq 
om menniskan! — Aha! miii plulosoph: jag trod«i 
de alt vi talte om menniskan. Jag trodde att 
det var för menniskan, som man gjorde moral-* 
böcker Qoh predikningar. 



3&I 



> Qvis est usus hujut articuli practiiu*? 

Denna följande korta betraktelse. Att hämta, 
■på förenämde sätt, motiver till dygd äfven ifrån säll- 
hetsbcgäret, uiå förrycka ordningen af någon viss 
'tankelära, men det förstor ej-^ dygden. Huru skulle 
det vara pä en gång befaldt ocli förbudit, på en 
gång rätt och orätt, på en gäng piigt och brott, 
att söka sitt väl? Om någon ting må kallas ett 
motif, är det visserligen ett förnuftsändamål af 
denna vigt, tillagdt till dygdens eget höga och 
bjudande värde. Utan tvifvel ger det anseende af 
ett stort ett vördnadsvärdt nit, att ideligen tala 
om ren dygd, och att med obeveklig hand af- 
söndra derifräa alla sällhetsfordringar. Men phi- 
losophiens sanna kännemärke är kan hända icke 
så mycket att slita i tu menniskosinnet, som ått 
förena det med sig sjelf. 



///. Prediho-Dellamationen. 

Är det en konst, eller är det ingen? är den 
af Tigt att äga eller sakna? är det värdigt en or- 
dets tjenareatt vinnlägga sig derom? bör den haf- 
va någon eller ingen enlighet med theater-dekla- 
mationen? Se der en hop frågor att besvara i 
detta ämne. 



— 582 

Om det är sant, att utför.«gärvoma oSndpligt 
bidraga till verkningen af en vacker och roranda 
prefiikan, och till någon del förbättra äfven en 
slHl; om dessa kunna. likasom allt annat, uppol^ 
vas till en viss fullkomlighet, (hvilken i sin hög- 
sta regel betraktad, får namn af konst); och om 
det ar en söndagligen bevisad sanning, attutfon- 
sättet vårdslösas hos oss nästan lika så allmint 
som sjelfva sammansättningen; så S3mes mig, soa 
någon del af dessa frågor vore derigenom redin 
tillräckligt besvarad. 

Obi nu vidare, det som icke den okunnigl 
hopen, incn vettigt folk förstår med theater-dekla- 
mation, ingalunda består Ii varken i vissa anflkt- 
niii^ar nud armarna, ellur vissa tjutningar med 
rö>t(Mi, ulaii i elt sant, värdigt och lefvaude sått 
att i vösl uch åtbörder ntlrycka sinnets rörelser, 
efter sak, person, tillfälle; och oni det heligaste 
rum har denna fordran gemensam med dtt mest 
verldsliga; sä synes mig, som också det öfriga a£ 
dessa irägor vunne derigenom tillräckligt ljus. 

När då en förljent man ej längesedan skrif- 
vit dessa orden: 1 it rom oas till vara for att likna 
de nyinodii^a tluuiiraliska predikanter, m. m., så 
har han löniiodlij^eii förstått med thcatralisk de- 
kl.inialioii, dessa i»yhsniinida anfäktningar, hvilia 
icke åxo iheulralisk deklamation; likasom man äaaa 



^ 585 r- 

•i^ltfor ofta, hos oss, förstår med vältalighet, denna 
dumma grannlåt i uttryck, som icke är vältalighet 

■ 

Alla sinnesrörelser, som uttryckas på thea- 
tem, förekomma ej att uttrycka på predikstolen. 
Alla åtbörder och röstens förändringar, som blifva 
nödvändiga på thcatern, och passa der, höra då 
ej till predikstolen, och böra visserligen ej finnas 
der. Men der sakens, der ämnets natur vore den- 
samma, der måste rösten och åtbördeme vara på 
begge ställen lika, om annars på begge ställen na- 
turen och sanningen iakttagas. Ett gudalärans bud- 
skap gjorde kan hända ej illa, att tala ifrån sin 
predikstol, (man tillåtc mig denna jemförelse) just 
■å, som en rätt stor aktÖr skulle föreställa en 
Apostel, i fall någon så helig man kunde på thea- 
tern föreställas. 

Men invänder någon: denna utvertes härm- 
cing, detta hemliga theaterspel, med ett ord, 
decna öfning till apostolisk ton och värdighet, är 
den förenlig med en kristelig lärares allvarsamma 
nit, uppfylld, som han bör vara, af religionens 
"heliga rörelser? är det oj att vilja förlika med 
hvarandra ilärd och sanning, fåfänga och kri- 
stendom? 

i Ni resonerar illa, min vän. Om ni äger sjelf 

en liilig känsla af religionens sanningar, och ett 



^ 584 — 

verkligt nit att uppTäcka hos anrlra samma rörel- 
ser, så skull ni bli den första , som skati vid hun- 
drade tillfällen förebrå er, att hafva felut om 
rätta sättet att utföra denl. Ni skall ofta sigi 
er sjelf, att ni ej gifvit nog kraft, nog allvar, åt 
det eller det vigtiga slälU-t; att den eller den rö- 
rande föreställningen ej fått i er mun en nog in- 
trängande röst; att edra åtbörder vid det eller det 
tillfället, i stället för att bidraga till verkningen 
af det ni talat, kan hända snarare förminskat (feiL 
Ni skall med ett ord finna, huru svårt det Ir^ 
att på ett sätt, tillika värdigt och lifligt, uttrycka 
inför andra sina egna sannaste känslor; och eff 
bemödande att vinna deri större fulikomligfaet^ 
skall då, långt ifrån att synas er en theatra- 
lisk (lärd, bli räknadt för en af ert kalls sani 
skyldigheter* 

Man anmärke dessutom: det är ändamålet, 
afsigten, som upphöjer eller förnedrar, rXttnsar 
eller fördöm mer allt slags bemödande. Man kaa 
studera utförskonsten af blott fåfänga; men matt 
kan också göra det af ren vördnad för dea lii* 
man predikar, och det enibete man utöfvar. lab 
länder hvarest man i verldsliga ämnen sökt ltt 
genom talekonsten verka pä menniakosinnet, hff 
utförssättet, räknadt för en nödväadig dd denff 

kdk 



_ 585 _ , 

\ dnft ' undervisare ) och dem Mm beflitat ^ig 
•om. Så var dfet i Athén och Rom. Hvarföre? 
rfore att verkningarne af talet^ läto vid sådana 
fallen genast erfara -3ig4 FÖljdeil uppenbara- 
strax hvad talaren uträttat. Viss derom, vå«* 
le han ingenting forsumma» Det blef derige- 
m ej flärd och fåfänga att studera Hfved r5«- 
ns, kroppställnlngensi ålbörderda^ lagar* Det 
i( nödvändighet och pligt: det blef ed vådlig- 
t att underlåta. Förhåller det éig med predik 
Dten på annat sätt? Har han mindre ansvarig- 
t, derföre att verkningen af hans missvårdnad 
le kan på ett lika utvertes och omedelbart sätt 
las honom? Så gerna måtte mad säga mig^ att 
råren behÖfver i sitt kall mindre allvar och om« 
nka än läkaren, emedan hvar och ed ser strax 
n patienten dor eller blir frisk, men icke hvaf 
:h ed, om åhöraren uppbygges eller ej« 

Vår tid är ej de första kristdaii. Förföljda 
omkring, samlades de inom sig till sina an-^ 
iktsöfningar, med ett på ed gång af läratiä ny« 
st och sjelfva förtrycket uppeldadt nit. Icke 
dier voro den första församlingens apostlar, som 
tsdikade nästan alltid under bilan, detsamma som 
ur tids kyrkoherdar, embetsmäd erkädde af sta^^ 
n, och hvilka, under åtnjutande af god kosti^ 

BOPOLDS Skr« III Dbii. aS 



— 586 — 

liMlniug, utföra ett hogaktadt och beqväniligt kalL 
Så väl deras siniicsstälioing, som f örkunnade reU- 
gionen, som deras livilka emottogo hennes läroTi 
borde då, i dessa första tider, vara mycket åt- 
skild ifrån hyad den är i våra dagar. Predikan- 
ten sökes ej nu som då, af tusentals menniskoTi 
hvilka betrakta honom såsom elt af Gud tilldea 
omedelbarligen sändt budskap, och beundra q 
Guds röst, i hvart ljud från hans läppar. Ha 
finner tvertom ofta slumrande åhörare; och got 
det nog, att i det fallet lita på mannen med kjr* 
kosLafven? Måste talaren ej förstå, att sjelf hålh 
deras bjertan och deras förstånd vakna, geniMi 
fammansättningens och utförandets förenade stjr- 
ka? Ofta finner han, hvad ännu är värre, |^ 
käre, tillreds att förblanda religionens läror nei 
svagheten, osammanhanget, osmakligheteme af JmM 
prediko-koncept, eller hans sätt, att firamqiiDgi 
det offentligen. Han är skyldig sitt embete^ att 
så litet möjligt är ge rum åt smädaren. Andtali- 
gen är hans kall, fastän heligt, likvSl a fonltt- 
ning, tom har sin handtverks sida. Han ikd 
finna sig sjelf dervid ofta mindre yamiy minAi 
uppmärksam. Det blir nödigt för honom , att nffi 
lifva sig genom ett ständigt syftande åt follkoo* 
ligheten, h varifrån man afiägsnar sig i den 84l 
man ej närmar sig dertill. 



;^ Den namnkunrliga fransyska predikanten fj^ 
l^tf, tog aktören Bai^ons underrisnipgar. Franso- 

|ferne hafva ej haft orätt i allt; 

.1 

De märkligaste felen i vår prerlikodeklama-' 
ilonäro, hos männen, en ton af lexa, en takt af 
tröskning, som med sitt aldrig omvexlande me-^ 
jkaniska fall, tröttar örat; en outhärdelig monotoni ^ 
Neller illa passande höjningar och sänkningar i 
posten; hos några, ett lika s.Widrigt somoanstän-^ 
igt skrik, förenad t med nerdoppningar i predik- 
tolen, kastningar denilöfver, skakningar pä huf-» 
idet och an fäktningar med armarna, att förnuf- 
folk må deröfver falla i förundran. En del 
ruktande, att falla i dessa yttcrlignetcr, stå Ifrån 
Krjan till slutet, raka som talande bilder; sträcka 
begge armarna på alldeles lika afstånd frän kof- 
Ihnen, ideligen lyftande och sänkande dem begge 
^ en gång, lodrätt ifrån predikstolen, yanligen 
till 6 å 8 tums höjd, men vid vissa starka stal- 
hm, till något deröfver. Man förundrar sig att 
Il5ra dessa alldeles machinala kroppsrörelser, åt- 
iSIjas af lärdomar, förmaningar, nitälskande ut-- 
top, som tyckas böra förutsätta hos den talande, 
btt allvar, och en egen känsla, hvilka vanligen 
Iddrig yttra sig med sådan röst, eller sådana 



_ 988 ~ 

Ar det nu bättre, uppbyggligare, att på detta 
antingen orimliga eller tröttaamma satt, framtona 
sin precliknn, än att göra sig ett studium af alt 
\ul utföra, livad man förut gjort sig ett studium 
af att sammanskrifva? Hafva alla dessa unga stu- 
derande, som årligen införlifvas i det heliga pre- 
dikoembetet, de apostoliska andegålVor, den väl- 
diga talekraft, som skulle bortskämmas af aldrig 
så liten mensklig förbättring? 



•1 



• 



Vi aga kanhända ej hos oss något stort aa- 
tal af efterdömen; och ägde vi änskönt qågoa 
lioi/rduloae, någon la Bue, någon MassUlon, skul- 
le han väl njuta rättvisa? Desto mindre torde det 
skada att en ung Predikant, jemte läsningen af 
deras arbeten, ofta upplifvar hos sig sjelf mimiet 
af de underrättelser vi äga om dessa berömda mins 
sätt att utföra sina predikningar. Hvar och en af 
dem hade sitt egit, lämpadt eller karakteren af 
hans skrifart, efter ämnet och tillfallet Se hir 
hvad en fransysk författare berättar derom. Dessa 
små drag kunna ej tjena ait undervisa: de kanna 
likväl tjena att väcka och upplifva. 

Bourdaloue^ säger han, med anseende af ca 
man, som samlar alla sina själskrafter till dea 
djupaste andakt, med ganska få kroppsrörelser, och 
ögonen som oftast tillslutna, genomträngde hTar 



^ 589 — 

da åhörares själ med en oförändrad, dyster och 
rf ärande röst. Den ton, h var med han uttalade 
ssa orden: Du dr densamme mannen ^ vändan- 
sig, i det han utsade dera, till en af våra 
3nungar, gforde en starkare verkning på äliö- 
me, än sjelfva deras tillämpning. 

Lta Rue syntes en yerkelig prophet. Hans 
förssätt var majestätligt, ädelt, fullt af värma, 
aft och urskillning. Han hade sublima ögon- 
ick. Några gamla män, som jag haft tillfälle 
t fråga om hans predikosätt, rysa ännu vid håg- 
»msten af detta hans anrop till hämdens Gud: 
t drag din glof, Mäktige! &c. 

Framfor alla älskas MassUlon. Man skulle 
tt honom i sin predikstol, säga hans beundrare, 
ed detta utseende af mild enfald, detta blyg- 
imma kroppsskick, dessa nedslagna ögon, denba 
\stens intagande godhet, dessa åtbörder af en 
3Jdad och innesluten känsla , uppfylla alla sina åhö- 
ires förstånd med det lifligaste ljus, och deras 
jertan med de ömmaste rörelser. Aktören Baron, 
in stoltaste af dödlige, gjorde honom för hans 
redikosätt en dag följande kompliment: Far fort, 
dn far, sade han, att predika som Ni gÖr. Ni har 
*,t sätt som tillhör Er sjelf: lemna reglorna åt an • 
ra. Vid ett annat tillfälle , då denne store Aktör' 



hörde Massillon predika, sade han till en af sim 
kainerater, soin var med honom i kyrkan: Mk 
yän, se der en talare: och vi, hyad mro w? 
fiomedianter! 

m 

Jag bar redan sagt och jag upprepar äano: 
dessa små underrättelser tjena ej till någon egent- 
lig undervisning, men de sakna ej derfore allt 
värde: de vittna åtminstone, huru mycket sjeUVi 
utförssättet möjligen bidrager att fördjupa eller 
försvaga intrycket af de vigtigaste läror. Mm 
tycks ej nog öfverväga detta. En stor fransysk 
skribent sade om den nyssnäinda MassUloih ^ 
|ian Jorde Racines talanger med sig i yredäs' 
stolen. Hos oss, jag är viss derom, skall mao 
anse detta för ett ganska profant loford, äfvcn i 
anseende till sammansättningen. Men om loao, 
på detta göthiskt mogna sätt, fortfar att sjbom 
parisisk flärd afsky och förakta allt hvad urskill- 
ningen har visast, allt hvad snillet har Bdlastoch 
mest rörande, hvilka äro dä, om jag understår 
mig att fråga, de gåfvor, som uian skattar ^vär- 
dige en Religionens lärare, ett hinimelena bud- 
skap 'till menniskorna? Så framt ej osammanban' 
get, sträfbetcn, obehaget, oskickligheteo, vet jag 
i sanning inga, som blifva öfrige att vinnläggi 
91^ om. 



Hr Bliui efterrinne blott, jag ber derbm, bota 

fPH ibland oss äga ens den för all deklamation först 
:' nödiga gäfvan, alt åtminstone efter meningens a f- 
. delningar, riktigt uppläsa en skrift, och att gifva 
^.den, genom röstens afpassade fortgång eller uppe- 
L båll^ sitt rätta och klara ordaförstånd. Men om 
: redan denna gåfva är ibland oss ingenting mindre 
r^»ln aUmän, huru mycket sällsyntare måste då ej 
den vara, att genom röstens, om jag så får tala, 
fOUka känsloböjningar, och åtbördemas skick, ut- 
^trycka hjertats rörelser, uttrycka detta själens del- 
.tagande, utom hyilket nästan all verkan på åhö« 
les sinnen nödvändigt förlorar sig? Det ar i 
Ifianning ej nog till utförandet af ett predikotal , att 
L 0tå på ett upphöjd t rum i församlingen, bära på sina 
^ axlar en lång hängande kappa, haEVa en h vit näs- 
f ednk i handen, och låta höra en menniskoröst Man 
^ ^inll se och känna, att predikanten talar, om ej ur 
' .aget koncept, åtminstone alltid i öfveren^stäm- 
melse med sitt eget begrepp och sitt eget hjerta. Man 
^ .vill se och känna, att han h varken uppläser en 
I .leza, eller spelar en role. Själens, känslans, den 
L ^allvarliga, men af förnuftet styrda känslams röst i 
r undervisningen, förmaningen , bestraShingen ; in- 
gen sjelCmjndig dunderstämma, ingen lez-ton, in- 
gen jemmerlåt; åtbördernas värdiga skick , och väl 
' afcnätta rörlighet; framför idlt deras sannaste en- 
lighet med det som talas; inga kastningsir^ inga 



— 5gi — 

Srverdrifna kroppsböjningar, inga stora tillgjorda! 
paradgester, men också inga tvehågsna, ledstyfr 
Ta och ständigt likformiga armlyftningar; san- 
ning, känsla, värdighet i ton och kroppsrörelser: 
Se der, ett kort begrepp af predikodeklamatiiK 
nen, i dess ideala förebild* 

Man underlåter e|, att författa och tryda 
dispositionsböcker, som sjelftänkaren ej behofTeTf 
och som, författade på det vanliga viset, nästan 
'till ingenting hjelpa otänkaren. Men på öfhing»- 
skolor för utförssättet, hvilket likväl är det, som 
först ocli starkast rör den sinnliga åhöraren, d»- 
på tänker ingen, eller tänker man derpå QtH 
verkställighet. 

Ju mer det likväl' synes behöfligt, att Hn 
predikningar, ifrån blotta kathechetiska och dog- 
matiska undervisningar, som de merendels varit, 
förvandlas till lärotal af en praktisk uppbyggbg- 
het, verkande på hjertat och lefnaden, ja vxA^ 
vändigare blir också för predikanten akicklighe» 
ten, att genom sjelfva utförssättet understodji 
detta ändamål. Man har kunnat anmärka, att 
de som bäst författa, äro gemenligen Sfven dOi 
som bäst utföra. Ingenting är också naturligare; 
ly hvad är i sitt rätta förstånd all deklamatioa 
annat^ än det sanna uttrycket af det vigtiga, Må 



\ 



- 395 ~ 

lelf tänker och kSnner? Jag hSr då och då 
55 prest här i Stockholm, som tilläfven- 
Idrig efter konstens lagar studerat sitt ut- 
t, och som ej dess mmdre äger det fullt 
•dighet, värma och rörande allvar. Och 
•re? derföre, att han är sjelf den bästa 
are, som jag inom hans stånd känner; 
é, att hans vältalighet är förnuftets och 
s sannaste tungomål; derföre, med ett ord, 
t är visserligen hans egen visa och älsk- 
själ, som talar ifrån hans predikstol, li^ 

på hans papper *). Den som på detta 
i^rkligcn talar ur egna tankar och känslor^ 
er mindre än andra göra, hvad man kallar 
lationen , till en särskilt omsorg. Naturen 
dan gifvit honom hvad han sktdie söka hos 
n. Men om bristen af egen skicklighet, 

tilläPventyrs behöfligt för mången att låna, 
edikstolen, andras tankar och betraktelser; 
mycket nödvändigare blir ej då, att tillägga 
L egen sorgfällighet åtminstone den verk- 
sotn beror af utförssättet? Sluteligen och 
igen: få äro kan hända de, hvilka, i fall 
mde undvikas, någonsin borde låta offentlig 

tt det är här frSgan om framlednc Biskoppen Dok- 
r Lchubcrg, kan nu sägas. Nar detta skrefsy lefde 
n ännu. Vänskapen för denna förträfHi]ga man hav 
r visso ej Öfvcrdrifrit teckningca. 



gm höra sig såsom religions-talare. Jag gor mig, 
a!nifnslone efter mitt sätt att tänka, om intet kall 
dt hi)gre begrepp, men också af intet kall storrs 
fordringar. Dä emedlertid nödvändigt måste tt- 
las; dä gåfvan att författa, likasom den att Til 
utföra, blifvit så få menniskors lott, men sysslan 
alt predika, en för alla prester gemensam skyl* 
dighet; livad återstår att göra? En enda sak: 
predika så litet illa man möjeligen kan; sokahjelp 
hos andra och hos konsten, i brist af egna aa- 
tursgåfvor; och då man ej kan hinna fullkomlig- 
heten', åtminstone ej af ett oforståndigt hat der* 
till, fast hålla sig hårdnackadt vid dess motsatta 
ytterlighet 



i 

a 

i 



C 



' I 



.^STRÖDDA SKRIFTER 



I. 



o M 
f KRITIKER OCH STRIDSKRIFTER. 

l^et gifrea knappt något aom' är till sin natur 
mera sårande för en veltig mans egenkärlek , ehuru 
kufvad den ock må hållas , än en rättvis kritik. 
De fä skribenter I som äro i stånd att göra såda- 
na, känna det fuUkomligen ; hvarföre de nästan 
aldrig fela att framställa deras rättelser^ med all 
möjlig höflighet, ofta med beröm för den, mot 
hvilken de skrifra. Det Br så naturligt att qger* 

t 

Ha såra, när man visst vet att man äger styrka 
dertill. Annorlunda förhåller det sig med obil- 
liga kritiker. Som de icke lätteligen störa någon 
Cörtjent mans lugn, fins ingen ting som hindrar 
deras författare att göra dem bra stolta, bra ovet- 
tiga. Också äro de merendels* sådana. En för- 
fattare af det slaget, om han angriper, gör haa 
det nästan alltid med det osmakligaste högmod; 
#m han försvarar sig, sker det alltid med grofheter. 



Jag talar här om kritiker, ställda emot auk- 
torer af en verklig förtjenst: icke om det skarpa 
^laU, hvilket måste, såsom ett känselgif vanda me- 
del, applicerat på odugligheteo. 



- SgS' -i • 

Ingenting skulle blifva mera nj lllgt och upp^ 
lysande än lärda eller vittra tvister, om de vanli-* 
sen vore livad de borde vara. Men dertill för- 
drades flera saker, livilka högst sällan samniaa- 
Irälla. Ämnets vigt for publiken; ömsesidig hof- 
likhet; och hvad som är nästan lilca sällsynt: ea 
viss jemlikhet i tankeniatt och snillcgåfvon 

I .A år litteratur, likasom hos de fleste andrt 
nationer, äro dessa så kallade vittra tvister sil- 
lan annat, än antingen medelmåttans Irötfsammi 
käbbel, eller en orimmelig kamp emellan vanmak« 
Uns illska och ofverlägsenheten. När det icfal 
varit en dvärgstrid helt och hållit, har det mef- 
endtls varit en strid emellan dvärg och rese. öt 
verallt är det någon uppretad hämnare af för- 
nuft och smak, som svängt sin klubba öfver dl- 
ligheteu, eller någon vanprisad äfventyrare, som 
trott resa sig ur föraktet^ genom sitt krig emol 
förtjensten. 

Det är ännu, hos oss, sä liten fara vid lli 
kriticcra orimligt, det är så lätt att förbrylla et 
del läsares urskillning, så lätt att passera i åm 
dumma hopens tankar for en stark kSmpe, aN 
jag ej undrar, om så många små namnlystne fof- 
sökare, i stället för att sjelfve våga något njtåfi 
arbete, eller när de deri misslyckats, sitta w§ 




ner att mästra d^ berömdaste. Det Sr en Ijuf 
tröst för deras odagllgliet, att få sSga till en liög- 
aktad skribent: ert arbete duger ej. Ni har ej för- 
stått ert ämne. Ni kan ej resonera. Ni vet ej 
principerna af den sak ni afhandlar; med flera 
hofligheter, af lika slag. Finna de ej tillfälle att 
säga detta eller dylikt, söka de utom saken, utom 
skriften, anledningar att förolämpa. Ty att föro- 
.Smpa, det utgör deras begrepp om kritik. Oe 
iStta ett högmod i att våga det. Och sällan fe- 
Jais läsare, som roa sig deråt hjerteligen, och sä« 
ga till hvarandra med ett yisst mysande bifall: 
fc, joy den der är riktig han; den der, han är 
fmin själ ej att narras med. 

Jag har deremot ofta hÖrt Täckas den frå- 
g[an^ bvartill det tjenar goda skribenter att ofreda 
Knedelmåttan ? Får icke, säger man, hvar och ea 
^rifVa så godt han gitter? Låt också en del för- 
fattare i^erkeligen misskänna deras oskicklighet: 
liyem skada de derigenom? kan man förgås ha^ 
ftigare än strax7 Men om de ej dröja att af sig 
■|elfve göra det, hvilket onyttigt barbari af kri- 
tiken, att störa lugnet af deras, på en gång, for- 
pta och sista stunder! O hjertan utati kärlek fÖQ 
«der platta nästa, som hållen tillbaka handen på 
iléii köpande dumheten , just när dea 8om bätft ut-^ 
■tträckes emot den skrif vande! 



^ 



Det är sant, att man stundom gjort pubE» 
ken orätt, då man trott den behÖfva upplysas om 
odugligheten af vissa arbeten, som blifvit till kop ' 
utbudna. Vid andra tillfällen åter, har behofvet 
deraf gått långt öfver förmodan* Den allmännt 
odlingen beror af den allmänna ufskiUningen, hvit 
ken iikärpes af kritiken. Och se, derfore är kri- 
tiken nyttig. En god auktor begär dessutom med 
rättvisa att skattas derlore; emedan en arbetare 
är sin lön värd; (när nemligen arbetet duger). 
Men om äran och bifallet äro hans enda belo* 
ning, huru kan man fordra af honom, att utatt 
förtrytelse se sig bortblandad, oHa med hvad litte* 
raturen har föraktligast? Detta är så litet ovan- 
ligt, att det skett alltid och allestädes, innan kri* 
tiken ännu, i ett land, begynt operera på publi- 
kens ögon. Och se, derföre är kritiken ifreii 
billig. Låt dem säga, desse starka aktifvare af 
meritlistor, som inpå bråket beräkna sina med- 
täflares obehörighet, h vårföre de i sina ansök* 
jiingar om befordringar och fördelar, ej iakttaga 
samma berömliga modestil som de fordra hoi 
författare? h vårföre de till ett förslag, en sydif 
en god lön, icke låta sig oklagad t förbigås if 
mindre berättigade? Det röjer likväl ett så ekfct 
fajerta att, som de göra, förringa en hederlig uaiM 
förtjenst^ som ingenting annat gjort^ åa eaååå 

fcacdnft 



Plbrdrat fSr sig äen belonitig som dem ' tillhordef • 

flUrr skiilK^ c!rt vara blott det sla;^-^ förtjtiist, som 
utan fastställd v:ig till publik belöning, gagnar 
och hedrar nationen gc;noni lörslandtls verksam- 
liet; »kulle det vara, säger jag, blott detta slags 
• förtjenst, som ej har nog värde att njuta någon 
åtskillnad ifrån oskickligheten? 

Men en god kritik, främjar den ensamt 
ikribentens fördelar? Vinner ej publiken ofta 
Jdst derigenom en ny förädling af smak, nya 
lorader af nyttig upplysning? och är den ej ed 
Ijenst gjord åt dem^ som lära af andras missöden 
att bätte mäta sina krafter, innan de våga sig på 
detta farliga fält? 

Det är ej nog. Allt består i ord och phra- 
aer, äreminnen, odur, theaterstycken och ett för- 
ädladt språk. Detta är redan mycket. Men det 
ir ej allt. Män af genie födas, mäktige att styra 
opinionen, värdige att göra det. Det är godt 
4Bt till dess väcka urskillningen, och sälta förnuft 
tot i respekt. Sådant kan kallas att bereda ller- 
~ tans päg} och man kan ej för tidigt begynna 
flermed. Men förnuftets röst, för att hörasisor- 
>-^|et af 'vettlösa skrikarc, hvad måste den göra? 
dem. Charlatanen, bedragaren, svärmaru, 

xopoLDS Sjlr. III DeIi. fl6 



KilPygta 



libclliälen måste lära att darra for en obesTiklif 
domstol, det allmänna vcllcts. Det gifs ej ett så 
litet ämne, sem ej blir vigtigt genom detta ändamål 

Ridikulen, sarkasmen duga dertill^ och df 
bäst Bevisets kallare röst, öfverskrikes. Jordefli 
•äger sngan, höljdes af hänryckta dårar^ dristiga 
till alla galna företag; men den allgode Faden 
sade: varde skratt! och de gömde sig af blygsd 
Detta Irälmedcl är i den vises hand en nyl^g 
skänk åt menniskoslägtet. Kritiken kan ej umbi« 
ra det, dess bruk är för henne väsendtligt; men 
hon måste veta att nyttja det med måtta och 
värdigheL 

Man är, oaktadt allt, temmeligen ense oa 
kritikens nytta, men arten, tonen, skrifsättetder^ 
af, derom delar sig ännu ofta det allmänna omr-' 
dömet. En viss klass af läsare akullo ej ogerna 
ae, om allt vore sarkasm, personalitet, gSckeri 
jLndre fordra beständig skoning, aktning, återhåll- 
samhet, och en modesti som aldrig särar med 
sin öfverlägsenhet Begge slagen kunna gå fSi 
långt i deras fordringar. 

Att all sann och stor förtjenst måste bemS^ 
tas med högaktning, och af kritiken tilltalas oed 
den »förställda vördnad som visar att hon kSoaer 



k 
\ 

8 vSrde, bor Tara"t>alt utom tvist. Den som 
urskiljer detta värde, eller ej frågar derefter; 
i som understår sig, att,* som någon gång skett, 
i en ton full af plumphet och liögmod, anta- 
infor publiken personer af erkSndt företrä- 
en sådan fortjenar ej namn af granskare, ej 
nn af skribent; det är en libellist, en uslings 
ixt sakiälld till föraktets nSpst, och om hvil- 
1, (upprepade han än i hvarenda rad* de tven- 
orden, förstånd, sanning) man kan bruka 
ifteus erd, att hans, tungomål röjer honom. 

Att dornast hölligheten ar i all kritik oum- 
•lig, äfven i den mest bestraffande, synes ej 
ndre otvifvelakligt; men hvari höflighetcn egen- 
igt bestar, dcrom vill man ej lika lätt förena sig. 
\ del skribenter kallade gema ohöflighet, allt 
ad som sårar deras egenklirlck, allt hvad som 
r publikens ögon upptäcker deras nullitet: för- 
ftet, som bevisar deras tankebrist; smaken, som 
rkastar deras skrifsätt; skämtet, som gäckar, 
rkasmen, som förkrossar dem; allt, allt, med 
dantag blott af deras egna grofheter. Detta 
me fortjenar att närmare upplysas. 

HöHIfjheten är ej detsamma, som högaktning; 
h en radvis motsats af detta sistnämda tanke- 
t, följaktligen ej heller detsamma som ohöflighet. 



_ 4o4 ^ 

4 
f 

Den blir det först, genom tbttryckets otillbor 
het. Höfligheten bjuder visserligen att välja 
nen efter personens värde, till hvilken talet i 
les; men hon har, utan att förlora sin natur 
höQighet, också en ton för personer utan 
värde. Hennes alldeles oeftergifveliga fordi 
består i uttryckets och skrifsältets anständighet 
fordran, som vördnaden for publik och seder I 
der att, vid alla tillfällen, ovillkorligt laktti 
Icke nog dertill att undvika skällsord och plua 
heter, ehuru redan detta vore hos oss myc 
vunnit;' icke nog att respektera Samhällslagar 
som gifva heigd åt medborgaren, emot smädel» 
illska, eller borde gifva den. llo^^gheten for<? 
ännu derutöfver, att bortlägga i skrifsätt och i 
gänge, detta slags rå obändighet, h vilken 
blott trottsar allt värde, men tillika alla förr 
gar af förnuft och blygsel, och som, under i 
af styrkans ton, begynt att af några dugtiga 
gar hos oss införas. Höfligheten, det är 
förenar sig naturligare med vördnaden, h' 
ningen, välviljan, än med deras motsatta 
sätt; men dess triumf är alt kunna förena 
med det djupaste förakt, den rättvisaste 
telsc, när tillfället fordrar att uttrycka de 
fallen, som ej låta alltid undvika sig. 
denna svåra konst som skiljer snillets ha 
dunihetx^ns illska, och smakens värdiga 



^ 4o5 _ 

rån dessa modiga stallbroder, som tro att man 
en styf knekt i vitterheten, med samma egen* 
tap, som i ett båtsraansgille: med att hugga 
ill, utan försyn. Så smakar hos en sådan skri- 
tt, hyart uttryck af själens gro f het, h vilken 
^åter just är motsatsen af all möjlig likliet till 
jflalang och vett. Ty den ringaste grad af dessa 
[jBgenskaper, medför redan ett slags behag som 
[siildrar sammanlef nåden; gör sjelfva hämden ofta 
ileende, alltid måttlig; och förädlar sederna, långt 
att (om jag så far tala) förgrofva dem. 

Emollit mor €8 nec sinit esse feros. 



Passionen utrotas ej ur menniskosinnet. För- 
trytelsen, harmen, hämden, höra, likasom deras 
inotsatta känslor, till dess oföränderliga nalur. 
Men deras uttryck förändrar sig mycket ifrån 
skogarnas yilldjur, till samhällets, och ifrån dessa 
till yerldsmannen och den stora skribenten. I 
•kålan af denna förädling, blir samma sinnesro- 
ioelse, efter graderna, barbari, dumt ovett, häm- 
nande vett, mockeri, sarkasm. Fordrar man nu 
ttt veta, på hvilka kännetecken, äfven vid utbrot- 
»iet af den mest öfverrinnplande harm, en förfat- 
tare af vett och seder skiljer sig från libellisten, 
•mädarn och deras låga vederlikar; så gifvc man 
tklott akt till följande: Den förra glömmer aldrig 



•^ 4o6 — 

i sina nttryck det ädlare umgängets Ibrdringt 
Hans muu odh hans penha föra sanmia sprä 
Han talar ur sitt ensliga rum, med samma til 
b3rli^het^ som i det sLörsta sällskap; och ha 
häftigaste förtrytelse yttrar sig aldrig i hans skr 
ter med andra termer, eller ur annan ton, 
])an skulle nyttja om han, i närvaro af de m 
höguktade vittnen, munteligeu tilltalade den pi 
son mot hvilken han skrifvcr. Just pä ett oi 
vändt sätt förhåller det sig med den sednare. ii 
brukar nästan aldrig pennans tjenst till annat 
till sådant^ som han icke skulle understa sig 
siiga munteligeu; om just ej af rädsla för 
vcdcrpart, dock af billig lariiäga att utkai 
af dj närvarande. Hau skäms stundom in 
andra; men innesluten med sig sjclf i sin skj 
kammare, afläggcr hän all blygsel , och Jiii 
nar sig, genom de grof heter han skrifver, på i 
tvång hvari han hålles genom umgängets la^ 
Det fais ingen man af värde, som icke tusen ga 
ger hellre skulle vara föremålet för, hans Ubc 
än författare deraf 

(Man granskc, cflcr denna enkla regel, de 
oss utkomna stridskrincr. Det är allt hvad /v 
dige författare kunna önska till rättvisa för d 
och till straff för de ovärdige, af hvilka de < 
pä ett sä skamlöst sätt förolämpas). 



All publicitet Sr ett slags dom på att rara 
: till namn och heder fogelfri; ryktbarheten en Ocean 

- hrars böljor vräka emellan afgrunden och skyar- 
j da, och hvars rörelse tilltager i den mån, man 
1 ikiljer sig ifrån stranden. Men af allas, är in- 

.gens öde värre än auktorernas. Statsmannen, om 
m han har fiender, har också medel att göra sig 
» fruktad, och vigten af hans embete, sätler ho- 
^ nom öfver Jaga oförrätter, eller håller honom 
:, uppe dereniot. Artistens publik ar mindre, dcr- 
* före ädlare, derföre rättvisare. Förfallarcn der- 
«mot döiumes af alla, och hans namn, hans va- 
relse förblifva länge, i hela verldens händer, ett 
^. mjukt ämne, hvaraf man gör strafl'löit de ovUr- 

- digaste skampluner. Detta varar intill dess tiden 
. tn gång stadgat hans rykte till en viss form, som 

. det merendels ej får, förr än tiden först krossat 
~ kans egen. Den dumma orgheten mumlar i stof- 
tet mot de mäktiga; men hon upplyfter djerft sin 
" breda panna emot skribenten, som blott har för- 
: nuftet på sin sida; ett medel,, hvilket, likt alla 
goda medel, verkar med långsamhet. 

Detta öde afskräcker. Ju mera synbar ]^Ul^ 
; någon äger i samhället, ju mera måste han daiia 
att blottställa sig. Den som någonsin skrilVit en 
Tettig rad för pressen, vet, att man gör det al- 
^ig onäpst% Det är omöjligt för förnuftet, säger 

i 

\ 



— 4o8 

Popey att föra fram aitt baner ett enda steg, ntn 
att iippofTra någon fiende, eller stöta flera ur ti* 
gen: och se der, s^rid fråil alla sidor. D^n {Sr* 
åta äfventyrare, som far det infallet att spela a 
röle, angriper oförsynt er skrift, som hantroligeo 
icke förstår; eller har ni råkat, i ert nit för san* 
ningen och förnuftet, att trampa någon kamrat 
af lika meriter, litet på tåändarne i förbigående; 
och då, vSnta er allt af hans vånda och hamt 
Allt hvad den gröfnta skamlöshet har gräsligast: 
plumpheter, skällsord, lögner, smädelser, all slags 
orenlighet, vräkesdä öfver er i allmänt tryck, 
ur fulla händer och utan allsköns åtal; i anseen- 
de, välförståendes, till fria medborgares rätt att 
philosophera obchindradt Svarar ni ej, (som sy- 
nes bäst) så segrar han i okunnighetens ögon, 
det vill säga, i myckenhetens, och ni lemnar 
^ sanningen ohlimnad. Svarar ni kraftigt, (som odji 
synes bäst,) så begynner ni en strid, som for er 
längre än ni vill, och sätter er i armtag, ofta 
med personer, med hvilka ni önskade att hafva 
ingen ting oafgjordl; och det inför en publik som 
roar sig deråt. Förgäfves söker ni att i skäl och 
fkrifsätt öfvcrträfla er vederpavt 

Jag har varit tvungen, (tillägger en annan 
författare) alt någon gång försvara mig; men det 
uaktadt, ler jag alltid i hemlighet, när jag seren 



i — 409 — 

■ 

? inktor raoda sig, att genom sina skSl vinna all--. 

i mänbeten. Om hans smädare skrifyer, derefter, 
Innu en libell, så har denne åter sä rätt som 
lian, tills vidare; och det blir alltid denna som 
•lutar skådespelet Orsaken dertill är klar. Det 
goda, det sanna, har sin gräns i alla ämnen ; för-* 

.nuftet har en gång sagt ut: galenskapen aldrig. 
£tt musikaliskt stycke måste ofelbart sluta, sedan 
det genomlupit alla förändringarna af sitt thema; 
men en drucken mans skrål har ingen orsak 
b vårföre det nödvändigt skulle upphöra, innan 
han tröttnar, eller somnar, eller blir nykter igen« 

Qch nu, mine herrar, i så fatta orostän->' 

digheter, hvad råd bör man gifva åt våra för- 

&ttare? och hvad tillhör deras frid att göra? 
Jag vet ej. Förmodligen detsamma, som man gjort 
fordom i Frankrike, som man gör i England, 
Holland, Spanien, Portugal, Italien, Tyskland, 
och ofver hela den vittra verlden: låta bli att 
skrifva, om man älskar sitt lugn, högre än sitt 
yrke; gör man annorlunda, gå fort på den bana 
man börjat, med de krafter man har öfriga: ge, 
om man kan, ett litet behag åt våra sträfvara 
språk; ge, om man kan, en liten väckelse åt vår 
trögare tankefart; nöta, fast med svag, dock flitig 

hand, på den gamla rosten af våra löjliga fördo- 



mar 9 rara halfmenakliga seder; aläpa, idog myn, 
fitt lilla strå till förrådet af det allmänna menni- 
fkovettet; tillstoppa väl sina öron for ovettet; laga 
att man kores, men hor ej; lefva^ for ofirigt, i 
sin vrå, så god undersåte, vän, medborgare, man 
förmår vara; och dö, hämnad af aitt omdöme, i 
fall man ej har merit nog att vänta det af tf* 
terverlden* 



< 



o M 



YITTERHETS-IDKARE. 

JVlan kan kalla, med skäl, Yitterheten for lun^ 
släpens träd på godt och ondt. Mången skulle 
knappt hafva vetat att det gifyes ondt till i verl-: 
den, om icke begäret till detta slags gudomlig- 
het^ förfört hans fåfänga* 

Om Vitterhets-Bröderne N. K och N. N. 
•ch N. N. Scc. Scc. förblifvit i oskyldighetens till- 
stånd, hade de ej röjt denna skaqiliga nakenhet, 
aom de, vid upphörd fÖrblindelse, icke skola fin- 
jia fikonalöf stora nog att bortgömma. 

Det gifyes för Vitterhetsidkaren nästan ingen 
medelväg emellan äran och föraktet. Men det är 
detta, hyarom man i allmänhet icke vill öfver* 
tygas. logenting har blifvit oftare sagdt och of- 
lare glömdt. 

En del försökare synas i sanning tro att blotta 
tilltagsenhcten gör allt, och att man kan med ett 
tillräckligt måu af oblyghet ocli sjelf beröm, sätia 
sig i Yitterheten så högt opp man behagar. Ro* 



E 



dan yid knappt slutade skolstudier, ser man nngt 
hjeltar af detta slag, kungöra sin föresats att re- 
formera tidehvarfvety och till en början Skalde- 
konsten. Popc och VoItaHre förklaras af dem for 
usla hufvuden. Efter tolf, sexton, tjugo häften af 
den nya mönster-poesien , har man tilläfventyrs änna 
ej läst en half sida drägligt språk, eller fömufiig 
mening. Hvad blir slutet? Det samma som alltid 
förut. Publiken ledsnar vid •rimligheten: kän- 
nare förakta: Satiren hvislar: medhällarne skioi- 
mas och försvinna: endast hufvudmännens namn 
qyarblifva någon tid i löjlig Sminnebe, 

Andra, mera blygsamma, hafva ej så ston 
anspråk och påstå för ingen del att omskapa snille- 
Terlden. Det är, i deras tycke, redan TadLeit 
att gd an i vers. Det bevisar, att man ej ir 
dunif tänker man; men man smickrar sig. 

Att temmeligen lyckas, när man skrifver, bor- 
de synas detsamma, som att temmeligen räka åea 
man söker, eller temmeligen fS den till hustru, 
nom man friar till. Det gifs intet temmeligen i 
dessa ämnen. Man är ett af begge: god eller 
•lät skribent. Om äfven, bland goda författare, 
man känner så många af olika varde, kominer 
det deraf, att sjelfva det goda har en grad ofver 
sig, som heter åci foririijjliga: se tvä eller ti» 
if våra författare. 



i — 4i5 — 

I 

m 

■ Det är sant, att det släta har äfren en grad un* 
iler sig, som heter uselhet: se rundt omkring Er. 

Man är ej slät författare .derlore att man har 
^lijgot ganska förkastligt; men derföre att maa 
"^har intet eller alltför litet sant godt 

f Någon ting af detta sistnänida sTug måste 

^alltså nödvändigt finnas hos en författare, för 
att ursäkta bristema. Men hvari består detta? 
Vissa sköna ställen, göra de tillfyllest? Vissa 
Aöna ställen voro redan mycket, och skulle för^ 
tjena sitt beröm. Det sköna förblir alltid skönt, 
Ifven bredvid det odrägliga. Men jag skulle 
hellre vilja finna en viss jemn förtjenst, om ock 
af ringare slag. Ty hvartill tjenar vitter skrif- 
ert, om ej hufvudsakligen att kläda förnuftet? Och 
•kulle man ej då böra föredraga en mindre lysan- 
de, men åtminstone värdig och likställig drägt, 
framför några präktiga lappar som styckevis prunka 
bland dåligheten? Jag ville ej öfverflöda i bilder 
och liknelser: den affekterade rikedomen derpä, för- 
råder merendels blott fattigdomen på tankar, och 
ingenting förtjenar mindre namn af Vitterhet Men 
mig synes som hvart och ett snilleverk lät dömma 
I dg efter nästan samma lagar sonii en byggnad. Maa 
«- begynner med att träfias af vissa vackrare delar 
i som falla i ögat: man slutar med att undersöka 
\ det hela; öf verensstämmelsen , fastheten deraf. 



_ 4i4 — 

■ 

klokheten af dess inrättning, o. s. t. Det for« 
håller sig for ofrigt med upphöjda ställen i skrif- 
ter, ungefär som med torn ock domer i bygg- 
nlngskonsten: de måste ej uppkomma af slump; 
de måste, sältas der de böra finnas^ annars gifh 
de vanskapllghet 



Kan en Författare domma om sitt eget värde? 
tillhör det honom att göra det? eller hos hvilkei 
skall han söka underrättelse derom? Detta ir ea 
fråga som förfjenar uppmärksamhet. När nmi 
påminner sig den blygsamhet och nästan det miM- 
troende till sig sjelfva, hyarmed så mänga ston 
snillen länge fortsatt deras bana; men deremot 
den sjelf beundran, det skryt af styrka och gu- 
domlighet, hvarmed en stor del medelmåttige an- 
träda deras; förekommer det såsom en giuuka 
•vår sak att dömma rätt öfver egna gåfvor. Df&2 
na blygsamliet, detta låtsade misstroende till sig 
sjelf, svarar någon, är ej annat än ett fint skryt 
hos de stora snillen. Må ske; men äfVen i det 
fallet bevisar ert grofva skryt ingenting tiU er 
fördel. Men Young, fortfar ni, råder uttryckdi- 
gen en ung skribent att vara sjelf sin första beun- 
drare. Frukta att Young narrar Er. Skrif som 
Young, och följ ej hans råd; se der, utan tYif- 
vel, det bästa Ni kan göra, om Ni söker i Titt 
terlieten en verklig förtjenst. 



B Hvarfore syUés man i sjelfvå verket ' aldrig 

löjligare, än då man gör platta poesier, och tror 
att genom frack sjeirbeundran iipp]:jelpa deras 
anseende? Dcrföre att man liar aldrig rätt till 
xnindre skoning, an då man gör med högmod illa, 
livad man gör for att beundras: derföre att detta 
Zndamål föjutsatter vissa utmärkta gäfvor af na* 
turen, vissa charnier af snille, livilka en sådan 
antingen mycket enfaldigt inbillar sig äga^« eller 
*vill på ett oblygt sätt truga andra att hos honom 
crkSnna: derföre att den sanna skaldekonsten tar 
ntt ursprung ifrån en värme i själen, ett ljus i 
tanken, en upplyftning, en harmonisk tjusning, 
, som man med ett oklart hufvud, en vimlande in* 
billning och tillgjorda hänryckningar, fåfängt m&- 
dar aig att likna: derföre ändteligen, att en vers 
af hvilket slag som helst, om den icke är det skö- 
naste uttryck af en ren och lefvande tanke; om 
den icke är ett blomster kastadt af Gracerne, en 
pil sknten från Apollos båge, med ett ord en 
sann ingifvelse, förtjenar redan derigenom blott 
ringa bifall; men förtjenar, i fall usel, i fall rent 
•..af odräglig, — och ändå framburen med stolthet 
•ch sjelfförgudning, — visserligen den högsta grad 
Éf förakt och åUöje. 

Det är icke beskydd och anseende som af- 
|Sra en författares \urde. Milton lefde misskäad 



— 4i6 « 

•ch föraktad; Cbapelain örverhopades med in 
och belöningar. Det är icke heller alltid allmSii- 
hctens röst. Hon vacklade länge i sitt omdoine 
emellan Racine och Pradon. Vn soi troiit^e ioujoun 
un plus sot qui Vadrnire. 

Om en författare, af viss art, föraktas som 
han förljcnnr, resignerar han sig med hela styr- 
kan af en stor man; smickrar sig af sina rivalen 
afmid, och af allmänhetens kända orättvisa mot 
de bästa skribenter. Om han äter finner beröm- 
mare, (h vilka sällan alldeles fela honom, så läng? 
det finnes rå skaror och dåliga hufvuden;) om batt 
till exempel förstått att tingera sin medelmåtU, 
med en viss galenskcip som gör sekt, och om 
några kamrater af samma skola, ropa mirakel o(- 
ver hans nonsens, för att göra sitt eget gällande) 
så är detta redan för honom hela Publikens rost 
Han tvekar då ej mera ett ögonblick att forUan 
sig för ett stort snille, och allmänheten mtderrili- 
tas i företal och tidningsblad om den utmärkta 
rättvisa hon gjort åt hans förtjenster, oin den 
förtjusning hvarmed hon emottagit hans skrif- 
ter o. s. v.; h vilket allmänheten å nyo^ antingen 
icke läser, eller skrattar åt. 

Det har tvifvelsutan varit någon sådan hSii* 
delse som, icke länge sedan, gifvit anledning tiD 

f öljaivto 



iFSljäncIe .rader, Kvilka synas trafik sanningen, ock 

som jag funnit hos en amatör: 

Dialog. 

A. ''Jag allmänhetens bifall vann!'* 
Så skrifvcr sjelfva Gormius, han? 
Och retar ej publikens ifver! 

B. Han gör det tryggt: han tänker så: 
Publiken, livad jag också skrifver. 
Får aldrig veta det ändå. 

De bästa kännares omdöme, och i synnerhet 
deras som sjelfve gjort sig ett namn i samma yr- 
.ken, synes vara den säkraste profstenen för en 
skribents talang. Man tröstar sig förgäfvcs af de* 
ras afund, om de begabba, och man högmodas 
fSrgäfves^ af deras höfliga loford, i fall de blott 
smickra. Det är omöjligt att bedragas på deras 
sanna omdöme, i fall man ej gör allt i verldea 
för att blifva det. Hvar och en sann förtjenst 
har ett sätt att häcklas, som icke är förakt, och 
ett sätt att berömmas, som icke är blott höllighet. 

Det går i vitterbeten som i drabbningar: man 
ser der för sig lagern eller döden. Ingen är saker 
att komma derifrån alldeles ulan sur j många haf va 
' deraf nog för hela deras li^Uid. 

sopoiiDS Skr. III Del. 27 



_ 4i8 — 

Ganska sant är det, vare sig af hva^d owak 
som helst, att en yngling som en gång satt sig 
i luifvudot alt blifva författare, helst poet, han 
må misslyckas så mycket han kan, sällan hvarken 
tänker på, eller kanske duger att använda sig i 
allmänna och nyttigare yrken. Han är alldeles 
förlorad, sidan han en gång rätt beg}'ut, dermed, 
om det befinner sig, att lian händelsevis ej blifnt' 
född att tänka i meter. Flera exempel, sora be- 
visa detta, borde påminna unga vitterhetsälskarei 
att med mera varsamhet, och mycket senare in 
de vanligen göra, taga sig inbillning af godkäDdi 
författare. Om det händer (som icke är sällsynt), 
att de bedragit sig på sin kallelse, skulle m 
sådan försigtighet antingen bespara dem föröd- 
mjukelsen, att med allmänt åtlöje draga sig till- 
baka under glömskans och tystnadens beskyddy 
eller smärtan att länge envisas för ingen ting 
annat än en viss ånger. 



Anspråket på snille måste likväl Sgå något 
högst smickrande för den menskliga fåfängan, et- 
ter intet kön, ingen ålder, ingen rang finnes, som 
ej kittlat deraf ; efter man alltid, in i det ytter- 
sta, söker att frälsa åtminstone en liten del if 
detta anseende, och efter ingen utan bitter känsk 
ser sig deraf alldeles förlustig. *De största skii* 
benter, (säger, om jag rätt minnes, Pope, i aSr 



— 4i9 — 

? ledning af Wycljerley), vilja sällan märka snillets 

!(' af lagande med åren och iifskrafterna. De blifva 
näatan alla, slutligen, sina egna rivaler; och de- 
ras* ålder, arimdsjuk pä deras iinj^dom, föi tryter 
såioni en' verklig oförr.^'!!, det lolbrd hvarmed man 
så ofta komnuT tilToaka till deras yn^re arbeten." 
Hvad åter ani;år släta l'örfattare, så låta afveii 

. de usluste ibland dem, sällan på en gång afvisa 
sig; icke ens genom de tydligaste missöden. De 
skämmas, det är sant; men de fortfara. Om de 

..någonsin upphöra, sker det ej utan högst små- 

' ningom, alltid samlande till ett nytt försök, spill- 
irorna efter sista skeppsbrottet. lilkasom envisa 
stridsmän låta de således blott steg för steg dis- 
putera sig fältet; och till hvad afsägelser kritiken 
helst må tvinga dem, finna de alltid ett litet slag 
af snille, hvari det ännu återstår dem att föraktas. 

I Alla länders vitterhet liar ägt sina exempel af 
dessa otörtrutna, hvilka eder beständigt förnyade 
och beständigt misslyckade försök, llyttat sina 
fordringar ifrån dess högsta ära, ner till dess 
ringaste. Man har sett mer än en, på detta sätt 
flyktig ur det ena slaget i det andra, ingenstädes 
emottagen, och ändteligen bil tog, icke allenast ur 
hela poesiens rike, men äfven ur sjelfva prosans, 
slutligen nödgas undangömma sitt ansigte, för sin 
löjliga namnkunnighet. Det gifves nemligen en 

r hop nyfikne i samhället, . som finna ett stort nöje 



i att betrakta, huru en fattig misslyckad ser ut: om 
lian ser åt jorden eller åt hinnnclen, när han går 
på gatun^ om hau skäms mer atl tala eller tiga^ 
näi* han är i sällskap; och när man ler ur ett 
fÖJisttr, om han icke viker af i den första gränd| 
förs:fkrad att det ör åt Jionom. 

Dessa exempel äro, det Sr sant, hos osssäll^* 
syntarc, men de finnas. Min svågers- morbrors-^ 
kusins- systerson berättar sig hafva känt en sår 
dan, som med en lång oförtrutenhet, med offer 
af mycket svett och bläck, eftersträfvat en Utea 
grad i vitterheten; och som, på förenämda satty 
jagad af allmänhetens åtlöje ur det ena slaget idet 

andra, alltid tagit ett steg tillbaka, ifrån skal* 

dekonsten till vältaligheten, ifrån vältaligheten tiU 
stcnstylen, ifrån slenstylen till rim under portiit- 
ter, ifrån rim under porträtter till skålar vid dotit 
bord, och ifrån dessa till den eviga glömskan} 
hvarcst han, efter ett så långt och förvilladt lopp, 
ändteligen synes hafva träfiät sitt rätta hemvisti 
sin misskända fosterjord. 

Men icke all platt natur låter af motgången of- 
vcrvinna sig. IVån dessa skiljer sig neniligen ett an- 
nat slag af vittra författare, h varom jag redan nlmt 
något, och hvilka man med ett ganska svagt, men 
ganska höfli^t namn, kan kalla do modige. Detf^ 



\ 



■ ■ ^ 

fcfvä ef livar jTSr sig, de uppsöka h varandra, de sam- 
jnanflocka sig, de bispringa hvarandi-a i behof med 

[. beiiiulran och lofskriflen På dclla sätt utgoia de, 
•insemellan, likasom ett slags orden, bvars master-* 
jprof btslår i att kämpa till det yttersta emot det 

i allmänna omdömet, utan att låta sig, som de förre, 

deraf tillbaka drifvas; och bvars bcmliglu t synes 

vara ko««ten att uthärda ätlöjet till en grad, som 
r 
* ekulle döda en skribent af vanligt högmod och vanlig 

r sonsens. Xi känner en sådan, när ni monter ho- 

i, jfiom på gatan, eller ser honom i sällskap, på Qn 

viss förvärfvad orörlighet, -en viss ossifikation i 

alla de ansigtets muskler som uttrycka skam och 

blygsel; hvilka tvertom hos de förra äro lättrörde 

|. Öfver all föreställning, och gifva derigenom ofta 

I* 

I* ett ganska okristligt nöje åt betraktaren. En auk^ 
tor af de modiga ser er i sjrnen likasom han al« 
drig gjort andra än goda arbeten. Han sträfvar 
att gifva sin panna, så långt möjligt är> hårdhe*^ 
ten af sin skrifart. Han säljer er till fyra' eller 
femdubbelt pris, en*liten skrift, hvars första sida,' 
ja ofta, hvars första rader sätta er i en häpen 
forundran öfver derarf omening. Ni läser vidare, 
och finner på nästa blad tydligen försäkradt: att 
man allt hitintills icke velat hos oss hvarken hvad 
förnuft eller smak är; men att auktorn och hans 
vänner nu fuUkomligcn veta det, och att det ar 



— . 423 — 

af dem allena, som man bar att erhålla rättt 
kunskcipen xlerom. 

Det är ej nog aft visligcn afstä ifrån vitter^ 
hetrn, när nian af naturen ej äger gäfvor derlilL 
jVlan niaste gilva akt när dessa gäfvor aftaga. Man 
niåslo ve(a att skilja sig vid sänggudinnorna, ii»- 
nan nian af dem afskedas, och att sluta sin banai 
innan man af tröUhet tvingas att lemna den. 

Det är äfvcn så fa som hnfva gåfvan att gon 
en scidan reträtt med skicklighet, som att icka 
bel:öiVa göia den, Xi nophons var ej svårare. Det 
*di^ nästun omöjligt att undangömma det afYagande 
i talan;;, 6om tvingar er att lemna anspråket på 
ett rum i vitterheten. Man borde till den andas 
sluta med det arbetet som mest berömraes, Alea 
aiiklorer 8ro såsom fruntimmer: de upphöra ej att 
vilja behaga, förrän sedan man länge upphöet att 
berömma dem. Och ju mera de märka att liden 
dertill instundar, ju ifrigare bliiva de att njuta 
dessa sista ögonblicken. 

En författare som misslyckas, är lik enelycit» 
lig spelare. Han begynner för att \inna; fortCafi 
för att åtminstone återtaga hvad han förlorat^ odi 
slutar med alt ruinera sig utan hjelp. 



o M 

DET ROMANESKA, 



öman, Romanesk, kommer af Romance, och 
e af Romare; h vilket ej torde vara otjenligt 
först anmärka, på det aldrig mera någon för- 
n fru hos oss må säga till sin dotter: "du 
er Romaner, mitt barn, tills du blir sjelf en 
»mare.'' Svårare än ordets derivation, är des6 
ydelse att riktigt fastställa. 

Man är ej romanesk, blott då, närmanristar 

skönas namn i barken af träden; när man ta- 

om en koja med den man älskar; när man 

tes utom sig vid åskådandet af de gröna fälten 

h de susande bäckarna; när man gör långa her- 

qväden tre trappor opp i en trång och smutsig 

ind: när man, som fordom, svärmar omkring 

söka ridderliga äfyentyr, eller som sednare 

jtt, räcker fram halsen åt bödelsyxan, för äran 

säga hvad man kallar \issa starka sannin- 

r. Man är det vid tusende andra tillfällen 

sin korta lefnad; hvarföre ock detta ordets 
Isträf^kta betydelse, likasom nästan alla andra 
is, bäst läres af bruket. 



» 4a4 -. 

Se här några' fragmenter ur den upplysta i 
samhällslef nadcn , hvilka ännu bättre än ordcti 
torra metapb3'sik , kunna Ijena att förklara det 

Du är Itomanesky min gosse, säger en för- 
nuftig far till sin egensinniga son, när den unga 
token begynner grubbla om menniskors medföddA 
^emlikhet, om den politiska maktens missbrukf 
om förljcnstens rättigheter framför bördens; eller 
när han, tillfreds med en lägre lycka, alldeles 
icke vill beqväma sig att krypa, smila, smickra, 
löpa barhufvad i trappor, och stå sig trött i för- . 
maken, för att erhålla en liten befordran. 

Du ar Roman esk, min dotter, säger dea 
shiga modern, som på sin tid försökt verlden^ 
när den unga fjollan älskar en braf men ikftig 
karl, och väljer honom framför en gammal rik 
narr, som hon snart kunde begrafva. 

Da är Romanesk , min vän, säger den ena 
kloka brodern till den andra, när denne sednarei 
genom ett enda litet oskyldigt knep lätt kunde 
stöta sin medtällare ur brädet, och har den barnsr 
ligheten att icke vilja bctjcua sig deraf. 

/'"rtr iiiiat ad forhanuadt Roinanesh, vM 
kära herre, säger den durkdrilna statsyinglareo J 



— 425 ^ 

till en ung man af talanger, som han kastar ögat 
pä till köp, och som litet skäms för att sälja sig^ 

Det är en Ung Romanesh narr, sägcs van- 
ligen af allt klokt folk, om en- yngling af lifliga 
känslor, som .Iror det skall gå an för honom, att 
i allmänna lefnaden yerkslälla alla de vackra maxi* 
mer af ädelmod och rättskaffenhet, ät h vilka han 

liört handklappas, deklamerade från skådeplatsen. 

■ 

En satans Romanesk käring j var isynnerhet 
en viss krögerska i Köpenhamn. Sedan hon länge 
utan fördel spelat pä klass-lotteriet, tillhopa med 
en fattig arbetskarl, och denne för armod, ändte- 
ligen nödgats uppsäga lottlaget, trugade hon honom 
icke dess mindre, att emottaga hälften 'af de 5oo 
^ksdalers vinst, som hon vid påföljande dragning 
gjorde, för sin egen ensamt betalta lottsedel. 

Af dessa och flera exempel skulle tyckas : 

1:0 Som det Romaneska egenteligen bestod i 

en oförständig kärlek till det .vackra, ädla, rätt- 

" Tisa. Jag menar med oförståndig kärlek,' en bö- 

'- Jelse, som ej tillbörligen subordinerar under den 

klokare egennyttan. 

J. 2:0 Som denna löjUghet vore vanligast ungdo-ii 

:: mens eller det ringare folkets. Detta kan äfvea 



— 426 — 

synas naturligt i anseende till begges oerfarenhet 
af verlden och de tusende omständigheter, som 
hos äldre eller baltre folk, odla förståndet tiUci 
vida större realitet. 



Men Iivartill all vidlyftighet? Vet man ^ 
redan, att ordet Romanesk härleder sig från or» 
det Roman? Och är det cj alla dessa böckers ii4r 
tur, alt skillra eller, rättare sagdt, dikta händel- 
ser och äfventyr, som icke kunna tilldraga sig i 
den vanliga sammanlefnadea? Men hvarfore kun- 
na de ej tilldraga sig der? Jo derföre, att de 
grunda sig på känslor och tänkesätt, som det ir 
afgjordt att ingen vidare följer, ehvad bifall odi 
beundran man ock må lemna dem på skåde- 
platsen ^ eller i nyssnämda känslodikter. 

Ingen slute häraf , att jag förkastar detta bi- 
fall såsom otillbörligt Nej, långt deiifrån. Klap- 
pa er tvertom gema öm i händerna; skrik char- 
mant! superbt! divint! ända till heshet; gråt fidl 
näsduken y om d«t är möjligt; så mycket bättra 
Allt cict der visar en öm och ädel själ, full tf 
höga ocli sköna tänkesätt. Men när ni slutat ixi- 
ken, eller kommer hem ifrån spektaklet; nar fl 
tor sista gången trycker de uppsvälda ogontD|Ocb 



mt difna nSaduk emottagit hela utbrottet af m 

ömhet; då, _ om ni är klok,-- -om ni vill hål- 
las derföre, — lägg bort maximen tillika med 
näsduken. 

Det gifves ett moraliskt phenomen, som all- 
"lid gör okunnighetens stora förundran; men h vil- 
ket ganska lätt förklaras. Det består i att se 
*^amma menniskor ömsevis atorsnyllta och stor- 
skratta åt samma moraliska maximer. Den för- 
«. Ilastade åskådaren tar vanligtvis sådana menniskor 
:'for lättsinniga hiifvuden, utan all enlighet med 
' *^ sjelfva. Men det är han, som icke förstår att 
fitskilja bruket och missbruket. Man kan, t ex., 
^jroras intill tårar af en vacker sång, och musiken 
|r visserligen, om något i verldpn, de ädla pch 
Ijufva känslornas tungomål; men man skulle ofel- 
bart, i den allmänna lefnaden, skratta åt en ut- 
skickad som sjöng fram sitt ärende; åt en aktör, 
aom slog en lång heroisk drill raidt i påståendet; 
eller åt hvem som på ett musikaliskt thema melo- 
lierade samtalet om helsan och väderleken. Och är 
^ej förhållandet just detsamma, med bruket af våra 
'bästa moraliska nfndmer? I sanning, hvad är 
^nera skönt och rtrande än dessa känslor och 
tlokeaätt, när de användas som de böra, endast 
ftill prydnad för talet och till ett ömt nöje för 
iabiUningen? Mep hyad lånar deremot oftare äm-; 



nen till åtlojc än just de, nSr de drifVas JtnA 
j'lteiHghet, det vill säga i andra ord nttrycki 
ända till utöfniog i dun vanliga sammanlefna( 

Om någon frågar mig, h vartill de sa] 
tjena,^och lör hvad jag i grundeif håller ci 
så svarar jag: för rätt vackra saker,, b vilka 
väl i okunnighetens fordna tidebvarf verkel 
försökt att utöfva, ,och för hvilka en och ai 
känslotok ännu behåller en viss hängifvenhet ; 
hvaraf allt klokt folk, eller verldcns nuvari 
lopp, måste finna verkställigheten orimlig, 
platt omöjlig. Romaneskt blir då i sitt rätta, 
stånd, allt det vackra och ädla, som det vore 
och barbariskt att icke med förtjusning hora 
läsa; men som det också vore högst narra! 
att någonsin utöfva. Och h vårföre? Jo fe 
emedan man skulle bli alldeles ensam derom, 
således ej allenast ganska narrad på sina i 
känslor, utan ock derigenom ganska löjlig; — 
det andra, emedan det cidla och det kloka^ 
till deras natur i denna sublunariska verlden 
väscndtligeu åtskilda, att englarnas fordna gil 
mål med menniskors döttrar, icke funnit flera 1 
lare, än dessa bcgge sakers möjliga förening. 

Jag är helt öfvertygad, att ora någon : 
häftighet bestrider mig delta och försA^arar n 
satsen, är det ej så mycket för de ädla ochs 



— 43^ . ' 

« 

ernixigar, lipn sjqU åtager sig att uträtta^ som 
Jr dem hvilkai Jtian tycker borde, hos andra, 
edra och pryda menskligheten. Men om nu hvar 
Dh en, med scmmna undantag af sig sjelf, önskar 
t menskligheten samma prydnad och heder: på 
rem skall då lotten falla, att sålunda pryda och 
edra den? — Man ser då huru allt, efter en 
ort omgång, ändå slutligen återkommer till dessa 
laximers nullitet för den vanliga sammanlefhaden. 

Men vill man ändteligen häri, som i andra 
onen, ändå stundom röja likasom en skymt af 
^rkställighetj vill man, åtminstone som ett slags 
oraliskt tidsfördrif, intagas af vackra geruingar, 
:h beundra ansigte mot ansigte personer som 
>ra sådana j så välan, ingenting är h varken niöj- 
j[are eller lättare. Blott måste man ej oriinligt 
irdra, att dessa personer och gerningar, skola 
sura aanna personer, verkliga gerningar. Det gifs 
[ngt beqvämare medel att komma till ändamå- 
ft Man väljer ett namn af ålderdomens, eller 
lan diktar ett. Man lånar deråt en figur för 
{at, en röst för örat, tagne hvar man finner 
em, (t. ex. från gatan). Man ställer phenomc- 
Bt på ett upphöjdt ställe i församlingen, och låter 
et sedan utbrista, intill svettniug, i de ädlaste sin- 
esrörelser. De tappraste hjeltar, de dy^digaste 
LÖnheter, de förträiUigaste mcnniskor, kunuaiså- 



ledes i ett välbestlldt iamhUIe \mmårm for en ri 
daler, eller något derofver, så •&« inan dertill 
tid och penningar. Ja, det giAroB ijlgen ädelgern 
prisad af moralisten, som ej pä detta sätt skall 
dra mensklighetcn , och som man ej skull (Ssegc 
nästa tisdag eller fredag,, så snart man blott f 
klarar sin önskan i dagbladen. Vill ni, att 
ung bjelte, dömd utan brott till vanäran och < 
den, skall gä dem till mötes med den yppci 
ståndaktighet? och att en stor, men bedraj 
konung, skall erkänna sitt misstag, och stifta 
lag för oskuldens trygghet? — intimera blott ^ 
ni, att en ung förförd hustru, som lupit lan 
omkring med sin älskare, skall komma tillbi 
till dygden, och att hennes man skall satta 
»ig tälnmodtts krona, i trots af åtiöjet? — ii 
mera blott* Behagar ni, att naturen skall se^ 
ofyer fSfdomen; att en gammal vällustig her 
man skall, efter tjugo års glömska, pä en § 
väckas, uppröras, vråla af ånger, erkänna sin oS 
son, och taga sin brud ur torpet? — intim 
blott, säger jag er. Det förträffiigaste af alltså 
mans är, att all denna dygd och sinnesstorl 
hvaraf man ända till tårar bevekes, ända till b 
ryckning förtjuses, kostar på sådant sätt in, 
dödlig den ringaste afvikclse ifrån sin vanliga I 
nadsart, eller den minsta annan möda^ än m 
nets, röstens och gesternas* 



— 43i _ 

Man MT då åtminstone, att jag ej vill beror- 
mänskligheten, hedern och prydnaden af dessa 
la tänkesätt. Nej, tvertom sätter jag derpå det 
pliogsta värde. Men allt har sin tid och silt rum, 
rhvilka måste iakttagas. Ombyt, förblanda dessa, 
löch allt förlorar sin skönhet, alll Yanställes och 
förlöjligas. Dygden och de ädla känslorna hafvli 
*då visserligen också deras, dem ensamt tillhöriga 
'tid och rum. Denna tid är hos oss icke hela 
^^ dagen igenom, och kan ej vara det. Hvilka stun- 
'der skulle i det fallet återstå för hushållsgräl, em- 
betstråk, rättegångskäbbel, ckikaner, uppvaktnin- 
gar, vinglerier, lycksökningar, agioteringsknep , 
'poliskrångel, diskontspring, torgsqvaller och andra 
lefhadens vigtiga angelägenheter? Man har der- 
'före med Uokhet utsatt dygdens och de ädla käns- 
lomas allmänna tid, till klockan precis sex om 
»aftnarna. Likaså litet är deras rätta ställe, (man 
aige hvad man vill) den allmänna jemnlåga jord- 
i- ytan, hvarest de skulle ofelbart begrafvas obe- 

■ 

k märkta, bland tusentals dieparater af alla natu- 

p rer och färgor. Deras högre värde fordrar tyde- 

i- ligen ett högre rum, hvarifrån de kunna skådas 

-t och beundras. Också har en rättvis vördnad ut- 

^ tett för dem vissa små brädgolf, af tre eller fyra 

fots upphöjning, hvarest de finna allt för dem på 

bästa sätt inrättadt: kejsare, konungar, prinsessor, 

grefvinnor, hjeltar, ur klädkammaren, betalta for 



^ 432 — 

att tre gån^^er i veckan vara de tappraste, dyg^ 
digaste, Iiögsintaste af dödliga; en sufBör i loo- 
kan, som med ifver yrkar de ädlaste tankenMtj 
och en lilen illuminerad pappersverld^ grann d 
gull och glitter, som ett splitt nytt Jerusalem: 
alltsammans svarande i soliditet emot de maxiher 
och känslor, åt hvilka dessa rum blifvit enkom 
helgade. Se der sålidos deras rätta ställe. Hvar- 
före ville ni stöta dem dcriirån, ner i den vanlig 
sammanlefnudcn, hvars rakt mot vända gång, an- 
tingen skulle ömkeligen hopklämma deras Zdk 
storhet, eller sjelf af dem sönderbrytas? Att dfi 
finnas i alla böcker och skrifter, ämnade till pu- 
blik läsning, är ej ett inkast. De orsaka der in- 
gen lörvirring, sedan man, vid tilltagande upp- 
lysning, lärt att riktigt förstå meningen denned| 
lärt att med oföi biandeliga gränsor åtskilja ifrån 
hvarainian, det som bör skrifvas och det som bor 
göras: en finhet af urskillning mera tillhörig yål 
tid, än någon föregående, och hvarifrån den an- 
tagna fransyska maximen: Cela est bon dans un 
Uvre^ (Det gar an i en bok) också tydeligen bSr- 
leder sig. 



Den benägne läsaren finner tvifvelsutan med 
lällliet. att en särdeles stor skiljaktighet harigenoin 

bort 



•- 435 — 

bort och måst uppkomma ^ emellan böckerna och 
lef nåden, emellan den allmänna jemnlåga jord- 
ytans, och brädgolfs-maximema. Det är klart^ 
att man kan tänka och handla oändligt mera högt 
och lufligt, kan cied större mod trotsa alla fa- 
roi% i en liten illuminerad pappersverld, hvarest 
ingen eld bränner, ingen sjo dränker, ingen åska 
krossar, intet svärd' sårar, än i en solidare, gröC- 
re, eftertryckligare yerld, sådan som vår* vanliga, 
hvarest ingenting långt ifrån med samma lätthet af- 
loperl Det är klart, att menniskan måste vara en 
Tida högre, ädlare, frimodigare varelse på thea- 
tern, der olyckan aldrig förföljer dygden längro 
8n 'till fojén, emot i den allmänna lefnaden, der 
hon ofta förföljer henne intill grafveä: — i en 
irerld der bataljer dansas, och der den soni stupat 
•tiger strax opp igen; än i en, der det är blott ' 
kulorna som dansa på stridsfältet, ocii der den 
•om en gång stupat, aldrig dansar mera:. — i en 
rerld, der bastiljer försvinna vid minsta ljud af 
siffletten; än i en, der de knappt falla vid. kano- 
nens dunderstämma: — i en verld, der fångens 
bojor göras af tui^t försillradt jernbleck, om lo 
till 12 lods vigt; än i en, der de göras af godt 
solid smide^ och väga, som Trenks, omkring 
aooo: — i en verld, der tyranniets dolkar gå till- 
baka in i skaftet, än i en, der de gå framåt ia 
Leopolds Sila. III Del. 528 



i kroppen. — Det ir klart, säger )ag, attaDtde&ii 
med mera, måste verka en ofantlig åtskillnad i{ 

maximer ocli lofnadsreglor. 

'Mon nu, denna skillnad så allmänt antagefij 
man kunde förundra sig ofver, att ingen af Eu- 
ropas goda författare någonsin tänkt på,attirik<^ 
tigt klara lärof och gnmdsatser afhandla dea 
Alla böcker öfverfloda af pappersvcrlds eller bräd- 
golFs maximerna; men utom den enda Machiavell, 
(och som dertill med inskränkte srg blott till re- 
gerande herrars undervisning) skref ännu, mig 
vellerl igen, aldrig någon auktor ett systgm af tin- 
kesätt och läror for den verkliga sammaalelna- 
den. Jug hur ofta undrat, hvarifrån en sådao 
eftcrlåltnhet kunnat härflyta. Förmodligen har 
man ansett kunskapen dcrom såsom så gifven, 
och deras allmänna giltighet redan så afgjord ge- 
nom sjclfva utöfniugcn, att all vidare underfi*- 
ning blef i den delen öfverflödig, 

EmeäleVtid har man Iiärigenom fatt likasom 
två särskilta moraler: den som ékrifvM, och den 
som tankes; den som herrskar i orden, och den 
som råder i lefnaden. Med ett ord sagdt, den 
talande, och den görande moralen; och det ar, 
när man antingen ej klinner denna skillnad, eller 
obetänksamt förbiandar bcgge slagen^ det vill säga^ 



— . 435 — 

:r man gor ^er den talande moralen, som man 
den allmänna och vanliga bemärkelsen kallas 
omanesk, och förtjenar att så nämnas. Jagskall 
r större tydlighet, upplysa saken genom några 
itliga exempel. 

Den som älskar heder, (invertes) mera än 
inningar och lycka: Jian är Rqmanesh. 

Den som älskar vackra gerningar, ända till 
t sjelf göra sådana, fastän med o£fer af mödor 
Il fördelar: han är Romanesh. 

Den som hyser det dåraktiga begrepp om 
ttvisan,* alt hön måste följas äfven i hemlighet; 
ven då när det gäller honom sjelf och icke an- 
•a: han är Romanesk, 

Den som fattar annat begrepp om lycka och 
JUiet, än att de äro blott andra Hamn på ka- 
ktcrer, equipagcr, arf, testamenten, befordrin- 
ir, livréer, förgyllningar, ljuskronor, sidenväg- 
ir, m. m.: han är Romanesk. 

Den som har den enfaldigheten, att tro den 
rädlade menskligheten bestå i något annat, än i 
*ssa formler: — jag är charmerad af er väl- 
Ing, — jag beklagar af innersta hjerta er olyc- 
1^ — jag är iörtviflad, alt ej kuana tjena er: 
%n är Rornanesk. 



— 436 — 

Den Som inbillar sig, att vänskapens pligMt 
fordra nägot annat, än visiter, lamntag, försäk- 
ringar och- bjuanin^ar: han Ur Ii<jinan€^kl 

Den ^som tänker, att ädel -stolthet bor igi 
någon annan grund, än vapenboken, bör bestå i 
annat, än att föra en rak nacke emot eller for- 
bi ringare folk; — eilcr att den 'omöjligen låtar 
förena sig med orättvisa, egennytta, plundrings 
«tämplingar, och allt det oaktadt, ändå med ett 
lijertans litet mått af begrepp 'och tankegåfva: 
han är Romatie^k. 

Den som tror, att man icke allenast ir skyl* 
dig allt at fäderneslandet, utan att manocksåjdå 
nöden tränger, verkeligeu bör betala sin skuld: 
han är Romanesk. 

Den som inbillar sig, att statens embetenin 
inrätlade för annat, än att med*beqvämlighet lef- 
va deraf :'//«//' ar Rofnanesk. 

Den^somdrifver kärleken for ordning, upp- 
lysning, samhällets väl, ända till — yerkstlllig' 
het: han är Romane^k. • 

Den som verkeligen högaktar förtjensten, hvar- 
est och hos hvem den ii»jiies: han är Romanest, 

Den som är född förnäm, och tror att någon 
förtjenst ännu felas honom: han är Romanest. 






y Den som bekymrar sig om menniskors all* 

rVänna upplysning, allmänna förbättring, allmän*- 
• va sällhet, innan han ännu sjclf är riktigt ber- 
;.gad; och det som vore dubbelt löjligare, sedan 
f . lian. sjelf ej aicra behöfver. något : han är Ro/nanesL 



.i 



Den som Sger- till bergning och. Kedcr, inga 

■ 

•mndra medil, an förstånd, kunskaper, dygder och 
arbt:lsauihot, och ger sig in<d Scirlau. bråte åstad 
, att söka. lyckaai:. han är llomanest.. 

Den. som påstÄr att erkänslan för \älgrmin- 
gar, förbindt^r till längre hågkomst deraf , än de 
kunna, fortsättas:, han är Romanesl\, 

Den som, i livad ämne det må vara, ger 
vika blott för det att. han har orätt: han är 
Romaneeh., 

Den, son^ tycker om en annans hustru, och 
låter henne- aldrig märka det, blott för det att 
hon ick&' Sr hans: han är Roniatiesl.^ 

Den som har en annana egendom i sin hand, 
och icke gör sin hand så svår att uppbryta som 
möjcligt är: han är Romanesk. 

Den som ej vinner på andras nöd eller 
dumhet, så mycket han kundo vinna: han är 
Romanebk. 



— 438 — 

Den som gär ut ifrån ett lag af aina bästa 
Yänner^ ^ygg 0°^ ^^^^ rykte: han är Romanesk. 

Den som påstår, att nådgunstiga löften böra 
hållas, likasom gement folks: han är Roinanesk. 

Den som tror, att stora ofantliga bedrSgerier 
Kro likaså skamliga, som de minsta skälmstyc- 
ken: han är Rornanesh. 

i 

Den som förargas när han ser orättvisa, 
Tåld, dumheter, nedrigheter, gäckerier med all- 
mänt väl, allmän ralt, allmänt förnuft, och hellre 
skadar sig än tiger: han är Romanesk. 

Den som tror det hjelper, att ropa emot 
missbruk, lågheLer, vanvett, osmakligheter, odi 
derföre skriker di^t bästa haq förmår, och me- 
nar att någon ger akt der till: han är Romanesk. 

Den som känner höjden af en auktors hd* 
lelse, och förlorar sin hvila för att uppfylla den, 
och inbillar sig att en göd skribent, eller äC-« 
yen en stor skribent, någonsin betyder amiat 
i Sverige, än en karl som skrifver: han är 
Romanesk. 

Se der en hop excinprl. Många kunde in- 
nu tilläggas, men man skulle snart falla på den 



Iblsstankan, att jag ville på ett indirekt sätt fram- 
komma med- vissa sanningen Sådant skulle se 
ut, soin jag trodde att någon hes oss läser det 
som skrifves^ verkeligen för nyttans skull; eller 
iikasom det som skrifres och tryckes^ borde liafva 
«tt nyttigt ändamål: h vilket vore oförnekllgen att 
yar^, Snnu mera Romanesk, än någon af alla demr 
^fom jag hittills uppräknat. 



FÖRELÄSNING om HEDERN. 



HX1.I.KK TIB MS VTLJCMSK AkAOSUI. 



J 



ag talar här,, mine Herrar, icke om den slagi 
heder, sam bestar i länkesättets ädelhet, ochhvar- 
om ingen fråga är att man ju äger den, när 
tnan bär en rock af supcrHnt kläde, med glind- 
rande knappar, värja vid sidan, och håret tal 
inpudradt *}. 

Jag talar om det mera ovissa slaget derafi 
6om består i andras tankar om våra fortjenster; 
oiu detta lif i andras bröst, (för att nyttja Popes 
uttryck), som ifrån den första till den sista i 
samhället, utgör det hemliga föremålet for allas 
önskningar. 

Plillosophen, som vill synas likgiltig om 
menniskors bifall, gör likväl allt för deras beund- 
ran, och Eremiten, som flyr dem med afsky, ser 
■ig om i flykten och kommer tillbaka, om han 
blir varse, att ingen lemnar uppmärksamhet till 
lians verldsförakt. 

*) Redan detta hänvisar pu en mycket äldre tidepönU 
än den närvarande. 



•^ 44i .^ 

Viljen J, niine Herrar, att jag berättar Eder 
hederns historia i sammandrag? Se här: den be- 
står, sade jag, i andras aktning för våra fÖrtjen- 

« 

ster. Jag hade bort säg^: den bestod, eller har 
bestått deri, ty så förhöll det sig väl af begyn- 
nelsen, men ingenting var krångligare. 

Icke nog, att ingen dödlig, så förnäm han än 
Tore, kan befalla tankens vördnad; kan låta fiska- 
liter aktionera tanken för sina näsvisheter; kan 
skuifa, hos en bra. karl, tanken bak cfier sig, när 
han går in igenom en dörr, €*ller böja hos honomf 

* 

tanken ner till golfvet, när han inträder i ett säll- 
skap: dessa ölägenheter, ehuru betydliga, voro på 
lån^t när ej de största. 

Något ännu vådligare var väl, att det tysta 
omdömet, utan kontroll och utan ansvar, kan 
hända ofta gifvit företrädet åt den ringa men 
nyttiga medborgaren, framför den drygaste mag- 
nat; ja åt den som stod bakpå förgyllda vagnen, 
framför den som satt derutf; hvilket, om det ej 
blifvit i tid förekommit, skulle . förstört all god 
samhällsordning. 

Nödvändigheten dessutom, äfven för den ho- 
»ettaste ambition, att i sådant fall äga antingen 
verkliga förljenster, eller i brist deraf, åtminstone 



_. 44fi .» 

den svåra konsten att med skicklighet bedrag» 
nienniskors omdöme, kunde ej fela, att snart gon 
denna hedersprincip till den bråksammaste och 
osäkraste af alla möjliga. 

■ 

Det gafs en långt redigare method, den, ttt 
lielt enkelt ställa fram tecknet för saken, detut- 
Vtrles för det inrertes, påskriften för innehållet, 
ocii alt derefter mäta sina hedersfordringar. 

Titlar, namn, dekorationer, formogenbet, 
prägligt lefnadssält, se der mina Herrar, de for 
Allom hörbara och synbara, följaktligen också de 
enda rätt klara kännetecknen pä de dödligas Tär- 
de. Ingen med sinnen kan bedraga sig derom. 
Ingenting var då redigare, än att också for alh 
tidtT antaga dessa, såsom rätta lagliga qyittencer 
på en gång för alla nedsatta kapitaler af f örljemt: 
qvittencor, lydande på en viss evig ränta af bof- 
ligheter, prefejpncer, vördnadsbetygelser, djapa 
bugningar, krypande ödmjukhet m. m. den slags 
dumma, bäf vande häpnad deriblajid ej förgäten, 
som storheten älskar mer än alla andra ringhe- 
tens vördnadsofier. 

Nu blef ljuset, M. H. Kaos upphörde, och 
ärans vcrld danades. Hedern fick sitt rum till 
höger, och ringheten till venster, elier bakefier. 



tam fidc hSgjå. bdteller med dubbla dSrrslag, 

ingheten små oansenliga boningar. Hedern fick 
B rak och stel nacke, ringheten en nedsänkt och 
orunrlerligt böjlig. Hedern saltes för alltid in 
ti vagnen; ringheten ställdes bakpå, eller i smut- 
men. Hedern fick band i knapphålen, på bröstet, 
fver axlarna; ringheten inga, eller i sömmarne. 
IHederns lott blcf att spisa på silfverj ringhetens 
lur hon kunde, eller att ömsa tallrickarna. He- 
dern fick namn: det fick också ringheten, men 
ack! namn derefter. Hedern, grundad från den 
tiden på dessa ögonskeuliga kännetecken, berod- 
de sedan icke vidare af andras tvifyelaktiga eller 
•jelfsvåldiga tankar om någons förljenster. Ef- 
ter långt enklare gninder, blef den nu i stallet 
beroende af de menskliga kreaturens blotta ögon^ 
och öron. Man behÖfde ej mer än höra titel- 
^ klangen; man såg statsyagnen, vapenmärket, 11- 
^Yréet, guldet, plumerna, och visste redan hvilken 
^ grad af . vördnad man var skyldig åt det ädla 
' foremålet 

t^ Sådan mina Herrar, är hederns korta histo- 

cia. Till denna gräns hade upplysning och erfa- 
k renhet redan för sekler tillbaka , fört begreppen 
^ ' om dess natur. Låtom oss' fortsätta betraktel- 
^ sen dcröm. 



_ 444 ^ 

NSr Iiedersbegaret har stora foremål, kallat 
det ärelystnad. Gehcinie-råds-värdiglieten, med 
dertni \auliga oinhängen, ar hos oss dessytten>(å 
gräns. När samma hcgär håller sig vid små äia* 
nen, heter det fåfänga och är utan gräns. Nir 
det angår vissa saker, soia opinionen gjort nod- 
vänd if>;a till anseendets bibehållande i de båttre 
umgängen, iar det namn af hederskänsla. 



Undersöker nian nu med någon uppmirlsaoH 
het, hvilka déjsa saker egentligen äro, som för 
anseendets skull i de bättre umgängen, ickekunni 
saknas, skall man utan svånghet kunna innefaUt 
dem under följande två rubriker: 1:0 medfl att 
föra sig opp i jemlikhet med så kalladt bättre 
folk. 2:0 Stoltheten att för ingen del tåla hvad 
man kullar insuUer, inuehöllo de än klara san* 
ningen. 

Till hedersbehofven höra oundvikligt nmg, 
equipage, rika möbler, dorurer, bordsilf ver, läckra 
ragouts, stort umgänge; till hederspligterna, styr- 
kan i sinnet att hvarken rodna eller blekna vi 
sådana tillfällen, som annars kunde naturliges 
föranleda dertill. 

Sliga i heder gör t. ex. den, som erhåller defl 
afuadsvärda rättigheten att ^tta brokiga snören 



• • 



•In betjening» Koinera sin heder gjorde der- 

jinot den, som t. ex. sålde si it vackra hus, sitt 
Rblfver, sitt equipagc ocli lefde med knapphet, för 
iitt betala sina, ki^ditorcr, i fall någon vore så 

Hedern är, som hvar man vet, af allt det 
• käraste , och hvad ser man i följd deraf , ej upp- 
offras för medlen att underhålla eller föröka den? 
For hedern ljuger ^torskrylaren, krj^per smickra- 
ren, stjäl riksplundrai^en , mördar duellanten. För 
hedern säljer någon gång domaren sitt samvete^ 
skönheten sina behagligheter, och ^skribenten sin 
Sfvertygclse. Så mäktiga äro hedersbehofyen. 



Hedern begynner mer eller mindre sent. För 
!^ en del börjar den redan i moderlifvet: och många 
.- gifvas som påstå, att detta är den rätta och full- 
komliga. Den äkta hedern och den tillskapade 
•kil jas, eller deras mening, derföre åt, såsom 
. guld alstradt i naturens sköte, '. och guld härmadt 
med Kemi;ik konst. I brist af det äkta i begge 
•lagen, hjelper man sig med det eftergjorda. Mefi 
rätta kännare bedragas ejj de se strax skillnaden, 
och småle oförmärkt. 

Af denna orsak delar man också vanligtvis 
hedern i incdlödd och förNärfvadj hvilket sednare 



_ 446 -- 

slag, aldrig rätt ySl kan umbSra det fSrra, mes 
väl tvertoin. Det förhåller sig dermed allddei 
s«m med naturligt snille och fonrärfvad koiuL 
Det medfödda gor ofta nog både i heder och snille; 
men med det blott förvärfvade, var nästan aDfid 
slätt bevändt. Det stSrsta forsvar for lyckan, ir 
\isserligen denna klara likstäinghet med sjeUVa 
naturen. 

Förvarfvad heder kallas annars vanligen TåAgi 
värdighet, och kan med ett enda ord gifras if 
den maktägande; men att den derf öre består i ord| 
sådant kunna blott de förmena^ till hvilka detta 
ordet aldrig blifvit sagdt. Ett ibland dess hogibå, 
kännetecken^ är utropet: / Gevär! hvarifirån åsa 
i smärre grader nedstiger ända till det andra ut- 
ropet: ur imagen sdkrameusha karl! hvarest det 
tyckes, som den alldeles utslocknade. 

Det gifs väl också en liten ting som kalks 
annat folks heder. Den bestod fordom i en vias 
fin åtskillnad från packet, som då ännu ingen 
moralist och ingen vitter ordbok riktigt utstakat. 

Fåfängan som nyss nämdes, är också visserli- 
gen ett slags herlersbegär; men understundom sa 
naift och så oskyldigt, att man utan ett vänligt 
löje ej kaa betrakta det Det är denna ädla 



rSrelpe som skaffar Kronan en liten nätt ärlig 

inkomst för ord präntade pä papperet, och som 
gör, hos ett visst folkslag, ett hvitt flor omkring . 
armarna, till en kur för trånsjukan hos könet. 
Det är hon som orsakar, att den som Sker i en 
vacker kaross med fyra stolta iiästar före, har 
^n helt annan känsla af lifvets värde och själens 
.-upphöjning, än den som måste tråka till fots i 
orenligheten. Ett par ståteliga skospännen, eller 
medvetandet af en brillanterad gulddosa, gömd i 
'^stfickan, intrycker pä en sådan mans anlete 
samma ädla stolthet, som ett godt samvete på 
annat folks. 

-Fåfängans trogna syster ar Sottisen. Lyft af 
dessa begge fordna liof-englar, sväfvade i gamla 
dagar, en friserad, gallonerad, plumagerad dödlig 
långt öfver hopen af tralande varelser; tryckte en i 
aitt tycke lätt fot på deras skuldror, och skandalisc- 
rades oerhördt, när någon af dem, som det stundom 
tilldrog sig, satte opp hufvudet och grinade litet. 

Man kan ej säga nog till Fåfängans och Sot- 
tisens förenade beröm. De äro det lim söm hop- 
iinder den menskliga sammanlefnaden. De ji^öra 
att d#n ena håller präktigt bord ända till banke- 
ont, och alt den andra säger qvickheter ända till 
3iufvudvärk. De förvrsa ur sauimaiileliiaden ål- 



_ '448 — 

der, brScklighet och alla slags ofiillkomligb 
Hostan måste tystna och gikten dansa. De , 
hos könet, ofta i trots af naturen, föMerna t 
växten rak, bakdelen sublim; halla tänderna 
tid vid SdHuna antal och håret alltid vid samma 1 

4 

De voro de som gjorde, att prästen Riclielieu 
dan han förödmjukat det O.^terrikiska huset, ä 
uppeldades till det svårare företaget, att btl 
till häst damerna i Paris. Någon gäng taga 
fanfan och sottisen en alldeles sublim flvgt, 
öfver sjclfva lifvcts gräåisor; hvaraf den damer 
ett talande bevis, som lät sminka sig just i 
hon uppgaf andan, för att efter döden, se, 
möjligt vore, mindre dud ut. 

y/nmärhn. Le quen dira-t-on? är, i i 
hållande till hederslagen , alldeles det samma i 
samvetet i anseende till den moraliska. 



LÄRDO; 



0^0 ^^i0^^l0H^0^^«0W»O^^i»^^iO«^O^ S~«<SPr9~v^ 



SALLSKAPSHÄNÖÉLSfi. 

Dedicerad tilL i^ätä stora BotkanrKtré 

äf en IgnorarUi 



Jag befanii tnig^ för nagön tid scdati^ i ^tt tärdt 
.Sälbkap, der man kunde se hvarandra f5r tobaké-^ 
tok, och dei* iqke något si kalladt lustigt hiifvud 
dtllckit sig opp till ordförande. Man sade ef 
dsmaklighetei', tjUder namn af roliga infall, odi 
liedrqfvade ej det sunda yetlet genom täta gap^* 
ikratt. Man talte om nyttiga ämnonj elldi' skäm- 
tade måtteligen. Samtalet föll på de lärdas tvi^ 
åter. Man genomgick de Cartesianska, Newtojli'* 
•ka, Leibnitziska^ Woliianska, Lessingska ocfli s\u^ 
^teligen de BasedoWska stridigheterna^ Frågad upp-^ 
jtc^d om 4^t lärda kifvets nytta ellef skadlighet ^ 
^r den allmänna upplysningen. Som alltid hän- 
der, voro tänkesätten delade: och det uppkom ett 
tärdt krig ofvei* de lärda krigeils nytta, sam lid- 
lade att ej blifva det minst häftiga deriblaiiu. 

-I . 

"XbopoIiDS.Skr. III DsT«. 29 



«— . 450 m^ 

Under det jag, med okunoighetens beun 
afliörde de stridande, nalkades mig en fig 
sällskapet, hvars särdeles boksynta utseende 
förut väckt min uppmärksaröhet. Han had 
tegat hittills fullkomligen stilla; nieil i hans 
läste man utan möda, att en sådan mans orc 
något mer värda, än att bortkastas i stoj< 
Min herre, sade han till mig, i det han toj 
vid banden och förde mig till ett fönster fi 
ligt afsides: det älr mycket skrifvit i 'det ä 
hvaiöfver här tvistas. Min herre, svarad 
honom, dot häller jag ej för otroligt Min I 
fortfor han, redan år i665 utkom i All 
Augusti Gottl. Herzmeijeri Disputator PJula 
ciis, som begynner med att afhandla nytt 
lärda tvister. ^— Min herre, huru dommer di 

ne auktor derom? Min herre, jag har c 

läst boken, jag vet blott att den är tryckt ' 
att den utgafs 1665, SsS sidor stark, ecb 
tvenne register; att den blifvit å nyo upp 
Frankfurt, förökad med fyra nya artiklart 
deremot _ (hvilket fä af våra största bokk 
observerat) med titelemnande af det ena re 
Afhandlingen öf^eir detta Smne begjrmier 
och sträcker sig till jpag. 47, . . . Nej,forl 
den går ända till pag. 48. Boken blef ann 
ceiiserad af herr Sallo, under hans antagni 
af Sieur d^Hedouville. Ni känner jbans si 



— 45i — 

I 

Nej, min herre, Hvad? Ni känner intet Sallo, 

fftamfadcrn för Journalerne? Nej, njlri lieirc, 

hyarken staraffldern eller hans lysande liil. j\I: ii 
•haf den godheten, om er beJiagar, att med elt par 

ord underrätta mig om recensionens beskaflcnlict 

Min herre, jag har väl icke lagt sjclfva recensio- 
nen särdeles pä minnet; meri jag tror att dcii skall 
finnas i Journal des Sa vans för en af månaderna 
i det påföljande året. 

År 1724, fortfor han, utgaf Bernhardus Hen- 
rici ab Ameloven i Jeua, sin Dissertatio inaugu^ 
ralis jde bello eruditorum, paci longe anteponen-^ 
do, 97 sidor stark i 4:td, förutan titelblad, dc-^ 
dikationer och errata typographica. Denna skrift 
har gjort uppseende; Godt^ svarade jag, den 
' ipjesen vill jag skaffa mig. 

Skaffa er, ropade han med ett halfskratt af 

' inedSmkan; ni är den lyckligaste menniska under 
iölen, om ni fSr se den en enda gång under hela 

*1er'K6tid. Vet ni väl, min herre, att den Poly- 
lihftbrn Stolle, som icke var det han hette, för- 

' gSfves efterspanat den, både i Holland och Tysk- 
land? Den är, efter de största bokkännares ut- 
tryckliga yttrande, en Phenix ibtand disserfatic'- 
ner, en dissertation, värd att forshaffus till hvad 

' pris den han fds} fin dissertation, som rycter 



45a — 

fdliiwn frön alla andra; en diäseiialion, raran 
iiit /;.'.•.£ L/tpar. Sådane, uiin herre^ äro oid 
från ord, (le ypptTsta bibliographefs omdömen der* 
om» UciKia styl af äkta lalinsiL beläsenhet, ffl 
mig fresteli^eii, att ej heller synas obev.andrad i 
deri lärda Idiomen. 8å hastigt jag kunde, saui- 
manlelade jag i mitt minne, de vackraste phraaflt 
af de latinska haranger jag hört vid akadeniisiEå 
dispiiialioiis-akter, oeh sammansatte, eller rättaRi 
cfversulte dem till ett svar, hvaråt de som hafVi 
den olyckan, att vara obevandrade i den moderna 
latinska väUaUgheten, icke iära göra samma riti- 
Visa, som jag väntar af kännare. "Höglärde hentf 
(så uttryckte jag mig) väl metandes, huru ln{^fi 
hus^erdd jag äger, skulle jag Jorlora bddeoljåB 
och mödan, om jag vågade^ att i demia sanda 
nedstiga med eder, som är en maa^ i den lärda 
hedgen till alla numrorna fullständiga och som 
tvifvelsutan från de spädaste naglar ne, haft deri 
dien bäst snutna Jiäsa, För min del, då jag icke 
är nog lyckligj att kunna simma utan spån, och 
således vore i fara, att taga molnet for Juno^ 
omfattar jag desto begärligare, gfepen af er un- 
derpisning. De aom kädna den äktit disputatiom- 
latibeti. Veta, dtt man uttrycker sig mod dtanå 
sirlighet Jag slutade just min kompliment, nlr 
en af sällskapet, söm hört h varom samtalet hand* 
lade, sade mig i förbigående med ett litet soiå- 



— 453 — 

pje: den pjeåen herrn omtalar, Ir ej så rar som 
Pian föreställer sig. Jag äger den i min boksam*- 
jfaig, och om ni vill, skall jag skicka er den. Med 
ptbörd och n^ine af en theaterkung, sorii (Innersitt 
lOajestät skamlöst missfirmadt, betraktade min lär- 
|8e den forbigåetide mannen, ifrån hutVudet till 
|5tteriia. Perp^ yttrade han sig: alt den herrrt 
^åste vara mer än svag i den lärda salen, det 
ijrpe^ mig pUsar^ Un ^et vissaste. Ty i hela 
JBuropa fina kanske ej tre exemplar af detta ar- 
bete, när det undantages som jag sjelf äger. Han 
HBstan rodnade, dä han utsade dessa sista ord, 
lå djupt kände han skrytet deraf. Men väl, fort- 
for han, har en skälm till boktryckare i Leipzig, 
Tid namn Bnichmesser, som hade blifvit körd ifrån 
Harlem, och hvars hustru var halt på venstra 
Jbten, samt hvars fars kusin var auktor till en 
Satir i manuskript, emot boken om kometerna^ 
som ej blef tryokt, men som Bayle skall ha läst 
på sjelfva tryckeriet i Rotterdam, samt för 56 
gyllen undc^nköpt af sättaren, hvilken derföre blef 
bortkörd, och kom sedan till Mag(|ebqrg ; . . . men 
väl, säger jag, har denne bedragare för 53 oph 
ett hälft år tillbaka, gjort deraf en falsk upp- 
laga, hvarmed han narrat till sig penningar af nå- 
gra okunniga. Det är tvifvelsutan ett af dessa 
exemplar, som herrn der borta berömmer sig af 
att äga, utan att misstänka bedrägeriets Han ut- 



— 454 — 

* 

talade detta sistg, med en miae af så djup med- 
ömkan öfver den andras grofva okunnigliet oa 
allt det la, alt mången sett en arm eller ett beo i 
afså^as, med långt svagare uttryck af jnedlidande. 

Min herre, invände J4g med hoflighet, bnni 
gör innn falska upplagor af en allmän och loflig 
bok? Den nedriga boktryckaren har da, tvif- 
velsutaii af illska emot bokens författare, belt 
och JiåUit förändrat, oitiskrifvit, förfalskat, in- 
nehållet af detta nyttiga arbete? Det Sr €J 
mera detsamma, som det var i första uppla- 
gan? Förlät mig, min herre, det är alldeld 

di (samma. Ah! der fins ej en rad, som ej $ 
till iniioliållct fullkomligt lika, ja, livad ännu ir 
mer: sjelfva antalet af pagina, ända till och med 
bcgynnelsebokstafven af livar sida, aro fuUkoroli- 
gen de samma; så fint har den bedragaren för- 
stått alt härma den rätt^ upplagap. Men, tro 
mig, denna scdnarc har ej ringaste värde, och lat 
ej narra er alt köpa den, till J|iuru gofit pris dea 
pcks4 må bjudas er. 

För knSfveln, herre, utbrast j^g med någoa 
otålighet, jag tror, att ni gör narr af mig- Ar 
det då intet ett och samma, hvilkenden uppla- 
gan jag köper, om de äro begge, som ni säger^ 
alldeles lika? 



* Het' tr ?ll ftui- keller^ svarade pä sin sida den 

de, också med någon häftighet. Ni skall veta, 
inin herre, att det fans i den första äkta upplagan 
tre stycken ofantliga tryckfel, neniligenp. 5,p. 22, 
och p. 29, som gjorde de löjligaste omeningar, 
«ch h varigenom författaren nödsakades att hastigt 
indraga sin bok. . . . 

Ha, jag förstår: dem har den okunniga bok-r 
tryckaren haft den dumheten att icke rätta i sin 
nya upplaga? Ja det rar oförlåtligt .... 

Tvertomj min herre, dem har han just haft 
den dumheten att rätta, eller snarare sagd t, det 
•prattet har, som berättelsen går, en illsken kor- 
rektor gjort honom, med hyilken han ha^e råkat 
i någon delo, och som för att hämna sig på ho- 
nom, tryckt boken så utan alla tryckfel, att icke 
en enda oriktig bokstaf var att nu mera uppr 
täcka deri. 



Jag hade icke ett ord att vidare sSga. Jag 
blott hörde och beundrade. Bokkännaren fortfor; 
Sveket blef snart upptäckt genom jemförelsca 
emellan begge upplagorna. Sanna kännare bedra- 
gas ej. Den nya bléf liggande oforsåld. De öf-^ 
riga exemplaren af den första äkta, Uefvo dere^ 
mot desto begärligare; ja, tUl dei) grad ef l^rsökta , 



aU en pch annan stpr bokälskar^, for ett aldaBtl 

»emplar, skall hary4 budit då strax ända till is I 
hpUapilska iliikaler. Sådant är ej sällsynt, tilhde 
)ian, citerandts dvvp^ flfra exeippel, och ibUné 
andra, yis^A editioner af sjelfva den Heliga Skrift, 
}i vilka grnom tryckfelen, stigit till ett vinkJ 
|iiångdubb('U pfver det gångbara. . I 

^-i är då så lycUig, mit) herre, att T^rkdi- 
geq hysA i er äga deppa ovärderliga skatt med 
fr/^if^i^n? sade jag, _ Ja, min herre, med tiydL- 
felep, sy ärade han; och tiU ett pris, som kao 
räknas för ett lappri epiot dess verkliga dyrbar- 
)iet. Jag fpnp den hps en fattig stpderpnde i Kidi 
($pni ej hade pog insigl, att föråtå värdet d^raf 
Jag \)iid hpnpm, p4 fqrspk, i ut|>yte deremot, en 
^aqsk^ vacker edition af Mpntea^uieoa arbeten i 
7 tpmer; itrpandea att ^orefler åtminstone för- 
dubbla iqitt anbq4. Mep hvad tycker ni? den 
atapk>i'4 karlen bl^f s^ ^lad qfyer detta f&sta, att 
jag yerl^eligen önskade piig deråt For att handla 
kristelig^i) , gjprde jag honom defutofver, Innu en 
pch api^au iiten vUpgåfya. Det är aant, jag har 
pj hal^ lägepbet, att ^ nyo skafia mig Montes- 
^^itw arbetep; oten de äro, som ni yet, ej rara i 
ppb ni finner yäl,^ att jag ej har akäl, att påminn 
•ta Clitt ån|pra (lepna p^etydli^a förluat, — «— 



f 



Men, min herre, fåt att Sndtéligea ifrån iipp^ 

lagan, komma till dea lappris omständigheten som 
heter sjelfva sciken, huru skrifver då denna be- 
römda författare I om de lärdas tvister, hvarom 
frågan ibland oss uppstått? — Min herre, för 
nit säga just rena sanningen, kan jag för denna 
gången ej göra er derom något fullständigt be- 
sked- Jag har aldrig vårdat skaffa mig den sed-^ 
nare förfalskade upplagan af detta arbete, ock 
den äkta var, då hon ändteligen, genom en lyck- 
lig dump, foU i mina händer, sä genomgamoial 
och så illa medfaren, att jag knappt nänts med 
en rädd hand öppna den, för att, genom åskådan- 
det af de tre dyrbara tryckfelen, försäkra mig om 
dess verkligen äkta beskaffenhet 

Yårt samtal blef här afbrutit. Jag har en 
belKst vän, älskare af nyttig lärdom, för h vilken 
jag berättade innehållet deraf, med någon för- 
undran öfver detta slags kärlek för böcker, och 
sådan grund, att skatta dem efter. Se här hvad 
han derpå svarade mig. 



Man har baft den skamlpsheten , sade min 
vän, att skilja etpellan lärdom och förstånd. Det 
ar ej nog. Fomiiftety när det fått göra ett «teg 



^ 45S » 

ebehindradt, gor snart åter ett, och derejEter in- 
nu' flera. På sådan grund, har också till den nyss- 
nämda, en annan skillnad uppkommit, oliöfligare 
än den förra; ty man vill nu icke ens hålla lir- 
dom och bokkännedom för samma sak. Ju men 
metallen utklappas, heter det, ja tunnare blir 
han; ju vidsträcktare bokkännedom, ju mindre 
grundelig läsning; likasom ju mångfaldi^are be- 
kantskaper, ju mindre förtroligt umgänge. Afim- 
den påstår, att den myckna tid, som åtgår att 
nagelfara journaler, bibhotheker, bokregister, lem- 
nar så mycket mindre tid öfirig att studera sjelfn 
böckerna. Sådan är finikten af den näsvisa tankr 
friheten, när den får obehindradt utbreda sig. 
Den förderfvar beqvämligheten af det menskliga 
lifvet Man är h värken högt betydande, eller 
högt upplyst, till Uka pris som förut Emedlertid 
som det är nödvändigt, att något litet lämpa si^ 
efter tidens lynne, måste man väl medgifva, 

Sen ljuset J^ommit har sd vida. 

Att man kan hafva i sitt hufVud liotoseBde 
boktitlar, hafva genombläddrat de ofanteligaste lexi- 
ker, vara emellan begge polerna den största läsare 
af j4na, den ifrigaste vädrare i lärda journaler, den 
of örtrutnaste utgifvare af lärda mäns bref som al-^ 
drig bort utgifvas, den digraste samlare af dbpu^ 
tfttioner, afdelade efter akadeuuer och fakulteter 



^ 459 ^ 

inom kära fäderneslandet, äfven som den segaste 
frågare efter rara roanuskripter, utan att derföre 
bafva läst en god bok med full nytta. Det är 
icke med nöje, som jag tillstår detta; ty jag äl- 
skar menniskor och deras sällhet, äfven våra stora 
bokkännares. Jag har derföre tänkt, att man må- 
ste göra rättvisa åt dem, likasom åt alla andr^ 
dödliga; och se här huru jag till den ändan räso-^ 
nerar. Det är icke en stor förtjenst för en litte- 
rat man, att yeta nästan allt det goda och ny ttiga s 
80ih blifvit skrifvit i verlden, och som fiemligcri 
kan vetas, ty det är ej mycket. Man kan svårli-r 
gen undgå att höra talas derom, och hela detta 
studium, hps en som idkar bokvett, består nästan 
i att icke blunda eller tillstoppa öronen. Man 
namne mig en god, nödvändig bok af något slag, 
en stor man i någon vettenskap, som ej trängt 
fram, likasom af sig sjelf, till hvars och ens kun- 
skap af dem, som beflita sig om samma vetten- 
skap. Gräddan stannar af sig sjelf ofvanpå mjöl-- 
ken. Det förhåller sig ej nu, som vid vettenska- 
pernas nya upprinnelse i medeltiden. Då måste 
allt undersökas, ty allt kunde vara vigtigt, och 
la säkra ögon funnos. Nu är detta slags allkun-^ 
skåp, hos en enda lärd man, dels omöjelig, dels 
också onödig; ty lärdomens ögon äro redan sä 
många, och så vidsträckt öppna, att det ver- 
keli^ nyttiga s.yårlig^n kan undslippa obemärkt 



— 46Ö — 

Rännedom af de bästa böcker i hVart ämne ir 
drrföre sä lätt, eller rättare sagdt, så oundviklig, 
Dt t den ej ens förfjenar något beröm. Beröm, 
beundran, iillhöra blolt ofverrundna svårigheter. 
Vill ni Qnna ett liaf af sådana, skall oi lägga er 
pä, att veta och minnas allt det onyttiga skrap 
»om blifvit skriPvit och tryckt, ifrån den forstu 
lo k si af som sattes i tryckform af Johannes Gu- 
t( nberg, med tillnamn GäsOäsket, intill det sista 
tyska kompendium som upphöjt sin författars 
lill ett rum i Minnets tempel, och på messk^ita- 
logen. — Men vill någon, hvad finna Sr mera, 
skilja si^ så långt ifrån allt klokt folk, att baa 
blir en i Bokkunskapen högst jrpperlig man, då 
måste en sådan veta, icke allenast allt det tryckta 
sladder, som någonsin blifvit genom trycksyärtan 
läsbart, utan deröfver, hy^r onyttig boka mörka 
auktor, editioner, register, tryckfel, recensioner, 
kritiker; jag nämner ändå blott det märkvärdiga- 
ste; ty annars finnas äfven de, som gjort böcker, 
om de pennor hvarmed lärda män skrifvit, om 
deras hustrurs missfall, om deras skägg, och jag 
tror, om deras liktornar; hvarom se till en bör- 
jan, Heumans Conspect^Histor.ZjUier., och Johan. 
Fabricii Hisiorie der GeUtriheit. Ni ser, min 
vän, h vilket fält för en samlare. Men en stor 
hälft af detta härliga fält dränktes, 1^ yltrr, af 
den för öpkkäDDedomep aå bctlröiliga syndi^^odeB, 



— 46i — 

och har oaktadt allt Maderi och flera Järrias be- 
mödande^ ej kunnat å tiyo sättas i dagen* Också 
SalomO) den största bokkännare på sin tid^ talar 
om böcker, som vi ej hafVa i någon lärd Journal 
recenserade4 Den sons tänker solid, kan e^j annat 
än sucka öfver denna förlust, ocb deraf uppväc-^ 
kas^ att med så mycken större noggmnnhet nagel- 
fara det riilga öfriga, hvilket bekiagligen utgör ett 
aå obetydligt förråd, alt blott trettio lärda, som 
icke arbetade längre än endast trettio fir, och på 
-den tiden endast fjorton timmar om dagen ^ skulle 
kunoa upprätta ett väl ioke fullständigt^ men dock 
brukbart register, öfver denna lärda skattkammare 
intill yår tid. — Gesders pandekter äro blott ett 
liten begynnelse dertilL 

Undei" vår korta lifstid, kunna vi sedan draga 
osa fram genom denna labyrint med Journalers led- 
snöre, hvilka, då ået just ej kan behÖfvas att der- 
ibland läsa med noggrannhet öfver femton till 
tjugo i månaden, snart äro genomtråkade* 

Några fri tänkare påstå ^ att denna lärda oipätt- 
lighet skadar vettedskaperna; men de känna ej 
den lärda hungern, i synnerhet i det heliga ro- 
merska riket Det är sant^ man läser icke åtton- 
dedelen af alla de böcker, som der utkomma^ men 
man recenserar dem, man köper dem» man bin-« 




der åeuiy man uppställer dem ef ler symmetrjei 
lagar, och förevigar sitt namn génöm ododli< 
kataloger dfver dessa omätliga rikedomar* 

Det gifves treune methoder^ efter hvilka mi 
kan traktera denna gudomliga rettenskap. De 
grundlärda^ och den förnuftiga. Efter denna sec 
nare, som endast passar sig för östuderade, ell( 
för verldsmän, behöfver man icke gifra akt i 
mer än blott gradationen af nicnnisko-odlingei 
vettenskapers och konsters troliga ui*sprung, elU 
synbara fortgång; den tillTäxt de vunnit gcnoi 
verkeligt skapande snillen; den uppmuntran, ellc 
det förtryck de erfarit under vissa regenter oc 
ministrar; marschen af idéer, lärosatser, systenie 
uppfinningar, o. s. v. Men allt detta utgör end 
en tillfällig del af deil lärda Lärdoms-Histori' 
h varmed en äkta bokkännare sällan befattar 
Hans hnfmdsak är, att kunna uppräkna titla 
tomema, editionerna, formaten, af de be 
ni frågar efter; att känna alla bibliotheker, 
tryckerier, lärda sällskap, jemte ärtalen a 
ras grundläggning; att hafva på sina fingra 
lärda män som skrifVit och icke skrifvi 
ras födelseår $ befordringar, döds-år, husti 
barn, flyttningar, sjukdomar; att veta h 
författare heta, som intet namn hafva, e) 
gifvit sig att främmande; att vara be va 



— 465 — 



journaler, i skrifter på Ana^ särdeles i histo- 
rien om rara böcker, hvilka korteligen uppräk-* 
nas i nägra och tjugo Tolomer, och hvilka ge* 
menligen icke hafVa det ringaste e^na yärde. Dessa 
med hundrade andra saker, af ännu subtilare 
lieskaffenhet, hora tiU den grundeliga LSrdoms- 
Historien, bvilken ty ySrr ännti icke, som deil 
borde, florerar i rart kSra f&demesland. 



i—IÉWM——^wÉii^— 1*1 ■■• 



KRÄKET, 

Kt.I.ER 

DE TRE SVÄRA ORDEN. 



rii^ 



grekisk: saöa. 

I. c A ?I T L E T. 

Huru Merlurtus anlände med sin JTdi-säck i 
en mans hus i Jtihen, och huru fyra unga 
flickor blefpo derur begåfvade. och jingo 
strax friare f samt hvad derefter tiUdrvg sig. 

xJk Jupiter en gång beslöt att gifva en stor lärJani 
åt menniskoslägtet , och derjemte en liten påxnin'' 
nelse åt sin egen maka, den oroliga Juno, sände 
han Merkurius ner i Grekland, (den tidel det- 
samma som ner på jorden) med ett förråd att ut- 
dela, af sådana egenskaper^ som hoa könet hSn 
till ett lyckligt äktenskap. Merkurius, angellgeif 
att sk3mdsamt uppfylla sin beskickning, steg ner 
i en mans hus, nära intill Athen, som hade fyra 
unga döttrar, mycket älskade af deras föräldrar, 
men till det mesta, i saknad af de lyckans ellet 
naturens förmåner, som karlarne yanligen söka 
hos fruntimren, och h varigenom deasa tro sig i 
stånd att göra mankönets lycka^ 

Merkurius 



_ 465 . 

Merkurius deremot hade dem i sin våtsäck. 
Dm någon obillig granskare, någon ertshäcklare 
ikulle förtÖrnas af detta uttryck; om han påstår^ 
att egenskaper och dygder icke föryaras, likasom 
gångkläder, i våtsäckar eller kappsäckar: så sva-^ 
rar jag honom med ståndaktighet, att han då för- 
gätit, huru det förhöll sig på den tiden i Grek- 
land; att han ej påminner sig, h varken Pandoras 
^k, eller Jofurs tunnor, eller Fröjas gördel, an^lra 
dylika märkvärdigheter att förtiga; och atl Mer- 
kurius, på mina ord, hade i sin våtsäck, allt 
hvad man sti*ax nedaulore skall (inna uppteckuadt. 

Merkurius tilltalade dem nu med den artighet, 
$oni man väntar sig af Vältalighetens Gud* Mina 
vackra Mör, sade han, jag är Merkurius, Jupiters 
budbärare, hvilket J kunnen se på mina flygande 
ben, och den vingade mössa, hvarmed jag liar 
den äran att helsa eder. Det är Gudarnes far^ 
som sändt mig att uppsöka eder^ och hvars firi- 
kostighet bjuder eder att emottaga, hvardera, en 
af de vackra saker jag för med mig, och hvilka 
|ag skyndar mig att visa eder. 

Han öppnade sitt förråd. Men knappt häda 
han lagt det under deras ögon, förrän nästan hela 
våtsäcken befann sig nästan uttömd, och alla da 

LfioPoiiBS Skr. III Dei«. 5o 



_ 4«€ — 

goda egenskaper, den innehållit, bortsnappade. 
D<'n ena liade tagit Skönheten, den andra Rike«! 
domen y drn tredje FörståndeL Den Qerde if 
döttranie var ännu icke tillstädes; och när hon 
koin, bcfans, af hela förrådet, icke annat Öfrigt 
än en enda egenskap, som antingen undangömt 
sig för de äldix3 systrarnas ögon, «ller, hvad som 
är troligare, synts dem af ^tt värde, långt under 
de öfrigas: det var Godheten. Den sistkomman* 
de niästc således åtnöja sig dermed, kanliända 
icke ulan någon liten förtrytvlse. Glädjen lysto 
från de äldres ansigten. Hvar och en af de när- 
varande, sedan man uttömt sig i lyckönskningar till 
dessa, underlät ej att med en beklagande åtbörd 
deltaga i den yngsta dottema mindre fordelak- 
tiga lottk 



Icke långt derifrån, på en annan ort éi 
Grekland, bodde en gammal man, fader för fyra 
söner, hvaraf de tre äldre, afgudar för deras ovisa 
mor, utgjorde oupphörliga äiunen för hennes egen- 
nyttiga böner till gudarna. Den yngste, mera 
stilla af naturen, efter hans förstånd var lika så 
moget, och hans hjcrta lika så ömt, som de äld- 
res inbillning utsväfvande, lofvade icke hennes 
lafanga stora saker. Sedan ryktet, som alltid talar, 
äfvcn talat ora de fyra systrarnas äfventyr, beslöta 
de fyra bröderna att hos dem försöka ain lycka. 



' — 467 — 

Modern behöfde ej förcskrifva de tre äldre, 
ilTilket val de borde göra eller underlåta. De 
kommo. Förblindade, den ena, af Skönheten, deii 
indra af Rikedomen, den tredje af alla Förstån- 
dets bebagligluter, församladt alltsammans inom 
ett enda hus, gjorde de alla tre hastigt sitt val, och 
blefvo alla tre lyckliga. Man föreställer sig lät- 
teligen, att dm yngsta af systrarna icke ens kom 
i fråga, utan hos den förlorade sonen, hvars få* 
fSnga ingen ting eftertraktade, men hvars hjcrta 
blott sqkte sällheten. 

De tre äldre paren fäste deras vistande i 
Athcn. En ädliiig af denna lysande stadens yp- 
persta hus, hade blifvit intagen af den äldsta 
.systerns underbara skönhet, oeh hade skaffat hon* 
nes man, under sitt beskydd, en plats som sinirk'-* 
rade hennes fåfänga icke mindre än sjelfva denna 
eröfring» ' Sällskap och högtidligheter uppfyUte de- 
ras hus och deras ögonblick» Den afundade unge 
-mannen, som säg sig ägare af det skönaste frun-- 
timmer i hela Athén, omgifven af alla nöjen, och 
smickrad af alla stora herrar^ som sökte hans skö^ 
na frus bevågenhet, kunde icke skatta sig nog 
lycklig, och upphörde icke att berömma sig af 
sitt vaL 

Rikedomen utrSttade, till den andrr^ tilT^ 
fredsstälWlse, detsamma tom skönlieti^n ti) den 



— 468 — 

I 

forras. Ingen i Athén öfvergick honcmi i yppig- 
het och föi4inad smak i ]u8tbarhcter. Hans iiui 
var en beständig samlingsplatA för allt hrad den- 
na stad ägde lysande^ vällustigt, och af utsökt I 
föriiningw Det fans intet loford, som man icJi^e 
gaf bonom för lians pedniogar, eller något hopp, 
6oni hans foriiiögcnhet ej lofvade hoaom att st 
uppfyldt. 



Det förhöll sig på den tiden i Athén, sots 
det i våra dagar icke alldeles förhåller sig hof 
oss. Man var der, med förstånd och natursgåf- 
vor, i likhet med allt hvad stdten^ ägde stort och 
TÖrdnadsvärdt ; och man var alltid viss att gö- 
ra sig derigenom ett lyckligt öde, åtminstont 
att rittBL ett olyckligt Den tredje af bröderna 
hade ej förr infunnit sig der, än man begynte 
upphöja håns hustras ovanliga förstånd, hennes 
behag i umgänget, hennes qvickhet och fallenhet 
för alla yrken af snille. Philosopher, Talare, 
Poeter, Målare, Bildhuggare, Musikanter, Dan- 
sare > omgåfvo henne oupphörligen, och täflade 
om henties bifalla Hennes hus blef innan kort 
en domstol för statsärender, lärda tvister, talan* 
ger och vitterhet. De af de stora som hade smak 
för dessa ämnen j eller som ville synas hafva det, 
skyndade att göra hennes bekantskap; och ds 
som ictgen ting annat sökte> än att le på sina 



\ 




- - ^ . -• I ■•-■.T 

v . : -' 



469 - 



vänners bekostnad, fiinno i hennes samtal alltid 
en qvirkhet, färdig att g ^ra dem nöje. Mah betin-» 
drude hcnne^ och %> a hon tillika fruktades af 
alla, som hade skäl att frukta sarkasmen, (hvilka 
pa den tiden icke voro få ibland de förnäma), 
upphörde man ej att köpa hennes goda omdömen 
genom verkliga tjenster. Hennes man som. icke 
^ drog en ringa fåfängan af sin hustrus lysan.de fräjd, 
och som såg dagligen den ena fördelen eller dea 
andra tillskyndas hans hus genom de storas um- 
gänge och bevågenhet, tackade de odödliga cli-* 
darne, som gifvit hoijom en maka, h vars förstånd 
frikallade honom ifrån att behöfva 3itt egi^t. 

De tre broderqe voro till en början, hogfl^t 
förnöjde med deras öd^, och tänkte icke på dea 
Ijerde, utan för att undra hyru han lefde med 
sitt Kräk. Så kallade de sinsemellan sin goda 
svägerska, som flyttat med sin man. på en liten 
enslig landtgård, hvarest dera^ medelmåttiga vill- 
kor lemnade. dem utan de storas tidsfördrif| utan 
deras ledsnad, och utan andra nöjen %n natureq|| 
Qch vänskapens, 

EJfter njkgn qiånaders förloppj^ beslpto f oräld- 
rame till de fyra gifta brödeme, att personligen 
ofvertyga sig om sanjiingen af hvad ryktet kun- 
gjor^lP» angående de tre. UdreH lycksalighet I 



«-. 470 -v- 

denna (anko gjorde de en resa till Athén, hvareit 
de iör iiägou tid ulsaLle deras vistande. 

När den fåfänga modern första gängen sag 
ain äldsfa sonhustrus ofödikneliga skönhet; det 
stora antal personer af högsta anseende, som om- 
gäfvo h(*nne; det yppiga Icfnadssätt, hvartill hen- 
nes fägring lemnade hennes man utvägar; med ett 
urd, hela detta stoj af nö]cn och högtiiiligbeter, 
livari detta parets lefnad syntes framflyta; kunde 
lion icke ni(^ tvilla om Terkh*g1ietcn af hanssäll- I 
het, ocli upphörde ej att saga för sig sjclf: hvad 
lion ar lycklig! hrad liap är lycklig! 

Ännu nöjdare bicf hon när bon sag den andra 
fioncns stora rikedomar, och det företräde i prakt 
och vällernad han derigenom ägde framför defle^ 
sta i Åthén. Om den tredje sonhustruns stora 
förstånd icke gjorde henne alldeles lika föniojei- 
se; oai hon kände någon ledsnad vid alla dessa 
långa af handlingar öfver politiska ämnen, lärda 
aaker, poesier, bildstoder, m. ui. som uppfylUe 
hennes samtal och bordstimmar: smickrades hon 
dock af det anseende hennes egenskaper gifvit 
henne, och af alla de Ijxkans förmåner, soin de 
l»U>ras bekantskap och förtrolighet forvärfvat hca- 
Bes tredje son. Vid allt hrad hon såg, hviskade 
hoD tiU deu goda f«dero, spm sUdrig motsade 



* benne: hvad Tara sSner pri«a de goda råd jag 
i gifvit dem! och hvad de äro lyckliga! 

■ 

Emedlertid befann det sig sä oformärkt, att 
de tr^ kloka sönerna, om de verkeligen voro 13'^ck- 
liga, åtminstone lärt att niästerligen fördölja det, 
och att deras stora sallhet begynt göra dem nå-r 
got allvarsamma. Våra goda söner äro philo* 
sopher, sade till hvarannan de hulda föräld- 
rarne; de veta att njuta deras lycka med åter- 
bållsamhet. 

I sanning, syftes ingendera just ofverlemna 
sig deråt; och det var ej i minne, att man sett 
någon af dem le, sedan de första veckorna efter 
bröUoppet Detta bekymrade något 4e gamla. 
Skulle väl, (fortforo de sinsemellan) skulle väl våra 
IfLära söner icke älska sina kära hustrur pbeskrlf- 
yeligen högt,, och älskas med lika ömhet af dem 
tillbaka? Det kan ej förhålla sig annorlunda. Emed^ 
lertid var denna tvetydighet en knut att upplösa. 
. Pe beslöto att skaffa sig Iju^ deri, och ae h^ 
h.Tad som, gjordes till detta ändamål» 



— 47» -^ 
II. C A P IT L E T. , 

Huru den hloka modern betedde siff, for att 
utrvrui sina tara söners täfikesätt, och huru 
hon fann deras stora sälUwi sd der tvlf^ 
velaktig. 

En morgon, dä den sköna fruns man, som 
var den äldste af sönerne, inrunnit sig på torget 
i st a tsärtnder, 8k}'ndade till hans möte den li- 
stiga modern, med utslagit har och gråtande ögon, 
drog honom afsides vid manteln, och sade honom 
uicd en låtsad rörelse af sorg^ er sköna hustru, 
min .sf>n, ligger för döden, af en hastigt åkom- 
men sjukdom. Hela huset är i förskräckelse. De 
största läkare i Athén hafva tillstått deras konst 
ptillräckelig att frälsa henne. I denn^ bestörtning 
har jag infunnit mig i templet, att anropa gu- 
darnc. Oraklet har svarat mig, att till hennes 

• 

räddning funnes blott ett enda medel. Ett stycke 
ut \ ifiavfineuj åt högra sidan, ligger, pä sjöbott- 
nen, en perla af ovanlig storlek och största 
klarhet. Denna perla måste upptagas, göras till 
pulfver, och ingifvas henne. Det är hennes lifs- 
perla« Men omöjlig att finnas af någon annan än 
henne? maiii ber jag er min kära son, att utan 
dro>smäl låta sij^k^ V ner i haomen, för att 



— 475 ^ 

Ni tänker ej på hvad ni begär, min vor- 
le moder, svarade den förundrade sonep. Det 
ille visserligen gräma mig obeskrifligt, om min 
*aste maka skulle så hastigt lemna detta jor4i'-> 
u Men l^uru passar det sig för en ärbar ' Ma- 
träts person, som jag, att ofTenteligen afkläda 
, och I^ta sänka sig ner i hamnen, för att 
phämta sin kära hustrus lif^perla? Jag skulle 
nia on)kring mig alla Alhéus tjufpojkar. A^an 
r aldrig skigkat någon man att sök^ en s^dan 
c på sjöbotten. Det är högst troligt, att Orak- 
gjoil narr af oss. Ni skulle hafva frågat Apol- 

orakcl, som var tillika medikus. Ni har, i 
t stället, säkert frågat Jupiters, som aldrig för- 
k1 ett ord af medicinen. Jag besvär er, TicJ 
t hvad heligt är, att infinna er hos ApoIliM^ 
estinna^i och f^tt förhålla er efter hennes före- 
riflL. Jag skulle vara tröstlös, om mii^ ömmf^ 
ika vore död, när jag i aflon kommer hen^x 
r att gå till aängs. 

Förlåt piig min kära son, sade modem små-- 
mde. Jag har narrat er. Er hustru mår full-, 
mligen väl. Jag har blott velat arfara, hurti 
!gt ni älskade henne. Icke pog, (svarade ha^ 
et flat) icke nog^ jag tillstå]^ det oss cniellanji 
r att 4r<Uika mig för hennes ^kulL 



Den andra sonen gick hon till mötes, i ått 
han koui hem ifrån landet, och sade till honom 

4 

med ett ansikte, hvari hon på lika sätt sökte ut* 
tryck. ( den sl>:*sf a .bestörtning: måtte Gudarna 
fram:]r:( s hägna ert hus, min son, men det kä- 
raste ni ägt, är i detta ögonblick bortröfvadt der- 
ifrån. Er hustru vaknade denna natt rid ettbul* 
ler, som hon t3'cktc sig höra i ett af de hvälfd^ 
rumnion der ni har edra skatter inneslutna. Hon 
steg dit ner med tysta fjät och en förtäckt lamps^ 
i handen, för att tilLs.e om allt var der i behö- 
rigt förvar. Men huru stor blef ej hennes för- 
skräckelse då hon fann dörrarna uppbrutna , Fum- 
met plundradt, och största delen af edra skatter 
bortröfvadc derifrån. — Obarmhertige gudar! ro- 
pade den bestprta sonen, utom sig af förtviflan, 
och i det han slog sig flera gånger för bröstet| 
J hafvcq då beslutit min olycka, min död! jag är 
förlorad, förstörd, till intet gjord. Jag uthärdar 
ej mera lifvet. Jag måste förtäras af sorg, eUef 
sjelf afhända mig det. 

Ni vet ännu, fortfor modem ^ endast hilfte^ 
fif er olycka, och ett ännu grymmare slag vantar 
ert hjerta. Under det er hustru stod. stum af 
häpnad och nedsänkt i den djupaste sorg, kpmmo 
röfrarne tillbaka, för att bemäktiga sig den ringei 
^va^lemnade återstoden af ert guld och edra skat-; 



•^ 475 -^ 

ter. Hon gaf elt anskri \id deras åsyn: honviile 
ropa hjelp,! och nägr^ af ert Imsfolk hörde hen-- 
ne ver^digcn; men innan de kunde, koonma henne 
till biölHnd, hade bofvarne öfrerväldigat henne, 
och med handen på munnen, för alt hindra hen- 
nes wp, borlfört henne på ett skepp som låg vid 
hamnen srgelfärdigt, och der de ärnade gå om- 
bord tillika med sitt byte. Hon var redan der; 
men edra kistor och säckar, spva icke kunde fö-« 
ras med lika hastighet, voro ännu blott under 
\agcn. Ert folk följde och upphann dem. För- 
skräckte af dessas antal, och fruktande att gripas, 
öfvcrgåfvo väldswrkarne sitt rof, skyndade sig på 
skeppet undan faran, lyfte ankaret, och af&eglade 
med full vind, innan miiista anstalt kunde göras, 
alt förföl/a dem. Ni har återfått edra ägodelar,^ 
jjnen er olycka är desto större. Er ömma hustru 
Sr i stället förlorad för er 9 och kani^ända för alltid. 

Ack! Jag andas äter, utbrast den hittills tröst-r 
lösa sonen. Tala uppriktigt, min käraste moder, 
bedrar ni ej mitt hopp? Haic jag återfått allt? 
Ar ingen ting förloradt? — Ingen ting, utom det 
förnä^ista af allt, säger jag er: er hustru är i 
röfrarncs våid. • Det är föga troligt, att de lär^ 
af egen drift återställa htnue, och hvilket skaU 
blifva hcnucs öde? 



— 47Ö — 

Jag viU ingenting fSrsiunma, svarade hm^ 
som kan tjena att ertappa och befordra dem till 
yedeirbörligt straflT. Hafven, tack, odödlige Gu- 
dar, som icke tillåtit inio, undergång. Låtom oss 
gå, min käraste moder, for att se till huruvida 
olyckan icke verkligen är större än ni beskrifvlt den. 

Hon tillstod för dennik, likasom for den förra, 
att hennes berättelfe vore, i den ena oni|itändig- 
heten som i dea andra, endast ea dikt Och 
hon fnnn ickC) att hans gläjlje derigepom särde- 
les förökades. 

^u återstod blott den. tredje sonen. Till honom 
yttrade hon sig på följande sätt, i det hon skyn- 
dade sig honon^ till mötes:. Ni är högst att be- 
klaga min kära son. Er hustru, så berömd för 
sin qvickhet och sin undransyärda talegålVa, bar 
denna morgonstund, på en gång förlorat sin tun-* 
gas bruk. Hon äjr fullkomligt stum, och kan ej 
fi*amföra ett enda ord. 

Stum! ropade sonen med fönmdi:an9 ... min 
hustru stum! Se der en plycka som jag tcodde 
emöjlig, och sopa. jagy i sanning, minst af aDa 
rantade mig. * 

Hon har tecknat på sin ^kriftaflaj^ SQXtfor 

■ 

moderPi KU denna plycka vore ottvif velaktjgt ett 



— 477 ^ 

sirafT för något lättsinnigt uttryck^ löi^ahdis Mi- 
norvas heliga fogel, som i ett sällskap-, gårdagen, 
undfallit henne. Så snart jag fick denna kunskap 
skyndade jag mig till tcnipleti Gudinnan är ej 
obeveklig, och det svar jag fick^ tycktes inne- 
bära att straffet skulle upphöra, så snart en annaa 
talande varelse i ert hus, uppoffrades åt Jiennes- 
förtörnade fogeL • • 

En annan talande varelse, säger ni? Gud 
ske lof, min käraste mor, jag är föi^ min del, se* 
dan lång tid, den mest tigande i hela mitt hus» 

Ni forstår mig orätt, min son ^ inföll modem. 
Det är blott fråga om ett offer at oändeligt rin- 
gare värde. Jag begär der till endast den vackra 
papegojan, som ni fick förledet är ifrån Indien , 
och som ni bär, pfi er hand^ hvar eftermiddag 
ut i trädgården^ 

Ack min mor, svarade sonen ^ med uttryck 
af största ledsnad, hvad fordrar ni af mig? Hvem 
vet, om ni rätt förstått Oraklets mening? Och 
huru kan jag, på ett så osäkert hopp, uppoffra 
ett oskyldigt djur, som älskar mig, och som säger 
också rätt vackra saker? Tro mig: förhastom oss 
ej. Gudinnan skall helt säkert låta med tidea 
blidka sig, och vi skola derigenom rädda, på en 
gång) två goda talerskor. «. Samma bekännelaa 



^ 47g ^ 

som titl de två äldre sönerna, öcli sammu uppre- 
pade erfarenhet» 

I sanning, ju mer hennes uppmärksamhet 
vändes på drt inre af dessa parens sammanicfiiad, 
ju mera fann hon hemligen förminskas det begrepp 
hon gjort sig om sina söners stora lycksah'ghct 
Hon nöd^s bli var.so, ehuru svagt hon ännu säg 
det, och ehuru mycket hon sökte förblinda sig 
derföre, att ingen af de tre lystra fruarna Itf- 
de egentligen för sin mans skull, utad alla for 
deras egen och deras nöjens; de enda ämnen, frän 
bvilka ingen ting kunde afvända deras omsorger. 

Den ena, van att omgifvas af tillbed jare , som 
dageligcn smickrade hennes fägring ocli följakte- 
ligen afgudade hennes dårskaper, underlat icke 
att dana sin man, som någon gång vågade alt 
göra henne föreställningar deremot, af en plump- 
het, en ängslighet, som icke var att uthärda. Det 
var redan nog att se honom, for att blifva vid 
elakt lynne. Öfverlemnade han sig i början åt 
sin' ömhet för henne ^ svarade hon dertill med 
kallsinnighet, för att plåga honom. Iakttog han 
ett jcmnare och mera liknöjdt bemötande, ham- 
nade hon sig med att gifva honom tusende äm- 
nen till svartsjukan, det värsta af alla onda. När 
han ändteligen blef med ti4en äfyen éetUi plågor 



— 479 — 

sätt ofverlägten, handterade hon honom, af for^ 
argelse öfver hans lugn, såsom en känslolös, en 
barbar, ovärdig hennes ömhet. Hvur gång han 
öppnade munnen, trodde hon att han gick att 
ogilla något af hennes nöjen; och så ofta hon be- 
gyntc klaga öfver Vapörcr, skyndade han sig un- 
dan, af fruktan för oväder. 

Det var icke bältre för den andra sonen i 
ordningen. Alla rikedomar som hatis hustru till- 
fört honom, lättade icke tyngden af den jern- 
Spira, h varmed hon regerade inom huset; och han 
befann sig sjelf, inom kort tid, föga annat än den 
första bland husfolket. Det grekiska språket, det 
rikaste af alla, var dock icke rikt nog pä vänd- 
ningar för honom, dch på nog undergifna sätt 
att uttrycka sig, när han behöfde göra hen- 
ne nägon påminnelse. Det är sant, att han 
igenom sitt giftermål Var herre ÖfA^er hennes pen- 
ningar; men det var deremot lika sant, att hon, 
genom samma orsak, hade blifvit mästarinna 
öfver hans lugn. Han hade under tio måna- 
ders äktenskap aldrig sett sin vilja göras. Den 
stackars mannen måste sitta till bords när han 
icke var hungrig, och spatsera när han var trött. 
Han måste ligga till säogs vakande, och sofva 
stående. Det värsta var, att han af allt detta 
ingen- ting tordes låta märka; ocli det gick honom 



_ 48o — 

likasoib barnen, hvilka sedan de fått tis, tvingas 
med riset, att åter se glada ut 

Men af alla^ fann sig ändå ingert i värre be* 
lägenhet än den tredje sonen, med sitt Snille till 
hustru. Man skulle sagt att hon varit Jians bof- 
mästarinna, och att herm i huset blifvit satt i 
pension hos frurt. Den första af hans skyldighe- 
ter, var att alltid hafva orätt, och hela hans ak- 
teriskap en utarbetad af handling derom* Hade 
han sysslor, borde han deröfver inhämta sin vist 
frus betänkande, hvarförutau han kunde räkna på 
att alltid hafva betett sig utan urskillning och 
klokhet. Yttrade han sitt oradome öfver någon 
sak, eller si it tycke i ett ämne af smak, felade 
aldrig hans fru att hafva ett skiljaktigt. Det skå-^ 
despel som roat honom, var odrägligt Den dan<^ 
serska, som ej behagade honom, var ett underverk 
af lärd sprängkonst Tog han slägtemas parti, for^ 
svarade hon folkets; höll han folkets, försvarade 
hon slägternas. Han var lycklig, om han i något 
sällskap hade frågat, svarat, suttit, skrattat henne 
till nöjes. Ändteligen, till höjd af jemmer, up* 
penbarligen gäckad for sin okunnighet, må- 
ste den uttröttade mannen ofta använda nät- 
terna, att bereda sig till de vittra samtal, hvilka 
om dagarna i hennes sällskap föreföUo. 

Allt 



48 i — 



Allt detta sågo dock icke de kära fonildrar- 
eller sågo de det svagt, och inbillade sig på 
gt när icke höjden deraf. Våra soucr,* (så 
o de alkid sina betraktelser), äro lycklii^a: 
liela verlden säger det. Och om de hafva nå- 
.. små missnöjen, lära de snart öfvernnnas. 
t^^terstod för dem, att äfven besöka den fjerde 
iaii,:som hade gjort sig till landtman, och om 
^^ja de aldrig hört talas* I denna afsigt skil- 

# - >• • • , • 

'o4< ^ig ft*ån Athén, nästan utan saknad och 

«... • ' 

4 .*-^att blifva saknade. Vägen förlopp under 
ifärelser emellan hvad de sett^ och skulle fä 
• ocfr . det namnet Kräket, hvartill de vant 
liflder • ."K ståndet i Athén, var det som de, 
:)j^ dessa- samtal, beständigt gåfvo deras ijer- 



• • » • 



. I 



y JJär de :på långt håll kunde skönja dotta pa-^ 
sr^ ensliga it)oning, och sågo enfaldigheten deraf, 
lö d« tiUihvarannaij: Kräket är icke rikt När 

intrSyidéJ och sågo henne komma till mötes: 
åket är icke vackert När de första timman 
rit i hennes sällskap: Kräket är icke qvickt 



BopoLDs Skr. III DvTi. 



Z\ 



48» 



III. C A P I T L E T. " 

m 

Fortsatt niFig af de goda föräldrarnas besök ho$ 
Kräket; och huru den kloka modern upfh 
täckte sin svärdotters Talisman, och hvaå 
Kräket hade drömt. 

Öet var morgon, och herm i huset, efter 
sin vana, utgången i fSltei Han hade gjort, re- 
dan i blomman äf sin ålder, och med fulla kraf- 
ter, livad de flesta först göra på sin ålderdom, 
öfvcrgifvit fåfängan för naturen, ocli deraf hände 
honom ^ hvad sällan sker andra, att han njöt 
henne verkeligen. Han hade undvikit ti*e stora fel 
ctnot sallheteils 'regel: hait hade aldrig sökt enn 
betsbefordringar och de mäkti^Jas guilst;^ hade al- 
drig eflersträfvat rikedomars äfund,| och .jildrig 
velat lysa som snille eller konstnär. 'Till detta 
sidsta hade han det goda skälet, hVilket mången 
fmncr af så ringa vigt, att det alldeles undflyr 
dess uppmärksamhet/ det nemligen^ att han der- 
till icke fann hos sig sjelf de gåfvof som deftill 
fordrades. 

Men han kallade att ojuta naturen, icke som 
nian vanligen gör, att i väntan på bordstimmen, 
med beqvämlig gång omkringvandra sina ägor, af- 
malande, med ett strängt Öga, fortgången af sina 
böjda dagsverkares arbeten; eller att i krig mot 
skogens inbyggare, täfla i outtröttelighet med sina 



— 483 — 

bästa jagthundar; eller att på en bank i sin 
Irädgärd, med en vis mans egna bilall, gapa 
tvenne limmar efter aftorilulten. Han satte denna 
njutning i en nyttig Verksamlief. Han odlade sin 
joid med egen möda, hägnade sin trädskola, 
skattade sina bi, höstade sin virkgard^ och skör- 
dade sina frukter. Sina derifran lediga timmar 
gaf han åt sin hUstrus sällskap, £ör h vilken hans 
kärlek (jag blygs nästan att säga det) gick ända 
intill vördnad; eller åt måttligt djupa betraktel- 
ser öfver verldens gäng på den tiden i Grekland. 
För öfrigt gjorde han ingenting för sitt namng 
tykte^ eller för de sublima vettenskaperna. Om 
hail plockade örter och blomster, var det antin^ 
gen till sallat, eller för att lukta derpå; och han 
Var långt ifrån att ens gissa till alla de slag af 
fara flugor^ som surrade omkring honom. 

Föräldrarne otålige att råka sin son, beslöto 
Att spatsera honom till mötes, under det att deras 
Vänliga sonhustru litet lemnade dem, £'åt att he^ 
sörja om middagsmåltiden. A^ägen var ej lång 
eller svär att finna* Den sjelfsluga modern, all- 
tid i heudighet litet missnöjd med sin fjcrde sons 
val) beslöt att sätta, likasom do förras, äiVen lians 
äktenskapliga sällhet på ett verkeligt prof. lian 
hade redan långt ifrån igenkänt sina föräidi*ar| 
och skyndad» sig dem till möttts» 



_ 484 _ 

Min son, sade den förställda modern, acdan 
inan alljgl den första lielsningen, vi hafva funnit 
ditt liiis i den yttersta förvirring. Diit hustra 
har blilvil liastigt sjuk, och hvad skalle du Täl 
säga om, vi Jiade en ännil sorgligare tidning att 
kungöra dig? Jag skulle säga, svarade han, sö- 
kande c fler andedrägtcn som feladfe honom, — in- 
genting mera i verlden. Och han stod som en 
svigtande bild; hans mun stannade otillsluten; 
hans ögon hinnades; musklerna i hans ansigte 
frani5l(^go med vanställande rörelser, och med han- 
den af en döende som faller, sökte han omkring 
sig ett stöd, hvilket mötte honom i de häpna for- 
uldrarnes Utsträckta armar. Förskräckt af denna 
syn, skyndade sig den rådlösa modem att röja 
sitt svek. Med möda återkallade man honom firån 
detta våldsamma tillstånd. Under tusende ömhets- 
betygelser tröttade hon sig länge att ursäkta sitt 
obetänksatnma skämt. Han återkom till sig sjelf 
och förlät sin mor, hvad han kunde förlåta -^ 
'en mor endast. 

Man begaf sig tillbaka. Måltiden var enfiJ- 
dig^' och gaf den uppmärksamma svärmodem, som 
aldrig begrep sin sons lycksalighet, ämnen tiD 
flera grundeliga anmärkningar; hvaraf hon dock 
lät ingen undfalla sig, Och hvari jag yill lil-na 
henn«. 



-- 485 ^ 

I 

Följande dagen, efter måltiden, då soneri 
'hade fört sin far på en spatscrgång, för att y\%vt, 
honom belägenhetens skönheter, eller något af 
sina jordarbeten, beftinno sig svärinodern och hen-» 
nes unga sonhustru tillhopa i trädgården, afskilda 
irån de öfriga i huset De sulo i gräset under 
•kuggan af ettti^äd, sådant som man dertill brukar ^ 
berättelsen Jag har sett, min kära dptter, så ta- 
li^de den försti;iämda, det största prof af min sona 
kärlek för er, och jag tviflar ej att ni ju förtje- 
sar den på det fullkomligaste. Men gudarne (säg$. 
det) hafva genom en särskilt b.egåfning tillagt ei,^ 
egenskapen af denna intagande godhet. Händel- 
sen är besynnerlig, och jag önskade att höra be-* 
rättar alla omständigheterna dcraf. 

Euphrosyn (så var denna sonhustruns nanui)^ 
•varade härtill med rodnad: min fru, jag har vis-r 
•erligen orsak att tacka, gudarna, men den rätts^ 
begåfning, som jag ^f dem erhållit, det^ en man 
sådan som den jag äger. För öfrigt fann jag vi4 
min (inkomst, ingenting qvar af de skänker hvilk^ 
Merkurius fört med sig, utom tvenne små sty.c- 
ken, som mina systrar lemnat, och som jag be-r 
böU. Det ena var ^n gyldne flaska, uppfylld af 
en dryck, hvilken jag borde uttömma arioiien före 
snitt bröllopp; det andra en art af talisman i det 
närmaste lik dem som omtalas i de Persiska, Sagorna 



• — '486 — 

I 

Jag bar alltid hos mig denna lilla märkySrdighet, 
som jag hitintills undai^ömt för alla, äfvcn för 
min nian; men om ni I)efaller^ min £ru^ yil} jas 
,visa ej^ Uen, 

Vid dessa orden tog hoi) fram talij^maneq 
pr en liten löimGcka, hvari d<*n låg förvarad, 
och lemnade den i den nyfikna svärmoderns bän- 
der, till beskådande. Det var en art af vinkel- 
fprniig spegel, gjord af det finast slipade stål, sa 
stpr, att den jenit kunde rymmas inuti handen, 
utan att skönjas, och omkring hvars trenne sidor 
pian läste, i upphöjda gyldne bpkstäfyer, de tre 
prdcn af ett obekant språk, Maphtusal, - Elkoba- 
rochy - NianemeL När jag fick 4^n , fortfor Eu- 
phrosyn , viste jag ännu ej bruket deraf. Det upp- 
täcktes mig fprst, sedan jag på föreskrifven tic( 
urtömt den omtahe philtern. Den första yerkai^ 
dcraf Vfir, att |ag insomnade, hvarunder jag hade 
följande dröm: Jag tyckte att jag befann mig på 
ett stort fält, dpr mjxket folk var i rörelse. Midt- 
på fältet var en temmeligt vidsträckt upphöjningji^ 
' li(casom en amphitheatcr, omkringsluten på yestra 
sidan af jordbänkar, klädda med gräs och ^blorn- 
ster, på h vilka ett stort antal personer af mitt 
kön, olika till ålder och behagligheter, suf o i de-r 

ras bästa prydnader. Midlemol, eller på östr«\ 

s^ddn^ såg jag ett ännu upphöjdar^ säte, kring-. 



- ^ 487 - 

I 

t {»kuggadt af cedrar, hvilka i form af månens half- 
^ va rundning, omgåfvo det. ' Tvenne Genier, med 
fladdrande blöjor och glänsande vingar, stodo ett 
på hv^rd#ra sidan dcrom, hållandes emellan hän- 
derna stt^ra hyenden, öfverhöljda med gyldne 
täckeisen,' En ^lyckeiihet åskådare trängdes om- 
kring stället^ och ^e af köne^, som intagit de om- 
talta jordbänkarne, (h varigenom de syntes öfver 
åskådarne), hade allesamman ögonen vända åt 
.«t)jden, likasom de väntade någon nedstigande 
gudamakt Än ropades från ett håll: Geniet sy- 
nes; än från ett annat: Nej, Hnnu icke. Med mö- 
da erhöll jag på tjugo frågor ett pfuUkomligtsvari 
om betydelsen af aUt detta;; så uppmärksamma 
voro alla närvarande. En af dem tilltalte mig 
andteligen med någon otålighet: vet ni då icke 
hvar ni är? — r Icke rätt väl. • . På ön Gamos, 
helgad åt Hymen. Denna dag är de Nygiftas dag, 
som årligen firas. Ni ser dem der allesamman, 
på de der upphöjda blomsterbänkarne, i väntan 
på Geniet, som plägar nedstiga, för att ibland 
dem utdela Gudens begåfiiingar. Deras män stå 
bakom dem, uppmärksamma på det val de lära göra« 
Knappt hade han hunnit säga de sista orden , iörr^ 
än fyra vackra vingar^ skimrande af giildslrålande 
färgor, syntes dela det. mörkare molnet, som sam 
öfver fältet. Ett ansigte af himmels^ ungdom 
framblickade derur. Vädret utvecklade. 4ea %iJ^ 



^ 488 v -^ 

brn5;(]ortande slöjan, och lik en mot solen gKi^i-» 
mande i:«or£;onskyj^ sväfvade denna olympiska va- 
rclso öfvei ihronen, på hvilken haa nedsteg, nå- 
der allmänna vördnadsbetygelser. Nu emottogbaa 
de tv(^nnt' liycndcn, på hvilka de utsedda skan- 
kcriic la^o, och hviiktis läckeisen han af höljde. 
Och nu al ropades af en härold-, att h var och en af 
könet ^ ](uude 1 sjq arclning framti^äda. , 

Inför thronen framstod i ögonblicket en hal(«t 
fildrig person i utvald prydnad. Hon hade i f äogs-;. 
h^t af en guMvirkad gördel tvungil sin växt till en 
beunchaiidvurd Giihct, och lånat sitt ansigte den 
i'*.r:>la uiic;donien5 brinnande £ärgor. Engelen As-i 
o^iri(l. '5a var Geniets namn)) tilhalade henne, 
med ett nuldt småleende, sålunda: Gndame lem-*. 
sa- dig i dag valet af deras välgemingar. Jsg. 
håller i min högra hand din mans pföränderligtk 
tiligifvenhet, och i den ven.':tra . • den tand di^ 
förlorat. Med blixtens ha^^tighet, som- kU^f^^er 
bergsklippan, kastade hon sig öfver den venstnv. 
handen, frambröt derur sin lörlarcHJe tand-, som 
strax fastade sig på sitt ibrdna 6iaili', och gick 
bort, åvn förnöjdaste af dödliga. Engelen följda 
henne med ett ögonkast af medömkan. 

Hennes rum intogs af en ung yster skönhet, 
ined spelande ögon och hastiga rörelser^ 6omme4 



^rt 



r 



••^ 4»9 ^ 

tåUghet fordrade att s^elf tå begära. Det skall 

ara dig tillåtit, sade Eogelen med mildhet, kom 

»ndast ihåg, att du i detta ögonblick äger i ditt 

^al värdet och sällheten af en god maka, en för* 

(låndig husfru. Det är godt, svarade hon honom 

ned ännu större otålighet; men det har goda vä-! 

j{ar. Du vet, helige Engel, att vi i morgon haF^r 

ra' här en lysande fest, och att jag, utan att be-r 

(ömma mig sjelf , varit en af de första danserskor i 

Athén. Din lyckliga o, gode Engel, har d^t felet, 

ptt vara, om jag törs säga, en smula ledsam, ocli 

jag vill ej beröfvas ett af de fa tillfällen som här 

^fvas, att visa sig. Tvenne gi ulliga liktornar ho-r 

ta mig, att alldeles förlora denna lyckliga dag« 

Men efter det tiHåtes mig, att i detta ögonblick 

frambära för gudarna en bönhörd önskan, begav 

jag af dem, att hädanefter få dansa hela min 

lifstid på fötter utan liktomar. För det öf- 

riga vill jag sjelf sörja. Engelen tillvinkade hen^r 

ne ett föraktande bifall; och hon hoppade bort^ 

•krattande aX sällhct^ 

Näst efter henne, framträdde med ärbara 
steg en hedersam fru. Hon hade kringflätat sitt 
hvitnande håi* med de nyast utspruckna blom-» 
ster, hade inklämt sitt jemntjocka lif i en gör- 
del af det nyaste fyg, och kring hennes axlar 
töljade eu vidlyftig slöja af d^ fednas^ nanw-! 



— ^9% — 

gifna färgor. Då hon gick, måste, bon trängt 
aig fram genom stora hopar af tackapde, som alla 
prisade hennes sista målticl, bugande framfor och 
ekrattande bakefter henne. Engelen tilltalade hen- 
110 i dessa ord: du försöker nu, för andra gån-» 
gen, äktenskapets mödor och faror. Välj derförc | 
desto mognarc. Di^ tillbjudes ett af tvenne; Yäl- 
atändet af en mer och mer blomstrande hushåll* 
nin^j, eller pä ditt bord i år, den f9rsta indiska 
ananas. Bfler en stunds öfverläggning med sig 
ajelf, ropade hon med en tillförsigt, som gaf till-* 
kUnna mo^^naden af hennes beslut; den första in^ 
diska ananas! 

Många flera följde yppa denna, med hvilkai 
merendels orimligct val, jag gema undviker att 
förlänga min berättelse. £n endas begå&ilng skall 
jag med ert tillstånd, min svärmor, ännu tillägga 
för det sammanhang den äger med mitt eget äf- 
Yontyr, Det var ett fruntimmer, som det syntes, 
icko mera i sin första blomstring, men fullt ännu af 
bohag] igheter, och som med ett par de vackraste 
ögon, förenade det ädlaste ai^seende, och det vi- 
ai^ste skick af åtbörder. Hon talade sålunda: go- 
do lingel , jag äger en man med dygder och 
fel, .Jivilken jag, af aktning för de förra, före- 
aatt mig att göra lycklig, i trots af de aednare. 

* 

}(^en 4et ^qr pj tUlfylledt, jag käfmcr de^ att äg» 



— ^91 — 

gra dyg^ler, och att uppfyll^ ei^ makas allmän- 
pligler. Välgörande Engel, gif mig derutöfver 
nna vänslvapeus visa godhet, som ensam för- 
ifvar sammanlernaden. Yprdnadsvärda qyinna, 
sirade Engeln, himiqelskt leende, gudarne. skola 
ra en öiiskan, dem så värdig: emottag denna 
änk, som de för dig bestämt: du kan ej fela 
L dermed yinna ditt ädla ändamål. Denna skänk, 
m han rSckte henne, |ag såg det med förund- 
n, var just en sådan talisman ,^ som den jag 
If ägde. Nyfikenheten att lära dess bruk, f or- 
ädde mig att stiga närmare , för ått bättre hör% 
I orden han ännu tillade. 



IV. C A P I T L E T. 

Huru Kräket far veta betydelsen af de tråi 
sifåra orden, och huru de synas henne töj^ 
liga; och huru de forarga der^ goda spär-' 
modern, som finner dem helt vanliga; och 
huru de icke dess mindre äro rätt svara 
att uttala; och huru helq historien slutar sig. 

Du förstår ej, fortfor Engeln,, betydelsen af 
j tre orden, som du läser på de tre sidorna 
* denna spegel. Deras innehål^ skall kan händ% 



t) syoas dig så vigligt, när det af mig forklarisj 
•om du med liden skall finna det i verkligheten. 
Dessa ord)' öfv^ dig oupphörligen att i ditt språl; 
Uttala dem, och var försäkrad, att det^icke gifrei 
ett manligt villdjur, som iki^n ej med bruket deraf 
amåniDgom tämjc-r, eller ett äddt sinne, som man I 
t] d( ri^i nom lastare tillvinner sig. Men jag bor 
undtrratta di;» derom: dessa enfaldiga tre ord, så 
lälta de s'vola ;>^uas dig, så svåra äro de verke- 
ligen i alla språk, både att ihågkomma, och att 
rätt framsäga. Qet är ej nog dertill, att de i 
sjflfva verket alltid äro de samma. Rostens be-; 
skafienhet^ ögonens rörelser, anletsdragens förhåll 
lande, ja, sjelfva kroppens vändning, liora till ut« 
talet deraf. Den ringaste öfverilning gör, att anT 
tingen minnet alldeles borttappar dem. för ögon- 
blicket, eller att tungan förlorar deras ratta uttaL 
För att urskilja begge delarne, nyttja den spegel, 
kvaromkring de läsas. Den skall alltid säga dig, 
när du förgätit något af dessa prden, då det bort 
användas, eller när du framsagt det illa. Den 
•kull då med u;>priktighet visa di^, fpr dig sjelf, 
•ådun som du i det ögonblicket synes i din miss- 
nöjda mans ögon; och du skall deraf finna, huru 
litet den smickrar. För öfrigt, se här uttydnin- I 
gen af de tre orden. Han tog taUsmanen i hand, 
och hvem lyssnade om icke jag? Jag har al- 
4i[>ig med mera nj^fikenhct spetsat mia hörsel. — 



— 493 — 

taj)7itusal ) fortfor Engeln, det är, som om dtt 
ide ^k grekiska : Det han väl vara. .^ ElkQhatoch 
ån öfversättas: af hjertät getmiy- och Nianernel: 
iet skadar Intet. — Vid denua förklariog af ett 
tei!nlighet, hvarom jag gjort iuig så höga bogreppi 
611 jag, emot all min vana, i ett så häftigt iöjOi 

Ktt jag deraf uppvaknade. 

% 

Och min kSra dotter, hi hade ej ör8tt 
Seri, utbrast svarmodern med ett föraktligt skratt; 
ty i sanning, om er rara talisman icke innehåller 
kiSgon annan hemlighet, Sn dessa utnötta talesätt^ 
Bom' h var menniska upprepar hundrade gånger om 
dagen, så har jag icke mycket felat då jag alltid 
ansett er, såsom den sämst lottade af edra syskon» 
Det lönte väl mödan för gudarna, att låta skänka 
er en glosbok på några platta höfligheter, och 
skicka er ett Cenie från himmelen, för att lära 
er att uttala dem. Förlåt att jag yttrar mig med 
lä stor uppriktighet 

Det shadär intet ^ min fru, svarade Euphror 
ByB, utan att röja det ringaste tecken till förtry- 
telse. Gör mig då till viljes, fortfor svarmodern^ 
att i min närvaro, så litet ni kan upprepa dessa 
uselheter, jag ber er derom på det högsta. . . jif 
kjeriat gerna, svarade Euphrosyn på nytt, utan 
att bvarken sjelf märka^ ellar låta ipärka det^ och 



^ 494 — 

med ett behaga som nästao blidkade den egemin* 
Olga käringen; — ty, fortfor åter denna, det it 
omöjligt, sedan jag nu yet er lexa, att dessa ori 
den i er mun kunna synas mig annat än högst 
löjliga. Finner ni det intet sjclf, min kära dot- 
ter? Kan uäl vara^ min bästa svärmor, (svarade 
Euphroc^yn, med alltid samma behag)) att de för- 
lora mycket af deras verkan, för deii som vän- 
tar dem, eller då de brukas utan urskillning; och 
jag vill söka att göra mig nytta af er påminnelse. -• 
Ni är det bästa, det frommaste barn i verlden^ 
ropade den gamla, omfamnande henne^ och det 
gör mig ondt, att finna et till den grad gäckad* 
Ännu en gång^ förlåt min Uppriktighet 

Jag har så mycket större^ skäl dertill, tniil 
fru, återtog Euphrosyn, som jag bör tillstå, att 
jag sjelf i början var alldeles -af er mening der- 
om. Emedlertid, förlåt mig tillbaka^ om jag dri- 
star försäkra er, att några månaders erfarenhet 
gifvit mig derom helt andra tankar. Jag har der- 
under funnit de tre orden af min talisman icke 
allenast af den största vigt^ i anseende till dera^ 
verkan, utan äfven för ganska många helt främ- 
mande, åtminstone för mig sjelf någon gång så 
svåra, både att ihågkomma och rätt utsäga, att 
jag börjat misströsta om min förmåga att filllkom'- 
ligen lära dem. 



-^ 495 - 

I 

Frud, som jag märker, älskar sina égonska^ 
per, inföll svärmodern ur en stickande ton, och 
hon vill ejj att man vanprisar hennes rata' konst. 
För min del älskar jag, som jag tedan sagt, upp-* 
riktigheten, och försäkrar henne, mitt vackra barni 
med all den hvaraf jag är mäktig, alt denna sto** 
ra konst är en stor barnslighet; att man i en finare 
verld, än den hvari hon lefver, till exempel i 
Athén, ingen hiitilit imderlåier att höra dessa tre 
ord ljuda omkring sig; och att många ät dem^ 
som mest betjena sig deraf^ icke derföre upphörai 
att vara de yppersta fjollor i verlden. Hvad mig 
beträffar, (om hon tillåter att jag derifråil undan-» 
tar mig)^ har ett beständigt bruk gjort dcmsåalU 
deles till mina egna, alt jag ofta framsäger dem| 
utan att ens sjelf märka det. Det vore mig omoj<^ 
ligt att fela i denna så högst allmänna låg a£ 
liöfligheti 

tlnder det att begge fniame på detta sättet 
litet ordvexlade, hade deras begge män kommit 
hem ifrån fälten, och den gamle fadern inträdde 
i trädgården, just som hans fru utsade de sista 
orden. Min käraste hustru^ sade han till henne^ 
med eil mer än vanlig artighet^ du tror aldrig 
hvad den blå enkla slöjan du i dag bär^ passar 
väl till ditt ansigte och hela ditt väsen^ Tycket 
du ej som jag, att den klär dig mycket bättre än 



— 496 — 

I 

den kostbara röda, som din äldsta dotter skänkta 
dig i Athén, och hvaraf man knappt ser färgen 
för gu!d.som och perlor? Det kan väl vara, min 
vän, svarade hon honom med en tillgjord yänUg- 
het, Tändandes i detsamma pä Euphrosyn ett 
ögonkast, som tycktes yilja säga henne: hör hon 
min lilla? 

Du gjorde mig ett stort nöje, fortfor gub-' 
ben, uppmuntrad af hennes första bifall, om da . 
ville lofva mig att alldeles aflägga den der rodi 
slöjan, som gör, jag vet ej hur, ditt utseende 
hälften mindre fördelaktigt Säg mig, min kära- 
sto hustru^ vill du icke skänka mig detta löfte? 

Nå, du är också alltför underlig, min sota 
gubbe, svarade på n3rtt den förlägna svirmodem, 
h vårföre just aflägga den? Det är pä min 2ra ej 
ett plagg att kasta bort; och jag har aldrig till- 
förne hört dig fordra af mig en så besynnerlig 
villfarighet. Likväl tillade hon, seendes på Eu- 
phrosyn, om jag dermed gör dig ett nöje, så val 
an: af hjertat gerna. 

Du är den bästa hustru i verlden, ropade gnb-* 
ben, omfamnande henne med den Ulligaste glädje. 
Jag har haft mina stora skäl, att bedja dig bir^ 

om* 



fl Och efter 3u nu redan gifvit mig. ditt löfte , 
\ill jag för dig yppa sukcus rätta Sauinianliang. 
Jag liado, (111 jag i morgons gick ut ur niiiirnct, 
jktällt min natLlainpa på bordet bredvid den dy- 
'^an, på livilken din slöja låg. Man ]iar i min från- 
Varo stött den omkull, och slagit ut oljan öiVer 
^in vackra slöja. luisIUn en oskyldig orsak der- 
%ill, ber jag dig derförc lijcrteligcn om förlåtelse* 

Euphrosyn väntade nu sluteligen, af den vi.^a 
[runs mun, den tredje så alliriänna plattheten: d:rl 
ikadar intet. Men om gumman under och efler 
denna berättelse teg länge alldeles slill, var det 
derföre att hon icke kunde framföra ett ord af 
förargelse. Oförskämde, utbrast hon med samlad 
styrka, är det på det sättet ni gäckar mig? Jag 
viste nog att ni aldrig gör annat än dumheter, 
och att niy efter er vana, alltid vankar i söm- 
nen, utan att veta hvar.ni tar eller sLäller saker- 
na som ni brukar. Som hon på detta sättet ut- 
tömde' sitt hjerta, kom hon att fälla ögonen pä ta- 
lismanen, den hon ännu höll i handen, och se, 
hvilken styggelse visade icke dess hemliga spegel! 
Med möda igenkände hon i det odjur, hon deri 
såg, dragen, af sitt eget ansigte. Full af arghet 
höjde hon sin arm ocli vrok talismanen långt ifrån 
sig på marken efter den förfärade gubben, soui 

Leopolds Sku. III Dki». 52 



•tum och förtruten skjrndade åin räg, undan det 
värre, 8om ännu kunde följa på denna förbere* 
delse. Hans son följde honom, deltagande i ogun^ 
sten af hans öde. Min firu, sade nu fiuphrosyn 
småleende, i det hon tog opp talismanen, ni 
glömde alldeles bort det tredje ordet. Min godi I 
fru, svarade den förra med ett par gnistrandt 
ögon, en liten skohing jug ber, Och någon liten 
aktning. Jag vill i min ordning föra henne ett 
ord till minnes, som hon syHes faafva förgätit: 
jag har den äran att vara hennes svärmor» Qm 
jag någon dag finner mig i behof af eH hofmä- 
starinna till min undervisning) torde hon van 
god och då gifva sig den mödan: den ir^ tiU 
desS) öfverflödig. Euphrosyn rodnade, och kän- 
de att hon förgått sig. Min bästa svärmor ^ säds 
hon, omfamnande hennes knän, låtom oss fSrgäta 
de tre olyckliga orden, som emot deras ända- 
mål gjort mig brottslig emot en TiUåt migblott, 
att i denna ställning tillägga ^et fjerde, som jag 
icke tar af min talisman, utan ur mitt hjertaijag 
har orätt) unna mig er förlåtelse. 

Vänskapei) blef Återstidld så godt den kunde^ 
för ögonblicket ; men den gamla svarmodems hjer- 
ta var ej gjordt att förlåta. Den lilla landtdoo- 
kan^ sade hon för sig sjelf, inbillar sig med sini 
drömmar och sina tre ord, att vara ckd liten So* 



tesL Min kSrk son, fortfor hon^ vSndanéa sig 

hennes man, som i detsamma kom tillbaka i 
jgården, vi gilla alldeles icke, hvarken din far 
jr jag, att du på detta sätt nedgräfver dig på 
det långt ifrån Athén, och ifrån allt bättro 
iks umgänge. Det är likväl i verlden som man 
näste lära att känna den, och hvad är man utan 
lenna kunskap? Du borde väl också ^ ej mindre 
In dina bröder, gifva dig någon omtanke att skaffa 
Sig ett visst anseende och att hedra ditt namn. 
Hvartill Sr du i detta tillstånd nyttig för staten? 
och hvilka goda egenskaper uppodlar du till 
dess tjenst i denna enslighet? Äfven din hu-> 
•tru, (förlåt mig det) röjer behofvet af mera 
verldskännedom och något större vana vid stads-* 
]efnaden« Min käraste mor, svarade härtill jden 
saktmodiga sonen, jag tackar er för er omsorg, 
men mitt beslut är taget, och mitt val af landt* 
lef nåden, oryggeligt Se här den regel jag dervid. 
följer: när man ej af naturen undiatt egenskaper, 
•om -tydeligen utmärka vägen till stora företag, 
tnåste man äga mod att vara en vanlig menniska; 
Dch då man icke har krafter att förbättra bygg- 
kläden* af statens allmänna sällhet, gör man väl 
Utt Åtminstone tänka pä sin enskilta. £n man, 
toåå till inga högrt värf, Sn de allmänna plig- 
terha, har kanhända icke gjort en ringa sak, dä 
4^ui derunder gjort lefnadea för sig sjelf Ijuf Och 



^ 5t>o ,^ 

1- 

fiidsaln; och utan att yara ett snille ellcf* enhjel^l ^ 

' I \ 
te, ser jag ej hvad han förnuAigt vis kan hoppas ' 

att göias derutöfver. Den fina kännedomen af 
tnenniskor, är god for dem som Tilja betjena sig 
af deras svagheter; sådant är ej mitt behof. Hvad 
min hustru angår, gör hon min sällhet med del 
unigängssatt hon emot mig iakttager, och mina 
ändanuil fordra hos henne likaså litet Athéns for« 
näma aiier, som hennes äregirighet förbehållit sig 
hos nxiii det anseende man drar från statens bo* 
gre em beten. Den förtretade modem var långt 
ifrån alt inse det stora förståndet af ett sådant 
svar. Hon sade ej inom sig sjelf: min son är en 
förnuftig man, utan: min son Sr envis och sjelf- 
klok. Samma dag afreste hon till sitt hem, miss- 
nöjd med. sin son^ sin svärdotter och sin maoj 
som förderfvat hennes vackraste slöja ^ och som må* 
ste vara tillreds att på stunden följa henne. Hon 
förlät honom aldrig den röda slöjan , och Kräket j 
f örblef i hennes tankar alltid Kräket; ty denna 
fru hade hvad man kallar karakter: det vill siga^ 
tror jag, att den dårskap som en gång begynt rer 
sidera inom hennes panna, regerade der sedan 
oaf brutet. Hennes enda tröst var de tre kloka 
sönernas lycksalighet. Men den första nyhet hon 
erhöll ifrån Athén efter sin hemkomst, var den| 
att dessa tre lyckliga barnen, hvar efter annan 
skiljda från deras älskvärda makar, lefde oUa tre| 



{ 



.-^ 5oi «. ' 

su m^ra, i ett tcmmeligen slätt tillstånd. .. Detta 
förändrade ej hennes begrepp ooi deras sällhet. 
Ingenting är vanligare, sade hon, än att folk af 
den goda tonen skiljas åt. De göra rätt deri, 
nådigaste hustru, svarade gubben: det är som att 
liämta frisk luft, sedan man sutit länge i ett till- 
slutit rum. 

« 

Gumman ville aldrig mera se Kräket. Så- 
dant gjorde ej detta parets lefnad mindre lycklig* 
Den forblef som den varit, en fortlöpande kedja 
ef lugn och sällhet Euphrosyn bortlade a14rig 
•in talisman. Hon bar den beständigt, och öfva- 
de sig dagligen att bättre utsäga sina tre svåra, 
ord. Deras lif slutade på ett sätt värdigt dera^ 
kärlek. Af tre söner ^ uppfödda till deras dyg- 
der, återstod dem, vid inträdande ålder, en en- 
da, och denne föll i strid emot Larissema. Euphro* 
8}'n bar ej denna mistning. Hon dog först. Hennes 
man var dertill beredd. Utan stojrop, utan skryt 
^ sorg, tog han med hennes sista kyss afsked 
af verlden^ Så snart han kände hennes pulsar 
upphöra, och hennes händer kallna, tog han ea 
bägare, som han dertill afsatt, tillslöt sin dörr, 
och lade sig vid hennes sida, hvarest man fana 
honom död. Han höU henne för sista gångea 
omfamnad, och cu glänsande tår stod ännu qvar,^ 
under hans tillslutna öga. Det var ej tänkesättet 



på den tiden i Grekland , att den utan lijelp olydc- 
lige borde afbida ålderns tråqad , eller sjukdomeni 
tärande qval, for att i småningom aflida enlånf* 
sam vämjelse för dem som om^ifva honom. 



Grekeme^ underrättade om allt detta, skink* 
te åt deras skuggor en vacker griftyård, somfor- 
yarade minnet af deras dygder, af deras sällhet, 
af talismanea pcb af de tre prden, byilka ge- 
nom ryktet kommit till deraa kuwkap^ men hvil- 
kas rätta uttal t efter Euphrosyui dod| åter små- 
ningom förlorade aig i Atbéu, 



FRAGMENT AP KOGLUS KRÖNIKA. 



JVian vet, nir man läst historien aldrig lå litet^ 
att l^oglu vat en stor persisk, vis, som kunde gö* 
ra guld, öch följaktligen mycket annat godt. Han 
hade i sin ungdom lärt af en tiggare ifrån Kal- 
den att känner naturens principer, och kunde 
derföre när han ville, blanda och ombyta saker- 
Qaa utseende och egenskaper. Han gjorde icke 
allenast mjölk tiU ost^ hVilken koust allt sedan 
|;enom traditionell bibehållit sig; han förbytte 
ofta vatten till jord, jord till äten och tvcrtom.. 
Än mer: hans ögon vora så, skarpsyn te ,^ att de 
obehindradt trängde sig längst ner i jordens 
gpmmor, och upptäckte alla hennes fördolda 
skatter. Ja, de sträckte sig; ännu längre; ty 
han läste i det tillkommande, lika så lätt som eo 
ff oss läser i tidningarna. S^dan var den sto- 
re Kogki. Dylika visa finnas icke mera. Han 
hade föjr öfrigt ett vackert hvitt skägg, och höU 
i handen en sti^f, nved hvilken han blott behöfdet 
röra vid sakerna >. för att förvandla dem.. Dylika 
#tafvar finnas icke mera. Koglu fick en dag lust 
att resa, för att bese flera folkslag, och under 
resan lust att regera öfver ett af des3a„ hyilken lust 
man sett någon gång öfvernimpla de \iaa^ K^ogjTii 



— 5o4 ^ 

valde till sill rike, en liten ö i Arkipelagen, brår- 
est Jiian aniiu ej kände annan regering än den 
Iiusradcrliga, ehuni de flesta grekiska staterna, 
redfin pä den tiden liafl både despoter och folk«- 
r* i^eiinpjar. Koglu blef öns patriark. Han gjorde 
der ir.yrket godt mod sin staf och sin vishet 
Hans oinsorg sträckte sig i synnerhet till huslef- 
nadtns sälilkt, hvilken lian ansåg som grunden 
till den allinlinna. Så tänkte den stote Kogla. 
Han gick i denna afsigt oHa omkring på ön bland 
sina imdersätare, för att sjelf se efter huru det stod 
till i cl ras lius, huru de lefde med sina makar, 
Xippruslraile .sina barn och skotte sin egendom. 
IVi (!< -sa vandringar Jöljdos han gemenligen a£ 
iiagon bland de unga flickor, af hvilka han dag- 
ligdi uppvaktades. Den store Koglu Tille der- 
med låta förstå att Tishcten alltid bör ätföJjas af 
behagf^n, hvilkct några grundcliga män, pä hans 
tid, bestridde med häftighet. Den unga skona, 
som valdes att följa honom, tillbragte, sedan hon 
morgon och afton kammat den vise Koglus skägg 
med en kam af guld, som dcrlill framtogs ur ett 
foder af clphrnbcn , alllid en timma derefter, 
att under hans ögon antcckila de händelser som 
pä dtras vandring tiltdr.T;L;it sig. Se här ett af 
dessa smä äfventyr, öfvrrsaft ifräa en grekisk 
hand5i;i'ift, som nyligen kommit till vär kännedom. 



m^ 505 -ii- 

Vi hade den dagen gått temmeKgen långt , 
titan att något märkvärdigt mött våra ögon, (sä- 
ger den vackra hislorieskrifvaren), då jag vid fo- 
ten af ett berg, icke långt ifrån en liten afsides 
boning, blef varse en man, redan tiU åren, sit- 
tande med hufvudet lutadt emot handen, och af 
ett utseende som vittnade om långsamma miss- 
nöjen. Koglu nalkades honom, hdsande med vän- 
lighet , men utan att för honom upptäcka sig. Ditt 
ansigte, sade han tili honom, bär stämpeln af b*- 
kymmer; underrätta mig om orsakerna, dt rulK 
Må hända kan jag vara dig riyttig. Ja^ är ej 
utan makt på denna ö^ 

Jag är gift, svarade den mjeltsJTike mannen, 
med en ung hustru af fullkomlig skönhet, och 
som jag på det högsta älskar. D.-t är denna kär- 
lek som gör min olycka* Jag har aldrig haft 
styrka att neka henne något, emedan jag ingen 
ting så högt fruktar som hennes missnöjen. Men 
hennes önskningar hafva, sodan tre månader, med 
yttersta häftighet fallit pä en sak, som är mig 
omöjlig alt utföra. 

Du ser detta höga berg, fortfor han i del 
han stod opp , hvars länga rygg sträcker sig längst 
bort bland de Östra skyarne: det gör sedan nyss- 
nämda tid, min hustrus afsky. Hon klagar' oupp- 



^ So6 — 

Iiörligen, att det stSnger utsigten for hennes hiu, 
hvilken hon vill nödvändigl hafva fri och obehia-> 
drad. Jag har föreslagit henne, att flytta i ett 
annat hus, mec hon tiU det för ipgen dal. Hon 
KUkar detta framför alla andra^ Hon vill i det 
atällct att berget viker, Qth upprepar beständigt, 
att för en sann kärlek är ingen ting amöjligt För- 
gäfvea liar jag försökt verkan af föreatällningar 
och böner. Ju mer jag bemödar mig att öfver- 
tyga henne, ju mer tilltager hennes ovilja, och 
hon har sagt mig rent ut, att aå länge detta ber- 
get ännu slår qyar, må jag icke vSnta mig annat 
beftiötatuie. Hvarföre, tillade han suckande, haf- 
va gudarne ej gifvit mig att uppfylla detta enda 
villkor för min lycksalighet? 

Du tror dä att sedan blifjra fullkomligt lyck-« 
lig? sade den yise Koglu^ — Utan tvifvel; jag 

är vi^ derpå, Välan, låtom oss BOy om det 

är gudarne eller du, sam bedragit sig. .^ Kogk 
upplyfte sin staf. Han slog dermed ix^ slag emat 
berget; och hvilket under! Berget försvann, och 
lemnade för ögat en omätlig fältsträcka, son^ blott 
atviaiEide rummet hvarest det tillförene stått 

Mannen, utom sig af glädje, föll till Koglua 
fötter för att tacka honom. Yälgerningen är Ii- 
ten I sade denne, och lylle honom opp« Den är 



.^ 507 — 

n största af alla , åvarade han . den gamla raed 
ftighet, och lopp att kungöra sin skona hustru 
pfyllandet af hennes önskan. Den vise Kogln 
h jag satte oss på ett ställe afsides, hvarifråa 
kunde ae dem och afhöra deras samtal. 

De kommo, Me^ UtstrHokt hand, och åt* 
»rder af den största förnöjelse , visade nu man- 
n sin otåliga hustru den fältrymd som berget 
rut intagit, Deu skpna qvinnan närmade sig 
igra steg ännu: _ b vilken ny fulhet! ropade 
m. Hur tomt och naket! Det är en fuUkamlig 
[emavk, Sjelfva berget var mindre rysligt. Skaf-- 
mig då, i gudarnas namn, åtminstone en sjö, 
m faller i denna djupa upprifna däld, som hol- 
: denna långa ofruktbara f filtsträcka, och upp- 
ller dea tomhet som berget lemnat efter sig. 

Men min hustru , är jag då allsmäktig? — 
en min man, är då en sjo ett sådant underverk? 
afva icke tjugo af mina bekanta, sjöar, söm gå 
ida till deras fönster? — » Min hustru, de hafva 
anlagt sina hus invid stränderna. — Och jag, 
in man, jag vill att stränderne skola anläggas 
vid mitt hus, -— Min kära hustru, var då 
Uig: beror det af mig, att uppfylla er önskan? 
ätt så, svarade hon; söng Vji mig icke samma 
sa angåenda berget? Den som kan flytta ett 



/ - 



— 5o» ^ 

berg, tillade hon, i M^t hon med kold vande Iio- 
porn r\'ggen, han kan också göra en sjo.^ om han 
Till vara artig. 

Mannen »tod jiandfallen af förundran, sorg 
och blygsel. Den vise Koglu vinkade honom till 
sig. Jag märker vä), min vän, sade' han tiU ho- 
nom, att i din sällhet ännu felas en sja Gåfvan 
Sr ej stor, tillade han, mtsträckande sin staf of* 
ver fältet; gtfck, och du skall finna den. Mannen 
lopp å nyo, att hämta sin hustru. En uppstigan- 
de flod tömde sin urna öher det nakna fältet, 
och slog dånande emot de nyss upphöjda strän- 
derna. Se, ropade mannen, icke mindre fomc^d 
än förra gången, se grymma, hyad underverk kär- 
leken lärt mig att åstadkomma! Hvad! skrek d«a 
sköna frun, i det han skyndade ner mot stran- 
den, ett så stort vatten! en fullkomlig sjo! det 
är charmant. ' Men h vilken skada! Intet skepp att 
segla i! Hvarföre då, min kära man, kvarföre då 
alltid, det ena utan det andra? alltid blott hälf- 
ten ar mina önskningar? En sjö, utan skepp! än- 
nu en gång, man har aldrig failit på en så-. 
dan tanke. 

Och jag, min hustru, svarada loannen flat 
och föl truten, jag. tillstår i min ordning, att edra 
f9i;'drin^ar äro hkc^ så omäilig^i sou\ orimliga, och 



— 5o9 — . 

t jag öfverger, att ens tänka på möjliglieteii ^alt 
>pfylla dem. Vid dessa orden vände han sig 
a och gick sin väg* 

Koglu vinkade honom nu till sig for andra 
ngen. Välan, min vän, frågade han, har sjön 
ort sin verkan, och är du nu fullkomligt lycklig? 
Y värr, svarade denne med en djup suck, hön 
[1 ännu deri hafva ett skepp j men det är tro- 
;tvis, den sista af hennes önskningar. Se här, 
rtfor Koglu: tag denna valnöt, kasta den midt 
vattnet infÖr hennes ögon, och hennes önskan 
all uppfyllas. Ni är den ädlaste bland välgö^ 
re, ropade mannen på nytt, och omfamnade 
ins fötter. Behåll din erkänsla, min vän, sva- 
de den vördige gubben, du betalar dyrt din 
Lstrus sällsamma infall; ty vet, att i det berg 
m försvann undan dina Ögon, just vid fotea 
Taf der jag fann dig sittande, tillskapades hem^ 
;en en ädelsten af oerhördt värde, som^ inom 
enne år fullkomligt mogen, var bestämd att a£ 
g upptäckas och att bUfva dig tillliörig. — Hvad 
)r jag? ropade mannen. Hvad har jag önskat? 
h hvilken förlust har jag gjort? . — Gif dig till- 
^ds, yttrade sig den vise Koglu: allt kan ännu 
elpas; och jag skänker dig till den ändan, utom 
rad jag redan gjort för dig, ännu en önskau, 
01 4^ bktt liar att framsäga, för att finng upp- 



«. 5io .. 

fylld. Du kad med den^ när du helst vill , ålerfaga 
ditt berg, din ädelsten, allt, med ett ord, hvad du for 
denna sjö och detta skepp uppoflrat* Mannen gick 
bort, strålande af glädje. Han tviflade nu mera ej ea 
minut att blifvå den lyckligaste make i rerldea. 

Pä stranden fann han fin hustm, Snnu qTar- 
stående, fortviflad att icke äga (tt skepp« Hvad 
lofvar du mig, lilla tyrann, tilltalade han henne, 
om jag äfven uppfyller din sista önskan. Den 
största tacksamhet, svarade hon, och att mycket 
älska dig. Vid detta förföriska ord, betänkte han 
sig icke länge; hurtigt kastade han sin valnöt 
långt ut i vattnet, och strax uppkom deraf ett 
skepp i fulla segel, som med den vackraste bygg- 
nad, och stam och spegel prydde af gyldne bil- 
der, prunkade på böljan. Redan nalkades det 
stranden. Förtjust af denna syn^ kastade den 
sköna frun sig i sin mans armar^ och hvemtrod- 
de sig lycklig, om icke han? 

Du har gj#rt underverk, min kSraste man^ 
sade hon till honom; detta skepp i synnerhet ir 
öfver allt värde, — också min vän, svarade han, 
hafva dina önskningar varit mig dyra att upp- 
fylla. Han berättade henne nu, allt hyad den 
gamle sagt honom rörande demanten. Den skönt 
slet sig ur hans famn. — Obetänksamme, ropadt 
hon med häftighet^ och för denna sjö, detta skepp. 



— ill _ 

For hela detta barnspel^ uppoffrar da en solid ' 
lycka ) en skatt af så omätligt Tärde? Gä: jag 
vill ej 86 dig mera, för mina ögon. Stig om bord 
på ditt lumpna skepp, och fly med. böljorna af 
din brusande sjö, hvars dån gör min afsky^ Kka- 
som din fSkunnigheU — Allt kan ännu hjelpas, 
bästa hustru, sVarade den bestörte ^ olycklige man- 
nen: och han gjorde sin önskan, och skeppet var 
borta, och sjön försvann, och berget stod der 
tillbaka for deras ögon, i hela sin gamla sträck- 
ning. — Yälan, den stora Juvelen, ropade den 
otåliga hustrun. — Den skall mogna om tvenne 
år, som jag berättat, och då skall den af mig 

upptäckas. Dåre, skrek hon dubbelt otålig »ch 

ursinnig af harm^hvarför^ då innan de^s, beröfva 
mig nöjet af min sjö och mitt vackra skepp, som 
kostat mig så mycken möda att af dig erhålla! Du 
gaf mig dem då, för nöjet att strax åter beröfva 
mig dem? Välan, det gör tillfylliest. Sitt här qvar, 
och passa på din juvel ^ jag flyr dig för alltid, 
och vill ej mera se dig, om du också kunde sät- 
ta mig en sådan på hvart finger. Hon gick , och 
den olycklige mannen, utan svar och utan styrka, 
KÖnk ner i sin fordna bedröfvelse, vid foten af 
sacima berg och i samma ställning af bekymmer, 
hvari vi funnit honom. 



H'^ 



THB NEW YORK. PUBLIC LIBRARY 

TbU book !■ Dixlcr ao oiroumUaacci to be 
t.k«>i from tb« BuUdiDl 




























































































'•'-"•